
Liberalism och lika möjligheter
Nu, när jag läser praktisk filosofi så har vi läst en bok av Peter Singer. I den påpekar han en viktig sak med liberalism. Där finns en tanke om att alla ska ha lika möjligheter, och när de har det, så behöver man inte bry sig om det hela mer, utan låta frihet och konkurrens ta hand om det hela. Då är det oftast lika möjligheter i lagarna man tänker på. Om jag förstått det hela rätt.
Men ska det vara lika möjligheter, så ska det väl vara lika möjligheter i praktiken, inte bara i teorin, för då är det bara tomt prat. Jag håller med Singer om att den där tanken kräver otroligt mycket mer än vad liberalerna tror. Det kräver lika bra skolor, lika bra hemförhållanden och lika bra gener till och med. Annars har man ju inte lika möjligheter. Så helt lika möjligheter kan man aldrig ha. Det kommer alltid finnas barn som har det stressigt hemma. Det kommer alltid födas människor med funktionshinder av olika slag. Och dom här sakerna kommer vara till besvär, om man inte gör vad man ska för att jämna ut det hela lite.
Bara en sak jag tänkt på mycket sedan jag läste den boken. (Praktisk etik av Peter Singer) Själv tycker jag att han ofta kommer med bra grejer :) Vad tänker och tycker ni om det där? Nu är jag inte så kunnig inom det här ämnet. Så rätta mig gärna.
Ha en bra helg! /Johanna
/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan
MYCKET tänkvärt!
Först - jag har inte läst Singer, eller om Singer.
Nej, naturligtvis har människor olika förutsättningar - genetiskt, geografiskt, socialt osv. Det tycker jag inte får hindra att vi ska ge människor lov att utvecklas så fritt som möjligt med de förutsättningar man har.
För mig är liberalism bl.a. den självklara insikten att människor är olika. Liberalism är - som jag ser det - den enda ideologi som utgår från den enskilda individen. De andra utgår från något slags teoretiskt system som människan ska formas efter.

#0. Jag har heller inte läst Singer.
Det som slår mig är att grundtanken, att alla ska ha lika möjligheter, är att där är det rätt likt den kommunistiska tankegången. Sen skiljer de sig åt då liberalism tydligen anser att när så väl skett så behöver man inte bry sig om det hela mer (antagligen menas här att det är upp till individen själv), medan kommunism där fortsätter att ha tankar på hur man ska nå dit (kanske för att man antar att individen ofta är för egoistisk för att alla ska få chans till samma möjlighet).
Tanken, rent teoretiskt, är jättebra, men praktiskt ska den genomföras också och här gäller det att inte ha maktgalna i makten.
#2. När jag läser vad #0 beskriver så ser jag inte alls att man tänker på individen eller att man anser att människor är olika. Inte i teorin då man förutsätter att alla ska ha samma möjligheter, vilket är en omöjlighet om man sen släpper det hela in i praktiken och där menar att individen ska klara sig själv. Alla är inte lika och har samma förutsättningar, även om det rent teoretiskt är så.

Låter som ett myrsamhälle, som när pupporna kläckts skall konkurrera på lika villkor. Inte särskilt verklighetstillvänt s a s…
En intressant teoretisk tankegång, men långt ifrån en praktisk verklighet som tidigare påpekats i tråden.
//Zac

Ser man det rent historiskt sett, alltså när liberalism började frodas så är man, rent teoretiskt i rätt tankebana, fast fortfarande har man inte tanken på den stora massan. D v s den obildade arbetarmassan. Man är rädd att den genom sin stora mängd, ska kväva de duktiga och för att undvika det så ville man se till att den intellekutella "eliten" skulle få det avgörande inflytandet. Bl a så fanns inte tanken på allmän rösträtt. Här har vi kanske en anledning till att dessa tankebanor inte passar alla i samhället.
Socialism, rent historiskt och på sätt och vis född ur socialliberalism går steget längre och tar mer hänsyn till den "obildade massan", arbetarklassen och man ville ju ge "massan" del av vinsterna s a s. Bl a genom att införa allmän rösträtt. Ja, så hade de ju tanken på detta med att samhället skulle äga t ex fabriker, gruvor och sådana saker. En liten kul grej är att i början när socialister försökte få människor till att förstå varandra över klassgränserna så blev de kallade "utopister" för folk tyckte tanken var så naiv
. Tja, det är nog delvis fortfarande en naiv tanke.
Egentligen är inte skillnaden så stor och det finns ju t o m de som är mer socialliberala, alltså någonstans mitt emellan. Skillnaden är, i alla fall från början, den stora obildade massan som man var så livrädd för.
Den liberalism som definieras i #0 och #5 ovan känner jag inte alls igen. Att liberalismen skulle grunda sig i en rädsla för "massorna" låter befängt.
Jag tittade i Wikipedia:
"Liberalism (av latin liber, fri) är en politisk ideologi som vill sätta den enskilda individens frihet i centrum. Betydelsen av ordet varierar med tidsepok och världsdel och det är därför svårt att ge en exakt definition. Gemensamt för alla liberaler är dock att man värderar individualism, frihet, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet högt. Ett fritt näringsliv med marknadsekonomi och privat äganderätt inkluderas också i många definitioner."
Det känner jag igen och ställer upp på.
Vidare i Wikipedia:
"Men som ideologi har liberalismen sin rot i de humanistiska tankar som uppstod under renässansen, samt Whigpartiet i Storbritannien, som efter "den ärorika revolutionen" 1688 hävdade sin rätt att välja sin kung. De riktigt liberala rörelserna föddes under upplysningstiden och formulerade idéerna om individens rättigheter samt betydelsen av självbestämmelse genom valda representanter. Det stora brottet med det förflutnas samhälle var tanken att fria individer kan bilda grunden för ett stabilt samhälle."
Pust - återigen något jag känner igen och ställer upp på…
Singer nämns överhuvudtaget inte i artikeln på Wikipedia.
Tittade också på vad Wikipedia säger om socialism:
"Socialism är en politisk riktning, uppsättning ideal samt rörelse som förespråkar kollektivets omhändertagande av ekonomiska och sociala problem, främst genom egendomsgemenskap,[1] även om gemensamt ägande inte förespråkas av alla socialister.[2] Begreppet används ofta om samhällssystem där egendom och inkomst står under social kontroll istället för att vara beroende av individuella beslut och marknadsmekanismer.[3] I det socialistiska tänkandet ingår planekonomin som central del."
Åter känner jag igen mig och förstår varför jag känner mig som liberal - och som motståndare till socialism…

#6. Varför skulle det vara befängt? Den tidens, för jag skrev historiskt sett (vilket jag hoppas att du såg), syn på massan var just sån. Liberalism föddes inte för massan utan för de som redan var etablerade. T o m socialliberalism var rädd för den obildade massan. Socialism gick steget längre och ville få fram massan. Vad är det som är så konstigt med det? Eller vill du säga att det var liberalism, helt och hållet, som arbetade för den stora massan?
Wikipedia skrivs av "vanligt" folk så varför skulle din hänvisning ha mer rätt än min källa, som är hisoria skriven av Börje Bergström?
Går man in och googlar på Peter Singer får man upp en hel del, så det säger väl en del om Wikipedia om de inte ens nämner honom. Här finns han på Wikipedia, fast vill man läsa mer om honom är det bara att googla, han dyker upp överallt.
Konservatism, liberalism och socialism bygger alla på politiska idéer som uppstod i slutet på 1700-talet och början på 1800-talet. Vilken människorsyn hade man då tro?
#7 Jag skrev inte att du har fel - jag skrev att det låter befängt. Det gör det även om det är sant… ;-)
Varför jag tycker så är för att jag inte uppfattar liberalismen som en ideologi med kollektivistisk syn på människan. Det blir liksom helt orimligt - eller "befängt" - om man samtidigt tror på att "sätta den enskilda individens frihet i centrum" och är rädd för ett kollektiv.
Tack för länken om Singer! Han föddes 1946 vilket gör att även om han hade tankar om liberalism så är han knappast en av dem som formade liberalismen från början. I Wikipedias artikel om honom finns inte ens ordet "liberal" med…

En av, i alla fall teoretiskt, grundarna är väl Adam Smith. Skotte och nationalekonom som skrev en bok om just dessa idéer runt 1770, om jag inte missminner mig. Jag förstod nog att Singer var mer modern än så. Liberalism föds väl ur franska revolutionen och dess tankar om frihet.
Peter Singer är väl filosof i grunden, men som sådan diskuterar han om olika ämnen. Han har ju skrivit en bok om Marx t ex.
Söker man på google så hittar man ordet liberal tillsammans med Singer. Dessutom lär det ju finnas en bok där han skriver om bla liberalism eftersom #0 tar upp det.
#9 Jag ifrågasätter inte kopplingen mellan Singer och liberalism.

#10. Nej, det trodde jag inte heller. Jag bara funderar över denne Singer och vilken bok det kan vara där han tar upp detta om liberalism.

Jag läste om det i hans bok Praktisk etik. :) (hade aldrig hört talas om honom innan om det inte vore för att jag är med i djurens rätt.) men han har kanske skrivit om det i fler böcker. Singer är utilitarist, deras tanke är att det enda som har egenvärde är lycka, men i singers form, intressetillfredställelse. Så man ska ha som mål att tillfredställa så mycket intressen som helst. Sedan är det ett stort problem, hur man ska mäta intressen osv. Men om man struntar i det problemet så leder det till en hel del saker i praktiken. Och vi har många lagar som är baserade på utilitarism. Det är en grej man absolut kan använda i praktiken. inte bara en filosofisk teori som är omöjlig att använda.
#2: nej, singer menar inte att man ska hindras att utvecklas. Varför skulle några hindras för att andra ska få samma möjligheter som dem? det är absolut inte nödvändigt.
men visst finns det en tanke att alla ska ha samma möjligheter inom liberalismen? och sedan ska man få utvecklas fritt från det. Grejen är den att lika möjligheter kräver så otroligt mycket mer än vad man kan tro först. men man kan såklart inte ge alla samma genetiska förutsättningar. Det vore läskigt. Alla är vi individer och ska få vara det. Därför ska man kanske inte heller säga lika möjligheter, utan precisera det hela lite mer.
Vill bara säga, så kul att ni svarat så mycket. blev aldeles lycklig! :D hihi. och så spännande att läsa era svar.
/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan

#12. Kul för mig också då jag aldrig hört talas om Peter Singer och nu har läst en hel del om honom. Alltså fick jag lära mig något nytt och sånt gillar jag
.
Intressant är också att John Sturart Mill tillhörde den utilitaristiska läran då han var en av förespråkarna till socialliberalism. Steget vidare från liberalism. Även denne Mill var rädd för den stora obildade massan, trots att han förespråkade allmän rösträtt. Han ansåg, precis som liberalen Adam Smith, att det intellektuella eliten skulle ha det avgörande inflytandet. Mill, som då var socialliberal, ansåg att staten var den som skydda arbeterna och andra svaga gruppen i samhället. Han går alltså steget längre än liberale Adam Smith. Skillnaden ligger i att liberalism menar att staten inte ska ingripa medan socialliberalism anser att staten måste ingripa på vissa saker. Ja, ur detta kommer sedan socialism som går steget ännu längre och tänker mer på arbetarfolket.
Det är ju hur intressant som helst och visar rätt tydligt, tycker jag, hur dessa ideologier går hand i hand. Den som tvärt bryter mot dessa idéer är i sådana fall konservatism som direkt går emot franska revolutionen och upplysningen. Grundaren här tror jag hetter Burke. Han är inte villig att ge den obildade massan någonting. Inte ens att äga mark. Sådant tillhör bara den kloka eliten. Han hade alltså inget som helst förtroende för den vanliga medborgaren (pöbeln). Han ansåg att krigsmakten måste vara stark liksom kyrkan.
Ur denna konservativa idée föddes socialkonservatism där Disraeli var förespråkare. Han gick alltså steget vidare och ansåg att ingen skulle behöva lida nöd. Jag har för mig att han blev premiärminister i England och att han införde viss häslovård och rensade upp i den värsta slummen. Det är alltså den sociala biten, för övrigt skulle massan hållas kort.
Man kan ju faktiskt rätt tydligt se att av dessa ideologier som föddes i slutet på 1700-talet och in på 1800-talet, så börjar tanken på frihet komma, men inte för den obildade massan som man, trots allt, var rädd för. Det är bara den socialistiska ideologin som inte är rädd då den, med liberala tankar, går vidare och inkluderar massan. Att man idag, när skillnaderna inte är så enorma som de var då, ser alla dessa ideologier komma samman mer och mer, är inte så konstigt egentligen.
De två som skiljer betydligt är väl i såna fall kommunism och konservatism. Inte så mycket här i Sverige, men på andra håll i världen, där det finns vänster- och högerdiktaturer.
#13 "Det är bara den socialistiska ideologin som inte är rädd då den, med liberala tankar, går vidare och inkluderar massan."
Det där låter helt fel för mig. En ideologi som bygger på att all makt och allt ägande ska ligga hos staten hyser ju samtidigt den allra största rädslan för individen, för massan.

#14. Ja, det må låta helt fel men läser man om ideologernas utveckling så är det rätt logiskt. Ser man, historiskt sett, så säger inte den socialistiska läran att staten ska äga ALLT. Där kommer en vidare utveckling in och det är kommunism. Socialism mer på kamratskap medan kommunism bygger på gemenskap. Skillnaden är hårfin, men det är den mellan de andra ideologierna också.
Det du kallar rädsla för individen är inte riktigt samma sak. För att det ska bli en massa krävs en dröse individer. Annars pratar vi individualism. Liberaler, socialliberaler, historiskt sett, var rädda för massan då de ansåg att den skulle kväva den intellektuella individen. De skiljer alltså på en individ mot en hel massa.
Sen tycker jag att den rädsla du beskriver ligger mer hos de kommunistiska staterna som, samtliga, haft en vänsterdiktatur. Även på den högerstyrda diktaturen. De är livrädda för massan för de vet att om den stora massan sätts i rörelse så blir inte makten kvar hos diktatorn.
Historiskt sett så är inte socialism rädd för den stora massan. De ansåg att vissa saker skulle tillhöra staten. Inte för att styra det arbetande folket, utan för att vinsten skulle komma dem till del. Tanken var ju att så skulle ske om ägandet var gemensamt. Man får ju inte glömma att många av socialisterna också kom från själva massan på den tiden.
För att förstå ideologierna lär man ju se det historiskt och hur det har utvecklats i verkligehten. Idag är ju ideologierna mer och mer lika varandra. Skillnaden mellan moderater och socialdemokrater idag är inte lika skarp som den var då. Automatiskt så följer ju allting mitt emellan med.
De allra första socialdemokraterna ville ha samförstånd mellan samhällsgrupperna och på så sätt förbättra villkoren för arbetarna. De blev ju kallade för utopister just för att de olika samhällsgrupperna ansåg dem för naiva, för ingen trodde att så kunde ske. Karl Marx var en av dem som mest angrepp dessa "utopister".

det var spännande och informationsrika inlägg du skrev blombuketten. kul o läsa.
/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan

#16. Tack
.

lika bra gener
Did that above mean there are people with good genes and people with bad genes? Good and bad genes in what way? How are people with good genes and people with bad genes?
Could anybody help me to understand, please? Thanks for any help.

Nobody to answer me???? Pleaseeeeee…
#19 Det går säkert att argumentera för bra och dåliga gener. Idag hittar man gener som orsak till det mesta. Det lär finnas gener som gör att du får cancer eller blir alkoholist.
Det finns kanske t.o.m någon otäck gen som gör att man får otäcka värderingar och blir nazist eller (sd)-anhängare?
Att gener kan värderas innebär dock inte att människor kan värderas utifrån sina gener. Människor ska värderas efter sina handlingar.
#20 "Människor ska värderas efter sina handlingar."
Bäst jag läst!

#20
Thanks for answering.
Then moral values could be in the genes? If you are extremist, nazi or SD, could it be because you have bad genes which make you a bad person? Do you really think there is this possibility?
We are avaliated by our documents??? Then now did I become better or worse because I have swedish documents??? Was I a better or a worse person only with brazilian documents???
I thought we were avaliated by our individual behaviour.
Did I understand wrong??? Maybe there's other meaning to handlingar that I can't find in my dictionary.
handlingar är de saker som man gör
#22 Yes Deia you missunderstod. Handlingar means the things you do in life. You can translate what they say with "you should not be judged by who you are but what you do in life and how you treat others".

Mingdie
Thanks. I thought it was so absurd to be correct.

Sjalvklart finns det manniskor med olika genetiska forrutsattningar. Det ar inte konstigare an att vissa manniskor fods med ett bollsinne, en formaga att se mattematik.
Det underliga i landet sverige ar att personen med bollsinne ar hyllad och tillats "Skattefly" landet. Skulle en ekonomisk begavad person gora ett storklipp och sedan fly landet skulle detta ses som ett svek.
Svenskar har en generell avsky for intelligens, det ar nagot som lange bekampades i sammhallet. Alla _skulle_ ha samma genetiska intelligens. Fragan ar vad det socialistiska landet sag for fara med dessa individer?
Liberalismen har den inbyggda funktionen att alla manniskor forsoker gora det basta efter sin egna situation. Tanken ar att 100.000 manniskor tanker battre och har battre losningar an en handfull byrakrater. Det ar liberalism/kapitalism.
---
#26 Jag håller med. Det är fullt accepterat i Sverige att folk inte är begåvade med samma fysiska talanger (som att vara bra på fotboll, golf etc) och idrottsstjärnor höjs till skyarna och man ser inte deras jätteinkomster som något annat än precis vad de förtjänar. Bolagsdirektörer dock, som jobbar 24 h om dygnet och ansvarar för mångmiljardbolag de är snarare kufar som roffar åt sig. Eller egenföretagare. Eller politiker.
Det är märkligt att Kamprad lyckats undkomma så fullkomligt i jantelags-Sverige.

#27. Då är jag undantaget som bekräftar regeln för jag tycker det är löjligt höga siffror i pengar vad gäller idrotten. Det är ett vansinne och finns ingen logik i det alls. Tycker överhuvudtaget inte att många, idrottare, bolagsdirektörer, politiker eller vad det nu kan vara är så förbaksat bra och oersättliga som människor så de behöver så mycket pengar så de inte vet vad de ska göra av dem. Lite rimlighet anser jag vara normalt. De kan visst tjäna mer än vad jag gör, självklart och inga problem med det. Det är inte det saken gäller, det är den löjliga mängden.
#28 Jag tycker att idrottsstjärnor gärna får tjäna stora pengar - om det finns en marknad som vill ha det så. Det jag stör mig på är inkonsekvensen hos skeptikerna. Idrottsstjärnor misstänkliggörs inte alls i samma grad som människor, som Charlie påpekar, särskiljer sig genom sin intelligens.

Kanske är det så. Jag vet inte riktigt. För intelligenta människor, såna där som är något utöver det vanliga, är väl det härligaste som finns?
Jo, människor får gärna tjäna pengar, men någonstans må det väl ändå finnas en rimlighet i det? Idrottare sliter ju hårt de också, även om de, inom många sporter, inte behöver vara särskilt välutrustade i huvudet, så visst ska de få pengar för sitt slit. Jag säger inget annat.

At #20, Anders wrote: Det finns kanske t.o.m någon otäck gen som gör att man får otäcka värderingar och blir nazist eller (sd)-anhängare?
Then moral values could be in the genes? If you are extremist, nazi or SD, could it be because you have bad genes which make you a bad person? Do you think there is this possibility?
#31 Nej, jag tror inte värderingar finns i generna.
Vad jag menade på är att man skyller gener för mycket nuförtiden - kanske finns det en gen som gör människan mer benägen att ansluta sig till extremistiska sällskap?
Oavsett gener så måste man betona individens ansvar. Att du har en gen som ökar din benägenhet för alkoholism gör inte att du kan frånta dig från ditt eget ansvar.

#32. Såvida du vet om att du bär på alkoholistgenen? Fast självklart har man alltid eget ansvar för sitt liv.
En gen som avgör vilka värderingar man har tror jag inte på. Däremot kan man bli präglad av sina föräldrar. Jag såg för några år sedan en dokumentär om s k nynazister. Där var det en ung pappa och mamma, så läskigt fientliga mot så mycket och i hög grad utlänningar. De hade allsköns namn på folk från andra länder. De hade ett barn som var ett par år och riktigt hjärntvättade den här lille krabaten med sitt vidriga prat. Pappan sa att det var så självklart att sonen skulle ha samma värderingar som han själv hade. Det skulle präntas i honom, och ve honom om han en dag kom hemdragandes med en *******. Ja, ordet han sa vill jag inte ens skriva här.
Barn till den typen av föräldrar går antingen helt sin egen väg och bryter med föräldrarna om så krävs, eller så blir de exakt likadana. De kan också lätt bli missbrukare, psykiskt sjuka och/eller kriminella då de söker sig till helt fel umgänge.

jag tror att folk som ansluter sig till nazister helt enkelt känner ett utanförskap i samhället, och vänder sig någonstans dit de är accepterade. Och självklart blir man accepterad av nazisterna, de vill ju gärna bli fler. känner många människor som hamnade bland sånt folk just pga deras utanförskap. det blir aldrig bra när människor lämnas helt utanför i samhället. antingen blir man nazist, eller så blir man deprimerad, eller så blir man massmördare. det tror jag. orsaken till att jag inte är massmördare eler nazist är att jag har fått en stark uppfostran från mina föräldrar som fått mig att inte bli det. de har oxå gett mig stöd så jag inte blivit deprimerad. men så anser jag oxå familjen vara en del av samhället.
jag tror inte på liberalism. liberalismen lämnar de svaga bakom. har man inte förmågan att konkurrera med alla andra, så har man ingen chans. just det, att man låter folk göra det bästa utifrån sin förmåga, så är det många som dör bortglömda någonstans. för det finns många som inte kan komma längre än så utan hjälp. då är man helt utelämnad till att ha "bra" eller "dåliga" gener. Jag tycker inte generna ska ha betydelse. man ska kunna leva ett bra liv vilka gener man än har. och då får det bli lite till bekostnad på dem som har dom där supergenerna. ojämställdhet i samhället är ett problem i sig för mig
/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan

#34 Tycker du inte att det ar ojamstallt ifall en manniska som jobbar 40 timmar i veckan inte ska tjana pa det jamnfort med en annan manniska som ligger pa stranden hela dagen?
Att skylla pa sina gener ar bara den lates satt att undkomma ansvar. Liberalismen utgar ifran att forsoka gora det basta av sin situation. Aven om man har en person som ar duktig pa att fiska och baka brod samtidigt ar det alltid effektivare att lata denna gora det som denna ar bast pa. Ta detta exemplet
Du har en person A som kan fiska 3 enheter och baka 2 enheter. Person b fiskar 1 enhet och bakar 1 enhet. For sammhallet i stort sa ar det annda bast att person B bakar och person A fiskar eftersom de da gemensamt skapar 4 enheter mat.
Men visst finns det risk med att en person hamnar utanfor med liberalism. For att den handlar om att respektera individens egna drivkrafter och onskemal.
Socialism handlar om att kvasa all kreativitet, spontanitet, onskemal och entrepenorskap. Alla ska jamnas av till samma niva.
---
#34 Jag tycker du gör samma fel som vänstern alltid gör.
Du verkar föruysätta att människan som individ är ond och självisk, medan människan i kollektiv blir god och solidarisk. Det där är en människosyn jag ofta möter då jag diskuterar med människor med sympatier långt åt vänster.
Liberalisme har mer positiva förväntnigar på människan. En fri människa är även fri att hjälpa andra. Världen är full av exempel.

#36
Du verkar föruysätta att människan som individ är ond och självisk, medan människan i kollektiv blir god och solidarisk.
I agree with you. I'd like to understand more if you don't mind to explain, please.
Liberalisme har mer positiva förväntnigar på människan.
It's just expectations. Which expectations?
What does Liberalism think about those who don't fulfill these expectations? How to handle those poeple?
#37 Vad är det du vill att jag ska förklara?
Jag är vän av liberalism - inte av anarki. Jag vill ha ett samhälle med tydliga gränser - lagar, regler och normer.

#38 Lite lustigt har men men.. Det som ar underligt ar att alla vanstermanniskor sager att de hyser forstaelse for anarkister och kan sympatisera med dem.
Ironin i detta ar slaende. Anarkism har inga som helst likheter med socialism som bygger pa byrakrati och ramar in individer.
Faktum ar att Anarkism har storst likheter med Liberalism och Kapitalism..
---
#39 Ja, jag ser också anarkism som en extremvariant av liberalism. Dock är jag inte så extrem…
;-)

#35. "Att skylla pa sina gener ar bara den lates satt att undkomma ansvar."
Om man inte kan skylla på sina gener och ändå är lat, vad blir det då
? Jag menar t ex jag själv. Inte en chans att jag kan skylla på mina gener då jag besitter flitiga sådana. Trots det är jag själv rätt lat.

#41 Lat ar val alla manniskor. Det handlar om hur mycket man sjalv motiverar sig for att inte vara lat. Att vara lat och inte vilja forandra for sig sjalv med anledningen av sina gener. Det finns manniskor som sitter hemma hela dagarna och slafsar i sig chips framfor tvn. Sedan anklagar de sina forutsattningar for att de inte far jobb.
Man anklagar sina foraldrar, sin skola, sina vanner, omradet etc.
Nar det till 99% ar deras egna ovilja att slita sig fran tvn, borsta av sig chipsmulorna fran den solkiga t-shirten och forsoka gora nagot av sina liv.
---

#41. Jo, du har så rätt. Vi har alltid ett eget ansvar över våra liv. Det lyckas nu inte för alla, självklart, och en del hamnar utanför och klarar inte av att med egen kraft ta sig samman. Det kan bero på olika orsaker.
Jag tror att det kan finnas yttre orsaker till att en människa säckar ihop som en smälld ballong och det är väl där andra människors framsträckta hand kan hjälpa.
Vi kanske inte direkt ärver lata gener, men vi kan rent socialt ärva laghet. D v s, att om vi aldrig blir uppmuntrade sen barnsben till att ta oss samman och lyfta rumpan ur stolen och göra något positivt av tillvaron så finns en viss risk att vi blir lata. Om man växer upp med föräldrar som tillbringar sin tid i soffan, med chips och framför TV´n och som aldrig gör något annat så finns det en risk att något av barnen blir likadan.
Då kan man ju alltid säga att det är upp till den individen att ändra på sin situation, och det är det naturligtvis. Fast den kanske behöver en rejäl spark där bak för att komma igång s a s. Trots allt detta så har alla ett eget ansvar för våra liv och vad vi vill göra med det. Den enda skillnaden är väl bara att en del behöver hjälp med att inse det.
Trots allt så innebär väl liberalism också att man, även om man själv aldrig drabbats, ändå bör ha förmågan att förstå att saker kan drabba andra? Det ska väl inte behöva vara så att man själv alltid måste bli drabbad (av vad det nu kan vara) för att inse sanningen att aj, det där gjorde förbaskat ont. Inte heller ska vi väl alltid behöva drabbas själva för att kunna hjälpa andra?
#43 Ditt sista stycke är bra och viktigt!
Ofta missförstås liberalismen som att var och en bara ska ta hand om dig själv. Varför det? Jag har väl lika stor frihet att hjälpa andra!
Det är precis som med marknadsrafter och konkurrens. Många - även förespråkarna - verkar tro att det bara går ut på att handla billigaste varan. Men självfallet är det mycket mer komplext än så. Man kan mycket väl handla "onödigt dyrt", för att t.ex. stödja en lokal handlare eller för att gynna ett mer sympatiskt företag.

#44. Ja absolut. Själv handlar jag nästan alltid här i vårat samhälle, trots att det är dyrare, för jag vill ju ha kvar närheten till affärerna. Dessutom går jag nästan bara till den ena affären just för att han som äger den är så jättesympatisk.
#0. Håller med dig fullständigt!

#38
Exactly what I asked:
Which expectations? I mean, expectations about/from each citizen as an active citizen in society.
And: What does Liberalism think about those who don't fulfill these expectations? How to handle those poeple?
I asked because you seem to understand Liberalism very well and maybe you could give me a light to understand it better.
#47 Jag uppfattar att liberalismen inte förväntar sig att människor ska utnyttja sin frihet för att sko sig själva och strunta i andra. Det finns förväntningar om att solidaritet och empati också fungerar på individens nivå.
Den andra delen svarade jag på i #38. Jag vill inte ha anarki. Lagar, regler och normer är till för att hindra människor från att utnyttja sin frihet på ett skadligt sätt.
Sen är jag inte på något vis expert på liberalism.

#48
In Brasil, the liberal expectations about/from each citizen are respect and responsability, the citizen has the freedom and must have responsability for his/her choices/actions and respect for the society(people/State/laws). You can't have the freedom and refuse the responsability and respect.
That means more freedom, more responsabilities and more respect are demanded so that the society functions well. That means you are the first one responsible for your own life, responsible for the consequences of your choices and responsible to respect the society.
The society helps you, but with conditions that you must take your responsability and work/take care of your life, fulfilling those expectations, you can't just become an useless heavy citizen to be supported by the society forever.
Laws come from the society enforced by the State to order all relations, demanding respect and responsability from everybody to limit the extrem freedom(anarki) and punishing legaly who doesn't accept to live by the laws.
I just wanted to understand how it is here and I thought you really knew about Liberalism since you always defend it.
Thanks anyway. I'll continue researching.
*I don't want anarki also.
#49 Med hänsyn till hur illa du talat om dina landsmän låter det inte som om vi borde ta efter Brasilien.

#50
I mentioned Brasil to tell you how Liberalism is understood there and I explained I'd like to know how Liberalism is understood in Sweden, if it's the same or diferent. Nothing else.
At #49, I wrote: I just wanted to understand how it is here…
If you don't know enough about Liberalism in Sweden to explain to me, it's ok, I already thanked you anyway.

To make clear.
I talk very bad about a big part of brazilians, yes, but there is other very good part which studies, works, builds and supports the whole country.
The Brasil ex-President, Fernando H. Cardoso, for 8 years by a coalition of Liberal(Democrats today) and Social-Democrat parties, is a professor in Sociology, he tought in universities in England, USA, France, professor-at-large in Watson Institute for International Studies of Brown University-USA, writer of many books and articles published in Brasil and other countries, internationally well known, he was elected in 2005 as one of the 100 greatest intelectuais in the world.
#52 "I talk very bad about a big part of brazilians, yes, but there is other very good part which studies, works, builds and supports the whole country."
Nu ska jag berätta något som kommer att slå dig med häpnad!
Detsamma gäller med all sannolikhet alla nationaliteter och folkgrupper…

#53
Really??? I'd never know without your enlighten mind to tell me!
Most of the times, your commentaries are so silly and disconnected that I even feel sorry for you.
#54 Då är ju våra känslor ömsesidiga…

#55
Hahahaha… you really don't have anything to say…

Tredubbla antalet närpoliser i utanförskapsområden.
Could anyone translate this to me, please?