Frågan känns mer filosofisk än politisk.

Ur politisk synvinkel så har man ju internationellt enats genom konventioner för när krig är "ok" samt vissa regler som gäller för krig. Jag tänker väl mest på Genèvekonventionerna.

Fortfarande ur "politisk" synvinkel så är det alltså "ok" att döda under krig så länge man följer krigets lagar. Dvs en soldat som dödar en annan soldat riskerar normalt inte rättslig prövning.

Kanske är det så att politik och filosofi  måste gå hand i hand?

 Är vi mogna för kompromisser och förhandlingar??

Är det ok att oskyldiga ska stryka med för att slippa t ex kärnvapen i talibanernas händer?

Det är en stor utmaning för våra politiker att våga agera utan vapen.

Vad är rätt och vad är fel??

Om man nu tar talibanerna som exempel, så har ju de vapen. Så hur ska man bemöta eller bekämpa dem? Att säga "så ska ni inte göra" hjälper ju knappast. Eller ska man bara skita i dem? Låta gerillatrupper ta över ett land om de har lust till det? 

Det är fruktansvärt att oskyldiga dödas, det tycker väl alla, men ofta är det ju deras egna landsmän som börjar. Kolla Dafur, Somalia osv.

#3 Ajabaja kanske Skämt åsido  nej det hjälper  inte men…har det gjorts försök till samtal då?? Skita i dem går ju inte heller och under tiden stenas våldtas och halshuggs den egna befolkningen….

Kanske jag är naiv men…"varbölder"tenderar att självspricka till slut…..

Jodå, varbölder spricker, se på DDR, men ska man bara titta på medan civilbefolkningen lider?

Det är pest o kolera det här.

Prata går inte. Oftast är ledaren en utbildad person med karisma och maktbehov som kan få folk att lyssna, men underhuggarna är obildade och ofta analfabeter, och många gånger väldigt unga män som tycker det är kul att få en kalishnikov i handen. Se på Bin Laden eller Pol Pot.

Sen kan vissa "krigsromantiker" tillsluta sig från andra länder, och de är ofta fanatiker som heller inte vill lyssna. Enda sättet är att ha ihjäl ledaren (Saddam Hussein tex) för att slå sönder organisationen.

Eller att bara titta på….

Eller hjälpa den egna befolkningen att resa sig mot förtrycket…

Det handlar mycket om fattigdom och "Vi och dom"

En muslimsk kvinna,hon har skrivit en mkt bra bok som jag glömt namnet på,menar att det är först då jämlikhet mellan könen uppstår det blir slut på tyranneriet….nu börjar ju kvinnorna resa sig!!