#0 Blev dina nyaste signaturer avstängda så att du fick återanvända en gammal?

Ursäkta?

Man känner sig ruskigt välkommen på den här siten. Not.

Läste du mitt inlägg överhuvudtaget?

Men det verkar vara roligare att kasta paj på medlemmarna…

Bra kommentarer, som brukligt, från den vise mannen Bildt, tycker jag.

#4 Ironi är alltid uppskattat. Ätten Bildt har sina egenheter, minst sagt, men inte så konstigt med tanke på ättens nummer.

#5 Jag var inte ironisk.

Jag undrar om inte Gortor menar att det är Bildt som är ironisk. Om Bildt skulle vara särskilt vis vet jag inte. Kom ihåg när han kom upp sig att jag mest tyckte han lät som en tuppkyckling. Nu är han ju äldre än då och verkar hålla sig mer i bakgrunden vad gäller politiken.

Vad gäller utjämningspolitiken så har vi ju väldigt olika uppfattning här. Jag undrar vem det är som är så mycket lyckligare i ett samhälle där skillnaderna är stora och den s k friheten finns .

#7 Menar du som Sahlin att utjämningspolitik är den viktigaste politiska uppgiften?

Det är naturligtvis bättre att fundera över vad som är skiljer utveckling och framsteg åt? Palme och hans retorik i all ära, han var bra på det men samtidigt som denne så samhällstillvände sk adelsman stod i talarstolen rände statsråd, partiledare m fl på horhus.

#9. Oj, det var ord och inga visor.

#7. Nej, det sa jag inte.

#10 med all respekt, vore det inte på tiden?

#11. Absolut.

Ofördelningspolitiken håller på att få varenda stor arbetsgivare i Sverige att fly. Det är tillräckligt oroande. Dessutom borde det vara beklämmande för "arbeatarepartiet"…

#13Det var en nyhet, själv fick jag nyligen utdelning, över 19 procent och nya miljardinvesteringar är beslutade. Vilken flykt……

#10 (Jag gissar att du svarade mitt #8?) Det var en fråga. Om du inte menade så kan du väl förklara vad du menade med #7:

"Vad gäller utjämningspolitiken så har vi ju väldigt olika uppfattning här. Jag undrar vem det är som är så mycket lyckligare i ett samhälle där skillnaderna är stora och den s k friheten finns ."

Jag vill att jag själv ska kunna avgöra hur jag vill leva mitt liv. Kunna kämpa för karriär, rikedom och status om jag nu vill det. Eller som nu då vi i familjen avstår från mycket av detta för att istället ägna tid åt barnen. Jag vet de som har arbete de inte trivs med men som fortsätter för pengarnas skull. Jag har också en närstående som valt ett arbete som hon älskar men som oerhört låga inkomster.

Varför skulle någon politiker med utjämningssträvan få styra detta? Jag vill att politiker ska ägna sig åt att skapa ett samhälle med möjligheter - inte något tvångssamhälle där alls ska tvingas in i en utjämningsmall.

#17. På dig låter det som om det är så enkelt. Jag föds och växer upp och bara bestämmer mig för att bli rik, så blir jag det. Eller så bestämmer jag mig för att slita ändan av mig i ett underbetalt arbete och förbli rätt fattig. På det viset säger du precis samma som en annan debatör här att alla underbetalda hårt arbetande människor är mer eller mindre slöa och rätt så dumma i huvudet eftersom alla och envar kan få fina karrärer och bli rika. Alltså borde huvuddelen av världens befolkning vara slöa, slappa och likgiltiga .

Då måste man ju nästan säga att det är tur att det finns så många korkade och slöa människor, för annars skulle samhället falla ihop som ett korthus.

Jag har hitills inte upplevt att jag lever i ett tvångssamhälle p g a att människor inte far illa. Det finns inget politiskt parti som kommer att skapa ett samhälle med möjligheter för alla. Glöm den tanken. Eller tror du Alliansen tänker så? Ett samhälle är inte uppbyggt så.

Det du skriver ovan om hur folk kan välja sina arbeten är ju inget nytt som har kommit med Alliansen. Så har det ju alltid varit. Det finns de som vantrivs på sina arbeten men fortsätter p g a pengarna och andra väljer bort pengar för att få arbeta med det de trivs med. Ja, vad är nytt med det? Så har ju jag alltid gjort för att arbeta med det som känns rätt för mig och får mig att vara tillfreds med livet och de som mest suttit vid makten under min livstid är sossarna.

Jag har också avstått från mycket för att få tid med barnen. Mina barn är såpass gamla så de föddes långt innan Alliansen kom till makten. Trots det så kunde jag välja. Så där hänger jag inte med alls på vad du menar. Politiker med utjämningssträvan har väl fått styra detta rätt länge i såna fall.

Själv var jag ensamstående med två små barn under S-regering och kunde andå studera och leva på studiebidraget. Har arbetat deltid och det har gått bra. Nog får att man får leva snålt, men det går. Än idag pusslar jag och sambon med arbetstiderna för att det alltid ska vara någon vuxen hemma. Det gick under S-regering och det går fortfarande, så här kan jag inte förstå vad du menar med valmöjlighet. Det har i alla fall inget med Alliansen och dess politik att göra.

Valmöjlighet fanns alltså redan innan Alliansen enligt mitt sätt att se. Därför har jag aldrig kännt det som att jag lever i ett tvångssamhälle. Möjligen är det jobbigare för den som är rikare då den tvingats dela med sig av sina pengar till den som råkat bli sjuk. Men å andra sidan så har även den som minst tjänat också tvingats dela med sig.

Vi står inte på samma sida vad gäller ideologi och kommer förmodligen aldrig att göra. Jag ser inte Alliansen och dess politik som något godhjärtat för alla Sveiges medborgare. Jag ser dem med en politik för de friska, starka och de som har turen att ha arbete. De andra faller utanför ramen och hamnar i den postionen att de blir räknade som slöa, intelligensbefriade, ovilliga, bidragsfuskare och allt vad det kan vara. Det var det budskapet som fördes fram innan valet och som så många svenskar tog till sig och trodde på, tyvärr. För då fick man några att skylla eländet på och budskapet om bidragsfuskare gick hem så det dånade om det.

Ja, jag vet nu att det kommer bli ett ramaskri här och det får det gärna bli. Men så ser jag på saken.

#18 Jag tycker du skriver för långt. Jag svarar utan att ha läst allt.

• Du tolkar in saker jag inte skriver.
• Vi är inte där Sahlin verkar vilja komma.
• Utjämning är inte det viktigaste.

#19. Ja, så kom det som ofta kommer när vi inte är överens. Jag skriver för långt och du orkar inte läsa. Då är diskussionen slut här.

Omfördelningspolitik? Tja , jag vet inte jag. Jag tycker inte att skatterna precis äter ut mig. Vad som räknas är vad som återstår efter skatt. Är det beloppet godtagbart så strunt i skatten! I all synnerhet vad gäller kapitalinkomster då sagda inkomster är arbetsfria och inte gör mig svettig.

Jag tycker att omfordelingspolitik borde heta omyndighetspolitik. Syftet ar att staten ska forsoja befolkningen genom att stoppa sina skitiga hander i fickorna pa manniskor som jobbar hart och ger pengar till manniskor som sitter och tittar pa tv och ater chips hela dagarna.

Tank dig en familj dar ett av barnen hushaller med sin veckopeng och klipper graset for att tjana lite extra, lillebror som hellre sitter inne och spela tv spel vill ocksa kunna ga pa bio. Sa denna pratar med sina foraldrar och sager att det ar fel att storasyster har lyckat tjana ihop pengar. Foraldrarna gor en utjamning av kapitalet och alla lever lyckiga…

Skulle inte tro det, det sander ut daliga signaler till bade storasyskon som smasyskon. Det ar battre att storasyskonet fifflar med pengarna sa att foraldrarna inte ser dem. Samt att lillebror kan aterga att spela sitt spel utan att lart sig vad fruksamt arbete kan vara.

Nu ar verkligenheten inte sa enkel, det finns manniskor som verkligen ar utslagna ur sammhallet av sjukdom eller andra skador. Men den stora majortiten av manniskor tillhor inte denna kategori.

#23. Jo, jag kan tänka mig att du funderar i de banorna. Nu tror jag inte att de flesta sitter hemma och glor på TV och äter chips. Det är en otroligt låg tanke om människor du har när du säger så. Det finns alltid några som faller utanför det s k systemet och gör precis ingenting. Men i det stora hela är det inte dem vi (som har tur att ha jobb och vara friska) försörjer. De vi gör är att hjälpa de som inte har turen att ha jobb och/eller har oturen att vara sjuka.

Ditt andra stycke antar jag att du menar är en slags jämförelse, men den duger inte. Det är lika där som annars. De allra flesta får sin veckopeng/månadspeng och i regel hjälps man åt inom familjen. Den familj som gör som ditt exempel är ett undantag, precis som den som sitter framför TV´n och äter chips.

Jo, den största kategorin (majoriteten) av de människor som är utanför arbetet är just arbetslösa och/eller sjuka. De är inte hemma och sitter och tittar på TV och äter chips. De som gör det är i minoritet.

Ska vi alltså inte hjälpa dessa människor bara för att det finns en och en annan som skiter i systemet?

Svarar man ja så har man aldrig någonsin hamnat där och tror man är supermänniska som aldrig kommer att kunna hamna där, vilket alla kan i vilket ögonblick som helst. Fråga mig, jag jobbar inom vården.

Jag tror att motivation är en viktig faktor för de flesta människor. Äta chips vet jag inte, men nog har jag träffat människor som inte gör många knop om de inte behöver. Att tro att alla människor jobbar häcken av sig oavsett vad som händer verkar något naivt…

#25. Naiv var det länge sedan jag var. Är för gammal för sådana saker och har alldeles för lång livserfarenhet för att gå omkring med stora blå ögon.

Att inte göra många knop om man inte behöver är inte detsamma som att sitta hemma och göra ingenting. På alla arbetsplatser finns det de som arbetar häcken av sig och de som inte gör det. Men båda arbetar trots allt och får sin lön och betalar sin skatt.

Det finns de som väljer att leva på sjukbidrag (vilket inte ger mycket) och leva i social misär, självklart. FAST, då bör man kanske ställa sig frågan vad det är som fattas den personen och varför den gör så. För ytterst få tycker det är mysigt att leva på gränsen hela sitt liv.

"Svarar man ja så har man aldrig någonsin hamnat där och tror man är supermänniska som aldrig kommer att kunna hamna där, vilket alla kan i vilket ögonblick som helst. Fråga mig, jag jobbar inom vården."

Jag ar fullkommligt overtygad om att det ar det sk. utjamningsystemet som skapar denna utbrandhet etc, som inte finns representerad i samma utstrackning in nagot annant land.

Desperationen som ingriper hos individen nar denna inser att det ar meningslost att slita och jobba eftersom inkomsten hela tiden "utjamnas" tror jag ar en viktig psykologisk faktor.

#27 Jag tror du har en poäng. Som jag förstått det är utbrändhet vanlig just hos kvinnor i yrken med relativt höga krav på utbildning och kompetens men med låga löner. De arbetar i yrken - sjukvård, förskolor, skolor - med mycket höga krav, men oavsett hur hårt de arbetar, eller hur mycket vidareutbildning de skaffar så ger det aldrig resultat i plånboken.

Så om det gav resultat i plånboken så skulle man bli mindre utbränd? Om man inte utjämnade inkomsten så skulle alla leva lyckliga och må bra? Nix, det tror jag inte ett dugg på. Vilken otroligt enkel förklaring. Det finns så många kvinnor och män som har karrärer och är välbetalda som blir utbrända och inte p g a att en viss del av lönen går i skatt, utan p g a att de stressar ändan av sig för att hinna med både sin karrär och familj och alla andra krav de har runt sig. Lika för lågavlönade.

Det skulle alltså innebära att folk i fattiga länder som lever i ständig fattigdom och nästan aldrig får tillräckligt med mat i magen skulle må finfint. Deras eventuella lika ynka lön utjämnas ju inte. De betalar ju ingen skatt alls utan får behålla HELA lönen som inte ens räcker till maten för familjen. Medan vi i Sverige som har råd att bo hyfsat, äta oss mätta varje dag, ha hus, bil och andra materiella ting, trots att vi betalar skatt, skulle bli utbrända p g a utjämningen av våran lön???????  

Jag tror heller inte att det alltid är arbetsrelaterat. Det är nog mest så att det är lättast att tro så. Jag tror på hellheten. Alltså privatliv och arbetsliv. Har man det bra hemmavid och allt är lugnt så klarar man av mycket mera press på arbetet. Är det så att man har det oroligt hemmavid och ständigt går i en känsla av att vara otillräcklig så klarar man också mindre press i arbetslivet. Hemmet, familjen och vänner är ju ändå ryggraden i ens liv och om den faljerar så är man inte lika stark.

Jag kan garantera att utbrändhet finns i alla länder men det existerar inte på några papperr, då de inte har rätt att få vila upp sig hur dåligt de än mår, bl a p g a det inte finns någon utjämning av lön. Istället åker de på t ex hjärtinfarkter och andra stressrelaterade sjukdomar. Den statistiken skulle vara mer intressant att se än statistiken på utbrändhet.

Det finns också andra faktorer, i vissa länder, som kan spela in. T ex siestan. Man går hem och äter och sen sover man ett par timmar innan man återvänder till sitt arbete. Kroppen hinner koppla av och får ro. Även den mest lågavlönade sover en stund. Detta istället för att jobba 8 timmar i sträck (och ibland betydligt mer) med en hastig lunch mitt på dagen och så arbete direkt efter. För om man tänker efter så blir man rätt trött efter att man ätit.

Föresten så är utbrändhet helt fel ord anser jag. Tänk på ett utbränt ljus eller en utbränd tändsticka. Det är rätt kört då. Skulle mer se det som ett batteri som behöver laddas. Rätt naturligt som vi stressar omkring i ett. Vi ska hinna med tusen och en saker varje dag och gör vi inte det får vi dåligt samvete och mår dåligt för det. Tacka 17 för att batteriet tar slut då många av oss aldrig hinner ladda det.

Hur kan du da forklara att det under 60, 70 och 80 talet inte ens existerade ett begrepp som kallades utbrandhet. Da mannsikor jobbade langre 6 dagar i veckan, med mindre semester och hardare rent fysiskt?

Att i samma takt som skattetrycket okat sa har dessa psykologiska utbrandhetssympomerna okat.

28?
Tror du ej vet vad utbrändhet är ens när du skriver så där.
Behvöer ej bara vara LÅGAVLÖNADE som går in i väggen. UTAN de som har ett roligt yrke och ej andas och bara bränner på i 130.

DET kan vara ruskigt bra betalda med som går in i väggen SIMPLE as THAT!

Handlar ej om att ej trivas på jobbet bara , men tror du det så vassegod.

30 # Jag tror att " vissa" förut gick in i väggen "som mode ord" Men de som verklighen har gjort det vet vad dom talar om. Tro mig. Jag vet vad jag talar om.

#31 Kara staketkusk/mcdonals:
Jag har aldrig skrivit att det handlar om att trivas pa jobbet. Vad jag skrev ar att individen uppfattar att frukten av arbetet inte motsvarar instatsen.

Dar en 57% inkomstatt for "hogavlonade" ar en av faktorerna. De ar alltsa precis lika hart ansatta av desperation som lagavlonade.

#29 Jag vet inte om dina förklaringar är mindre enkla än mina…

Jag tror fortfarande att motivation är en viktig faktor, och att resultatet av vad du gör påverkar din upplevelse av det.

Jag minns t.ex. att jag läste att det har betydelse för ev. hörselskador om du tycker om bullret. Dvs lyssnar du på hög musik som du gillar så skadar det hörseln mindre än om du hör motsvarande buller men är irriterad på det.

Jag jobbade under en period av mitt liv med en slags projekt. Tidvis mycket högt tempo och höga krav, men det fanns också ett målsnöre. Om man klarade av målet fick man också mycket poitiv uppmärksamhet - inte nödvändigtvis i form av pengar. På jobbet fanns också de som arbetade med andra uppgifter - ständigt lite mer än de klarade av, inga målsnören, ingen positiv uppmärksamhet. Jag tror ofta jag jobbade hårdare och stressade mer, men det var de andra som mådde dåligt.

Ett samhälle som strävar efter att alla ska vara lika, tjäna lika mycket, ha lika mycket - det tror jag är ett sämre samhälle än om man får lov att vara olika.

#33. Jag uppfattar inte denna utjämning som du. Det är inte fråga om att alla ska vara lika eller tjäna exakt lika mycket. Det handlar om att skillnaderna inte ska vara så extremt höga. Vad är det för fel med det? Att dela med sig till den som har otur i livet tycker jag är en självklarhet och jag lider inte ett dugg av det.

Inte ens när man läser Marx så är det fråga om att varenda kotte är exakt lika och tjänar exakt lika. Det är bara ett "spöke" som de som har pengar hittat på för att de är livrädda att bli utan. Ungefär lika som Charlie säger, att folk blir utbrända p g a skatterna för att man lider så av dem.

#34 Det ar val precis det som ar problemet. Skillnaden vad man tjanar brutto kan vara stor, medans skillnaderna mellan nettoinkomsterna inte alls ar sa stora. Jag vill jattegarna dela med mig till den som ar utsat. Men jag skulle inte vilja skanka 10 ore till dem som inte ens forosker. Finns det nagon som inte kanner nagon som fuskar i systemet?

Men att alla inkomster som i sverige ska beskattas med over 80% i form av social avgifter, inkomstskatter och diverse konsumtionskatter sa forstar man att det ar nagonting underligt i garningen.

Kannslan att inte sjalv kontrollera sitt liv tror jag ar maktigare an nagon annan kansla.

#34 Hur likt skall det bli då?

Jag tror ingen ifrågasätter att den som råkar illa ut ska få hjälp. Den som inte ser utjämning som det viktigaste menar inte att man skall lämna människor att dö av svält - utan att det måste få lov att vara skillnad mellan att utbilda sig och att inte utbilda sig, eller mellan att göra sitt yttersta eller bara infinna sig på jobbet.

#36. Det är, och har alltid varit, skillnad på att utbilda sig eller inte och mellan att göra sitt yttersta eller bara infinna sig på jobbet. Ja, i alla fall där jag har jobbat. Dessutom är min erfarenhet att de allra flesta gör sitt yttersta och endast någon gör allt för att inget göra.

Jag tjänar bra mycket mindre än en läkare t ex. Å andra sidan tjänar jag bättre än ett vårdbiträde, så visst lönar det sig om man bara är ute efter att tjäna mer.

#35, De jag känner som är akademiker, tjänar bra mycket mer än vad jag gör som inte är akademiker, trots skatten. De har betydligt mer råd än jag att inhandla det de vill, eller göra vad de vill.

Jodå, jag vet om folk som har fuskat. Men det är inte de jag bekymrar mig över , för de är få i jämförelse med alla de jag vet som verkligen har varit arbetslösa och/eller sjuka. De kan inte reta upp mig så till den milda grad så att jag glömmer de andra, som verkligen behöver stödet. Inte heller mår jag så illa över att det finns de som fuskar, så jag går i väggen.

Jag har inte varit någonstans i världen där det inte funnits folk som fuskar sig till fördelar. Det landet existerar inte. Det är den krassa verkligheten, men de ska inte få användas som förevändning till att försämra för alla andra. Det är lika illa som att använda invandrare som orsak till mindre bra saker som händer i Sverige.

Så har vi det här, som jag tror är rätt typiskt för oss……..vi som jobbar och sliter och han där som ingenting gör. På vartenda jobb hör man sånt och då undrar jag, var sätter man sitt eget värde? Är jag en sån som sliter och  jobbar enligt andra. För det är ju alltid andra som pratar om någon och hur går pratet då man själv inte är närvarande??????? För alla som säger så om andra måste ju anse att de själva är ena riktiga hejare på att jobba, annars skulle man ju inte säga så. Frågan är då, tycker de andra också att man är en riktig hejare på att jobba eller är det bara man själv som tycker det? Det får man förmodligen inte veta, för ingen säger något när den det pratas om är närvarande .

#35Inte kontrollera sitt liv? Märkligt nog så gör ytterst få detta.Det gäller även USA enligt vad mina bekanta där säger. Man klagar på höga priser, dålig sjukvård osv. Här är det mera ett allmänt gnäll.Man skall ha råd med att resa utomlands på sommarsemester, man skall ha ett hus vid havet man skall åka till fjällen på vintersemester……Hå-hå-ja-ja. Det mesta av allt detta är totalt onödigt. Jag reser ingenstans om jag kan slippa, jag går inte på krogen om jag inte blir bjuden. Jag betalar 30% i skatt på min lön (minus kyrkoskatten)Inget att klaga på,jag har pengar över varje månad.På mina övriga inkomster betalar jag bara 30% enligt vad jag vet. Inget att säga om det, arbetsfria inkomster, inget svettigt alls, bara att hämta ut när det kan vara önskvärt. NU lämnar jag trots allt er, mina vänner då jag skall åka på semester på firmans/familjens bekostnad. Glad sommar!

Glad sommar själv Gortor, ha det så gott .

Vad man har klart för sig är upp till var och en. Det finns begreppet är/bör och resonemanget om framsteg/utveckling. Båda lika förrädiskt lömska, förledande till en tro om ett ständigt höjande av välbefinnadet för alla. Så är icke fallet.

Friheten för medborgarna skapar medborgarna själva! Vi kan inte tillåta oss att ständigt "stå med mössan i hand" och buga oss. Undertecknad har hört/sett nog av detta. Som medlem av en familj/klan som under generationer har överlevt pga sitt innehav av jord och skog. Samt en tradition av att man skall ha "skit under naglarna". Från en priviligierad ställning kan jag framföra familjens stådpunkt, "akta er för överheten".

oj