Mellanförskap
- Striden med att befinna sig inom två kulturer

Läs gärna denna studie:

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1427850/FULLTEXT01.pdf

Behöver vi fler nyord…?
Jag funderar på, om icke infödda svenskar, på god väg in i sin nya kultur, är betjänta av att bli benämnda med ett "namn"…?
Den som befinner sig i en integrationsprocess, torde rimligen ha som mål och önskan, att inte pekas ut…

Det där är nog något som många kan känna igen sig i, även den som är etnisk svensk.

#4: Ja, helt säkert är det så.

Även jag upplever det, då och då…

Ja, man är präglad och förankrad i en viss kultur, och det skaver litet ibland, inte minst pga tidens naturliga gång och omvärldens utveckling.
Inga konstigheter egentligen.

Och då, för att relatera till trådämnet, känns det inte som att något nytt utpekande epitet behövs…

Fast, "boomer" har jag accepterat….🙂

Känner mig inte på något sätt utpekad.
Dock inser jag med ojämna mellanrum att ”här hör jag inte hemma…”.
Inget skav från min sida.

#8: Inga konstigheter m.a.o. Men behövs detta nyord…?

#9 Nog mer att jag inser att världen är konstig. Inte alltid, men ibland…
Nyord eller inte, upplevelsen finns där oavsett.

Ordet fanns med i nyordslistan 2014.

https://www.isof.se/download/18.5d2bf5ad1791d0816f4c267/1620582672119/Nyordslistan%202014.pdf

#11: Förvisso, men det verkar inte ha slagit rot särskilt djupt i folklagren.
Vad skall vi ha det till…?

#12: Enklast svaret är att det beskriver en känsla som delas av många.

#13: Är det "vi" som skall använda ordet mot "dom"…?
Eller, är det "dom" som skall ge sig själva det epitetet…?

Jag tycker att de som är höjda över utanförskap, skall definieras som "innanför".
Vilken rätt har vi att säga något annat…?

Man behöver inte göra djuplodande analyser utan enbart konstatera att det är ett tillstånd/upplevelse som existerar.
Behöver man ett namn? Tja, varför inte? Vad kan det skada? Inget.
Dessutom tror att det här är något alla kan känna av någon gång.