Läste ett intressant och läsvärd artikel på Newmill, i korthet går den ut på hur MP växer fram som ett intressant objekt för alla liberaler, men hur samarbetet med S och inte minst V skrämmer dessa från att på allvar lägga sin röst på MP. Den tar också upp Maria Wetterstrands starka framtoning och trovärdighet som partiledare.

Och skall jag vara ärlig så tror jag faktiskt att Wetterstrand hade slagit även Reinfeldt om det inte vore för de förtroendebonuspoäng som han får som sittande statsminister…

Det slår mig att jag har precis samma erfarenheter som artikelförfattaren - de verkar inte riktigt vara vara det teknikfientliga lusekofteparti de har varit - men två platser bort lurpassar Ohly vilket skrämmer skiten ur de flesta/alla liberaler. Även tålamodet och förtroendet för Mona är av naturliga skäl ganska bristfällig.

Många liberala vänner har efter alliansens förment liberala partiers totala härdsmälta på integritetsområdet sneglat allt oftare på MP som är starka i just de frågorna, starkast efter Piratpartiet.

Men framför allt är det i frågan om övervakningssamhället som alliansen har svikit. De partier som så vältaligt brukade tala om individuell frihet och begränsad statsmakt röstade plötsligt för mer övervakning, mer avlyssning och mindre frihet på nätet. Det är inte bara sakfrågorna som har förskräckt många liberaler, det har även metoderna gjort. Det sätt som flera fritänkande och uttalat FRA-skeptiska riksdagsledamöter piskades in i leden och tvingades att offentligt förödmjuka sig har satt djupa spår.

Detta är utan tvekan den enskilda fråga som spätt på mitt eget politikerförakt eller kanske t o m demokratiförakt absolut mest. Det är en skandal av enorma mått att detta skett överhuvudtaget. En skamfläck.

Jag skrev för ett par år sedan att jag förmodade _"att för de flesta liberaler så innebär socialistparti-stämpeln en automatisk diskvalificering. De liberala vänner jag har skulle aldrig ens tänka tanken. Och det oavsett hur MP positionerar sig, skulle jag tro."
_Jag hade fel, de har snabbt under Wetterstrands ledarskap tagit stora steg framåt. De känns idag som ett gediget parti - dock med interna slitningar, som alla partier. Att göra upp med EU-fientligheten på det starka och modiga sätt som gjordes gör i alla fall mig oerhört imponerad.

Feminismen - här har vi ett område som dock iofs skrämmer skiten ur mig när det gäller MP. De har uppträtt moralistiska och sexfientliga i ett antal frågor - men varför skulle inte även de drabbas av den allomgivande genussjukdom som sveper över landet? T ex uttryckt i dumflirten med tokfeministerna när Peter Eriksson på fullt allvar föreslog omvänd bevisbörda vid misstänkta våldtäktsfall… :-O

//Zac