I dagens SvD finns en intressant intervju med Klas Eklund:

"Regeringspartiet gör inte tillräckligt mycket för att det ska bli nya jobb i den privata tjänstesektorn, säger SEB:s chefekonom Klas Eklund. Man tar inte itu med skattekilarna och etableringshindren. Regeringspartiet, det är den socialdemokrati där han har varit verksam under många år men som han nu har lämnat.

Men kan han verkligen verkligen vara förvånad över att s-politiken ser ut som den gör?
- Ja, faktiskt. Visst känner jag väl till det ideologiska motståndet mot skattesänkningar och privata välfärdstjänster, men jag kan ändå inte vara annat än förvånad över att det ska gå så trögt att förändra. Statsministern och finansministern säger förstås att de sätter jobben främst, men i realiteten har de ju satsat på åtgärder som gör det svårare i stället för lättare att skapa jobb: rätt till heltid, stopp för säsongsarbete, stopplagen i vården.

- Vi kan inte räkna med att tillverkning eller offentlig sektor ska öka sysselsättningen annat än marginellt. Produktivitetsförbättringar och utlandsflytt ger ett sjunkande netto vad industrijobben beträffar, och vi har sedan länge slagit i skattetaket och kan inte anställa mycket mer folk i kommunerna. Det är i tjänsteföretag de nya jobben kan komma. Men regeringspartiet gör för lite för att bana väg."

"Som nationalekonom i central position - i politik eller finansvärld - är det lätt att se världen von oben och börja betrakta vanliga småföretagare som gnällspikar. Men nu förstår jag bättre. Klart att företagare är förbannade. De möter en regeldjungel, och som om det inte vore nog är myndighetsattityden alldeles för ofta att en småföretagare är skyldig tills motsatsen har bevisats. Klåfingrigheten är förfärlig, blankettraseriet likaså. Och det gör folk förtvivlade och frustrerade. Herregud, jag är själv licentiat och min fru är civilekonom; hon är styrelseproffs och jag är bankekonom, ändå har vi svårt med alla regler och formulär. Hur ska det då inte vara för många andra?"