Österrikarna är ett samlingsnamn på en samling, delvis inbördes olikartade, radikalliberaler som i mycket påminner om andra med liknande budskap, exempelvis Ayn Rand.

Här en liten reflektion om dessa herrar och deras budskap, för det är bara herrar det är frågan om!

Carl Menger kan sägas vara den s.k. "österrikiska skolans" fader. Han verkade under 1800-talets andra halva, och var en av den Österrikiska dubbelmonarkins försvarare. Han var dessutom ekonom och intresserade sig för marxismen som han trodde kunde utgöra en fara för det bestående samhället. Han fick flera efterföljare, bl.a. Eugen von Böhm-Bawerk, hans främsta elev, som fortsatte på den inslagna vägen och bidrog till att utveckla den förres teorier inom nationalekonomin, som senare skulle komma att kallas för den österrikiska skolan. Till en början avsåg den österrikiska skolan att bevara dubbelmonarkin, men kring sekelskiftet 1900 ömsade skolan skinn och blev mer av en liberal bastion, med udden riktad mot vänstern och de växande socialistiska och marxistiska tankegångarna.

Böhm-Bawerk var ekonom och han menade att ekonomer är ekonomer, och därmed är de bara intresserade av en viss sorts värden, ekonomiska värden, alltså värden som kan erbjudas i utbyte mot varandra, värden som kan köpas och säljas, värden man kan sätta pris på.

Problemet är dock att det vidare begreppet "värde" (det som man handlar för att vinna och/eller bevara) kan gälla så mycket mer. Det finns mängder av värden här i livet som det skulle vara absurt att marknadsföra eller sätta pris på. Värdet av en god bok består inte bara av det pris man betalt i bokaffären; värdet av en teaterpjäs eller ett symfoniuppförande är inte identiskt med inträdesavgiften; ingen människa skulle komma på tanken att sälja sin bäste vän eller sin livskamrat för pengar, än mindre då sätta ett pris på sitt eget liv, det värde som alla dessa andra värden i slutändan ska befrämja. Men ekonomer behandlar inte dessa icke-ekonomiska värden; hela deras fokus är på de ekonomiska värdena. Vad Böhm-Bawerk, och för den delen flertalet liberala ekonomer inte insåg/inser, är att i en liberal ekonomi så tenderar just fattiga människor att sälja sin arbetskraft, ja inte sällan sina kroppar, mot att få mat och arbete. Därför att dessa fattiga människors värden, eller deras efterfrågan, inte omfattas av ekonomernas teorier - därför att de saknar medel, vanligen pengar! Därför tänks dessa människor alltid bort, eller blir en minuspost hos de liberala ekonomerna, så även hos österrikarna.

 MVH

bigj