Jag tänker ideologiskt. Ta a-kassan som exempel. Det är klart att jag och min familj riskerar att bli arbetslösa, men för den delen tycker jag inte att a-kassan ska utgöra en hög ersättning utan tidsbegränsning. Jag tycker att den ska utgöra en tillfällig försäkring och att jag och andra ska motiveras att söka nytt arbete så fort som möjligt.

Ta skolfrågan. Jag har inga barn och det var ett tag sedan jag gick i skolan. Likväl har jag åsikter om skolan som bygger på mina värderingar. Jag tycker att man ska kunna ställa krav och att skolans pengar används effektivt.

Sen beror det givetvis på vad det är för fråga, men i stort sett tror jag att man kan applicera sin ideologi på vilken fråga som helst.

Ja, jag försöker nog bygga mina åsikter på grundläggande ideologi och värderingar.

Det finns ändå frågor där jag har en mer pragmatisk och egoistisk utgångspunkt. T.ex. när det gäller Systembolagets och public service radio/TV vara eller icke vara.

Bygger mina helt självmant… inte efter någon ram, utan helt enkelt vad som är bäst(Då enligt min åsikt)..

Jag tänker mest på mina medmänniskor, mitt land och även på min egen situation…

ta tex de sjukas situation. All mat, bensin, hyror går upp i pris. Medans inkomsten sänks. Blir man friskare då? 

samma med de arbetslösa. allt blir dyrare medans de arbetslösa får mindre i plånboken. får man lättare jobb bara för att plånboken är tunn?

Visst ska det vara skillnad på att inte arbeta och att arbeta, men det ska inte tvinga folk att behöva gå till soc…

#4 Om man inte arbetar ska man alltså få lön ändå?

Kan man verkligen forma sin politiska syn enbart på att tycka synd om. Utan att fungera på att hela samhället måste fungera? Kan man ha politiska åsikter om att fördela välfärd utan att ha åsikter om hur den ska skapas?

jag brukar försöka ha hela jorden (människor, medvetna djur samt ekosystem m.m.) i åtanke och gärna många år framåt. Att inte bara påverkas av det jag ser, det som är nära mig och som får en att bli mer emotionellt engagerad. Det kan handla om olika många år beroende på vad frågan gäller. Samma sak med väldigt regionella frågor. Som såklart påverkar hela världen och framtiden eftersom allt hänger ihop, men som inte påverkar på ett lika överhängande vis.

Exempel kan vara hur kommunen ska göra med låg och mellanstadieskolor, ifall skolor ska läggas ned eller inte. Och huruvida sverige ska lägga mer pengar på att bygga ut tågtrafiken.

Eller om man tänker på sjukvården… Det handlar ju inte direkt  om sverige om 100 år eller om situationen i burma. men säkert kan man hitta kopplingar där med. Och då bör man ha dom i åtanke oxå.

Jag tänker nog rätt globalt och ideologiskt, men även runtikring där jag bor och för själva landet.

Jag tänker också lite som #4. För jag vet att allting inte är så lätt som en del tycks tro. Det är inte så att man ska gå hemma och få lön, men en arbetslöshet eller sjukdom kan drabba vem som helst och det är, enligt mig, inte meningen att vi ska gå under för det. Vi har ett trygghetssystem att vara stolta över. Det ska vi vårda. Jag har sett för mycket i mitt liv för att kunna se fördelen med att förstöra detta. Trygghetssystemet behöver förbättras, ja. Det är inte meningen att vi ska leva på dessa pengar för att vi inte behagar arbeta, nej. Men vi ska skydda alla de som verkligen är i behov av hjälp.

Detta är min åsikt och jag vet redan att inte alla delar den så det behöver inte kommenteras och diskuteras sönder och samman. Jag ändrar inte min tankebana vad gäller denna trygghet. Har, som sagt, sett alldeles för mycket för att göra det.

Globalt och ideologiskt. Ett långsiktigt samhälle kan inte fungera om miljoner människor svälter.

Man kan välja mellan att straffa arbetslösa, det ger inte fler jobb eller så kan man stimulera arbetsmarknaden på annat sätt. Det enda som händer av att minska a-kassan (vilket inte ger företagen er pengar att anställa för) är att människor blir tvingade till att ta jobb man inte kan försörja sig på. Vill vi ha en arbetsmarknad som USA har? Där människor måste ha två jobb för att kunna försörja sig. En sänkt a-kassa som tvingar människor att acceptera lägre löner minskar reallönerna och det är väl verkligen inget att sträva efter.

#4 Vad är det att ett samhälle fungerar? Basera på att tycka synd om? Är ett samhälle fungerande om en del står utanför? Nej inte i mina ögon. Tycker att Rawls har en viktig poäng då han anser att ett sämhälle ska uppskattas efter hur de tar hand om sina svaga. Visst är även kritiken befogad med att folk inte ska kunna segla igenom utan att göra ngt, men tanken är mycket bra. Det kan vara man själv som står där en dag.

#7 Jag förstår att mitt #5 kan uppfattas så som jag tror du gjorde…    ;-)

Men jag menade inte att vara hjärtlös. Jag menade att det är alldeles för lätt att bara tycka synd om någon. Om jag ser en människa bli sjuk, förlora pengar och kanske behöva flytta från hus så vill jag inget hellre än att hjälpa. Och att hjälpa med skattepengar kan ju tyckas enkelt…

Vad jag syftade till var att jag tycker att om man ska forma en politisk åsikt så måste man höja blicken något. Vad händer om alla får samma ersättning när man blir sjuk som när man jobbar? För jag kan också spontant tycka att så skall det vara…

I #0 frågas hur vi tänker när vi tar ställning i en politisk fråga.

Jag tycker att man måste försöka sätta sig in i ett lite större skeende. Försöka förstå hur välfärd skapas. Hur människor motiveras.

Men ideologin är ju ofta beroende av just geografiska och tidsmässiga aspekter. Det är tex ganska lätt att genomföra en kommunistiskt politik i en avskärmad del av jorden…men att få kommunismen att fungera i ett globalt perspektiv är ju utopiskt.

Och om man tex ska satsa på skolan eller sjukvården så är det väl knappast satsningar i Sverige som ger mest valuta för pengarna? Ser man europeiskt skulle pengarna kanske hamna i Albanien istället…eller Sudan om man ser det i ett globalt perspektiv.

Och när vi pratar välfärd pratar vi nästan alltid om välfärden för oss som råkar bo i Sverige just nu. Tidsmässigt har ju staten Sverige som den ser ut idag inte funnits speciellt länge. Var inte alls länge sedan som tex Finland tillhörde Sverige…Och bara drygt 100 år sedan som vi var i union med Norge. Och då var ju deras sak vår…men nu räknar vi oftast inte in Norrmän och Finnar när vi pratar om välfärd. Allt pga av att några generaler ritat om kartan. 

Jaja…flum flum. :)

mvh
Oskar

#10 Det har genomförts kommunistisk politik i länder över hela världen. Kan du lyfta fram ETT positivt exempel. Det Burma som nu vägrar hjälpa sin befolkning är ett av dessa länder.

I min "ideologi" ingår inte kommunism. Jag tror inte på att samla alla pengar i hög och sedan låta "någon" fördela dem. För mig är det naturligt och rimligt att först se till sin familj, och därefter hjälpa andra. Att man då börjar med grannen och sedan utökar kretsen är också naturligt. Jag har svårt att se att världen skulle bli bättre för att Sverige stängde sina skolor för att istället bygga skolor i Sudan.

Sedan så har vi ju (borde ha) den ordningen att makt och ansvar också går inifrån och ut. Jag har stort inflytande och ansvar för mig själv. Tillsammans med övriga invånare i kommunen delar jag makt och ansvar. Och som svensk har jag ett gemensamt ansvar.

Något ansvar och inflytande på Finland har jag knappast. En liten bit finns ju genom EU och FN. Någon önskan att i grunden förändra detta har jag inte.

Att vara sjuk eller arbetslös innebär inte att man vill att andra ska tycka synd om…

Förstår inte hur en del kan tro det?

#11 Nja…jag anser inte heller att det finns något bra kommunistiskt exempel. Menade mest att det är exempel på en ideologi där framgången beror på storleken. Ju större geografiska ambitioner dessto mindre chans att lyckas. Kan nog finnas kommunistiska grupperingar som lyckats ganska bra…tex små kollektiv a la 60-talet.

Och inte har vi något inflytande över Finland idag…men det är inte min poäng…poängen är att vi idag ofta stirrar oss blinda på landsgränserna. Sett i historiskt perspektiv är ju landsgränserna något högst tillfälligt. Och statsgränserna följer sällan de naturliga gränserna som bildas av familjer, folkslag, kulturer eller religioner.

Min poäng är väl något i stil med att jag ibland tycker man borde försöka tänka bort de administrativa gränserna så som världsdelar, länder, kommuner osv och se om man då kommer fram till ett annat svar på olika politiska frågor.

mvh
Oskar

#13 Fast ladsgränserna har ju en betydelse. Det handlar ju om sådant som suveränitet. Vi vill inte att Finland ska lägga sig i vår välfärd - och vice versa.

Egentligen handlar det helt enkelt om att många människor fuskar. Ingen kan hjälpa att man blir sjuk, men även om det är en långvarig sjukdom så borde man kunna jobba. Iallafall halvtid, felet nu är det att folk inte jobbar halvtid utan är lediga helt istället.

Jag skulle hemskt gärna stödja någon som brutigt benet eller varit med om en trafikolycka, men skador som är "stressrelaterade" är någonting jag stödjer mindre, om det inte är allvarligt.

Så egentligen är det alltså folkets moral det är fel på. Inte politiken.

#15. Stressrelaterade sjukdomar kan vara nog så allvarliga och kan ta tid att hämta sig från. Ofta tillkommer depression till detta och många, många som hamnar i detta dilemma blir som handlingsförlamade.

Har någon av er försökt få en deprimerad människa. som i sig själv gett upp, att "rycka upp sig". Om inte så rekommenderar jag er att försöka.

#11. Burma är styrd av en militärregim efter militärkupp. Det tycker jag inte går att jämföra med ett kommunistiskt tänkande. Det finns högerstyrda militärjuntor, typ Chile under Pinochet och så finns det vänsterstyrda sådana. Båda sidor är lika grymma och har samma typ av styre. I Burmas fall finns det kommunistiska gerillor som försökt störta den militärjunta som styr landet.

#14 Är du säker på att du inte vill det? Lek med tanken. Tänk om finnarna skulle bidra till svensk sjukvård? Kanske deras läkarutbildning är bättre än vår och de därför erbjöd sig att ta över vår läkarutbildning? Och kanske kunde vi sköta deras flygvapen? Inser att det knappast är så realistiskt…men ändå…jag tycker man ska leka med tanken. Och inte alltid låsa fast sig i just statsgränserna.

#15 jag tror inte du vet riktigt vad du pratar om.

en människa med ett brutet ben kan oftast jobba med armarna utan problem, en person med stressrel. sjukdom har under en lång tid byggt upp en sjulkdom som tar lika lång tid att läka som det gjorde att bygga sjukdomen. Oftast längre…

Beroende på vilket besvär den har kan den ibland ej arbeta, och ibland arbeta…  olika från person till person

#16 jag har provat. Och jag klarar av det, men alltså kan inget i samhället göra satt den personen blir glad? Yeeeeh, då är jag alltså bättre än alla psykologer och hela skiten på att få människor att bli glada?

#19 Bara för att DU klarade det, så klarar inte ALLA av det…

#20 jag är en kille på 18, snart 19, och vet inte ett piss om hur deppade människor är… Men det fungerar visst ändå..

Så svårt kan det väl inte vara? Jag är inte jäkla super människa som klarar att göra allt… Alltså, jo, alla eller många borde kunna göra det.

Om du inte vet ett piss om hur deppade människor är, så kan du ju inte påtala att de kan arbeta!

För alla kan inte det

#22 Jag vet rätt bra hur deppade folk kan bli, då jag har avbrytigt självmord… Även om människor mår dåligt går det att hjälpa dom.

Viljan att hjälpa andra är enormt stor hos mig..

Kommentaren har raderats av sajtvärden.

#24 Du är verkligen värdelös? Jag är inte messias, har jag aldrig sagt heller. Om du läser så säger jag att alla kan göra det, men du kanske gillar att öppna käften innan du faktiskt använder huvudet.

Jag har jobbat, massor faktiskt. Med tanke på att jag måste börja jobba till hösten så är det kanske inte så konstigt. Jag går på en yrkes linje, och tar studenten väldigt snart.

Den enda som faktiskt är bombad i roten är väl du? Tror aldrig jag sätt dig skriva ett enda vettigt inlägg.

Jag vet att dom har svårt att komma tillbaka, och att man tycker synd om folk för det är ingenting som hjälper dom att bli bättre.

Nej, alla kan inte hjälpa en deprimerad människa tillbaka till livet, bara så där.

En utmattningsdepression ter sig ju lite olika, faktiskt. Fast jag tror (observera att jag skriver tror) att i de allra flesta fall så kommer man tillbaka av sig själv s a s. Det kan gå fort och det kan ta lång tid. Det beror sig på. En sak är jag i alla fall rätt övertygad om och det är att man kommer tillbaka fortare om man inte "får" ligga och stirra i taket för länge.

#26 Sant.. Tror bästa sättet är bra vänner, faktiskt… Dok inte vetenskapligt testat;)

Ja, bra vänner och ett bra familjeliv är den allra bästa medicinen i de flesta fall.

Jag tror också som blombuketten att man ofta kommer tillbaka "av sig själv" med rätt hjälp förståss. För att "stressa sig frisk" går nog oftast inte.

Stressa sig frisk är nog ej det bästa. MEN ej lätt i dagens läge med alla olika knep från F kassan för tvinga ut folk…

#29 ja, tyvärr så är det så

Lite stress är ju bara bra, men det är precis som med vatten, för mycket är dåligt;)

31 DU vet ej ens vad du talar om i detta . SÅ håll dina idiotiska kommentarer om du ej är insatt i ämnet!

#32 Och hur vet du det? Irreterande att du faktiskt åldersdiskriminerar mig. Du kanske inte har märkt det, men skolan nuförtiden är ett av dom mest stress fylda ställena som finns.

från många sjukdomar kan det ta extremt lång tid att återhämta sig. mamma fick cancer, nu flera år senare och frisk så är hon fortfarande så svag att hon aldrig skulle orka jobba ens halvtid. ett tag arbetstränade hon, men då orkade hon inte med sjukgymnastiken. hon måste helt enkelt välja mellan sjukgymnastiken, och då kanske hon kan komma tillbaka någon dag, eller jobba ytterst lite och bli aldeles slutkörd av det och få gå i pension aldeles för tidigt.

depression är en väldigt svår folksjukdom och den går verkligen inte att bara rycka upp sig från. det är en extremt liten del av dem med depression som får hjälp, och ännu färre är det som får rätt hjälp och av dom så är det inte alla som blir friska av rätt hjälp.