Jo, det är väl 400 personer per år som dör i felaktig medicinering, just på grund av att läkare inte vet vad tidigare läkare skrivit ut.

I vissa fall kan det vara så illa att en läkare på samma sjukhus, tvärs över korridoren inte vet vad den tidigare läkaren ordinerat. Förfärligt, men har man lite insyn i hur IT-projekten drivs på landstingsnivå så kommer det tyvärr inte som någon chock direkt. Ett gemensamt register har väl diskuterats i 20 år om jag inte missminner mig - och man verkar inte vara närmre idag än då…

//Zac

# 1 Kanske dags att trycka på ännu mer nu då. Det kommer inte hända ett skit om vi inte gör det.

Jättebra! Det är ett helsike ibland när man slussas runt till olika läkare och man får dra sitt livs historia ett otal gånger.. Har skrivit under!

Jag beklagar din sorg.

Jag har skrivit på namninsamlingen eftersom jag tycker det är en självklarthet att man ska utnyttja tekniken.

Jag skrev under men det råkade bli dubbelpostning =/
Beklagar verkligen sorgen kring din moders bortgång.

Jag beklagar verkligen din sorg.

Jag har bara lite funderingar kring det här med integriteten. Ett gemensamt journalregister skulle ju på de flesta sätt gynna den enskilda människan när hon blir sjuk men samtidigt så kan du då inte besöka en enskild vårdinrättning utan att detta så att säga följer din journal hela livet.

Det är ju egentligen likadant med apoteken som inte har någon koll på din medicin eller utskrivande läkare mer än att du inte får hämta ut reglerade mediciner tätare än vad läkaren rekommenderat.

Jag tycker personligen att det ska vara ett gemensamt journalregister men det är inte helt självklart…

Beklagar sorgen Sara, en stor kram till dig.

Har skrivit under. Man får säga vad man vill om integriteten, så här kan det bara inte få vara. Det är ju en självklarhet, om man ska få rätt typ av vård, att samtliga instanser kan se tidigare behandlingar.

Det är inte särskilt svårt att sätta olika säkerhetsnivåer på journalerna. Vissa får läsa allt, vissa en del. Så det där med integriteten ska nog kunna bibehållas.

Sen vet jag inte, vad är viktigast, integritet eller rätt behandling?

#8. Ja precis. Det svaret borde ju ändå bli…..rätt behandling.

Det är alltid en svår fråga detta med integriteten kontra säkerheten. Men jag tror att man får tumma på integriteten i detta fall. Ävensom i många fall med övervakningskameror, men detta är ju ett helt annat ämne.

För mig som individ skulle det kännas säkert om mina journaler fanns i ett gemensamt register, om jag hamnar på akuten och kanske inte är i stånd, eller har ork att rabbla upp min sjukdoms-, och medicinhistorik.

Jo, det är konstigt att man är så noga med integriteten i detta fall när man så sorglöst plötsligt går över till massavlyssning av hela svenska folket - i alla fall de nästan 90% som använder internet regelbundet. 98% av ungdomarna använder sig av internet varje vecka.

Det är de onödiga landstingen som spökar tror jag.

//Zac

#11. Precis.

#0 Det måste vara väldigt tufft att mista sin mamma. Jga är ledsen för din skull.

---

Jag tror att det här med integriteten ändå kan vara ett stort problem i en del fall. Många känner läkare väl privat, men vill kanske inte att läkaren ska känna till allt. Jag kan tänka mig att ett sådant här system kan få några människor att dra sig för vissa läkarbesök.

Att värdera den nackdelen mot fördelarna är svårt.

Jag vet inte heller hur det är tänkt att fungera över landets gränser. Många människor lever ju så.

#11  Jag tycker det är mer märkligt att du inte tycker det här med integriteten är mer viktig i detta fall då jag förstår att det är en stor viktig fråga för dig

#13 Håller med, gemensamma register är en svår fråga…

#14. Det är det självklart. Fast det borde ändå gå att ordna till ett gemensamt register, med vissa förbehåll, utan att kränka integriteten. Om våran hälsa riskeras på grund av att man inte, som läkare, får en bakgrund på sin patient så kan man ju inte med bästa vilja i världen säga att det är ett bra system.

Tanken idag är väl att läkaren kan få hela bilden, men beslutet om det ska bli så är patientens.

Problemet som jag ser det är väl i akuta situationer, när man inte hinner eller kan få, ett tillstånd av patienten.

Lösningen är kanske ett gemensamt system men att det krävs patientens tillstånd för att få tillgång? Och med regler för akuta fall?

Fast med hänsyn till hur IT-säkerhet fungerar kan man fundera…

#14 Precis som jag skrev i #6 så tycker jag personligen att det ska vara ett gemensamt register men att det inte är helt lätt eller självklart för många har jag också förståelse för.

Man har även ett egenansvar när man besöker en läkare och ger sin anamnes men hamnar man i en akut situation och inte själv kan redogöra så blir det hela klurigare…

#16 Vi skrev nästan samtidigt igen…

#18 Jag såg det…

#17. Ja, egenansvar har man, så länge det är möjligt. Men då det blir som Sara beskriver, vems är ansvaret då? Patientens?

Jag kan ta upp hårresande exempel vad gäller egenansvar där man ger bland annat dementa egenansvar över sin medicinering, vilket de uppenbarligen inte klarar av. Hemtjänstpersonal som inte har befogenheter att se till att den demente får i sig sin medicin eftersom ingen delegering ges. Det enda hemtjänstpersonalen kan göra är att påminna om medicinen, men har den inte delegering får den inte ge.

Så var går gränsen för egenansvar?

Kommer då en dement till sjukhusets läkare akut, hur ska den läkaren bete sig för att få fram de data han/hon behöver för att kunna ge en riktig vård……..och inte, som så ofta händer, ge ännu mer piller som förvirrar än mer?

Någonstans bör vi ju kunna vara en aning flexibla för att ge människor det de behöver.

#17 Har man fått en demensdiagnos så är det givetvis något som felar när egenansvar gäller…det tror jag de flesta är överens om.

Jag har ingen lösning på detta och vidhåller vad jag har skrivit, att det är ett problem som kan vara svårt att lösa…

#21. Fast problem är ju till för att lösas .

ITsäkerheten ser jag inte som några problem, jag har arbetat med säkerhetssystem både inom luftfartsindustrin och polisen och det finns olika lösningar på det där.

Läste nånstans att man själv skulle ha sin journal, i ett chip på ett kort, typ kreditkort.

Jag kan bara prata efter egna erfarenheter och jag har blivit tillfrågad varje gång jag varit på neurologen med utredningar, röntgen m.m. om svaren ska skickas till min husläkare.

I mitt eget arbete (populationsstudier) så tillfrågas alltid de medverkande om provsvaren ska skickas till ansvarig läkare.

Uteblir denna dialog så kan det ju däremot bli problematiskt.