Del 7: Framtiden – AI och politiskt språk
Ny teknik förändrar snabbt hur politisk kommunikation ser ut.
AI kan redan idag generera texter, tal och bilder som liknar riktiga personer. Deepfakes kan få det att se ut som att någon sagt något de aldrig sagt.
Detta skapar både möjligheter (snabb kommunikation, ökad tillgänglighet) och risker (desinformation, minskat förtroende).
💬 Vad tycker ni?
- Kommer vi kunna lita på information i framtiden?
- Bör AI i politik regleras?
- Hur tror ni att språket förändras framöver?
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
- Redigerat 2026-09-19 06:12 av Pyttelite
Det problemet har vi redan utan AI. Mainstream media, sociala media och helt vanliga människor har redan puttat oss långt över gränsen. AI kommer förstärka något som redan existerar sedan länge.
Tydlighet är bra, men igen tycker jag det i så fall borde gälla bredare. T ex att politiken måste redovisa vilka lobbyister och intressegrupper som helt eller delvis tryckt på och har ekonomiska intressen. Men en "Den här bilden / videon är helt eller delvis genererad av AI"-stämpel vore nog inte fel. Att förbjuda det vore ett misstag, eftersom AI gör det enkelt och billigt att matcha språk och budskap till olika grupper i samhället och nå ut till fler.
Stavfel, skavanker, syftningsfel, med mera, kommer ses som bevis på mänskligt för det AI-genererade kommer vara för perfekt. Naivt givetvis, eftersom människor kan skriva både perfekt och tråkigt, och AI kan instrueras att skriva slarvigt.
I grunden är AI ett verktyg. Det enda som förändrats är skalan och sänkta trösklar för hur snabbt och snyggt man kan göra saker. I övrigt är det same business as usual.
Mvh // Johan
Det viktiga är inte om desinformation och påverkan är nya fenomen – det är de inte – utan hur verktygen för att producera och distribuera dem förändrar spelplanen.
När kostnaden för innehållsproduktion närmar sig noll, när anpassning kan ske automatiskt till olika målgrupper och när volymen kan skalas upp utan mänskliga begränsningar, då förändras inte bara graden av problemet utan dess struktur.
Det gör att AI inte bara är “mer av samma”, utan ett skifte i hur informationsmiljöer kan byggas och manipuleras.
Det betyder inte att lösningen måste vara förbud eller överreglering, men det betyder att slutsatsen “same business as usual” underskattar vad som faktiskt förändras.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#2: Det håller jag helt med dig om.
Det som stör mig dock är att retoriken, speciellt i gammel-media, är att det är ny teknik som skapat grundproblemet och om det bara fortsatte vara som förr när media hade all makt över offentlig kommunikation, så fanns inte problemet.
Det var ett förvånansvärt bra repotage med intervjuer i Dagens Eko för några dagar sedan. Men inte en enda gång nämnde man traditionell media som spridare av falsk eller felaktig information.
Svårt att säga om detta gör media mer eller mindre problematisk, men det är så extremt ofta som dom väljer att plocka fram en datapunkt som styrker deras ideologi eller agenda, när den kompletta sanningen är att det finns 8 datapunkter till som berättar en helt annan story. Så dom ljuger ju inte, datapunkten dom rapporterar om är sann, men avsaknaden av resten gör att bilden som målas upp inte stämmer med verkligheten.
I sociala media och lobbygrupper förväntar man sig detta fenomen. Men i traditionell media har åtminstone jag högre krav på objektivitet.
Och jag tror nog att traditionell media har större genomslag än att jag kan använda AI för att massproducera dynga.
Mvh // Johan
Oavsett om det gäller traditionella medier eller inte finns det sällan ett strikt krav på absolut sanning; i hög grad ligger ansvaret för källkritik hos läsaren.
När man läser om hotet från AI kan jag inte låta bli att le åt hur gårdagen ibland framställs som bättre bara för att AI inte fanns. Då var det böcker skrivna av ”riktiga” författare, ofta med korrekturläsare och hela den osynliga apparat som omgav textproduktionen – ibland utan att ens en tydlig individ stod i centrum.
Allt var bättre förr, åtminstone tills man undantar det som faktiskt berikar ens liv – som till exempel internethastighet…
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.