#0 Fast frågan kan väl ibland vara vilken som är bästa hjälpen?

Det är klart att den som verkligen svälter behöver mat, men jag tror att för en del fattiga länder vore det kanske bättre om vi började köpa deras produkter än att vi skickar mat…

Fast nu står det ju inte att man ska hjälpa den som svälter med bara mat.

Här ett annat citat, lika mycket värd att tänka på.

Jag har gett er mer än tillräckliga resurser på jorden för att de ska räcka åt alla. Varför svälter då tusentals människor ihjäl varje år? Varför är det så många som inte har någonstans att bo? Varför saknar miljontals människor ett värdigt liv?

Detta kommer före det jag satt in ovan och frågan är ju riktig. Varför? Skulle vara intressant att förstå hur människan har lyckats få till en värld där så mång svälter ihjäl, ingenstans har att bo och inte har ett värdigt liv då resurserna faktiskt finns.

och så kommer då detta sist

Ett samhälles utveckling kan mätas genom att man ser på hur bra det behandlar sina svagaste. Som jag har sagt, utmaningen är att hitta balansen mellan att hjälpa och att stjälpa människor.

Vilket jag ser som ett viktigt budskap.

Så här lär det stå i moderaternas partiprogram:

"Solidaritet innebär för oss moderater att ställa upp för medmänniskor i nöd. Människor som av olika orsaker inte kan försörja sig eller av annan anledning behöver stöd och hjälp skall ovillkorligen garanteras detta. Men statens ansvar är också att försäkra sig om att de som behöver offentligt stöd blir så få som möjligt. Gränsen mellan det enskilda, personliga ansvaret och det genuint gemensamma måste vara tydlig".

Detta om att bedöma ett samhälle efter hur det behandlar sina svagaste är ett klassiskt citat. Någon som vet ursprunget?

Frågan om varför så många människor har det dåligt är oerhört komplicerad. Jag tror att det ofta handlar om politik än om tillgång på mat. Det handlar om värderingar, syn på människan och dess värde, men naturligtvis också om att kampen om makt ofta går före kampen för människan.

Samtidigt får man inte vara för pessimistisk. Det går framåt. För åtta år sedan kom FN överens om att halvera fattigdomen till 2015.

"Worldwide, the number of people in developing countries living on less than $1 a day fell to 980 million in 2004 - down from 1.25 billion in 1990. The proportion of people living in extreme poverty fell from nearly a third to 19 per cent over this period. If progress continues, the MDG target will be met."

MDG är alltså FN:s millenniemål och citatet kommer från FN:s rapport från 2007.

I Moderaternas Sverige finns inte plats för dem som inte är fullt arbetsföra, oavsett ålder.

I Moderaternas Sverige finns ingen human människosyn - ingen medkänsla - ingen kärlek.

Jag håller absolut med i resonemanget att om någon behöver mat så ge honom hellere ett metspö än en fisk. Men i Moderaternas sverige tar man först metspöt från den hungrige och ger detta till de rika och välbärgade.

Det finns mycket jag vill säga om Moderaternas Sverige men jag väljer att stoppa här.

#5 Det där är ju bara dina åsikter och de har inget med verkligheten att göra. Att beskylla var femte svensk för att vara inhuman gör nog bara den som borde studera sin egen människosyn i sömmarna.

Sanningen är ju att moderaterna, som en del i alliansen, hjälpt många som av sossarna ansågs icke arbetsföra, odugliga, till att åter få en chans att bidra till sin egen och samhällets välfärd.

Jag skulle ju kunna raljera lika mycket om sossarnas eller kommunisternas brist på tro på människor, och om deras önskan att ta makt över allt och alla, men jag tror politisk debatt vinner mer på faktaunderbyggda åsikter än på falska floskler.

#6. Nja, hjälpta och hjälpta, det beror ju på hur man ser det. Jag ser ju inte som du, att moderaterna är Sveriges räddning och de som verkligen tänker på den som svagare är. Inte heller ser jag sossarna som ett parti som anser oss som odugliga. Det är ju bara dina åsikter och har inget med verkligeheten att göra.

Föresten, om var 5:e svensk är moderat, hur många är då socialdemokrat?

Mina åsikter om Moderaternas Sverige bygger inte på att jag är vare sig Socialdemokrat eller Vänsterpartist. Jag är ingetdera.

Mina åsikter bygger inte på något politiskt ställningstagande, bara ett konstaterande.

#4 :) Jag har for mig att jag skrev en trad om detta for ganska precis ett ar sedan. "Tror du pa detta.." var titeln.

Det finns valdigt tydliga tecken pa att svalt enbart forekommer i diktaturer som inte later invanarnas egna ideer och foretagsamhet foda befolkningen. Centralstyrning ar och har varit den storsta anledningen till att manniskor har dott av svalt.
Innan Kinas kommunist regering insag att inte de utan bonderna sjalva skulle fatta beslut vad som skulle odlas och nar det skulle skordas. Enbart da satte man stop for den storsta svaltkatastrofen i varlden (da som nu). Inget rapporterades eftersom inga journalister slapptes in. Likasa i Nordkorea, Kuba, Sovjetunionen. Dessa socialistiska stater har tillsammans kallt tittat pa medans deras egna befolkning dott i svalt. Samtidigt marscherade svenska ungdomar och ropar ner med kapitalismen.

#7 Var har jag skrivit att jag ser moderaterna som sveriges räddning? Svar: ingenstans! Varför hittar du på sådant?

Och var har jag skrivit att sossarna anser oss vara odugliga? Kan du inte prova att hacka på mig för sådant jag skriver och tycker istället? Det skulle bli mycket trevligare diskussioner då…

Vet du inte hur många som röstade på (s) i sista valet?

#8 Det påverkar inget. Det du skrev är falska floskler oavsett vilken partifärg du vill ge dig. Att kalla en lögn för ett konstaterande bygger ju ytterligare på min bild om dig. Du beskyller stora delar av sveriges befolkning för humanism utan något som helst underlag. Att välja att inte göra det på annat sätt än kalla det för ett "konstaterande" säger mycket mer om din egen humanism än vad du kanske avsåg…

#9 Så rätt så…

#10. Hur ska man tolka detta då menar du……

Sanningen är ju att moderaterna, som en del i alliansen, hjälpt många som av sossarna ansågs icke arbetsföra, odugliga, till att åter få en chans att bidra till sin egen och samhällets välfärd.

Anledningen till att jag skriver oss är att jag och alla de andra som någon gång drabbats av arbetslöshet och/eller sjukskrivning då skulle ansetts odugliga, vilket jag inte tror ett ögonblick på. Inte heller tror jag att Alliansen hjälpt så värst många att bidra med sin egen (och inte att förglömma, för det är det som det handlar om) och samhällets försörjning. I alla fall jag vet många som tvingas jobba idag, fast de är långt ifrån friska.

Ett exempel (jag vet att det är litet, men jag kan inte dra upp alla). En kvinna som har så dåliga knän att hon knappt kan gå. Hon har jobbat inom hemtjänst i hela sitt liv och är nu fullständigt utsliten. Hon har tvingats ut i arbetslivet igen och då det inte kryllar av arbetstillfällen precis (trots att det påstås att det gör så) så är hon nu hänvisad till……..just det, hemtjänsten. I alla fall jag lider med henne för varje steg hon tar för hon har ont och hon går så illa. Försäkringskassan vägrar godta läkarintyg och hänvisar till de nya reglerna som råder. Hej och hå. Ja ja, hon bidrar ju till sin egen försörjning och, framför allt, samhällets. Henne har vi inte råd att hjälpa längre, vi har inte ens råd att se till att hon kanske kunde fått ett mer stillasittande arbete innan hon hamnar i rullstol. För det kommer hon göra om hon fortsätter som nu.

Varför jag skriver att du ser moderaterna som Sveriges räddning är, för det första är det bildligt talat och för det andra för att allting är så postitivt för dig vad gäller dem och Alliansen och allting så bottennegativt när du skriver om sossrna. Svart och vitt och sånt tror jag inte på, för inget i här i livet fungerar så.

Tja, om jag inte missminner mig så var det 51% till Alliansen och 49% till vänsterblocket (då med V och MP). Så det tror jag att jag vet. Fast min fråga var hur många sossar blir det om var 5:e svensk är moderat? Eftersom jag frågade så vet jag alltså inte, annars hade jag inte frågat. Kanske någon annan kan svara på det? Varför jag frågar och inte räknar ut det själv beror på att jag är för korkad helt enkelt.

 Värst vad du tar i AndersE. Du kan väl inte ha någon särskild bild av GunillaR, hon är väl rätt ny här vad jag vet.

#11 Oduglig är kanske ett onödigt starkt ord, men sossarna skickade mängder av svenskar i t.ex. förtidspension trots att de både kunde och ville arbeta. Det troliga motivet var att man ville förbättra sina arbetslöshetssiffror. Dvs den egna imagen var viktigare än människors väl och ve…

Ditt exempel kan jag ju inte bedöma. Självfallet ska sjuka människor inte arbeta - åtminstone inte så att de blir sjukare. Jag tror också att mycket blivit fel - som det ofta blir när det ska förändras.

Om du inte tror på svart och vitt skulle du kanske fundera på hur du uttrycker dig - t.ex. när du påstår saker om mig som inte stämmer.

Om du tycker att jag tar i när jag kommenterar GunillaR så är det kanske för att hon tog i en hel del i sin första kommentar på forumet.

Om man dömer ut ett av sveriges största partier utan något annat än falska floskler så tycker jag också man får tåla svar på tal.

Den som istället skriver här med respekt för andra människor och deras åsikter brukar också bli bemött på det sättet.

#12. Nu hänger jag inte med. Vad har svart och vitt med att göra hur jag uttrycker mig? Förklara gärna.

Ja, jag kan ju inte bedöma om GunillaR tål svar på tal. Hon är ju, som sagt, ny här så jag vet inte alls.

Det som för dig är falskt kanske inte upplevs så av en del andra. Det beror ju lite på vad man har för erfarenhet av politikens anda s a s. Jag upplevde inte sossarna riktigt som du t ex. Jag ser inte på kommunism som du och jag ser inte på Alliansen som du. Däremot ser jag på SD som du och där är vi i alla fall rörande överens .

#13 Om du skriver att jag ser moderaterna som Sveriges räddning så är det dels osant, dels ett exempel på att inte uttrycka sig nyansrikt. Om man inte säger sig tro på svart och vitt kanske man inte skall uttrycka sig så heller.

Jag tycker också att det är lite underligt att du inte kan se skillnaden mellan att man ser på partier på olika sätt å ena sidan, och att man å andra sidan i sin första kommentar på en sajt säger att det "I Moderaternas Sverige finns ingen human människosyn - ingen medkänsla - ingen kärlek." Skulle du tycka det var rimligt att jag uttryckte mig så om något annat av våra demokratiska partier i riksdagen?

För mig är det ett fruktansvärt okunnigt, respektlöst och oempatiskt sätt att uttrycka sig. Jag klickade på Gunillas sida och ser att hon uppger sig vara intresserad av "Livsåskådning och existensiella frågor". För mig är det rätt märkligt att då ha en sådan syn på sina medmänniskor.

#14. Nja, det beror nog på hur man läser det skrivna ordet. Säger man "i Moderaternas Sverige……." så ser man väl mer på själva politiken som förs. Hade det stått t ex "Reinfelts Sverige" då är det ju han personligen man pekar ut s a s. Jag menar, du själv skriver ju väldigt lågt om sossarnas Sverige och som jag ser det, används sossarna som ett skällsord på allt som står för dåligt. I alla fall det mesta. Du gör ju jämförelser mellan det du tror på, Alliansen och sossarna mest hela tiden och oftast till bottennapp för sossarna. Jag har så svårt att se skillnaden där.

Ja, då kan ju du förstås hävda att det du säger om sossarna är fakta (som du ser det) och det du säger om Alliansen är fakta (som du ser det). Jag kan hävda precis tvärtom och då skulle du och andra som inte gillar sossar säga att jag har fel, fel och åter fel.

Om nu GunillaR hade gått in och sagt samma sak om sossarna så hade hon (förmodligen) inte fått samma mottagande och då hade nog inte reaktionen varit lika stor. Så tror jag det hade blivit. Nu var det moderaterna hon pratade om och då har hon fel, är falsk, oempatisk osv.

Fast jag ser inte hennes inlägg som du, för jag skulle aldrig tagit åt mig så mycket. Även om jag röstat på dem. För när jag röstar så vet jag att jag inte är överens om precis allting, men i stora drag. Det finns inget parti som tänker exakt som jag. Finns inte någon som tänker exakt som jag. Mer eller mindre lika ja, men inte exakt lika. Tur är väl det .

Föresten, kanske är det just för att hon är intresserad av livsåskådning och existensiella frågor hon inte kan samsas med moderater. Många moderaters livsåskådning (i alla fall många som röstar på dem) är att få så mycket som möjligt i sin egen plånbok. Sänk skatten så har vi löst alla problem och alla arbetslösa och sjukskrivna kommer ut i arbete, för de är ändå bara bidragsfuskare som gör allt för att leva på systemet och inte bidra till samhällets försörjning. Jag har hört, genom åren, så många som säger sig vara moderater, säga att alla bidrag ska bort. VI ska inte försörja såna där…….de är parasiter som äter på oss……osv.

Ja, nu säger inte jag att just du tänker så, för det tycker jag mig inte alls se på dina inlägg. Fast många gör det, vilket man märker när man diskuterar, läser inlägg, bloggar och lyssnar på olika debatter.

Politik är svårt och det är lätt att man tar i hårda ord när man diskuterar just politik. Var och en som har sin politska bana klar blir lätt het på gröten när det kommer till diskussion. Det är ju inget nytt precis. Egentligen borde vi nog lära av politikerna själva. De kan stå i talarstolen och spy galla över varandra för att sen, sosse och moderat, gå och äta lunch och trivas tillsammans. De skiljer alltså på sak och person, vilket jag tycker är trevligt. Politiskt sett är de motståndare, personligt sett kan de vara kompisar.

Fast det är klart. Var och en röstar ju på vad den känner är bäst och förhoppningsvis så röstar man för flera frågors skull och inte, som en del, endast p g a invandringen.

#15 Nu är du otroligt fördomsfull…

Att skriva "intresserad av livsåskådning och existensiella frågor hon inte kan samsas med moderater" ger intrycket att du är lika okunnig om människor som vad Gunilla gett uttryck för. Nu tror jag att det inte är så utan att du bara väljer att provocera, eller uttrycker dig slarvigt.

För mig är det en väldig skillnad mellan att kritisera en förd politik å ena sidan och att skriva "I Moderaternas Sverige finns ingen human människosyn - ingen medkänsla - ingen kärlek." å andra sidan. Det påminner om att det inte är tillåtet med personkritik på de flesta forum. Jag kan säga att jag tycker att dina åsikter är tokiga - men jag skriver inte att du är tokig. Jag kan skriva att det var hjärtlöst av sossarna att tvinga människor att gå från 80% ersättning till 64% ersättning genom att ge dem förtidspension med automatik - men jag skriver inte att "i socialdemokraternas Sverige saknas medmänsklighet och omtanke."

Men det beror kanske på att min människosyn är annorlunda än Gunillas.

Visst blir politik ofta hårda ord - och använder man så föraktfulla ord som Gunilla gjorde så tycker jag också att man får finna sig i att bli kritiskt bemött.

I nazisternas Tyskland var tyskar goda människor och judar onda. Allt ont som hände var judarnas fel.

I (sd) Sverige är svenskar goda och människor födda i andra länder onda. Allt ont som händer är invandrarnas fel.

I Gunillas Sverige saknar moderater en human människosyn, medkänsla, förmåga att känna kärlek.

Jag tror att detta sätt att beskriva världen är fullständigt fel - och mycket farligt!

Jag tror helt enkelt inte att det är en rimlig människosyn. Den bryter mot allt jag tror på, och allt jag upplevt. Jag tycker illa om kommunism och socialism - men jag känner många goda människor som tror på dessa ismer och jag skulle aldrig drömma om att beskylla dem för att vara inhumana eller oförmögna till kärlek.

Man kan ju fråga Gunilla vad som är så omänskligt, kälekslöst och hemskt i dagens Sverige? Och hur skulle det sett ut om det var som du ville Gunilla? Hur får vi in mer kärlek och humanism i samhället? Genom att öka bidragen? Höja skatterna?

#18. Nja, att öka bidragen tror jag ingen har förespråkat i någon tråd här. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Däremot att ha kvar dem. Det är en viss skillnad där.

Jag tjänar relativt lite, om man jämför med många andra yrken, betalar runt 30% i skatt på min fjuttiga lön. Mycket sällan jag gnällt över det, faktiskt. Jag vet ändå att vi har rätt mycket för det, om man jämför med många andra länder. Kan jag hjälpa någon med det jag betalar, så är jag glad.

Det som saknas nu för tiden är kanske lite andlighet. Då pratar jag inte kristendom, utan just andlighet. Idag känns det lite som om vi bytt ut, låt oss säga Gud för enkelhetens skull, mot materiella ting. Vi tillber pengar och stirrar oss blinda på det, för det är av pengar vi kan köpa oss allt det materiella som på något vis ska vara våran glädje. Ändå blir vi aldrig nöjda och vill ha mer. 

För att det inte ska bli ett ramaskri så säger jag inte att alla gör det, men många.

#19. Jag håller med dig, ang det med köphysterin.. Det är inte den som har mest när han dör som vinner. Men huruvida detta är moderaternas fel vet jag inte. Eller politikers överhuvudtaget. Det är väl upp till vara och en att handla eller inte handla?

#19 Det beror nog på hur man lever, vem man umgås med. Jga tycker jag ser och möter ett ganska stort andligt intresse.

#20. Nja, jag menade inte att det var moderaternas fel, det var mer en egen reflektion .

#21. Tur att du gör det, för samhället är idag uppbyggd rätt mycket på jag-tänkande och vi styrs enormt av pengar. Det materiella kommer först och har grannen en gräsklippare man sitter på och kör omkring så lär jag ju ha en också, kosta vad det vill.

#22 Jag ser inte konflikten mellan "jag-tänkande" och andlighet. Starka individer agerar tillsammans på ett helt annat sätt än människor som bara agerar som kollektiv. Ett svagt kollektiv är ett lätt mål för en stark ledare.

Jag tror aldrig en diktator - eller kommunism - kan ta makten i länder med starka individer. Däremot ser vi ofta empati,  hjälpsamhet och andlighet i länder med starka individer.

Det här syns tydligt i Montessoripedagogiken. Maria Montessori såg vad som hände i Italien (fascismen), Tyskland (nazismen) och Ryssland (kommunismen). Hon levde hela andra världskriget i Indien (finns det något land med starkare andlighet?). Hennes pedagogik går mycket ut på att en stark individuell utveckling gör att människor kan samverka utan behovet av en diktator.

#23. Nu ser du det politiskt. En jag-tänkare är en som tänker på sig själv i första hand. Om vi ska uppnå andligehet (eller vad man nu ska kalla det) så må vi tänka på det du väljer att kalla kollektiv.

 Starka andliga individer fungerar som ett otroligt starkt kollektiv, eftersom de strävar åt samma håll. Finns inte en diktator som kommer åt ett starkt kollektiv. Om alla i ett samhälle jobbar för sig själv som individ, så är de väldigt sårbara och ett lätt byte.

Montesorripedagogiken går ut på, som jag upplevde den, att i ett kollektiv (som skolan är) stärka individen att samarbeta i kollektivet. Så tacka för det att det fungerade bra i Indien.

#24 Starka individer kan samarbeta i olika frågor - men väljer knappast att ingå i kollektiv.

Man kan se hur svenska daghem/skolor arbetade under många år. Redan på dagis skulle barnen arbeta i grupp, med läraren som ledare. Då skapade man starka kollektiv med behov av ledare.

I Montessori väljer barnen själva vilka de vill arbeta med - och väljer olika beroende på t.ex. vilket arbete det handlar om.

Du skriver att starka kollektiv arbetar åt samma håll. Jag menar att starka individer kan välja att arbeta åt samma håll i enstaka frågor, men om det dyker upp en fråga man inte ställer upp på så lämnar den starke individen gruppen. Det är andlig styrka emligt mig - och något helt annat än kollektivtanken, som jag uppfattar som att kollektivet hela tiden är överordnat individen.

Ja, så var det inte när min son gick på Montesorri. Där fick barnen lära sig samarbeta med varandra…..inte bara att välja med vilken. Äldre barn fick lära sig ta hand om de yngre osv. Min son fick beröm för att han var vädligt duktig på att hjälpa andra och att han ställde upp på det utan gnäll. Kruxet är ju att man bör kunna samarbeta även om man inte alltid är på samma våglängd.

Ska man tänka så är det precis som de gör i den vanliga skolan. Tänk bara på när ett brännbollslag ska väljas ut och de minst populära får stå där och ingen väljer dem. Lika med grupparbete där alltid samma personer sitter med varandra och aldrig någonsin lär sig samarbeta med andra personer förutom dem de känner sig säkra med. Det anser jag vara förödande när man sen kommer ut i vuxenlivet.

Jag anser att det ena inte utesluter det andra. Är man stark som individ så kan ingenting förändras om man inte är stark i kollektivet. Är man stark som individ så ger man också styrka till de svagare i samhället genom att man tar upp dem i kollektivet/andligheten.

Att var och en är en individ har jag aldrig förnekat. Det jag säger är att man, i dagens samhälle, mer och mer lutar åt att förväxla ordet individ till att vara någon som tänker på sig själv och sin egen materiella lycka. Det gör inte så mycket om man klampar ner de svagare individerna, huvudsaken är att man själv får allt. Det för mig är inte samma sak. Ingen människa klarar sig själv,  vi är alla beroende av kollektivet/gruppen för att någon förändring överhuvudtaget ska kunna ske. Jag kan inte ha allt medan någon annan dör av svält………..och samtidigt må bra.

Så ser jag på saken.

#26 Ja, att hjälpa de yngre är en självklar del - men om barnen "tvingas" arbeta ihop är det en dålig Montessoriskola. Barnets fria val är en av de viktigaste grunderna i pedagogiken.

Jga tror - som jag redan skrivit - att starka individer hjälper andra. En hjälp som kommer från empati och eget val istället för den kollektiva hjälpen som bestäms av ledaren.

Jag håller med om att det finns en önskan hos några att skapa en individualism som inte bryr sig om andra. För mig är den onaturlig - den kan i viss mån lockas fram, men det är inte så människor fungerar egentligen.

#27. Skrev jag "tvingas"? Jag kan inte se att jag så skrev. Jag skrev att de fick lära sig att samarbeta. Inte genom att hela tiden "bara" få arbeta med endast de som de själva valt ut.

Det tror jag på. För var i livet för övrigt får du alltid välja alla dina arbetskamrater, kurskamrater osv? Nej, ingenstans.

I vanliga skolan, där många lärare struntar i vilket, får ungarna själva välja och det innebär att det alltid är en eller ett par som blir utanför, dessutom oftast samma person/personer: Det ser jag som mycket grymare än att lära barn att samarbeta även med de personer som de inte alltid själva valt ut.

Vad är fel med den pedagogiken undrar jag och vari ligger tvånget??????

#28 Det här tycker jag var bra:

6. Finns det en risk att montessoribarn blir för individualistiska?

En ganska vanlig fråga från föräldrar. Och en naturlig fråga i vårt land, där verksamheten i skola och barnomsorg av tradition varit starkt grupporienterad.

Som bakgrund kan det vara intressant att blicka bakåt i tiden och utåt i världen. Vad man då finner är att länder med totalitära regimer ofta har förbjudit eller åtminstone varit mycket negativt inställda till montessoriskolor. Vill man vara lite filosofisk, kan man konstatera att inte någon stark statsapparat torde vara intresserad av en skola som har som mål att odla självständiga och ifrågasättande medborgare.

Maria Montessori var en djupt religiös katolik, som under den första delen av 1900-talet ägnade mycket av sin tankekraft till situationen i världen och människosläktets framtid. Det stora och övergripande målen för hennes verksamhet var - världsfred.

Hon ville skapa ett medvetande om barnets enorma möjligheter och den stora betydelsen av hur barnet blir bemött under sina första levnadsår. Hon ville därför också inrätta den bästa miljön - både i hem och skola - för att utveckla egenskaper som respekt för andra människor, samarbetsförmåga och ansvarskänsla.

Det är nämligen först när du är trygg och stark i dig själv, du kan vara ödmjuk och ta ansvar i en grupp.

Därför utgår alltid montessoriläraren från att först stärka det enskilda barnet, hjälpa barnet att hitta sin självkänsla och egenvärde. Det som barnet presterar kan aldrig vara fel, det kan bara vara nästan rätt.

I montessoriverksamhet leker och arbetar barnet ofta i grupp, men antalet barn och sammansättningen i gruppen är inte en frukt av lärarens order, utan av barnens intressen och önskemål.

Läs gärna det här svaret en gång till! Det är en så viktig grundsten i montessori.

Källa

Ja, och vad i det jag sagt säger något annat?

Jag pratade inte om ödmjukhet eller ta ansvaret i en grupp, jag pratade om att kunna samarbeta med andra.

Nej, ingenting som barnet presterar är fel och det vet jag och det t o m uppmuntras i de ämnen som ligger dem närmast, vilket jag föll för direkt när min son gick där. Han har varken förr eller senare presterat lika bra som han gjorde där.

Fortfarande känner jag inte igen från Montesorriskolan att barnen fick välja själva vilka de skulle samarbeta med, det jag känner igen är att de fick lära sig samarbeta även med de "mindre populära" barnen.

Som sagt, annars skulle de lika gärna kunna gå i vanlig svensk skola för där får barnen, väldigt ofta, lära sig samarbeta med de som de själva valt ut och några blir alltid utan och deras självkänsla blir lika med noll. Det känner jag inte igen från min sons tid i Montesorriskolan och det gjorde ont i honom när han sen började vanlig skola, de som alltid blev utan.

jag har läst samtal med gud, kan inte påstå att den boken sa mig nånting alls.

montesorriskolan går för mig ut på att tvinga ihop barn oavsett om de gillar varann eller inte för att de ska följa den sociala normen inom montesorri. det fria valet är borta, och alla kunde lika gärna vara stöpta i samma form. den uppfattningen har jag fått genom montesorribarn.de kan inte tänka själva utan gör allt i grupp där ledaren bestämmer. själva grundtanken är bra, med individualitet och allt, men den fungerar inte alltid tyvärr.. det blir alltför lätt för ett bestämt barn att ta ledning och bli lite av en diktator.

#31 Sist jag kollat ger allt man läser någon form av information, budskap eller liknande.

#32 har du hört talas om att undantaget bekräftar regeln? okej boken gav mig ett budskap=zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

#31 Du har totalt missuppfattat Montessori-pedagogiken…

Länk till artikel

#34 nja det är så jag sett den fungera. det var därför jag skrev att grundtanken var bra.

#33 … Nåja, då vet man att man inte kan prata seriöst med dig. Som sagt, ett budskap finns överrallt, det är bara om man vill hitta det som man gör det.

#36 men snälla.. har du läst boken? exakt vad kommer du fram till när du läser boken? det står en väldig massa blahablaha i den, väldigt mycket trams som får mig att tänka på en barnbok. resultatet blev att boken var väldigt tråkig och ointressant och kunde ha skrivits på ett mycket utförligare och intressantare sätt.

#35 Var har du sett Montessoripedagogiken fungera så som du beskriver?

Det vore ju intressant att höra eftersom den beskrivning du ger är raka motsatsen till Montessori.

Du milde Jeremias! Vilket tjat om "Gud". Landa! Kom ner på jorden, vidskepelsens tid är väl ändå förbi.

 Samtal med Gud är inte en kristendomsbok vet du Gortor. Den olika budskap som egentligen riktar sig mot människans inre. Inte heller är det menat att alla ser budskapen (eller vad man nu ska kalla det) på samma sätt och i samma stycken. Det man kan säga, enkelt uttryckt, är väl att vi bör nog gå inom oss själva först för att överhuvudtaget komma någonstans.

Husmusen…..håller fullständigt med Ijin……budskap finns överallt, om man tittar efter. Samtal med Gud är ju inte bara en bok, utan tre (tror jag) och någonstans antar jag att du nog kan hitta något. Fast det är som med allt annat, man har olika tycke och smak.

Inte heller förstår jag det du säger om de som gått i Montesorri. Jag har själv erfarenhet av sådan skola och jag känner inte igen ett dugg av det du skriver. Tvärtom. Jag har sett de tystaste och blygaste komma framåt. Har sett elever arbeta med varandra istället för mot osv.

#40 Har jag missuppfattat det hela? I så fall illa. Men jag är alltid misstänksam när gudar av olika slag förs på tal. Hur man är inombords är väl något som enligt min mening är enkelt. Vi är inte att lita på! Det skall man vara medveten om och hålla sig själv i herrans tukt och förmaning! Viktigt men svårt med självkännedom. Budskapet på väggen är mene,mene tekel ufarsin! Montessoriskolan har jag hört talas om, kanske en bra idé. Min skolgång var inte så där alltigenom angenäm även om den borde varit det enligt det numera okritiska hyllandet av ickekommunala skolor. Jag tillbringade min skoltid i privatskolor. Vill inte rekommendera det!!!!!!!!!!!!!!

#35 Du hade inte något svar på #38?

Då kanske vi kan konstatera att det du skrev om Montessoripedagogiken var helt ogrundat och inte hade något med verkligheten att göra?

Gäller det allt du skriver? Kan ju vara bra att veta…

Lite roligt tycker jag det är.

Gunilla-R gjorde här ett tidgare "inhopp" på Politik. Skrev två kommentarer med osakliga "konstaterande" men hade sedan inget att komma med i diskussionen som följde.

Varför går man överhuvudtaget in på ett politiskt forum om man inte tål frågor och ifrågasättande. Tror man att det är en anslagstavla där man kan posta pamfletter?

#43 Hon kanske är som jag.

Ibland är jag här ofta, ibland dröjer det flera dagar eller veckor.

#44 Fast du är ju med och diskuterar. Även när det hettar till…

#45 jo, det är jag iof.