Jag kom att tänka på "Flugornas Herre"…

Vart vill du komma? Krav på bakförmåga för rösträtt?

Nej, jag vet att det är en kontroversiell parallell, men jag försöker enbart belysa (s) grepp om väljarna genom att försätta fler och fler i bidragsberoende.

Lägre skatter skulle ge samma pengar i plånboken och samtidigt lägre administrativa kostnader för stora skattemaskineriet. Man har dock från vänstersidan alltid lyckats måla upp högerspöket och den dåliga välfärd som skulle komma till följd av lägre skatter och sänkta bidrag. Och de flesta verkar gå på det.

Jo, jag har också länge trott att det är en del av (s) strategi. Den som upplever sig vara beroende av bidrag kommer att rösta på (s). Alltså har (s) allt att vinna på att göra så många som möjligt beroende.

Människor som får för sig att de kan ta hand om sig själva är farliga för (s)…

Men lösningen måste ändå vara att få ett maktskifte och hoppas att det kan leda till att folk börjar tro på sin egen förmåga igen.

Förhoppningsvis blir det maktskifte i höst och förhoppningsvis gör det, som du säger, att folk kan börja tro på sig själva igen när fler kan komma i arbete och företagarklimatet gynnas.

Människor måste få mer inflytande över sin egen ekonomi och större valmöjlighet när det gäller vård, skola och omsorg. Detta skulle skapa större effektivitet på dessa områden och på så sätt minska kostnader och öka servicen.

Jag tror helt klart att det borgerliga blocket är det enda alternativet för att skapa dessa förutsättningar.

För mig är det en viktig ideologisk fråga.

Vänstersidan tror på att människor enbart kan uträtta något i kollektiv - i praktiken ger dessa kollektiv ofta sin makt åt en utsedd företrädare. Det är en fördel om de individer som ingår i kollektivet känner sig svaga och beroende - den starke individ som tar åt sig kollektivets ledarskap blir på så vis mycket mäktig.

Det är - som jag ser det - principen bakom såväl kommunism, fascism och nazism. Klara spår av tänket finns även i socialismen. Liksom i vissa religiösa sammanhang.

Högersidan vill istället stärka individen, som ska uppleva självförtroende och oberoende. Sådana individer kan också samarbeta - men låter sig aldrig bli beroende av en enda stark ledare. Sådana individer bryter sig lättare ur när sammanslutningen agerar felaktigt. Det är mycket mindre risk att makt koncentreras i sådana samhällen.

Att stärka individen är att stärka demokratin.

Vilket trams. Snacka om vänsterspöke om ni verkligen tror att det är en strategi från (S) att skapa så så många bidragsberoende väljare som möjligt för att behålla makten. Jag är övertygad om att alla partier, kanske med undantag för (V) måste och vill få så många skattebetalare om möjligt.

#6 jag tror du har både rätt och fel.

Det finns ingen motsättning (i s-ögon) mellan att vara skattebetalare och bidragstagare.

Det är väl det som är det märkliga och skrämmande(?). Att landet konstruerats så att även männniskor med goda arbeten och full sysselsättning är berättigade till, och kan uppleva sig beoende av bidrag.

För ett antal år sedan (kring 1994) upptäckte jag att jag var en hårsmån från att att vara berättigad till bostadsbidrag. Jag har alltid betraktat mig som välavlönad, men eftersom jag valde att jobba 75% (för att hinna med barnen bättre) samtidigt som jag valt en relativt dyr bostad (ca 6.000 i månaden) så var jag snubblande nära.

Så bidragsberoende handlar inte om arbetslösa eller sjuka. Många, många med bra arbeten och goda inkomster får bidrag.

Detta var länge sedan, ety dessa regler finns inte längre, du skulle inte ha en chans till bostadsbidrag, jag fick det inte som studerande i Stockholm, svindyr hyra ingen inkomst. Men, jag misstänker att du tacksamt ta emot både barnbidrag och föräldrarpening som vi skattebetalare sponsrar, trotts dina mörkblåa åsikter

Jag anser (och många med mig gissar jag) att trygghetssystemet bör fungera som en försäkring, inte som en försörjningskanal. Genom ditt uttalande ThomasH i #8 verkar det som att du instämmer, eller har jag fel?

Att man som borgerlig sympatisör tar emot barnbidrag och föräldrapenning ser inte jag som något ideologiskt brott, snarare som att man får vara med och dela kakan man bidrar till.

Jag tycker absolut att vi bör ha ett bra trygghetssystem, men det bör inte vara så generöst att man avstår från att arbeta för att det blir mer lönsamt.

Det håller jag med dig om, men till skillnad från dig så tror jag inte att det att det är ett stort problem. Det har länge varit högerns åsikt att allt för många "lever" på våra trygghetssystem. Det går inte. Även detta är en gammal kvarleva från 80 och 90-talet. Idag så kan ingen leva på A-kassa istället för att jobba, man blir avstängd och ska i så fall leva på socialbidrag. Det kanske är ett alternativ för de som som bor hemma och inte har bil, hyra och andra utgifter.

Återigen så vill jag ta upp exemplet med alkoholister. Vi vet att vissa klara inte spriten, men vi forsätter att sälja sprit. Med högerns resonemang så ska trygghetssystem reduceras då det finns de som missbrukar.

#10, det stämmer inte alls. Jag har 2 personer i min närmaste bekantskapskrets som har levt på a-kassa en längre tid utan att göra något seriöst försök till att skaffa sej ett jobb. Lär man sej systemet så kan man utnyttja det. Jag tror inte att dom är unika i Sverige heller, snarare precis tvärtom.

Problemet idag är att man kan leva ganska bra på a-kassa och att skillnaden mellan att jobba och gå på bidrag är så pass liten så det inte täcker upp kostnaderna som faktiskt finns när man har ett jobb.