Jag tycker att man ska få ledsagning till läkare, tandläkare osv, besök hos myndigheter el liknade.

Att på på krogen eller kyrkan är privata saker man själv väljer att gå till, det är inte samhällets ansvar.

Men sen handlar ju detta om egna förutsättningar. Om man inte har några vänner eller familjemedlemmar som kan föjla med, så kan det utökas. Alltså att det behovsprövas.

Jag hade en kompis som var blind, och han fixade att ta sig till och från krogen själv (taxi).

Samhällstjänster måste kunna nyttjas av alla, en rimlig levnadsnivå måste också tillgodoses - därefter så får kommunerna se till hur långt resurserna räcker till övrigt leverne.

Svävande svar, men som du säger #0 så är frågan en myyycket stor gråzon.

//Zac

Alla kommuner säger olika det är därför intressant attt höra vad folket tycker

att man ska kunna få ledsagning till

Nånga av oss klarar en massasaker själva medams amdra inte klarar så mycket så därför är dett viktigt vad man ska kunna få ledsagning till

Vi ser redan att det finns flera åsikter här och det är det som är så bra att man får fram vad en massa personer tycker

Jag kommer nog också med ett svävande svar men tycker i stort att denna fråga ska behovsprövas.

Har man familj/partner så kanske det är rimligt att att föreningsbesök, krogbesök osv. kan ske på egen hand med hjälp av familjen.

Nu kanske ju inte ens partner vill gå på krogen just den kvällen och man kan kanske tycka att ledsagning då vore rimligt men det finns mängder av seende människor som är beroende av sina vänner eller partners som kanske heller inte kommer iväg på grund av att de behöver skjuts eller liknande.

Friska ickehandikappade kan ju inte göra allt i livet heller eller har förmånen att göra vad som helst som faller en in.

Självklart så ska målet vara att man som handikappad av olika anledningar ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt.

Det finns ju andra problem också.

Ska man kunna få ledsagning "on demand", alltså ska man kunna ringa och säga "jag vill gå på krogen nu!" och så ska det komma nån? Ska den personen sitta där i flera timmar och vänta på att man ska hem igen? Vem betaler den personens mat och dricka? Blir det snarare frågan om en sällskapsperson och inte en ledsagare?

Om man inte är blind men kortvuxen, eller sitter i rullstol? Ska man då få ledsagning till affären för att man inte kan nå de översta hyllorna?

Jag kan tänka mig att behovet växer med åldern, dvs att man förutom sitt handikapp också blir lite mer allmänt skröplig och svag. Så är det ju för oss alla.

Ska man inte få ledsagning till olika föreningsaker bara för att man har familj

men om man är ensastående så ska man kunna få det

Vad är då likheten inför lagen

Om man hetter Kalle så ska man ha rätt till viss ledsagning men heter Nan Rolf så ska man inte ha rätt tivis ledsagning som Kalle får är detta rätt

Tänk er in i situationen att ni själva tappar synen vad skulle ni då tycka att man ska få ledsagning till

Det är lite speciellt för oss som inte ser våra ledsagare är våra ögom och inget annat

Dethamdlar alltså bara om att få hjälp att hitta mella olika punkter och inget annat det är det som är ledsagning för oss som inte ser

Ledsagaren ska inte varanågon sällskapsdam

även om det blir fallet i praktiken så ska man inte tänka så att man bara ska ha sällskap för att man inte ser

ag påstår absolut inte at någon har fel eller rätt jag försöker bara förklara hur det är att inte se och stämdigt behöva be om hjälp för att kunna komma någonstans

Och att vara beroende av vad andra tycker jag ska göra eller inte göra

#6 Likhet inför lagen är inte att alla är lika.

Jag håller med flera ovan. Det går inte att göra strikta regler. Det måste göras en bedömning från fall till fall.

"Ska man inte få ledsagning till olika föreningsaker bara för att man har familj"

- Inte om familjen ska till samma ställe, eller går med och handlar.

"Om man hetter Kalle så ska man ha rätt till viss ledsagning men heter Nan Rolf så ska man inte ha rätt tivis ledsagning som Kalle får är detta rätt"

- Vad menar du med det?

Men istället för att få alla andra, som inte har detta problemet, att komma med nån lösning, så vad har du för ideer Sven?  Du frågar oss, men när du inte får svaret "överallt, hela tiden" så blir du irriterad.

Jag blir inte alls irriterad jag bara försöker förklara hur det fungerar i verkligheten

Och vem ska bedömma om jag har ett behov av att göra en viss sak

Och man befgär inte ledsagning om familjen ska till samma ställe den som tror detta förstår inte hur det fungerar i verkligheten

Våra anhöriga ställer upp en massa för oss men i bland vill även de slippa att ständigt passa upp på oss

Det är därför vi anser att ledsagningen är så viktig

Fast det är ingen som tvingar er att svara heller och jag kan sluta att förklara hur det fungerar i verkligheten för oss om ni anser att det är störande

Jag frågade bara vad ni anser att man ska få eller inte få ledsagning till och gav er exempel på olika saker att ni sedan väljer att väga in en massa amdra saker får stå för er

Vad jag menar med att familjen hjälper till, om man har någon vill säga, är att så sker ju i alla familjer även med mer eller mindre krämpor.

Jag har svårt att storhandla (bära tungt) då min vänsterarm inte är lika brukbar och då får vi göra det tillsammans. Jag hade tyckt att det vore skönt att göra det själv och inte ligga andra till last men nu är det ju så.

Detta går givetvis inte att jämföra med en synskada men vad jag vill komma till är att de flesta människor får göra vissa avkall i livet beroende på omständigheter men detta ska ju absolut inte inskränka på friheten att i möjligaste mån kunna leva ett normalt liv.

Därför kanske det vore både bäst och mest rättvist att behovsanpassa ledsagning.

#10 Men om det ska behovsanpassas hur blir det då

Det betyder att det är en annan person som avgör on man har ett visst behov det är inte en själv som bestämmer om jag exempelvis vill gå på ett politiskt möte då

Vad jag helst vill ha svar på är det som jag frågar om i inlägg 0

FJag vore nycket taksam för svar på bvad ni tycker att man ska få ledsagning till

Ska man få ledsagning till att gå till affären ja eller nej

Det är det som vore intressamt att få svar på inte om det ska vara behovsprövande eller inte

det är konkreta svar på vad ni anser eller inte anser vad man ska få ledsagning till

Helt enkelt en listta på vad ni tycker att man ska få ledsagning till och en lista som säger det här ska man inte få ledsagning till

Jag har fullförståelse för att ni hellre vill vara svävande och tycka lite mer

Men eftersom jag inte kan göra en normal undersökning som man brukar på grund av att jag måste ha taleko när jag skriver så gör jag som ovan

Kunde jag göra en lista där ni bara markerar så skulle jag ha gjort detta

Då förstår jag hur du menar och enligt din lista så hade jag svarat jag på samtliga exempel på tillfällen där man behöver ledsagning.

#11. Ja men mitt konkreta svar är att det ska vara behovsprövat. Jag tycker inte man kan svara ja eller nej på en fråga om man ska ha ledsagning till affären eller inte, för det beror på så mycket mer än bara det faktum att man har en synskada eller inte.

Det är ju alltid en annan person (biståndshandläggare) som avgör om man ska få viss hjälp eller inte. Hur skulle det annars lösas menar du?

Jag har ju, som sagt, en mamma som är gravt synskadad och har så varit i många år. Hon var 40 när det hände. Hon har arbetat inom synskadades lokalförbund, dit hon varje dag åkte kommunalt med hjälp av käpp och/eller ledarhund. Därav har jag kommit i kontakt med många synskadade och de allra flesta klarade sitt vardagliga liv så gott som själva. Antingen hade de ledarhund eller så använde de sin käpp. Därav anser jag det vara mycket svårt att säga att ja, man ska ha rätt till ledsagning till affären om man är synskadad.

Jag förstår fortfarande inte varför det skulle vara speciellt för en synskadad att ha ledsagare. Det finns många andra typer av handikapp där man är minst i lika stort behov av den typen av hjälp. Frågan borde då vara om inte alla som behöver skulle ha ledsagning till och från affären, eller vad det nu kan vara. Samt att samtliga kommuner skulle ha samma typ av hjälp och inte som nu, från kommun till kommun, för som jag förstår det så får inte du samma hjälp i din kommun som man får i min.

#13 Att din mor är sybnskadad och klara mycket själv är väl jättebra men bara för att man inte ser så klarar ineta alla av saker likadant

vi synskadade är olika individer och klarar av olika saker olika bra så man kan inte utgå från en enskild när man debatterar dessa frågor

man måste ta med hela aspekten från att man behöver ledsagning jämt från sin bostad och vart man än går till att man inte behöver ledsagning mer än vid speciella omständighete

Ni talar om behovsprövning men vad menar ni med detta egentligen ?

Ska det vara vid varj tillfälle det ska göras en behovsprövning eller hur har ni tänkt ?

Och vilket behov är det som ska prövas är det om jag har ett behov av att gå på Operan eller

inte har det behovet ?

Jag kan fortsätta i all oändlighet ned frågor som kan behovsprövas

så man kan inte säga att det ska behovsprövas utan att ange vad man menar med detta

Det här handlat inte om mig personligen på något sätt det hamdlar om alla synskadade i Sverige

Sven, om du vill ha en ledsagare för att gå till operan, vem betaler dennes biljett då? Eller ska ledsagaren bara lämna av dig vid operan och hämta dig när den är slut?

Alltså - defeniera "ledsagning".

Behovsprövningen har inte att göra med behovet av att göra saker, utan hur hjälplös du är. Som alltså kan bero på ålder, andra sjukdomar, intresse av ledsagning, familjeförhållande osv.

Om alla människor var ärliga och "rimliga" skulle man kunna ha ett system där alla som begärde ledsagning fick det. Eftersom människor inte är sådana skulle ett sådant system missbrukas och bli oerhört dyrt.

Då återstår två möjligheter:

1. regler
2. tjänstemannabedömning

Jag förstår att en bedömning i viss mån blir godtycklig och att den som har behovet kan känna sig utlämnad. Samtidigt tror jag att ett heltäckande regelsysytem skulle behöva bli oerhört krångligt och detaljerat och ändå skulle vissa individer hitta kryphål och andra individer skulle ha svårt att tolka reglerna.

Min slutsats är att det enda som kan fungera är skriftliga riktlinjer tillsammans med behovsprövning av tjänsteman.

#14 Ditt citat av #13:

"#13 Att din mor är sybnskadad och klara mycket själv är väl jättebra men bara för att man inte ser så klarar ineta alla av saker likadant"

Är väl ett utmärkt exempel på att man måste behovspröva?

//Zac

#17 Vad är det man ska behovspröva

Ställer man ut ett antal synskadade på en helt främmande plats så är det ingen som kan tala om hur man ska gå för att hammna på en viss plats

aDet enda vi synskadade har gemensamt är våra synskador absolut inget annat

Även om man har ledarhund och käpp är man helt hjälplös på en helt främmande plats om man inte ser

Och har man bara käppen så varken kan eller hinner man känna allt jag har själv ramlat över stolpar som har kommit i min väg som jag missade med käppen

Jag tror inte det är någon som inte ser som begär ledsagning bara för att det är roligt

man begär ledsagning för att det är absolutnödvändigt för att förflytta sig på ett säkert sätt

#15 Operab var bara ett exempel och på de allra flesta platser så får man ha ledsagare med sig utan extra kostnader

Skulle det vara så att man ska till ett ställe där de även ska ha betalt för ledsagaren så får man antingen avstå från detta ställe eller övertala stället och förklara hur det fungerar på de flesta ställen

#16 Du talar om risken för missbruk och att det skulle bli för dyrt

Risken för missbruk är minimal jag tror inte det är någon synskadad som skulle begära ledsagnin g bara för att det är roligt

Och att det skulle bli dyrt håller jag inte med dig om det finns allt för få synskadade i hela landet för at det skulle kunna bli för dyrt

Och faktum är at vi har bevis på at vi har behov av ledsagning genom de läkarintyg vi är tvungna att presentera för att övehuvud kunna få någon ledsagning

Man kan inte bara ringa och säga att jag är synskadad och behöver ledsagning som ni tycks tro

Så fungerar det inte i samhället

"Och har man bara käppen så varken kan eller hinner man känna allt jag har själv ramlat över stolpar som har kommit i min väg som jag missade med käppen"

jadu, i så fall får ni ju ha ledsagare alltid. Vem vet när det kommer nåt ivägen?

"Ställer man ut ett antal synskadade på en helt främmande plats så är det ingen som kan tala om hur man ska gå för att hammna på en viss plats"

Om jag kommer till en helt främmande plats, så är jag också vilse. Jag får fråga mig fram. Det kan väl en blind också?

Om man inte behovsprövar så ska det ju finnas en ledsagare till alla handikappade, alltid.

Jag är fortfarande inne på att du själv kommer med förslag istället för att vi som inte fattar hur det är ska sitta och gissa.

Hur fungerar det idag?

#14. Nja, nu skrev jag ju inte endast om min mamma…..utan anledningen till att jag tog upp henne var den att hon arbetade under många år inom synskadades lokalförbund och därmed kom i kontakt med många synskadade. Faktiskt också genom riksorganisationen, eftersom hon där var delaktig genom ledarhunden. Jag ville här visa att även jag och resten av familjen lärde känna många synskadade och blinda och att jag därigenom också såg att flertalet klarade sina vardagliga sysslor alldeles utmärkt. Jag skrev inte att ALLA gör det, utan flertalet och därav drar jag slutsatsen att frågan om ledsagning bör behovsprövas.

Jag utgår alltså inte från en enda individ, utan från en massa individer jag har kommit i kontakt med. Både genom mamma och faktiskt också genom mitt arbete, vilket jag skrev om i den andra tråden och du totalt förbisåg.

Behovsprövning är något som redan finns och ja, varje sak prövas. Om du idag anses behöva ledsagning till och från tandläkaren till exempel så kanske du nästa gång, på grund av olika omständigheter behöver utöka din ledsagning till att även gälla affären. Då tas ett nytt beslut om detta och läggs till i en så kallad serviceplan. Den hjälp du behöver idag kanske inte gäller imorgon, då kanske du behöver mer hjälp, eller till och med mindre och då görs en ny prövning. Så har alla som behöver hjälp av olika slag det. Inget nytt alls. Det gäller gamla, sjuka, funktionshindrade av olika slag och så vidare.

Varför skulle just du som synskadad slippa undan behovsprövningen som alla andra får gå igenom? Att vara synskadad är inte lika med att man blir handlingsförlamad, även om en del blir just det. Därför lär man behovspröva. Min mamma skulle alltså inte behöva samma hjälp som du, då hon klarade av att göra så gott som allting själv och du uppenbarligen inte gör det. Hur ska man annars bedömma vilken typ av insats som behövs för min mamma eller för dig? Ni behöver ju uppenbarligen inte hjälp med samma saker.

Som du själv säger, det är inte bara att ringa och säga att man är synskadad och behöver ledsagning. Ja just det. Det blir alltså någon som bedömmer att du är i behov av en ledsagare i alla fall, hur du än vänder och vrider på den här saken.

Du skriver att risken för att det skulle bli dyrt är något du inte håller med om då det finns allt för få synskadade i hela landet. Hur tänker du då? Är ledsagning något som endast skulle gälla synskadade? För ledsagning är till för alla som av en eller annan anledning behöver det, inte bara för just gruppen synskadade. Då kommer vi faktiskt upp i en helt annan siffra av hjälpbehövande.

Att man blir hjälplös vid en helt främmande plats gäller nog för de flesta. Fast då kan man ju alltid göra som min mamma har gjort under åren då detta har hänt, stoppa någon och fråga om hjälp. Så brukar också jag göra om jag går vilse eller inte riktigt vet vägen, trots att jag är seende.

Det kan låta som om man är hjärtlös, men det handlar inte om det. Det handlar om att alla inte är lika och alla inte upplever sitt handikapp lika. En del klarar av sin vardag själv, andra inte och därför är det rätt viktigt att behovspröva.

Att behovprövas innebär att om du har behov av att få ledsagning till affären så kan du få det, medan den som klarar det själv inte får det. Att få en ledsagare är för det man inte klarar själv, allt man klarar själv behöver man således ingen hjälp med. Svårare än så är det inte.

Är man sen ute efter att få hjälp vilken tid på dygnet som helst så handlar det inte längre om ledsagning, utan mer om en personlig assistent.

Men om man bortser från behovsprövning eller inte så tycker jag att ledsagning i så fall ska gälla till allt. Det går inte att mäta operabesök, krogbesök, handling, läkarbesök eller vad det nu kan vara, för det är ju lika viktiga saker för oss alla.

Ledsagning är och föblir inget annat än att leda en person som inteklarar av att själv orientera

sig på främmande platser

Bhöver du annan praktisk hjälp så är det en helt annan sak och då är det inte ledsagning utan assistans hjälp

Det är där den stora skillnaden ligger att sen i princip alla blandar ihop ledsagning och assistans i en salig röra är inte rätt

Man måste vara väldigt tydlig med vad som är vad

Och att säga att man ska fråga andra om vägen fungerar inte i praktiken

Tämk dig att hamna på Hötorget mitt i stockholm

och ska du då ställla dig att skriha högt är det någon som kan hjälpa mig tvasagaran

Hur många tror ni skulle ¨åga göra det och hur vet man att man hamnar rätt för den son lovar att hjälpa dig kan lika bra leda dig till en annan plats och säga at du är på vasagatan

Jag tror inte det är någon av er som skulle göra deta och verkligen lita på att du hamnar rätt

Vi kan ta vilken ort som helst i Sverige det fungerar lika dant man kan inte vara säker på att hamna rätt

Har man däremot ögon så ser man vad det är för person man frågar om vägen så det är en väldigt stor skillnad attt inte se och att bvara seende

Jag skulle vilja att man kunde få all ledsagning men det är inte ekonomiskt möjligt. Jag tycker att man ska ha rätt att gå i kyrkan om man vill, gå på krogen, gå och handla och så vidare. Grundprincipen är att man som funktionshindrad ska kunna leva ett normalt liv och det tycker jag är viktigt att bibehålla.

Jag kan ta som exempel att jag har varit ledsagare för två barn och en vuxen.

Barnen hade efter skolan aktiviteter som ridning och dans. Jag fick ersättning av den ena föräldern för bilresorna till stallet men busskortet för bussresan med det andra barnet från kommunen.

Med den vuxna kvinnan så gjorde vi det hon vill göra. Bio, handla, äta ute och så vidare. Mina utlägg betalade kommunen, exempelvis biobiljett och mat.

När jag var personlig assistent så betalade kommunen en dagsresa till danmark för mig, för att min brukare vill åka och köpa öl.

I omsorgens verksamhet där många personliga assistenter arbetar betalar kommunen ut ersättning för utelunch, biobiljett eller vad nu man hittar på. I alla fall gjorde de det när jag arbetade där.

Jag tycker det är självklart att man ska sträva efter att som funktionshindrad kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Jag anser att ledsagningen ska vara behovsprövad och att man får välja vad man vill göra de timmar man får beviljad ledsagning.

Har man tio timmar i veckan så kanske man får storhandla en dag istället för att småhandla tre dagar i veckan om man vill nyttja timmarna till något annat.

# 22 Nej, ledsagning är inte alls endast att hjälpa personer som inte kan orientera sig själva.

Ledsagning kan barn med utveklingsstörning eller psykiskt funktionshindrade få.

#22. Ja men nu börjar vi komma någonstans. Du skriver att ledsagning är till för människor som har svårt med orienteringen, annan typ av praktisk hjälp kallas assistans.

Bra då börjar vi med ledsagningen. Du har hela tiden skrivit att de som behöver ledsagning är synskadade. Ska vi prata orienteringsförmåga så kan jag rada upp en hel del andra orsaker än synskada. Då kan vi prata dementa, psykiskt sjuka, förvirrade med flera. Då kan man ju säga som så att en dement är i större behov av ledsagning än en synskadad som inte är dement.

I våra serviceplaner existerar inte ordet assistans. Det är förmodligen ett ord som mer används om assistenter inom LSS till exempel. Hos oss heter det ledsagning när någon har blivit beviljad hjälp till och från läkare, tandläkare, affär eller vad det nu kan vara.

Min mamma stod på flygplatsen i New York och bad om hjälp en gång, om man nu ska hårddra saker och ting. Varför skulle det vara besvärligare att stå på Hötorget än någon annanstans. Är man vilse så är man, oavsett var man befinner sig. Ja, min mamma frågar rakt ut, eftersom hon inte har något fel på öronen så hör hon om det finns folk i närheten.

Det kan vara minst lika jobbigt att, som seende, dyka på en vilt främmande människa och fråga var man befinner sig och hur man hittar rätt. Det är ju rätt individuellt sånt där. Är du dessutom vilse så kan du ju inte veta om du får rätt väg beskriven, eller hur? Oavsett om du ser eller inte. Även om man kan se människan man frågar så kan man aldrig vara säker.

Fast självklart är det lättare om man ser, allting är lättare om man ser. Det säger sig ju självt. Det innebär ändå inte att det inte bör behovsprövas vilken typ av hjälp man behöver om man är synskadad.

#23. Det var en väldigt trevlig kommun som ställer upp med ledsagning på det viset. Tror inte det finns många kommuner som gör det och då är vi återigen inne på det som jag skrivit om förut och inte fått någon respons på. Då är själva ledsagningen inte problemet, utan att kommuner beslutar olika. Min kommun ställer upp på ledsagning, där SvenA bor är det tydligen inte så och din kommun ställer upp med väldigt mycket vad gäller ledsagning. Då verkar det ju som om problemet ligger där.

#-25 Ni blandar i hop en massa olika saker och kallar det sedan ledsagning vilket blir helt fel

#24 Vad var anledningen till att du följde barnen till stallet

Berodde det på att de själva inte klarade detta på grund av synskada eller att de hade andra svårigheter att själva orientera sig

Det är det samma med den kvinna du talar om vad var anledningen till att hon fick den hjälpen

Ni blandar i hop socialt stöd och demenssjukgommar och jag vet inte vad det är där felet ligger ni inser inte skillnaden på saker och ting att det är skillnad på socialt stöd som kan se ut precis som ledsagning mendär grunden är en helt annan än att man inte kan orientera sig på främmande platser

#25 Hur många synskadade tror du det finns som törs fråga rätt ut i luften om de kan få hjälp till en viss plats jag kan lova dig att det är ytterst fåtal som törs det

Ska de som inte törs det då vara hemma eller hur ska de göra

Det är ingen som begätr ledsagning bara för att det är kul på något sätt

Att blanda in den kommun jag bor i har inget med sakfrågan att göra för det jag talar om berör hela landet

Det är i rent generella termer jag talar det har inget med mig personligen att göra

Det är enbart sakfrågor jag tar upp

# 26 Nej, jag blandar inte ihop sakerna. Jag vet väl vad jag var anställd som.

Barnet som red hade en utvecklingsstörning men såg finfint.

Kvinnan hade social fobi och Aspbergers.

Ingen av dem var dementa eller hade synfel. De behövde ledsagning, ledsagare på grund av att de inte klarade att ta sig ut själva.

Jag var inte assistent till dessa utan ledsagare.

Attt kommunen anställde dig som ledsagare visar på att det är hos kommunerna flebegreppen frodas

Det visar ditt inlägg helt klart för det är de som har blandat ihop begreppen och kallat allt ledsagning trots at det var social hjälp det var frågan om

Det är inte lätt att ta upp endebatt när felet ligger högre upp i herakin det är inte er som utfför arbetet som har fel

Hela den här debatten blir helt fel när ni har fått höra attni utför ledsagararbete när det egentligen är något helt annat som kommer fram här

Vi talar om helt olika saker

Sven, om du tänker efter så är det precis samma hjälp man får oavsätt om man har synfel eller andra problem.

Man får hjälp med att ta sig från punkt 1 till punkt 2. Man får hjälp med sådant man inte klarar under vägen, exempelvis att ta rätt buss.

Så jag tror det är exakt samma hjälp oavsätt om man har synfel eller psykiskt problem.

Det är inte mer socialt för någon som har en psykisk funktionsnedsättning än någon med synnedsättning. Ledsagning är hjälp från en punkt till en annan.

Jag håller inte med dig i den tolkningen även om jag förstår hur du tänker

Skillnaden är att det du talar om är en social insats där grundproblemet är av social karaktär

Talar man om enbart ledsagning så är grunden enbart ett orienteringsproblem och inget annat

Om man blandar i hop de olika sakerna så blir det helt fel mär man ska bedömma behoven av insatserna

Så att kalla allt ledsagning blit helt fel för de personer som enbart är i behov av renledsagning

Nej, nu börjar det bli lite väl mycket ordklyveri i det hela.

Så här beskrivs ledsagning

Syftet med ledsagning är att den enskilde ska få hjälp att komma ut bland andra människor, exempelvis för att delta i kulturlivet. Insatsen är behovsprövad. Biståndshandläggaren ansvarar för utredning, bedömning och beslut.

Behov av ledsagning finns om personen:

1. Är i behov av särskilt stöd på grund av väsentliga svårigheter och med anledning av ett funktionshinder som hindrar personen att själv utföra aktiviteten.
2. Löper risk att bli isolerad.

På vilket sätt har kommunerna fel och du rätt när det gäller vad själva ordet betyder? Kollar du runt på kommunernas hemsidor så kan du konstatera att ordet ledsagning är det som används och att det inte endast gäller synskadade, utan alla de som har behov därav samt att det är behovsprövat.

Tittar du på ordet assistans så gäller det i huvudsak personliga assistenter inom LSS.

Det är ganska rimligt dessutom, för ledsagning är inte något man får dygnet runt vilket man däremot kan få med assistans.

På vilket sätt skulle det bli fel att kalla allt, vad du nu menar med det, ledsagning för de personer som enbart är i behov av ledsagning. Ja hänger inte med här. Om de behöver ledsagning till och från något så de kommer ut, så är det väl ändå ledsagning som är rätt?

Att som Sara se till att någon kommer till och från stallet så de kan rida är väl ledsagning mer än assistans. Hade personen behövt assistans så hade den fått en personlig assistent. Hon har alltså sett till att de personer hon ledsagat kommit från punkt A till punkt B och tillabaka till punkt A. Det är väl ändå det som ledsagning handlar om?

Jag tror det är du som blandar ihop begreppen och hakar dig fast på just synskadade som en grupp som mest behöver ledsagning än någon annan grupp.

Nej SvenA, det du talar om berör inte hela landet, det berör tydligen vissa kommuner, där i bland den du bor i. Det är alltså inte fel att ta din kommun som ett exempel, lika lite som att ta den där jag bor. Min kommun beviljar ledsagning till de som behöver det. Även då synskadade då vi faktiskt har såna här också, som får ledsagning.

Inte heller är det dig personligen jag skriver om när jag skriver om den kommun du bor i, ni lär väl ändå vara fler än du boendes där, lika lite som det är mig personligen, eller Sara för den delen, när jag jämförde våra kommuner.

Inte heller blandar vi ihop olika typer av funktionshinder som du säger. Det är bara det att samtliga som har någon typ av hinder, må vara synskada, demens eller annat har rätt till ledsagning. Jag ser det faktiskt som om det är du som försöker särskilja på olika grupper och menar att synskadade blir ledsagade, medan andra får assistans, vilket inte alls stämmer med verkligheten.

Jag tror det finns många synskadade som vågar fråga rätt ut i luften, som du kallar det. Tror, eller vet ska jag säga, att de trots sin synskada är som människor är mest. En del mer modiga än andra, en del mer företagssamma än andra.

Nu får du väl ge dig Sven.

Du skriver

"Skillnaden är att det du talar om är en social insats där grundproblemet är av social karaktär

Talar man om enbart ledsagning så är grunden enbart ett orienteringsproblem och inget annat"

när Sara - som jobbat med det - förklarar tydligt

"Man får hjälp med att ta sig från punkt 1 till punkt 2. Man får hjälp med sådant man inte klarar under vägen, exempelvis att ta rätt buss. Så jag tror det är exakt samma hjälp oavsätt om man har synfel eller psykiskt problem."

Varför skulle det vara socialt med en rullstolsbunden, och icke-socialt med en synskadad om man gör exakt samma sak?