I KG Bergströms program "Rakt på" fortsatte hon under tisdagen denna vecka med strategin att inte ge några som helst besked. Inte när det gäller kärnkraften, inte när det gäller gemensamt valmanifest, ingenting. De enda oppositionspartierna för närvarande är överens om är nej till gasledningen och sitt gemensamma mål i klimatberedningen.

Jag tror att de kommer att behöva bestämma sig och ge besked senast 2 år innan valet, dvs. i höst.

Ganska intressant analys av Mona Sahlins läge fanns i SvD.

Länk

""Vi är tre partier som på det ena eller andra sättet måste fördjupa vårt samarbete" sa Sahlin i Sydsvenskan förra våren och tillade: "Vi är alla tre rörande överens om att det inte funkar att gå fram som vi gjorde inför valet i höstas".

Efter Lars Ohlys besked i Svenska Dagbladet igår är Sahlins uttalanden knappt värda pappret de trycktes på. I rege­ringsfrågan är de tre allt annat än överens."

"Mona Sahlin kan nu alltså välja att göra som vänsterpartiet vill, och utan politiska kompromisser lova en koalitionsregering efter en valseger. Eller som de gröna vill, och skriva en gemensam valplattform med bara miljöpartiet.

Hon måste helt enkelt göra ett av småpartierna illa. Två av de tre i det rödgröna blocket har nu ­talat.

När talar Mona Sahlin?"

Henrik Sjöholm gör en intressant analys av Sahlins taktik.

Länk

"Båda strategierna - indirekta angrepp på ställföreträdande måltavlor samt försöken att styra kommunikationen är i grunden två sidor av samma mynt: Att göra det svårt för Alliansen att komma åt Sahlin. Hon är naturligtvis medveten om den egna politikens svagheter - svårigheten att förnya partiet när alla opinionsmätningar pekar uppåt, bristen på en sammanhållen ekonomisk politik och interna slitningar mellan förnyare och traditionalister - och vill inte ha följdfrågor. Genom att undvika en direkt debatt med Fredrik Reinfeldt undviker hon dessutom att låta hon framstå som sympatisk och resonerande i det direkta mötet. Istället tvingas han till en mer aggressiv offentlig debatt, där den mjuka framtoningen försvinner.

Utmaningen för Alliansen är därmed att tvinga Sahlin att svara för sin politik och att gå i direkt clinch med ministrarna. För moderaterna är det onekligen även viktigt att resonera kring Filippa Reinfeldts roll i partiet. Och för alla gäller det att inte låta sig provoceras av Sahlins undvikande strategi. Den som blir argast förlorar."

Just det, ett av partierna kommer att bli besviket och jag gissar att det blir vänsterpartiet. De är de enda som vill ha en egen valplattform och då finns risken att man chansar på att s och mp ensamma kan bli ett alternativ. Frågan är om det räcker hela vägen, de är ju också allt annat än överens.

Som jag ser det har (v) gjort sitt vägval. Såvida inte folket ger (v) ett oväntat stort stöd så är de borta från alla regeringsdiskussioner. De är tillbaka som ett "kamrat 4%" stödparti som man inte behöver ta hänsyn till.

Sedan tror jag att (s) och (mp) kommer att närma sig varandra. Inte ännu, men i god tid före valet. Med en sådan koalition och 4% gratis från extremkanten kan man utgöra ett starkt alternativ till valet.

Tjae, det kan väl inte vara såsvårt för ett stort parti som sossarna, att "närma sig" ett så "flexibelt" parti, som MP ?!

Under sin tid som VPK, var partiet visserligen inte världens mest inflytelserika parati iofs. Men jag vil ldock hävda att partiet, trots sin stadiga 4% -plats faktiskt drev socilademokraternas politik en smula åt vänster. Det kommer näppe MP göra.

självklart vill sossarna ha ett parti som ger största mojliga utrymme för socialdemokraternas egen politik. det betyder MP.

Således har inget dera partiet, någon överdriven parlamentarisk betydelse. Samtidigt har V drivits så långt åt höger efter hand, att det är svårt at skilja från de forna vänster-sossarna.

Önskar man något annat än liberalism tror jag det slutar med att man måstergöra något själv till sist !

#6 Jag tror du har rätt - det gläder mig.

;-)

#6. Å andra sidan här ju moderaterna gått mer åt vänster och det gläder mig.

Det tänkte jag nog Anders; på något sätt hade jag känslan av att du inte var vänstersocialist, eller ekosof……….

Fråga mig inte varifrån jag har denna remarkabla intuition  ! ! !

#8

Ja, samtidigt som FP ibland påminner om M som dom var på 70-talet nästan……. (På 70-talet gick jag i betygsmascher med Fpu:are, och samarbetade med dem i Afrikagruppen - Dom var altså anhängare av ANC på den tiden…..)

#10. Jo, jag kommer ihåg den tiden jag också. Vi är nog rätt jämngamla skulle jag tro . Det var lite andra tider då på 70-talet. Vi var nog inte lika jag-fixerade som idag.

Blir 48 om några veckor, men känner mig som någon slags förvaltare av 68-arvet. (Jag var ju bara barn då)

Det blev lite andra stämningar omkring slutet av åttiotalet, och på TEC (en keramikutbildning) var dert en tjej som skrattade (fast på ett vänligt sätt!) när jag berättade att jag bott i kollektiv, och varit aktiv i ett politiskt parti. Jag fattade inte varför, och hon svarade att det var rena karikatyren av hennes bild av folk i min ålder…..och slutligen brast dert tydligen…..

Men antagligen har jag fromats av min tid som alla andra - Det är bara alltid så svårt att se vem man är själv, just i sekunden…..

Men nu blir jag svamlig igen…..

#12 Jag fyller också 48 i år…

#12. Med ålderns rätt så får man bli lite svamlig . Ja, jag hade det på känn att vi kommer lite ur samma tid och gått i liknande spår. Jag är tre år äldre, och alltså lite visare.

Där hann du emellan precis Anders. Jo, jag har nog sett någonstans att du också är rätt jämngammal med mig, fast lite yngre då. Fast vi har nog gått rätt olika vägar genom livet och har olika värderingar i mycket, men inte allt. Tur är väl det för vem skulle jag annars få diskutera så intensivt med .

DN sammanfattar Sahlins första år:

Länk till webbTV