usch… jag tycker det är så svårt att veta i sånna fall då ingenting verkar hjälpa. när brottslingar har sjukdomar som de inte ens själva vill behandla.

men när det är en person som verkligen inte har någon vilja att förändras så undrar jag om det skulle hjälpa att hänga ut dem på internet. Även om de kanske skulle bli helt fattiga och bo på gatan, så skulle de nog fortfarande förgripa sig sexuellt på barn.

inte heller dödsstraff är ett alternativ i min värld för något brott, inte heller livstids fängelse.

vad ska man göra när en människa är så förstörd att inget kan få henne att socialiseras in i vårt samhälles normer och regler? jag har svårt att erkänna att det kan finnas sånna personer, hopplösa fall. jag tror att det måste vara möjligt med vård.

finns det inte något man kan ge dom som förstör sexlusten? brukar man inte dömma dom till det ibland? och så kan man ha en person som kontrollerar varje dag att dom tar det där pillret. eller liknande…

Har sa far inte sexualbrottslingar bo narmare an 3 miles fran en skola. Dessutom sa finns de i ett speciellt register sa att det inte kan bosatta sig hur som helst i barntata omraden.

Dessutom sa maste de t.ex. satta ut ett levande ljus utanfor sina hus vid t.ex. halloween sa att inte barn ska knacka pa deras dorrar.

Ratt eller fel? Det ar ett livslangt straff i och for sig for ett livslangt lidande.

det jag tänker är att man inte alltid kan hjälpa det själv. en person med psykopatisk personlighetsstörning kan ju inte direkt hjälpa om de har det… i många fall lider dessa människor själva, både de och deras offer lider. men jag kan inte lägga hela skulden på den enskilda individen då, utan på samhället som inte gjort sin uppgift i det förebyggande arbetet.

Jag anser att om man återfaller i brott så grova, så borde folk varnas.

Dock är jag tvetydig till utlämning pga hänsyn till den dömdes barn och släkt.

Här går det att läsa om kemisk kastrering och behandling av sexualbrottsdömda på kriminalvårdens hemsida.

Låter klokt måste jag säga.

Är man dömd och har avtjänat sitt straff så tycker jag personligen inte man ska "hängas ut". Det är ju det rättssystemet vi har.

Svårigheten med dessa sexualbrottslingar är ju att det ofta är återfallsförbrytare. Livslång vård/behandling kanske hjälper. Jag vet inte. Svår fråga.

Det största problemet vi har idag i Sverige är att

1. Få sexualbrott anmäls. Mörkertalet för våldtäkter ligger på 80-90 procent.

2. Få döms. Ca 400 av 4749 anmälda våldtäkter ledde till fällande domar 2007.

3. Av de som döms är det bara en liten del som vårdas. Ca en fjärdedel av de dömda gärningsmännen slutför någon form av rehabilitering inom Kriminalvården.

Riktigt svåra fall skulle kunna hjälpas av kemisk kastrering, eller hormonmodulerande behandling som det egentligen heter. Haken i Sverige är att man aldrig kan döma någon till vård, det är frivilligt och den dömde kan alltså neka till det. Det gäller alla typer av vårdformer inom och utom kriminalvården.

Expertis menar att det vore lönlöst att tvinga dömda till vård eftersom man måste vara motiverad för att kunna behandlas. Jag tror dock att om man lägger lite till energi på att öka motivationen hos de intagna så att de sedan är villiga att ta emot behandlingen.

Våldtäkt och andra sexualbrott tyder på en snedvriden kvinno- och människosyn och ingen bör, enligt mig, gå igenom kriminalvården med denna attityd i behåll.

Låt oss säga som det är. En pedofil kommer alltid att vara pedofil. Vi vet nu att detta är inget som går över. Återfallen är höga och undersökningar visar att pedofilen kommer att ha kvar lusten för sex med barn.

I det här fallet så är behovet att skydda barn större än pedofilens rätt till anonymitet.

men tror du att pedofilen slutar leta upp barn att våldföra sig på "bara" för att alla vet att det är han/hon som gör det? Om man nu inte kan få rätt på problemet på något vis tror jag inte heller att man låter sig hindras av en sån sak som att man inte är anonym längre, man kan fortfarande gå ut på kvällarna och roffa åt sig barn som går ensamma från fotbollsträningen… Men jag kanske ser det hela lite för mycket i svart och vitt nu. Men om man ändå förlorat sin anonymitet, vad har man mer att förlora? Ens anseende och chans till ett socialt liv är ju redan förstört. Jag undrar hur mycket det skulle hindra pedofiler från att göra sina sjuka saker.

Någon som vet om det finns några undersökningar på hur det som det berättas om i #2 har fungerat i praktiken?

Rättsväsendet skall hantera detta, vi ska inte återgå till forna dagars "skampåle". För pedofiler som återfaller kan man ge alternativet inlåsning eller kemisk kastrering.

#11 Varför skall det ges alternativ. När du säger återfaller, tänker du då på offret som han har gett sig på. Pedofiler behöver vi skydda våra barn ifrån.

Är man medveten om att ens handlingar får konsekvenser så måste man ju vara beredd att ta dessa konsekvenser om man gör ett brott.

Det är ens eget val om man gör brottet.

Någonstans så får man ju inte "ta lagen i egna händer" så att säga. Sedan kan man tycka vad man vill om detta. Det är ju snarare något vi måste protestera politiskt för/emot eller hur man nu vill uttrycka sig.

Självklart ska ett samhälle skydda barn från pedofiler men det är samhällets sak och inte ett medborgargarde. Vi måste påverka själva genom att demonstrera, rösta rätt, och visa missnöje, men inte agera laglöst.

13: det stämmer inte alls alltid. man kan inte generalisera och säga att det är ens eget val om man gör ett brott. Ibland är det såklart, men inte alltid. Och de människor som inte har valt själva lider nog så det räcker redan, säkert lider många av dem som valt själva oxå. Jag känner inget behov av ytterligare hämnd utom den som de ordnar själva.

att skydda samhället gör man i längden genom förebyggande arbete

jag vet, jag är tjatig! :D

tror ni verkligen att en skampåle skulle göra så att pedofilen inte begår fler brott? man kan ju aldrig hindra personen helt från att komma i kontakt med barn… utom i fängelse då :)

#15 att skydda samhället gör man i längden genom förebyggande arbete

Och när det gäller pedofiler så är det att låsa in dom som är förebyggande arbete. Man kan skapa humana ställen där man kan förvara dessa personer.

När det gäller att begå brott så är det alltid ett eget val. Pedofilen gör det inte av eget val för att han är mentalt sjuk och bör för sin egen och andras skull spärras in. Men om du är mentalt frisk så är det ett eget val och du får stå för dina handlingar.

mingdie, du ser alltså fängelse som lösningen, men hur länge ska det vara? och tror du att det skulle hjälpa att låta allmänheten veta var pedofilen bor och vem det är? jag menar, när fängelsestraffet är över?

# 17 När det gäller pedofiler så tycker jag inte att dom skall sitta i fängelse. Dom skall sitta inlåsta i speciella psyksjukhus. Om man läser vad som står övers i den här tråden och vad man vet efter mycket forskning, så är det få av dom som blir friska. Det betyder för mig att dom måste sitta inspärrade för livet.

För mig är livet för dom barn som råkar ut för dessa pedofiler när dom återfaller mer värt än vad friheten är för pedofilen. Behandla dom så bra som möjligt men släpp inte ut dom.

okej, då förstår jag. ja… kanske vore det de bästa med de fall som av många läkare, psykologer m.m. anses vara helt och hållet "hopplösa" eller vad man ska säga. Men jag tycker oxå att det ska finnas en möjlighet att komma ut om de kunniga anser att personen ifråga har gjort framsteg, för i ett sånt "fängelse" så tycker jag att det ska ingå vård, man ska alltid ha målet att rehabilitera människor till att bli goda samhällsmedborgare. att bara släppa taget om folk och stämpla dem som värdelösa tror jag inte är någon bra strategi.

Fast det finns en hake i total inlåsning…….och det är att det lätt kan missbrukas. Till sist hamnar också den obekväme, den som går mot strömmen, den som är "byfåne" i denna totala inlåsning. Missbruk av den typen har hänt förut, tänk bara på tvångssteriliseringen.

Det har du så rätt i blombukett. Det är det som är problemet, allt kan missbrukas. :(

men jag undrar ändå om det behöver gå så långt, ibland ska man inte dra saker till sin spets. och att det skulle gå så långt som att vem som helst som går mot strömmen skulle låsas in i dagens samhälle här i sverige tror ja inte är någon fara. Säkert skulle det missbrukas, och det räcker väl med att en som egentligen inte skulle sitta där får sitta där så är det kanske lite för farligt. hm.

#22. Tänk bara på mentalsjukhusen som fanns för inte så länge sedan. Där fanns det också de som inte var psykiskt sjuka utan bara lite udda. De var inspärrade med de riktigt sjuka och fick äta samma typ av mediciner som dem. Det hände mer än en person.

Det är väl det som filmen, baserad på boken, Gökboet handlar om t ex. I o f s en amerikansk film, men det var inte mer annorlunda här än där.

#20 Jo visst kan det missbrukas men man får ha ett bra kontrol system av en oberoende grupp.

Mitt stora problem är att det alltid är synd om brottslingen men det pratas väldigt lite om offren. Det som började under 70-talet och sedan blev stort under 80-talet var att dom mentalt sjuka skulle ut i samhället och inte sitta inlåsta. Det var dessa psykologutbildade sociologer som naturligtvis visste bättre än andra och att det var fel med institutioner. En av mina vänner som är psykiatriker och var överläkare på den tiden i Sverige visade mig statistiken från den tiden och även vad som hände rent praktiskt.

Det var fruktansvärt. Personer som levde på psykanstalter där dom kände sig säkra och ville bo kvar blev utkastade av dessa människor som visste bättre. Många begick självmord och en stor del av dom som var mycket störda begick brott och sitter nu i fängelse.

När dessa mentalt sjuka eller när pedofilen begår sitt andra brott så finns det ett offer som får sitt liv förstört. Inte bara offret men också deras familj får livet förstört. Var fanns deras rätt?

Det intressanta är att dom som vill ge en pedofil en andra chans och släppa ut honom utan att låta allmänheten veta ofta lider av NIMOB syndrom (not in my own backyard). Jag har haft diskussioner med folk som vill släppa lös pedofiler och andra hårt kriminella men när jag frågar om dom är beredda på att ta emot dessa människor i sitt eget hem så blir det väldigt tyst.

För att vara snäll mot pedofilen och framtida offer så tycker jag att dom måste låsas in.

#24. Jag tror inte alls att man "tycker synd" om brottslingen utan man försöker helt enkelt hitta orsak och verkan till varför vissa beter sig på ett visst sätt. Det är väl så man kommer längre i en människas felvända värld. Det forskas hela tiden och jag tycker det är bra. Jag tror mer att vi, som inte fungerar på detta felvända sätt, tror att det är ett sätt att tycka synd om.

Förr i tiden slog man helt enkelt ihjäl brotsslingar, eller spärrade in dem på långa straffarbeten. Det räckte ju med att man tjuvade mat. Trots det så begicks brott hela tiden. Alla typer av brott. I vissa länder finns dödsstraff och inte ens det avskräcker för att begå brott. Detta har vi hållt på med så länge så där kan vi konstatera faktum. För att komma någonstans så måste man nog ta itu med själva problemet i människan som begår olika typer av brott.

Ta en narkoman t ex. Han kan vara hur snäll som helst…..normalt sett. När sen suget sätter in kan samme person bli totalt omvänd och göra vad som helst för att få tag på sin narkotika, vilket skulle kunna hända dig eller mig om vi blev så beroende av narkotika. 

Det finns ingen som kan skydda sig mot brottslingar, någonsin. Även om man låser in brottsling efter brottsling så kommer alltid nya. Du kan aldrig vara säker på att det inte traskar runt en pedofil i ditt område. Vet du om att det finns en sådan där du bor och du tar din familj och flyttar till ett annat område, så kanske det går en okänd pedofil omkring där.

Självklart vill ingen ha en stökig person i sitt område, det säger ju sunda förnuftet. Man vill inte ens ha en alkoholist som granne, även om han är totalt ofarlig. Men vi är aldrig garanterade en fullständig trygghet mot en brottsling, vad det än må vara för typ.

Det ena utesluter inte det andra. Svart eller vitt. Varför skulle det inte kunna vara synd om en brottsling (speciellt en sjuk sådan) samtidigt som det är fruktansvärt synd om offret? Varför måste det bara vara synd om en av dem?

Vad gäller just pedofili så är det en fruktansvärd handling. Bland det värsta fakttiskt. Det läskiga är också att många, speciellt män, har blivit oskyldigt anklagade för detta och sen får leva med den stämpeln, även fast det visat sig att de är oskyldiga. Ingen rök utan eld osv. Ja, det är en svår fråga och jag har inte något enhetligt svar på vad man bör göra, mer än att försöka finna ut på vilket sätt man kan "hjälpa" den som gör såna här otäcka saker. För, som sagt, inlåsning är bara en droppe i havet och det gäller bara de kända pedofilerna. Alla andra går fria och kan fortsätta sina handlingar och nya kommer till hela tiden.

Vad gäller mentalsjukhusen så håller jag inte med. Jag har gjort en avhandling om just den typen av sjukhus och det var ingen uppmuntrande historia. Det fanns faktiskt rätt många som inte alls var psykiskt sjuka men ändå var inspärrade. Udda personer. Ja, ända in på 80-talet när sjukhusen stängdes. Jag tycker att tanken var rätt, men att det skedde för fort och utan att andra resurser hade tillkommit. De psykiskt sjuka fick aldrig en chans att komma tillbaka, något så när, i samhället. Det fanns heller ingenstans de kunde ta vägen.

Här kan jag säga att det, på vissa ställen, fanns alternativ. I Härjedalen t ex har de en modell som fungerar alldeles utmärkt. De psykiskt sjuka patienter som släpptes ut från Frösön i Östersund och kom till Härjedalen klarade sig fint. Det byggdes upp ett skyddsnät omkring dem. Jag arbetade där ett tag och det var strålande. Dessa patienter bodde i egna hem men hade personal runt omkring sig, utifrån hur mycket hjälp och stöd de behövde. De hade ett helt psykteam runt sig. Vad jag vet så har det inte hänt något kriminellt eller annat otäckt runt dessa personer. M a o, alternativ finns och så skulle resten av Sverige ha gjort också när mentalsjukhusen stängdes och det var nog så som de "psykologiutbildade socionomerna" tänkte sig det hela också. Fast resurserna sattes aldrig in på de allra flesta ställen.

Jag tror man ser åt fel håll när man pratar om de psykiskt sjuka och de brott de begår. Det är inte så att de (allra flesta) ska spärras in utan de ska ha tillgång till de resureser de behöver för att kunna fungera i ett samhälle. De resurserna finns inte idag (inte igår heller) utan de är utlämnade och ingen bryr sig. Både deras anhöriga och även de själva ropar ofta på hjälp, vilket de inte får och till sist brister det. Härjedalens psykvård är ett strålande exempel på att det kan fungera riktigt bra.

Ops! Ursäkta mingdie, mitt inlägg blev väääääldigt långt .

#25,26 Jag har också en viss tendens till alldeles för långa inlägg.

Jag menar heller inte att man kan skydda sig mot alla. Men i fallet med pedofiler så vet man idag att du kan inte bota personen utan han kommer alltid att vara pedofil. Precis som min far som är vad han kallar en nykter alkolist sedan 20 år tillbaka.

Så min mening är att du inte kan släppa tillbaka dom kända pedofilerna i samhället. Det är inte snällt vare sig mot dom eller deras framtida offer.

När det gäller psykvården på 70-80-talet så håller jag med om att det som gjordes i Härjedalen fungerade bra men samtidigt så vet du också att det inte fungerade i stora delar av landet. Att det fanns folk som inte var psyksjuka men ändå inspärrade och hur dom behandlades var lika fruktansvärd men det har inte att göra med hur dåligt nästa steg gjordes. Bara för att dom sakerna hände så var det inte rätt att kasta ut alla huller om buller så att många tog livet av sig och många hamnade i fängelser.

Jag kanske inte var så klar i mitt inlägg men det jag försökte säga var att innan man gör stora ändringar så behöver man se till att det nya kommer att fungera som i Härjedalen. Det gjordes inte i stora delen av landet. Min kompis visade hur han efter det att ändringarna hände fick besöka och försöka hjälpa upp till 30% av sina patienter i fängelser istället för på den institution som han hade jobbat. Hans egna ord är att om vi hade fått fortsätta med dom ändringar vi höll på med inom psykvården och sakta fått ut dom i samhället som kunde klara det istället för att i princip slänga ut allihop så hade följderna blivit mycket bättre. Men enligt dom bestämmande så var institutioner något som till alla medel skulle bort istället för att mordernisera och behålla dom för den procent av patienterna som behövde den.

Nu vet jag inte tillräckligt om psykvården i Sverige idag men det jag så i Älvsborgs län i sommras när jag försökte hjälpa en äldre släkting med depresioner så var det inte bra. Du vet mer om det här och jag har för mig att du har sagt att det är väldigt ojämt hur bra eller dålig sjukvården är i Sverige. Så än en gång så är det inte pengar som gör skillnaden utan vilken ledning som finns.

#27, Nej, självklart var dert inte ok att kasta ut folk med psykiska problem (både grava och mindre grava) på gatan. Det var käpprätt åt skogen. Självklart skulle det ha byggts upp ett psykteam runt om i hela Sverige på samma vis som det jag beskriver att Härjedalens kommun gjorde. Inte heller tror jag att mentalsjukhusen stängdes endast p g a att det fanns en och en annan som inte var sjuk och ändå inspärrad. Nej, jag tror hela det systemet var rätt förlegat, gammal och tunggrott. Man spärrar inte in folk p g a psykisk ohälsa och drogar ner dem med diverse tunga mediciner. Det finns, som sagt, andra sätt att ta hand om dem.

Självklart finns också de som är gravt psykiskt sjuka och kanske behöver en annan typ av vård och inte klarar av att vara ute i samhället. Det vet vi ju också. Men att ha någon inspärrad, p g a psykisk ohälsa, hela sitt liv tycker jag visar på att man misslyckats. Det kan faktiskt till stor del bero på just de tunga mediciner som man gav och till viss del fortfarande ger. Man drogar helt enkelt ner patitenten och inte så mycket mer. Idag har vi kommit längre och har också en annan typ av läkemedel som ofta är lightversion och alltså håller en patent lugn men tal- och tänkbar. Vilket jag anser vara så mycket bättre.

Ja absolut, först och främst måste resurserna finnas innan man stänger, så som man gjorde, alla mentalsjukhus eller vad det nu kan vara. Självklart, annars går det illa och det har ju visat sig också. En del begår självmord, andra begår mord och ett stort antal får dubbeldiagnos, alltså förutom sin psykiska ohälsa börjar de använda narkotika och blir narkomaner och med det följer kriminalitet. Usch ja.

Psykvården i Sverige idag är under all kritik. Det sparas ohyggligt hårt på den typen av vård och även de som ber om hjälp så att de inte gör något dumt missas, vilket har visat sig i de allra flesta fall där t ex mord begåtts eller riktiga "tokdåd" såsom han som körde sin bil rätt in bland folk och dödade några och skadade många. Folk med "vanliga" depressioner har svårt att få hjälp. Oftast blir det sjukskrivning och ett recept på lyckopiller. Hej och hå.

Jodå, det är även pengar som gäller. I "fattigare" kommuner har man helt enkelt inte råd utan har stora sparkrav på sig och då är det främst sjuka, gamla och barn som får stå tillbaka. Lika är det inom landstinget. Där ska sparas hela tiden. Där jag bor nu håller de praktiskt taget på att demolera hela sjukvården. Den är under all kritik. Hälsocentralen har inte ens läkare så det räcker.

#28 Då är det precis som jag trodde med vårdsystemet i Sverige. Det är svårt att få en uppfattning när man inte bor där men när jag var i Sverige i sommras så var jag tvungen att hjälpa några släktingar och då såg jag en dåligt fungerande vård men jag visste inte om det bara var lokalt.

Det jag tyckte var skrämmande var hur dåligt det fungerade mellan olika delar av sjukvården och vilken fruktansvärd byråkrati det var. Att en sjuk person när man ringer vårdcentralen inte kan få tid på 3 dagar är sjukt. Nu godtar jag inte sådant utan tog personen med mig och gick ner till vårdcentralen och talade vänligt om för dom att vi inte tänkte lämna innan vi hade fått träffa en läkare.Och det fick vi.

Men inte skall det behöva vara så. Min mor har problem med struma och kunde inte ens få tid till blodtagning samma dag. Hennes läkare var på semester och vikarien hade inte tid förän 4 dagar senare.

Jag bor i ett jämfört med Sverige fattigt land men vår primärvård är otroligt mycket bättre och effektivare. Så med dom pengar som läggs på svensk sjukvård så skulle det kunna gå att få ett mycket bättre och effektivare system.