Maria-Pia och kulturvänstern
I bilen på väg till jobbet lyssnade jag bl.a till P1 - Obs;
"Maria-Pia Boëthius förundrar sig över nyliberalernas världsbild som, menar hon, bygger på en föreställning om att Sverige skulle leva under vänsterförtryck."
Hon pratade bl.a. om vilken oerhörd slagkraft TV har. En propagandaapparat som ingen tidigare epok sett maken till. Hon pratade en hel del om TV:s olika dokusåpor och hur dessa är med om att skapa en ny världsbild som påverkar hur människor ser på sina liv. Hon pratade också om den skam hon känner inför hur kvällstidningarna nappar på detta, och ytterligare förstärker effekterna - istället för att utföra journalistikens egentliga uppdrag att granska.
Det är roligt att lyssna på Boëthius - även om jag inte delar hennes analys, så tycker jag hennes observationer är intressanta.
Som så många vänster-röster så älskar hon konspirationsteorier. Det betyder att hon menar att den världsbild som såporna och kvällstidningarna förmedlar är nyliberalismens önskebild, och tillkommen på ett slags "kommando". Hon pekar på att de (alliansen och kapitalet) idag har såväl den ekonomiska som politiska makten och därmed dominerar problemformuleringarna.
Jag står ju på lite annan grund än Boëthius, men visst funderar jag kring samma frågor. Vad gör att dokusåpor och kvällstidningar konsumeras i så skrämmande stor omfattning?
Har Boëtius rätt? Är samhället och dess medborgare maktlöst styrda av kapitalet och nyliberalismen. Blir det bättre med mer vänsterpolitik?
Själv tror jag problemet grundar sig i att folk vant sig vid att inte välja under många sosseår. För mig ligger lösningen i att ge individerna mer makt, och ökat ansvar för sina liv. Då tror jag vi får se människor göra bättre val. Då kommer kvällstidningarnas upplagor atrt minska och dokusåporna förpassas till historien.
Vad tror ni?
Nja, inte tror jag att dokusåporna finns p g a att sossar suttit vid makten. Du skulle bara se vilka såpor och dokusåpor som florerar i t ex USA. Då jag bodde utomlands så hade vi TV-kabel som gjorde att vi kunde se Amerikansk TV. Där vi bodde satt folk bänkade framför sina "novelas" som de kallade såporna, då även det landet körde hej vilt med den typen av program. Jag höll på att krevera. Folk hade inte tid att umgås p g a dessa såpor.
Nej, min hypotes har väl sina brister… ;-)
Vad tror du om Boëthius "konspirationsteori" att man i såporna "skolar" människor i att konkurrera istället för att samarbeta? (Hon ser tydligen höger som tävlande individualister, och vänster som hjälpsamma, omtänksamma grupper.)
Vad är det egentligen som gör att så många människor lägger så mycket tid på "skräp"?
Det är ju bara att kika runt på iFokus. Det finns massvis av diskussioner om TV-såpor på många sajter. Om någon försöker prata om ett "kvalitets-TV-program" kommer det två kommentarer…
Är folk helt enkelt dumma? Eller är jag elitistisk?
Jag tycker hennes försök till samband mellan såpor och konkurrenstänk är långsökt, om det är det som är hennes teori.
För övrigt förvånas jag också över dokusåpa-konsumtionen. Och att kvällstidningarna kör det på sina löp, så där är vi väl överens kan man säga, jag och Maria-Pia. :)
#3 Nja, hennes talade debatt-inlägg handlade väl mest om att hon ville peka på att bilden av Sverige som vänsterstyrt på kulturfronten är felaktig. Hon pekade då på att (som hon såg det) såväl ekonomisk som politisk makt hos "högern".
Hon pekade på att i dokusåporna skildras enbart intriger, konkurrens osv, men att det saknas skildring av gemenskap, hjälpsamhet, ja hon använde också ordet "hygglighet".
Jag håller med henne - även om jag tycker hennes konspirationsteori är lite hårresande.
Lyssna gärna på Boëthius inlägg. (Klicka på högtalaren intill "Obs" och 17 mars).
Jag har nog aldrig tänkt på dokusåpor i någon politisk term precis. Har mest funderat över vad det är som får så många att sitta och glo på detta för att sedan diskutera gårdagens program på jobbet.
Jag har också funderat över varför så många engagerar sig i dessa såpor och knappt alls bryr sig om "riktiga dokumentärer" som lär oss något.
Såporna skildar konkurrens, intriger och en samling människor som vill åt makt och pengar och fullkomligt struntar i andras känslor. Där håller jag med Maria-Pia. Fast jag ser inget politiskt budskap i det. Bara en i mängden av ett enormt flöde av B-kändisar som springer på en mängd fester och mest av allt beundrar sig själva. Vad är budskapet? Ja, för mig är det ytlighet, snobberi, självgodhet, fester, fylla, byta partner en gång i kvarten, Jag är såååååååå kär (i en hel minut), mängder av blonderat hår och uppumpade bröst i för trånga kläder, modestress, smink och löjliga kostymer. Ju mindre du har mellan pannbenen dess bättre.
Ja jag vet, det är att dra alla över en kam och att döma. Fast jag kan inte hjälpa det, hur snäll jag än försöker vara. Det är så jag ser på detta s k kändiskap p g a att man gjort bort sig i TV på bästa sändningstid. Det kan ju bero på att jag tillhör den "tråkiga" delen av befolkningen som föredrar program som lär mig något, som får mig att utvecklas. Det anser jag inte att dessa program gör. De förnedrar och visar fram en bild av en verklighet som inte finns.
Fast konspirationsteori, nä, det tror jag inte på. Ett sätt att starta olika trender från smarta affärsidkare, modehus och dylikt ja. För många följer ju de trender som visas upp i medier.
#5 Jo, jag håller med…
Men nog kommer detta någonstans ifrån - antingen är det faktiskt detta "folk" vill ha, det är alltså efterfrågan som styr utvecklingen, eller sker en produktion av något som "folk" inte klarar att värja sig emot.
#6. Ja, jag vet ju inte men ibland får jag känslan av att det är lätt att styra in oss på vad som helst. Även om det inte är politiskt. Tror nog att många tycker om den här sortens program. Ungefär som Svensk Damtidning med alla sina kungareportage.
Tacka vet jag kunskapskanalen…
jag håller med didis.
Starta ny diskussion