Pomperipossaskatten är ett begrepp i svensk politisk historia som syftar på den skattedebatt som uppstod 1976 efter att författaren Astrid Lindgren publicerade en satirisk saga om skattesystemet. Händelsen fick stor uppmärksamhet och anses ha haft politisk betydelse inför riksdagsvalet samma år.

Bakgrund
Under 1970-talet hade Sverige ett skattesystem med mycket höga marginalskatter för höginkomsttagare. I vissa fall kunde kombinationen av statlig skatt, kommunal skatt och egenavgifter göra att marginalskatten översteg 100 procent. Det innebar i praktiken att en person kunde förlora pengar på att tjäna mer.

Astrid Lindgren upptäckte själv detta när hon räknade på sina inkomster som författare. På grund av hur reglerna för egenföretagare och skatter var utformade kunde hennes marginalskatt i vissa situationer bli över 100 procent.

Sagotexten i tidningen
Den 10 mars 1976 publicerade Lindgren sagan “Pomperipossa i Monismanien” i tidningen Expressen. I berättelsen skildrar hon landet Monismanien, där häxan Pomperipossa tvingas betala mer än hon tjänar i skatt.

Genom humor och ironi kritiserade Lindgren skattesystemet och visade hur absurt det kunde bli när reglerna slog fel. Sagans form gjorde den lätt att förstå för allmänheten och den spreds snabbt i samhällsdebatten.

Politisk effekt
Artikeln blev startskottet för en intensiv diskussion om Sveriges skatter. Kritiker menade att systemet hade blivit för komplicerat och att marginalskatterna var orimligt höga.

Debatten kom i ett känsligt politiskt läge. Samma år hölls riksdagsval, där Socialdemokraterna – som hade styrt landet i över 40 år – förlorade regeringsmakten. Många politiska bedömare menar att Pomperipossa-debatten bidrog till att sätta skattefrågan i fokus inför valet.

Begreppet “Pomperipossaskatt”
Efter händelsen började uttrycket pomperipossaskatt användas i Sverige för att beskriva situationer där skattesystemet leder till orimligt höga marginalskatter eller där en person i praktiken betalar mer än 100 procent i skatt på en extra inkomst.
Begreppet används fortfarande ibland i politiska diskussioner som en symbol för överdriven beskattning eller för komplexa skatteregler.

Arvet efter debatten
Pomperipossa-affären är ett exempel på hur kultur och politik kan mötas. En kort satirisk text skriven av en barnboksförfattare lyckades starta en nationell diskussion om skattepolitik.