För 25 år sedan fick Tyskland en skolchock.

När resultaten från den första PISA-undersökningen presenterades stod det klart att tyska 15-åringar presterade betydligt sämre än vad många hade förväntat sig. Läsförståelse, matematik och naturvetenskap blev plötsligt frågor på den politiska dagordningen.

Det som följde blev en omfattande diskussion om vad som var fel med den tyska skolan – och framför allt vad som behövde förändras.

Tjugofem år senare är bilden mer komplicerad. Tyskland har genomfört omfattande reformer och förbättrat delar av skolsystemet, men alla problem är långt ifrån lösta.

Samtidigt har Sverige fått en utveckling som är värd att studera. Sverige ligger fortfarande bättre till än Tyskland i PISA, men resultaten har försämrats och skillnaderna mellan elevgrupper är stora.

En särskilt viktig förändring som båda länderna har behövt hantera är en kraftigt förändrad elevsammansättning.

Sverige och Tyskland har förändrats snabbt

PISA ger oss möjlighet att se något som ofta försvinner i den politiska debatten: vilka elever som faktiskt går i skolan har förändrats kraftigt.

I Sverige hade omkring 21 procent av PISA-eleverna invandrarbakgrund 2022. Det var cirka 15 procent 2012.

I Tyskland var motsvarande andel omkring 26 procent 2022, jämfört med 13 procent 2012.

Det är en dramatisk förändring på bara ett decennium.

Det betyder inte att invandring i sig förklarar försämrade skolresultat. Men det betyder att skolorna i båda länderna har fått hantera en elevpopulation där språk, utbildningsbakgrund och socioekonomiska förutsättningar kan skilja sig betydligt mer än tidigare.

Det är en pedagogisk och organisatorisk utmaning som måste diskuteras utan vare sig förenklingar eller tabun.

Invandring betyder inte automatiskt sämre PISA-resultat

Här måste man vara försiktig.

PISA visar nämligen att det inte finns något enkelt samband mellan stor invandring och dåliga skolresultat.

Kanada är ett tydligt exempel.

Omkring 34 procent av eleverna i Kanadas PISA-undersökning 2022 hade invandrarbakgrund. Trots det tillhör Kanada de länder som presterar starkt internationellt.

Än mer intressant är att elever med invandrarbakgrund i Kanada faktiskt hade högre genomsnittligt matematikresultat än elever utan invandrarbakgrund.

Australien är ett annat exempel på ett land med en stor andel elever med invandrarbakgrund och samtidigt relativt starka PISA-resultat.

Det går därför inte att dra slutsatsen:

Stor invandring = dåliga skolresultat.

PISA ger inget stöd för en sådan enkel förklaring.

Frågan blir i stället varför vissa länder lyckas bättre än andra med att integrera elever med olika språklig och social bakgrund i ett högpresterande skolsystem.

Sverige har ett större gap än många andra länder

Här blir den svenska situationen mer intressant.

I Sverige hade elever med invandrarbakgrund i PISA 2022 i genomsnitt 63 poäng lägre resultat i matematik än elever utan invandrarbakgrund.

Det är en mycket stor skillnad.

Men socioekonomisk bakgrund förklarar en del av gapet. När OECD tar hänsyn till sådana skillnader minskar skillnaden till omkring 34 poäng.

Språket spelar också en viktig roll. En stor andel elever med invandrarbakgrund talar ett annat språk hemma än svenska.

Det betyder att det vore fel att säga att hela resultatskillnaden beror på invandring.

Men det vore lika fel att låtsas som att skillnaden inte finns.

Även efter att man tagit hänsyn till socioekonomi och språk kvarstår en betydande skillnad mellan elever med och utan invandrarbakgrund i Sverige.

Det är en signal som skolan måste ta på allvar.

Frågan är inte var eleverna kommer ifrån – utan vilka förutsättningar de får

Det är här skoldebatten ofta går vilse.

Om en elev kommer till Sverige som tioåring och har gått flera år i en skola i ett annat land är det uppenbart att den eleven kan ha andra förutsättningar än en svenskfödd elev som har gått i svensk förskola och skola sedan tre års ålder.

Det handlar inte om intelligens.

Det handlar om språk, tidigare undervisning, kunskaper och tid.

En elev som inte behärskar undervisningsspråket fullt ut kan få problem även i matematik, naturvetenskap och samhällskunskap eftersom nästan alla skolämnen kräver att eleven kan förstå avancerade texter och instruktioner.

Därför är språket en central skolfråga.

Men lösningen kan inte vara att sänka kunskapskraven.

Lösningen måste vara att ge eleverna bättre förutsättningar att nå dem.

Tidiga insatser är avgörande

Här finns en av de mest intressanta lärdomarna från Hamburg.

NDR beskriver hur Hamburg har satsat på att upptäcka barns behov redan före skolstart. Genom tidiga kontakter med föräldrar och insatser kring språk och utveckling försöker man identifiera barn som behöver extra stöd.

Det är en enkel princip:

Upptäck problemen tidigt – och sätt in stödet tidigt.

Om ett barn börjar skolan med stora språkliga svårigheter och problemen inte upptäcks förrän flera år senare har skolan redan förlorat värdefull tid.

Det gäller alla barn, men blir särskilt viktigt i ett samhälle där elevgruppen har blivit mer språkligt och socialt blandad.

Tidiga insatser är därför inte ett alternativ till höga krav.

De är ett sätt att göra höga krav möjliga.

Bakgrund får inte bli ett öde

PISA visar tydligt att socioekonomisk bakgrund påverkar skolresultat.

Det gäller både Sverige och Tyskland.

Men skolans uppgift är just att minska betydelsen av familjebakgrund.

Om en elev har sämre förutsättningar hemma måste skolan kunna kompensera för det.

Det betyder inte att man ska förvänta sig mindre av eleven.

Tvärtom.

En elev som behöver mer stöd behöver ofta också tydligare mål och högre förväntningar.

Det är fullt möjligt att kombinera:

höga krav + mycket stöd.

Det är snarare en förutsättning för en likvärdig skola.

Kanada visar att integration kan fungera

Kanada är därför ett viktigt motexempel i den svenska och tyska debatten.

Landet har en betydligt större andel elever med invandrarbakgrund än både Sverige och Tyskland. Ändå har Kanada starka PISA-resultat.

Det visar att demografin inte bestämmer skolans resultat på egen hand.

Skolpolitik, språkundervisning, integration, segregation, socioekonomiska förutsättningar och hur resurserna används spelar också roll.

Det innebär inte att Kanada kan kopieras rakt av.

Länderna skiljer sig åt när det gäller invandringspolitik, urval av invandrare, språk, bostadsmarknad, segregation och utbildningssystem.

Men Kanada visar att argumentet att "många invandrare automatiskt ger sämre skola" helt enkelt är för enkelt.

Samtidigt får vi inte använda Kanada för att blunda för svenska problem

Det finns en annan fara.

När man konstaterar att invandring inte automatiskt leder till dåliga skolresultat kan man hamna i motsatt förenkling och bortse från de verkliga utmaningarna.

Sverige har stora skillnader mellan elevgrupper.

En stor andel elever med annat modersmål innebär krav på språkundervisning och kompetens hos lärarna. En snabb förändring av elevsammansättningen kan också göra det svårare för skolor i utsatta områden att upprätthålla undervisningens kvalitet.

Och segregation kan förstärka problemen.

Därför måste frågan ställas på rätt sätt:

Inte:

"Är invandring bra eller dåligt för skolan?"

Utan:

"Hur organiserar vi skolan så att elever med mycket olika förutsättningar faktiskt får möjlighet att nå höga kunskapsmål?"

Det är en betydligt svårare fråga – men också den relevanta.

Vi får inte glömma de starka eleverna

Samtidigt finns en annan risk.

När skoldebatten handlar om att hjälpa elever som har det svårt kan de högpresterande eleverna hamna i skymundan.

Det är olyckligt.

Ett skolsystem måste göra båda sakerna samtidigt.

Den elev som kämpar med grundläggande läsning och matematik måste få hjälp.

Men eleven som ligger långt fram måste också få möjlighet att utvecklas.

En bra skola måste klara hela spannet.

Den nya utmaningen heter AI

Det finns dessutom en fråga som inte fanns på samma sätt när PISA-chocken kom för 25 år sedan.

Artificiell intelligens.

När elever kan få en färdig text, en matematisk lösning eller en sammanfattning på några sekunder förändras förutsättningarna för skolan.

Men det gör inte grundläggande kunskaper mindre viktiga.

Tvärtom.

Den som använder AI måste kunna upptäcka när AI har fel.

Är svaret rimligt?

Vilken källa bygger det på?

Har två olika saker blandats ihop?

Finns det information som motsäger slutsatsen?

Det kräver kunskaper.

Man kan inte vara en bra källkritiker om man saknar den kunskap som behövs för att upptäcka ett felaktigt svar.

Problemet är kanske inte att vi saknar kunskap om vad som fungerar

Det mest intressanta i NDR:s genomgång av Tysklands 25 år efter PISA är därför kanske inte någon enskild reform.

Det är frågan om genomförandet.

Vi vet ganska mycket om vad som kännetecknar framgångsrika skolsystem: bra lärare, tidiga insatser, tydliga kunskapsmål, uppföljning och stöd till elever som riskerar att halka efter.

Ändå är det svårt att genomföra detta konsekvent över lång tid.

Utbildningspolitik förändras. Reform efter reform avlöser varandra. Nya idéer introduceras innan de gamla hunnit utvärderas ordentligt.

Resultatet kan bli en skola där lärarna förväntas anpassa sig till nästa förändring innan den förra ens har fått möjlighet att fungera.

Kanske är nästa stora skolreform därför inte vad som behövs.

Kanske behövs något betydligt tråkigare:

Långsiktighet.

Sverige behöver inte vänta på en egen PISA-chock

Sverige har ett bättre utgångsläge än Tyskland hade när den första PISA-chocken kom.

Men det är just därför det finns anledning att agera nu.

Sverige ligger fortfarande över OECD-genomsnittet i matematik, läsning och naturvetenskap. Det är en styrka.

Men resultaten har försämrats, samtidigt som skillnaderna mellan elevgrupper är stora.

Den förändrade elevsammansättningen gör utmaningen större, men PISA visar också att invandring i sig inte avgör skolans resultat. Kanada och Australien visar att länder med mycket stora andelar elever med invandrarbakgrund kan kombinera detta med starka skolresultat.

Det betyder att Sverige inte kan skylla sina problem på demografin.

Men Sverige kan inte heller ignorera de pedagogiska konsekvenserna av stora språk- och kunskapsskillnader.

Det är skolans uppgift att hantera dem.

Lärdomen efter 25 år

Tysklands erfarenhet efter PISA visar att en skolkris inte löses genom en enda reform.

Sveriges erfarenhet visar att ett land kan ha relativt starka resultat och ändå få en negativ utveckling.

Och jämförelsen med Kanada visar att en stor andel elever med invandrarbakgrund inte automatiskt leder till dåliga resultat.

Den verkliga frågan är därför inte vilken elev som sitter i klassrummet.

Den verkliga frågan är vad skolan gör med de elever som sitter där.

Tidiga insatser. Språkstöd. Tydliga kunskapsmål. Kompetenta lärare. Höga förväntningar. Stöd till elever som behöver det. Utmaningar för dem som ligger långt fram.

Och framför allt en utbildningspolitik som är tillräckligt långsiktig för att faktiskt kunna se om en förändring fungerar.

Sverige behöver inte vänta på en ny PISA-chock.

Vi kan lära av den tyska redan nu – och samtidigt lära av de länder som lyckats bättre med att förena en stor invandrad elevgrupp med starka skolresultat.

https://www.ndr.de/nachrichten/info/25-jahre-nach-dem-pisa-schock-was-der-norden-daraus-gelernt-hat,pisastudie-100.html