Begreppet “safe countries of origin” (säkra ursprungsländer)används i EU-asylpolitik för att snabbare kunna avvisa asylansökningar från personer som kommer från länder där det bedöms att skydd mot förföljelse och allvarliga människorättskränkningar generellt finns.

Detta är inte samma sak som att de absolut är säkra i alla scenarier — det är en politisk och juridisk term som påverkar hur ansökningar hanteras.

EU har kommit överens om en första gemensam lista, som ingår i det nya Migration and Asylum Pact som börjar gälla 12 juni 2026.

• Bangladesh, Colombia, Egypten, Indien, Kosovo, Marocko och Tunisien är på den nya EU-listan över säkra ursprungsländer.

Det betyder att personer som är medborgare i dessa länder ska få sina ansökningar behandlade snabbare med presumtionen att de inte behöver skydd — men de kan fortfarande bevisa att de faktiskt har asylskäl.

Hur används listan praktiskt?

Två delar av systemet byggs ut:

• Säkra ursprungsländer (safe countries of origin) För att snabba upp och i många fall kunna avslå asylansökningar redan vid gränsen eller tidigt i processen.

• Säkra tredje länder (safe third country) Reglerna för att skicka tillbaka personer till länder de rest igenom eller som bedöms säkra ska utvidgas, vilket gör det enklare för EU-länder att avvisa asylsökande utan att pröva sakfrågan i detalj.

⚠️ Enligt kritik från människorättsgrupper riskerar dessa förändringar att urholka rätten till individuell prövning och göra det svårare att få skydd som flykting om man verkligen behöver det.