Är överhuvudtaget "lika lön för lika arbete" en rimlig policy?

Ska två människor som jobbar i varsin korvkiosk i samma stad ha samma lön? Har inte respektive rörelses lönsamhet någon betydelse? Hur många som söker jobbet?

Och två som jobbar i samma kiosk. Ska de ha samma lön? Om kioskägaren upptäcker att hans försäljning är dubbelt så stor när den ene jobbar?

Det beror väl lite gran på omständigheterna, men det finns så många faktorer här så jag har inte någon större lust att gå in på dom..

Men om man ändrar på systemet som vi har kanske det blir lättare att utnyttja det på fel sätt?

Obs, Detta är rena speculationer.

Svårt - men "lika lön för lika arbete" man kan väl säga att det inte är "lika arbete", om vi tar exemplet i #1 om korvkiosken, för uppenbarligen är det inte lika arbete när försäljningen är dubbelt så stor när den ene jobbar….

Jag tror på individuell lönesättning, men ser också en riskt i detta, det kan ju bli godtyckligt. Samtidigt tror jag ju att en ingångslön borde vara densamma oavsett i vilken korvkiosk man arbetar. En lägsta lön s  a s.

#2 Hur skulle man ändra på vilka omständigheter?

#4 Miljön där man arbetar osv.. Allt spelar ju egentligen en roll om man ska ha en precis exakt lön..

Nej, sitter den ena korvförsäljaren på sin rumpa och slappar och den andre flitigt säljer korven så är den sistnämnda mer värd pengarna. Annars kan alla sitta på sina rumpor och strunta i att sälja korv. Lönen är ändå lika.

Det är lite som den diskussion som uppstår, rätt ofta, där jag jobbar. Jag har ju utbildat mig och får alltså lön därefter. Har dessutom utbildat mig i två omgångar och alltså "höjt" upp min grad lika mycket. Många har gjort likadant. Många av dem som inte har gått en enda utbildning men gör ungefär samma jobb anser att vi ska ha exakt lika lön. När man frågar dem vad det är för mening med utbildning  i sådana fall får man ofta höra att det spelar ingen roll, vi gör samma jobb. Fast nja, vi gör nästan samma jobb, det finns en viss skillnad och det är att vi med utbildning får göra vissa saker de utan inte får.

# 6. Det låter som att du är förskollärare. :)

#7. Jobbar inom vården, men det är nog inte så långt ifrån varandra .

#6 men om det ändå vore så lätt att sätta lönen på folk..

#9. Hur menar du nu?

#10 Det finns fortfarande många saker att ta i anseende om man ska sätta en lön som en klippt och skuren åt en, miljön där man jobbar, hur mycket man jobbar, vad ingår i lönen, försäkringar och allt..?

#11. Ok, då är jag med.

Jag tycker att man så långt det går bör ha en grundlön för "lika arbete" - och sedan en individuell del där högre utbildning, bättre engagemang osv kan vara faktorer (ihop med flera andra såklart - inte minst hur man UTFÖR jobbet - det är ju inte alltid utbildning = bättre resultat) som gör att A får en högre lön än B.

Sedan vad som skall ingå i den individuella lönen och hur stora gap där skall kunna bli är ju alltid sådant som man får diskutera och komma fram till efterhand. I vissa yrkesgrupper är det säkert också svårt att säga vem som är bättre, det är t.ex. operationslag på sjukhus där ingen klarar sig utan de andra och där man kanske jobbar med olika folk beroende på vad för operation det är, eller så är det t.ex. räddningstjänsten där det ena arbetslaget har "tur/otur" och bara får enkla bränder som de snabbt och effektivt släcker, medan det andra har industribränder eller andra större pjäser. Hur rangordnar man då - de har inte utfört likvärdigt arbete i skarp miljö så att säga, så vem är egentligen bäst? Och skall man bedöma gruppvis eller helt individuellt? Många frågor och det får nog bli från arbetsplats till arbetsplats.

När det gäller frågan om individuell lön är jag kluven. Jag ser följande argument som alla är rimliga:

• Lika lön för lika arbete - är man anställd för att sköta ett jobb, ska man ha betalt för det
• Lön efter prestation - om någon gör ett bättre jobb än någon annan ska man ha bättre betalt
• Lön efter vad man "drar in". Vill någon betala mer för en tjänst än för an annan ska det synas i lönen
• Lön efter utbildning - det måste löna sig att vidareutbilda sig

Samtidigt kan den som saknar vidareutbildning ha en bättre personlig kompetens och göra ett bättre jobb. Och för många jobb är det väldigt svårt att fastställa vad som ska ligga till grund för en bättre lön. Ska läkaren som hinner med flest operationer tjäna mest - eller den som har flest patienter som överlever?

#14 Beror på vilken läkare. För man kan ju ändra sin egen statestik där. Så det var ett rätt dåligt exempel. Men jag förstår poängen, men denna disskution kommer ingenstanns alls. Och dessutom krävs det nog en rätt najs tabell om man ska skriva ner precis hur mycket lön man borde ha. men samtidigt så är det ju så att man inte alltid kan få den lön man vill ha, eller förtjänar att ha, för pengar växer inte på träd..

Som löntargare i Sverige, är du oftast utelämnad till att ta det arbete som står till hands. Du förväntas också ta den utbildning, som efterfrågas. Den som är ekonomiskt stakast har också den stakaste stämman, när arbeten, och produkter skall "efterfrågas".

De ekonomiska situationerna för dem som äger produktionsmedlen, och dem som inte äger några  produktionsmedel är radikalt annorlunda; medans forhållandeveis få ägare, kan besluta om förhållandevis stora arbetsplatser, och arvbetsvilkor, har majoriteten av befolkningen få möjligheter att påverka ens sin egen lönesituation, eller arbetsförhållanden i nämvärd grad - än mindre själva produktionen. De möjlighete som står tillbuds tycks inskränka sig till att lägga en röst i en valurna vart fjärde år, eller att gå samman i massor, under stor enighet och diciplin. Detta har visat sig svårt.

Detta är en besrkivning av en ekonomisk maktstruktur, där den som äger produktionsmedlen har en ekonomisk makt, som de folkflertalet saknar.

Jag ser det som ett samhällsprojekt att bryta denna makt !

Jag anser att upsplittringar av oss som inte äger några produktionsmedel, sätter käppar i hjulet för en ekonomisk fördelningspolitik.

Vidare upfattar jag kategoriskt  svenska fackföreningar otroligt defensiva ! Jag ger heller inte särskiljt mycket för en SK. "solidarisk lönepolitik" i den betydelsen att den ena sektorn skall stå frivilligt tillbaka, fïor en annan nu, därförat dom fick ett bra avtal senast. Jag menar egentligen att det sk. "löneutrymmet" är en ren och skär fiktion. "Löneutrymmet", förutsätter ju som regel att verksamheterna förväntas öka, inte bara omsättningen men också den rena profiten, i en grad som huvudsakligen har fastställts av aktieägare ! Om "löneutrymmet" var reelt existerande, borde det väl rimligen påverkas av skattelättnader, ökade dividenden, ökad automatisering mm. Det ser inte ut att vara fallet. Den som jämför de sista tjugo årens lönerörelser, uptäcker ett förvånansvärt likartat mönster !

Om socialdemokratiska fackföreningsledare önskade agera solidariskt, försökte dom i stället avskaffa klassskilnaderna !

I dagsläget förefaller dom mest solidariska med det samhälllskikt, som besitter den ekonomiska makten.

Därför är jag närmast beredd att ge vilken som helst svensk fackförening, en inblanco-fullmakt inför et kommande avtal !

Eller sagt på ett annat sätt; Jag har otvetydigt valt sida, och anser i princip att varje lönehöjning är berättigad, för den som inte är ägare av produktionsmedlen. 

Därmed faller ju egentligen hela diskussionen om vem som skall ha högst lön, eller vilken slags lönesystem som önskas.

Då har vi ett problem: Låt oss säga att jag uppnår mitt klasslösa samhälle - Skall jag blunda för frågan, och vägra ta ställning då också ?

Låt oss säga såhär: Det är långt dit ! Jag har inget emot provisionslön i viss utsträckning. Jag tycker bara illa om slitsamma ackord, underbemannade arbetsplatser, och skilnaden mellan dom som käkar oxfile´ på representationskonton, medans deras underställda (de direkta producenterna) käkar falukorv ur en aluminiumslåda, som dom pröjsar själva !

I verkligheten går jag nog in för nån slags medborgarlön, eller nåt ditåt.

Du nämner företrädelsevis "förhållandevis få ägare" som bestämmer över "förhållandevis stora arbetsplatser". Hur ser du på små och medelstora företagare som ägnat större delen av sitt liv till att bygga upp något? Är det samma förhållande där mellan ägare och arbetare?