Det låter ju underbart!

På 70-talet jobbade jag med 2 bröder i skogen i Småland. Kalle och Folke.

Kalle led av svår värk i rygg och knä efter ett långt arbetsliv i skogen där han jobbat sedan han var 13 år. Nu vid denna tiden var han 63 och hade erbjudits förtidspension. Men Kalle ville inte ha det utan jobbade vidare. Ibland när vi var på väg till hygget med motorsåg, bensindunk och brytjärn ramlade han ofta omkull..knäna bar han inte. Jag hjälpte han upp ibland och frågade en gång om han inte skulle vända tillbaka till kojan. Då sa han bara att "bara jag kommer fram till trädet så kan jag stödja mig på det"…

Folke led av diabetes och hade värk han också men jobba skulle han. Och det med ett av de hårdaste och tyngsta jobb som finns! För dem existerade inte ordet sjukfrånvaro. Trots sin svåra värk jobbade de alltid och jag minns inte att de var borta från jobbet en enda dag.

Sådana gubbar finns inte idag. Inte i vårt land i alla fall. Många vet inte vad hårt jobb vill säga. Att säga "Vi frågar inte hur sjuk du är - utan hur mycket du kan arbeta" måste då också ta hänsyn till VAD man jobbar med  tycker jag…..

#2 Jo, såna gubbar o käringar finns… :) (men inte lika många som förr)

Och det är väl klart att FK frågar vilken typ av arbetsplats man har… innan de kan avgöra hur många procent man klarar.
#0 Jag hoppas att vad det nu är för petitesser som upprör folk klargörs i programmet… För en flexibel myndighet är väl att föredra?

#2 Detta som din kompis kalle gjorde kan väl bara betraktas som dumdristigt. Sedan verkar det vara ganska så oansvarigt av arbetsgivaren att ha folk som inte ens kan stå på egna ben, ute i skogen och avverka. Arbetsgivaren är ju ansvarig, vad hade hänt om Kalle ramlat omkull när sågen var igång??

Nog för att man ska arbeta när man klarar av det, det ställer jag upp på, men att tycka det är heroiskt att bära sig åt på detta vis ställer jag inte upp på.

Mvh Bengan

#4. Kalle kanske var egen företagare.

#4
Jo, jag kan väl hålla med dig delvis. Men kalle och hans bror tillhörde en annan generation och de levde för sin skog, djur och natur. Att förpensionera dem hade varit att säga du duger inte och det var de för stolta för….

Jag tog mest upp det som ett exempel på att det är skillnad på arbete som arbete något som jag tycker haltar härinne ibland..

jag menar om dina knän inte bär dig så kan man inte begära attdu ska klara ett helpass i skogen men kanske på kontoret…?

#5
Kalle var liksom många här i bygden enskilda skogsägare men hade oftast inte tillräckligt med egen skog för att leva på det därför arbetade de också för Södra Skogsägarna på heltid året om.

"Vi frågar inte hur sjuk du är - utan hur mycket du kan arbeta"Skrattretande. Ja den här reklamen av försäkringskassan var ju en grej för sig också, den som uppenbarligen är sjuk på sådant vis att arbetsförmågan är så pass nedsatt att det dagliga livet inte fungerar(eller inte fungerar alls)på alla områden ska väl inte trampas ner ytterligare. Men är det så att man klarar av att arbeta till en vis del,så gäller det att få arbetspröva inom de områden som man tror att man klarar av och orkar med utifrån den sjukdom eller funktonshinder man har.

Dessutom har de väl läkare som sitter och bedömer folk som de inte ens har träffat eller pratat med.De kanske ej heller har  kompetens/erfarenhet inom ett område sedan tidigare som behövs för att göra en bedömning utifrån det handikapp eller annan sjukdom den drabbade har.Ja,jag kanske har fel.Det bästa är att lita på den läkare som skriver intygen till F.kassan, den läkaren känner till sin patient …….. Men tyvärr,så duger inte det alla gånger. Min läkare gick dom bakom ryggen på……

Men Kalla Fakta tänker jag titta på i alla fall.

#8 Så du tror att alla Sveriges sjukskrivna/förtidspensionärer är helt oförmögna att göra någonting?

Det är i alla fall konstigt att många sjukskrivna klarar av en hel del annat i vardagen än att jobba. Åka scooter, ta hand om barn, sköta djur och fika med kompisar funkar, men inte sitta i en kundtjänst på deltid eller utföra annat relativt "lugnt" arbete. Jag tycker också att man ska vara sjukskriven när man behöver det, men jag tror att många tror att de är sjukare än vad de är.

Hur kommer det sig tex att vi alltid toppar FN:s välfärdsranking, men likväl är ett av världens allra sjukaste länder? Du tror inte abtt det har något med vårt omfattande skyddsnät att göra?

"Men är det så att man klarar av att arbeta till en vis del,så gäller det att få arbetspröva inom de områden som man tror att man klarar av och orkar med utifrån den sjukdom eller funktonshinder man har."

# 9 Problem är att de arbetsgivare som vill anställa personer med lång historik av sjukskrivning är få. Den som behöver anställa personer till sin "kundtjänst" har idag inga problem att få tag i fullt friska personer.

På stora industrier fanns det förr reträttplatser för personer som fick problem med hälsan- De var tvättrumsskötare, (de städade, la ut tvål mm) service som gräsklippning mm, sånt sköts idag av entrepenörer. När jag började på min arbetsplats så hade vi en tvättrumsskötare som var utsliten av produktionen, han som jobbade heltid med att städa plocka ut tvål och hålla ordning. Det var som alla förstår ett lungt arbete, idag sköts detta av en städfirma, de har två timmar per dag att utför dessa sysslor.

Allt tal om rehabilitering är inte värt så mycket, de flesta "rehabiliteringsutredningar" slutar med att personen blir uppsagd på grund av arbetsbrist. 

Sen är det ju så att den välfärd vi idag lever i har kostat de som byggt upp den. Det finns nästan inga personer som arbetat inom den tunga industrin som är hela. Jag har för mig att medelpensionsåldern för en industrarbetare är 58-59 år, sedan pallar man kanske inte att gå 5 skift, på ett järnverk eller vad det kan vara. 

Vad ska vi då göra med dessa personer som är för friska för att vara sjuka, för sjuka för att få ett arbete, inte får någon A-kassa för att de tvingas tacka nej till eventuella jobb. Ska vi låta socialen ta över, inför ättestupan igen eller.

Förlåt att inlägget blev långt, men jag blir så matt på personer som inte sett verkligheten, men ändå vet allt. Jag önskar att signaturen skogkatten får ett jobb som Rehabansvarig på en stor industri, så hon får möta människorna bakom statistiken, så hon får meddela dem att de är uppsagda på grund av arbetsbrist när de provat 10 nya arbeten och inget fungerade.

Mvh Bengan

Nädå Bengan ditt inlägg blev inte alls för långt.Det ger en beskriving om hur det fungerar i verkligheten. Undrar om de får extra provision för varje arbetsskadad som ingen rehablitering hjälper och dem som de säger upp också?.  Den som aldrig har varit i t.ex.den sitsen som du beskriver,vet inte vad de talar om. Det är ju en annan sak,om det går att rehabilitera,så att man återfår en viss arbetsförmåga.

#11 Jag har svårt att tänka mig att alla Sveriges sjukskrivna befinner sig i den situationen du beskriver. Skulle dock gärna arbeta med rehabilitering på ett stort industriföretag.

Ingen har fortfarande svarat på hur det går ihop att vi är ett av världens mest välbärgade länder, men ändå har flest sjukskrivna. Beror detta på industrierna?

Det får ni gärna svara på.

#13 Jag gjorde ett försök, men du vill inte begripa och då är det ingen ide,men om du börjar jobba med rehab så kommer du att förstå.

#12 Tyvärr är det så att man nästan inte vill ha tillbaks en långtidsjukskriven, även om den är Rehabiliterad. Risken finns ju att personen kan sjukna igen. I dagens läge så är det bara frisk som gäller om man ska ha arbete.

Mvh Bengan

#14 Jag anser inte att du försökt svara på det. Du skriver att man slits ut inom industrin och att rehabiliteringsåtgärderna är för dåliga.

Då undrar jag igen: är ovanstående anledningar det som gör att vi är ett av världens sjukaste länder?

# 16 Förstår din poäng Åsa, vi kan knappast jaämföra oss med länder i Afrika.

 Men om vi tittar på våra grannländer, så har t ex Danmark bara en 1/3  (En Tredjedel!) så många sjukskrivna som Sverige, (procentuellt sett ! Siffran är från AMI).

Är vi så mycket sjukare än Danskar?

#14  Tyvärr är det så att man nästan inte vill ha tillbaks en långtidsjukskriven, även om den är Rehabiliterad. Risken finns ju att personen kan sjukna igen. I dagens läge så är det bara frisk som gäller om man ska ha arbete.

Ja detta  känner jag igen väldigt mycket! jag har varit sjukskriven till o från i 4år pga olika sjukdomar.

jag drabbades av 5st blodproppar, b12brist som ledde till blodbrist plus att min sköldkörtel pajade så att min ämnesomsättning slogs ut. detta ledde till utmattningsdepression och övergick till fibromyalgi med ständig värk i hela kroppen. försäkringskassan har försökt att få min arbetsgivare att anpassa min arbetsplats och att jag skulle kunna arbeta på eftermiddagarna pga att värken var värst på mornarna. Men icke sa nicke! det var lite märkligt eftersom förslaget var att jag skulle börja när en del halvtidare gick hem kl 11.00

min arbetsgivare försökte istället att säga upp min pga personlig arbetsbrist :(

som tur var så hade jag facket till hjälp som begärde in underlag för uppsägningen, vilket inte arb.givaren hade något konkret eller dokumenterat att komma med. (de hade  slarvat med rehab)

detta var 1år sedan. och arb.givaren har inte sedan i juni deltagit på något rehabmöte.(haft 2st möten sedan dess) De har inte heller frågat hur jag mår på över ett år fastän jag har varit på arbetet och hälsat på nästan varje vecka.

för ca 1½månad sedan ville jag komma igång igen att arbetsträna eftersom jag mår mycket bättre nu.

Jag frågade min arbetsgivare om jag var välkommen att börja arbetsträna

Han lät väl inte såå glad precis, men eftersom han inte kan neka mig så var det bara att köra på!

han har fortfarande inte frågat hur det går eller hur jag mår…

Det jag ville ha sagt med "min" erfarenhet är att arbetsgivaren bör ha ÄNNU mer rehabansvar än nu!  för om inte de har det så kan inte försäkringskassan göra mer än att försöka…

men om jag fattat det rätt så vill alliansen ta bort rehab.ansvaret helt hos arbetsgivaren vilket kommer att leda till att arb.givaren kommer att strunta i ÄNNU mer hur den sjuke mår och hjälpa den tillbaka till arbetet.

#17 Men Danmark. De bor väl bara i byar och på soptippar och sånt.

Det går väl inte att jämföra andra länder med Sverige. Alla andra länder är underutvecklade. Vi är de enda som har koll och de enda som för statisktik och sånt.

Det är bl.a. därför som vi ska stänga gränserna. Så att inte de från soptipparna, och de som inte har statistik flyttar hit.

eller också när det gäller egenföretagare och att de har inte råd med extrapersonal, då går in småföretagaren och jobbar för två.

Kruxet är bara att en småföretagare är den siste som sjukskriver sig.
Småföretagaren har varken råd eller tid att vara sjuk

Jag skulle förtiodspensioneras för sådär 10-12 år sen pga muskelinflammation.
Jag sa till läkaren att det kommer inte i fråga, det har jag inte råd med.

jag jobbar sen dess och fortfarande och ett par år till

Lyssna på hjärtat i Hoting

"När jag passerat kommungränsen stannar jag och drar med fingret över biltaket. Lacken är lika vit som när jag lämnade Norrtull. Hade jag kört 70 mil i Grekland hade den varit täckt av en cancerframkallande sotblandning. Men Grekland är Europas friskaste land, säger statistiken, Sverige det sjukligaste. Och det är alltså här, där luften är som renast, vattnet kan drickas ur pölarna och där det nästan bara finns natur, som människan mår som allra sämst. Den europeiska osundhetens smittohärd är - enligt statistiken - en socialbyrå, ett vårdhem eller en hälsocentral i Jämtland eller Norrbotten."

#20 Sund syn på vardagen för företagarna.

Men om vi lättar på skatter och sociala avgifter, hur ska vi då finansiera vårt sjuka folk?