Jag tycker detta är rent vansinne, har inte karln en egen hund? skulle inte tro att han är en hundmänniska alls.

Jag anser att detta är fel åtagande, för det är aldrig hundens fel att den är agressiv - på samma sätt som att ett barn föds inte kriminel.

Felet ligger alltid hos den som har ansvaret för hunden - ägaren. Om en person köper t.ex. en ovtjarkar så ska den vara säker på vad den ger sig in på eftersom ovtjarkar bland annat är en väldigt svår ras att handskas med.

Både ovtjarkar och pitbull ligger på listan för att förbjudas eftersom de är svårhanterliga, men Odell menar på att de är livsfarliga (TV4 inslaget 22.00 11/7).

Som sagt, det är aldrig hundes fel utan dess ägares fel. Kan man inte uppfostra och få pli på en hund alls så ka man inte ha en.

Dari ligger just problemet. Eftersom man inte kan kontrollera agarna sa far man tyvarr forbjuda hundarna. Jag maste lagga en del av skulden pa problemen med dessa hundar ocksa hos uppfodare som saljer till potentiellt olampliga agare - bryr de sig inte over huvud taget? Eller kanske ar det faktiskt sa att det ar oerhort svart att bedoma om en hundkopare ar OK eller inte efter att par besok pa en kennel.

I vilket fall som helst tycker jag att man ska fa kanna sig saker pa allman plats och det gor jag inte med dessa hundar. Jag kan inte avgora om just den person som kommer emot mig med en sadan hund ar en sadist eller en fin familjefar som alskar hundar.  Jag tar inga chanser och det skulle nog inte pitbullagar-familjen gora med en gullig haj, en mjuk och len varg eller en mysig giftorm heller.

Tja, då lär man förbjuda samtliga raser……både renrasiga och blandraser. Alla raser kan bli aggresiva i fel ägares hand. Saken är nog mer den att det är mer "spännande" för media att ta upp en incident där en kamphund är inblandad än en "vanlig tax".

Men vissa raser är ju framtagna för att vara aggressiva…

#3 Välkommen. Kul att se dig här igen

Som gammal "taxägare" så kan jag känna att denna debatt blir så fel…(eftersom taxen räknas till "bitvargarna")Självklart så handlar det om hundarnas ägare och ev. uppfödare.

Numera så är "kamphundarna" så uppblandade att det skulle vara oerhört svårt att sätta en regel på "ras".

Nja, inte direkt aggresivitet utan mer att de ska tåla smärta och vara orädda. Dessutom ska de inte alls visa den minsta aggresiva tendes mot människa, eller bara få för sig att hoppa på första bästa hund de ser. En hund som gör så är osäker och kör med taktiken "anfall är bästa försvar" och det är inte rasbetingat.

Egentligen är begreppet "kamphund" fel använt idag. En kamphund är alla raser som en gång i tiden avlades fram för att ha ett bra och starkt bett, vara orädda och tåla smärta. De användes ju bland annat till björn- och vargjakt där de skulle kunna hålla fast björnen/vargen åt jägaren.  I mina tre boxrar (och alla andra boxrar) finns det kamphundsraser från förr i tiden, och världens snällaste hundras får man leta efter. Men även de kan bli aggresiva om de hamnar i fel händer, precis som alla andra raser.

En sak till som kanske kan vara intressant är väl att de allra flesta fall där de s k kamphundarna varit inblandade, så rör det sig inte om renrasiga sådana, utan om korsningar av olika typer, oftast framavlade av oseriösa (eller inte bättre vetande) uppfödare som sen inte bryr sig var hunden hamnar.

Jag tror att vissa raser drar åt sig vissa typer av människor, generellt sett. Har man en s.k. kamphund har jag fått intrycket att man antingen vill bevisa att man kan hantera en sådan hund eller att man har den till skydd. Jag blir mer rädd när jag ser någon med en stor hund och inte verkar ha koll på den än en liten hund i samma scenario. Att taxar gärna biter är en sak, men jag tror att en pitbullbesläktad hund kan göra mer skada om man jämför dessa.

Jag tror på obligatorisk kurs för att få ett hundkörkort innan man får äga hund samt en djurpolis som delvis kan ha i uppgift att kolla detta.

#7 Taxar har de starkaste käkarna så dem gör mer skada än någon annan hund.

Mycket utav det här bygger på okunskap. Kamphundar är inte framavlade för att vara aggressiva eller för att ha "kamp" mot andra hundar och vinna pengar på det.

En feluppfostrad schäfer eller golden kan bli en oerhört farlig hund. Så man kan inte dra en gräns, ovtjarkar är svårhanterad ras så har man en sådan så ska man veta att man måste lägga ner energit och tid på att få hunden fullt lydig och detta gäller ALLA hundraser inte bara dem som anses att man ska förbjuda. Som om att förbjuda vissa familjer att skaffa barn bara för att dem har många som har gjort kriminella brott i släkten.

Skaffar man en hund så skam an veta vad man har gett sig in på, annars ska man låta bli. Det är som sagt aldrig hundens fel att den attackerar.

Man kommer inte ifrån problemet bara för att man förbjuder vissa hundraser. När jag var yngre var det schäfern (ofta korsningar mellan schäfer och något annat) som oftast hade oturen att hamna i fel händer. Många var väldigt rädda för just schäfer. Idag är det kamphundar (vad det nu är).

Själv har jag träffat på många av de raser som anses vara farliga och har hitills bara upplevt dem som glada och positiva hundar. Beronde på att de hamnat i bra händer.

Att införa något slags körkort för hundägare tror jag inte heller på. Möjligen skulle uppfödare kontrolleras bättre och dessutom vara mer alerta på var de säljer sina valpar. Olycksfall i arbetet kan alltid inträffa, men om samma uppfödare har sålt iväg mentalt labila hundar i parti och minut är det inte längre fråga om något sådant. Då är det rent vinstintresse det handlar om.

#8 En tax kan jag förmodligen klara mig ifrån, men jag tvivlar på att jag skulle komma ifrån en t.ex. rottweiler om jag blir attackerad. Kanske är det för att jag har fobi som jag tänker så - det är ju ren överlevandsinstinkt - och därför tycker att de flesta verkar skaffa onödigt stora hundar, hundar som fysiskt är väldigt starka, i förhållande till ägarens egen storlek/styrka. Jag ser nästan dagligen (eftersom jag cyklar till jobbet via ett motionsspår) hundar som väldigt uppenbart är den som bestämmer i relationen ägare/hund, stora som små. Det får mig in på tankarna om ett hundkörkort, för så länge det finns folk som skaffar hund för att de gillar utseendet eller något annat trivialt samt uppfödare som främst ser vinsten i att sälja hundar kommer fel hundar att komma till fel ägare.

#9 håller med. Titta på Martin Timell, han har ju haft en Pitbull Terrier springandes runtikring i Äntligen Hemma. Har den någonsin attackerat någon framför kameran? Om detta förbud uppkommer så måste han göra sig av med hunden…

Nu tror jag inte just rottweilern tillhör den kategori ras som föreslagits att förbjudas. Inte heller boxer, vilket är den ras jag har, fast den har rätt många av de s k kamphundraserna i sina linjer.

Det är ju så att man som uppfödare kan välja linjer där mentaliteten är stabil. Vilket de allra flesta seriösa uppfödare också gör. Tar vi boxern som exempel så är det en mycket stark hund. Den är inte så stor, men musklad. Den är orädd, smärttålig, har kamplust, starkt bett, snäll, busig, glad, pålitlig och påhittig. Finns inget ont i den rasen, men som sagt, den är stark och har en vilja av stål. Allt detta finns i en boxer. I en oseriös uppfödares händer kan man få hem en mentalt labil boxer vars fina egenskaper försvinner på grund av detta. Hunden kan bli opålitlig. Därför tror jag att det, i sådana fall, bör läggas större vikt vid uppfödarna än vid hundägarna. Hellre ett uppfödarkörkort än ett hundägarkörkort. Så länge det prånglas ut mindre mentalt stabila hundar till olämpliga hundägare så kommer detta problem kvarstå. Det oavsett ras.

Det finns många hundägare som inte har tillräcklig pli på sina hundar, men det innebär inte att hundarna är opålitliga och aggresiva. En hund som drar i kopplet och där det nästan ser ut som om hunden är ute och rastar sin ägare är inte en aggresiv hund. Bara en dåligt uppfostrad sådan. Den är oftast hur snäll som helst ändå.

Det finns hundar som är som maskiner, föraren har enorm pli på hunden men är ändå olämplig och har gjort en tidsinställd bomb av sin hund. Rätt som det är smäller det och rätt ofta är det hundägaren själv som attackeras. Nej, det går inte att dra någon hundras över en kam, eller hundägare för den delen.

Sen finns det en annan aspekt på problemet när en hund attackerar en annan. När det skrivs stora rubriker i tidningarna så är det nästan alltid en liten, liten hund som blir sönderbiten av en stor bjässe som definieras som kamphund eller mördarhund. Det som sällan tas upp i den typen av artiklar är vad gjorde den lilla hunden innan attacken. Det är, för nyhetens behag, inte så viktigt att ta upp. Oftast framställs ju den lilla hunden som ett offer, fast det kan faktiskt vara precis tvärtom. En liten hund som kommer framspringande och är hotfull kan trigga igång ett bråk, likaväl som tvärtom. Det är heller inte så ovanligt faktiskt. Problemet, som jag ser det, är när hundägare inte har pondus nog att bryta ett slagsmål mellan två hundar, oavsett storlek.

Sen framställs ju kamphunden som har bitit någon som extra farlig när de är fler än en. Det kan jag garantera att det gäller alla raser. Då pratar vi flockbeteende där vargen kommer fram. En flock på tre eller fler hundar gaddar ihop sig mot yttre (som de anser) hot. Då gäller det att vara en stark flockledare och kunna bryta direkt.

#12 Som motsats så vill jag ändå berätta om lilla tuffa blandrastiken på vår gata.(Inte större än en  chiwawa, eller hur det stavas) som anföll grannens "pitbullterrier"

Grannens hund blev inte skadad mer än ytliga sår men lilla tiken fick spjälka både bakben och annat.

Nu var det faktiskt så att stackars Pittbullen bara försvarade sig och ägarna till respektive hundar var helt övernes.

#12 håller med dig.

#13 har haft en chihuaha som försökte attackera vår blandrasschäfer och sjävklart blev han rädd eftersom han har blivit attackerad utav andra hundar.

Mycket har med hur hundarnas uppväxt har varit hos uppfödaren och sedan hur hundens fortsatta uppväxt kommer bli hos den nya ägaren. Ju mer negativt som sker under valpstadiet desto svårare kommer hunden bli att hantera i vuxenlivet.

Nej det ar naturligtvis inte hundarnas fel men foresla garna nagot annat satt att komma at dessa felande agare och uppfodare? Argument om taxar och chiuaua bara forvirrar. Jag har hittills aldrig last om svart sargade barn i tax-overfall och problem med illegala kampsporter med chiuaua hundar. JAg blir radd for hundar med stora kakar som fors fram av killar med tatueringar och aggressiv uppsyn. Jag ar inte ensam. Det verkar som om hundagare inte vill losa detta problem.

#15 Illegala kampsporter är ju redan illegala oavsett vilket djur eller människa) som är inblandat.

Frågan är väl om du är mest rädd för de tatuerade killarna eller hundarna? Jag antar att det är kombinationen.

Jag tror visst att hundägare skulle önska att det såg annorlunda ut och jag tror absolut inte att hundägare inte vill lösa problemet men jag har ändå så svårt att se hur man ska gå tillväga med ett förbud?

Vilka raser ska det gälla? Hur blir det med blandraser? Vem bedömer vilka raser som är "potentiellt farliga"? Vem bedömer vem som ska få köpa hund? Det är OK om en tatuerad kille som ser farlig ut köper en Pudel?

Kanske ska man börja i uppfödarkretsar och skapa regler kring avel och försäljning. Jag har ingen aning…

Jag är inte särskilt rädd av mig varken för hundar eller människor och ser därför inte detta som ett så stort problem men förstår givetvis att det är ett problem.

#15. Då kanske du har läst om illegal import av t ex chiuauahundar?

Och precis, du har aldrig läst att barn blivit svårt bitna av taxar (småhundar)…….det är ju det jag skriver om. Jag vet barn (och vuxna med) som blivit ordentligt bitna av olika typer av små hundar, då ofta i ansiktet. Fast det har inte stått i tidningen om det. Det är inte lika intressant att skriva om det som att skriva om MÖRDARHUNDAR.

Jodå, både uppfödare och hundägare (seriösa sådana) vill lösa problemet. Försöker så göra också genom att INTE avla på dåliga gener där det finns mentalt ostabila hundar och vara nogranna i sitt urval av valpköpare. Hundägare genom att välja uppfödare som vet vad de håller på med. Det är inte där problemet ligger.

Jag blir rädd för en hund (oavsett ägare) som visar ett hotfullt beteende. Det spelar mig ingen roll vilken ras eller hur ägaren ser ut. En hund som inte visar ett hotfullt beteende som har en tatuerad ägare blir jag inte rädd för. Det är alltså, om jag förstår dig rätt, inte hunden i sig som är problemet, utan det är HUR den ser ut och hur des ägare/förare ser ut?

Det finns fler människor, procentuellt sett, som blivit bitna av Golden Retriewer än en "kamphund". Dessutom poppar det upp oseriösa uppfödare när det blir stor efterfrågan på en typ av ras och det är där man ska sätta in stöten, inte på själva rasen.

Ett problem är ju att en del vet inte om hur man ska uppfostra en hund och istället för att det blir en positiv uppfostran blir det en triggning till aggressivt beteende. Därav många som blir bitna som t.ex. utav golden. Gärna ett barn som oförstående råkar sitta i närheten utav hundens matskål och sen hugger hunden. En sådan händelse sker pga att ägaren bestraffar hunden genom att ta bort maten - vilket är helt fel uppfostran.

Det är denna typ av okunskap som skapar detta hundproblem.

#12 Nej, jag vet inte heller hur det ser ut med det svenska förslaget. Jag vet dock att de är förbjuden i Frankrike (och bl.a. schäfer) för privatpersoner att äga. Med tanke på alla raser som finns så undrar jag - om man inte fick äga t.ex. amstaff skulle man då omöjligt kunna hitta en annan hund? Vad är det som gör att man väljer den ras man väljer?

#19. Oftast väljer man nog den ras som passar bäst. Jag har ju boxer och har så haft i många år. Har svårt att tänka mig en annan ras. För mig har boxern allt. Det är en hund som är otroligt familjekär. Den är rolig, glad, påhittig och pigg. Duktig på att jobba, stark, uthållig och envis som få.

Skulle boxern förbjudas så skulle jag försöka hitta en ras som har ungefär samma egenskaper som boxern. Tja, då skulle vi alltså hamna i kategorin "kamphund" eftersom det är dess egenskaper jag letar efter. En amstaff skulle jag mycket väl kunna tänka mig……det är en god och glad hund och påminner om boxern.

Många "gamla" boxerägare som känner att det är dags att byta ras till en mindre, skaffar sig ofta en fransk bulldog. En liten hund som påminner om boxern (och andra i den typen av ras). Även i den lilla hunden finns "kamphund". Engelsk bulldog likaså……som i sig inte är särskilt stor men har ett bett som är värre än värst.

#19 Jag kan förstå din fundering på vad det gäller våra val av hundraser. För det är ett intressant ämne.

Själv är jag ju en taxfreak och min första tax köptes 1974 och då var den långhåriga dvärgtaxen otroligt populär och mer eller mindre en modehund (åtminstone i västra Sverige) vilket gjorde att den avlades alldeles för friskt med olika störningar i såväl lynne som kropp.

Visst går det mode i hundar. Se bara på alla dessa "Paris Hilton varianter" av småhundar. Likaväl dessa som kallas så felaktigt "kamphundar".

En generationsskiftning till (av människor) så kanske vi har helt andra varianter

Det kanske blir "hipp" med en Pudel igen men det värsta är att jag tror inte det gör någon skillnad. Alla hundar kan bli farliga i fel människas ägo och populariteten gör att aveln går överstyr.

Så någonstans så tror jag ändå att frågan måste lösas på avelsnivå…men hur?

Om nu manga hundagare vill att detta forbud inte ska trada ikraft samt anser att ansvaret hanger pa agarna sa kanske de kollektivt borde ta ansvar ocksa for att forhindra konsekvenserna? Eller ar hundagarnas frihet att fa ha vilken sorts hund de vill viktigare an att forhindra olyckor och den radsla hos vanliga manniskor som faktiskt ar ett verkligt problem for kamphundsraser?

#21. Kanske med bättre registrering av hundar. Nu är det ju bara renrasiga hundar som registreras hos kennelklubben, det skulle nog vara bra att registrera blandrashundar också på något vis. Uppfödare måste ju finnas med i kennelklubben och det borde gälla alla. Därifrån kunde kontrollen bli bättre. Även kontrakten som skrivs när man köper en hund borde ses över och bli "strängare". Idag har inte en uppfödare så mycket att säga till om, om han/hon upptäcker att hunden hamnat i fel händer, tyvärr.

Jag tror det finns många saker som man kan göra bättre vad gäller detta, utan att förbjuda enskilda raser för det förändrar ingenting.

#22 Ja, jag tycker att förbud har en lägre prioritet ibland när det gäller att lösa problem.

Att sedan lägga detta problem på "alla hundägare" kanske är lite korttänkt…det är nog ett större problem än så.

Ska man däremot jämföra rädslan för hundar mot de som är förtjusta i hundar så skulle det vara intressant att se statistik Hittar ingen sådan….

#23 Både SKK och Jordbruksverket har registrering utav hundar samt att det är lag på registrering idag.

#25. Ja det vet jag…….men bara till Jordbruksverket och det innebär ingen som helst koll på varken uppfödare, hund eller ägare. Vad gäller SKK så är det bara renrasiga hundar som registreras där och det är, vad jag vet, inget tvång. Det var just den biten jag skrev om ovan, att även blandrashundar borde registreras, på något vis, i just SKK. De har bättre kontroll än andra.

Man kan till exempel bli utesluten som uppfödare om man, samtidigt med renrasig uppfödning, också har blandrasuppfödning. De har också kontrollanter som kan göra visit hos uppfödare för att kontrollera läget. Uppfödare behöver tillstånd att bedriva uppfödning och det tillståndet kan dras in om någon ofördelaktig uppstår. Det är bland annat här man kan ge mer befogenheter och ha större kontroll på just hunduppfödningen.

Folk kommer alltid med det där argumentet att "det ligger inte i hundens gener att attackera", men ta en Bordercolli tex. Helt otränad. Släpp ut den till en fårflock så börjar den valla, helt "automatiskt". Ok, den är inte så jätteduktig, den måste tränas, men det ligger i generna.
Slädhundar gillar att dra, taxar att spåra, pointers reagerar på fåglar, dalmatiner gillar hästar osv. De olika raserna är framavlade för olika föremå. Så också sk kamphundar. Det ligger visst i generna.

Jag gillar #19 tanke - varför väljer vi en viss hundras?

#27. Ja, fast då bör du också fundera över vad den så kallade kamphunden (vilka raser är det föresten) ursprungligen var till för. De var till stor hjälp för jägare och det var för det de var framavlade. Speciellt till storviltsjakt. Precis som till exempel gråhunden. Så nej, det ligger inte i deras gener att attackera. En hund som attackerar skulle aldrig någonsin duga att använda i jakt eller något annat heller för den delen. Det finns ingen ras som heter kamphund, det är en etikett vi klistrat på en viss typ av hundar, då vi fått den informationen från bland annat massmedia……en annan etikett som slår högt är mördarhund.

Däremot ligger det i deras gener att hålla fast "bytet". Det ligger också i deras gener att vara smärttåliga, uthålliga och inte ge upp.

Kan också meddela att många av de raser som ingår i "kamphunden" är utmärkta på att både spåra och söka. Nu för tiden har man också börjat, mer och mer, att träna många olika raser till både viltspår och eftersök. Förut var det en sak som man ansåg att bara jakthundar fixade. Inom rasen boxer till exempel, finns det numer många viltspårschampion och rasen boxer är uppbyggd på flera olika kamphundsraser.

Jag var uppe i hundskolan i Sollefteå på den tiden de tränade hundar till ledarhundar, narkotikahundar, polishundar och vakthundar. Mest schäfer då. Ur varje kull valdes hundarna ut efter temperament. De med sämst mentalitet blev vakthundar. De stallades upp på ett speciellt ställe där inga människor fick komma in, mer än tränaren och sedan den som skulle använda hunden. De präglades alltså inte på människor eller andra hundar. De blev rätt hårdföra hundar som skulle slitit vem som helst i stycken. Nu gjorde de ju inte det, eftersom de ju alla fick en förare och den föraren var tränad att hantera sin hund. Svårare än så är det inte att få fram en "farlig" hund.

Som jag redan skrivit så "valde" jag boxer för att jag gillar dess egenskaper. Den passar mig. Jag skulle mycket väl kunna ha en amstaff eller någon annan sådan ras. De är pigga och glada raser, uthålliga, envisa, snälla och familjekära. Jag antar att de allra flesta väljer den ras som de känner passar bäst. Sen finns det avvikelser även här, som i allting annat.

Visst har väl hundar använts till rena hundslagsmål. Och sedan har människor haft vadslagning. Är det inte därför de kallas kamphundar?

#30 Det sker inte enbart med hundar, det sker med andra djur också. Tuppar är bland annat populärt.

Om det är därför dem kallas kamphundar eller ej vet jag inte. Men som #28 sade så är det massmedia som ger den stämpeln och det är fel av Mats Odell att enbart gå efter media utan att analysera det närmare när man inför ett sådant här förbud.

Denna diskussionen har ju kommit från det blå, det finns ju en anledning. Vilket är att denna typen av hundar är överrepresenterade i attacker mot människor och djur.

Tyvärr kommer väl att leda till dold uppfödning och import under hemska förhållande.

Jag tror det är fel väg att gå att förbjuda raser och man kommer knappast åt problemet den vägen.

Lösningen kanske finns i bättre uppfödning av hundar. Jag vet för lite om det.

Framförallt handlar det väl om att ställa krav på ägaren. Och inte vara rädd att vidta åtgärder. Ägare som inte kan ta ansvar för sin hund bör ju bli av med den, kanske även förses med "hundförbud"?

Jag tror också på mer kontroll av uppfödning men sedan tror jag även att det här problemet kommer se att se annorlunda ut om sådär 10 år kanske, för som med allt annat så går det mode i djur också

#31. Nej, det är ingen diskussion kommen från det blå. Lite kunskap har jag om hundar och framför allt den här typen av raser.

Ja, den här typen av ras används av ickeseriösa i hundslagsmål där vadslagning pågår. Fast, och det är här som många tänker fel, det handlar inte om att man avlar fram någon typ av "attackerande hundar" utan de hundar som används till detta är just av de raser som står ut med smärta, inte ger upp trots att det gör ont, har en typen av bett som de har. Meningen är att de inte ska släppa sitt byte utan hålla fast oavsett vad som händer. Det är alltså inte så att dessa raser tagits fram för att användas till att göra illa människor och andra djur och absolut inte till hundslagsmål. Ursprungligen togs de fram som hjälp till jägare i storviltsjakt.

Idag såg jag ett program om djurpoliser i Houston som räddade 47 hundar av rasen amerikansk bulldog. De var instängda i bunkrar i små smutsiga burar utan mat och vatten. De flesta av dem så magra att man såg varenda ben. De saknade mänsklig kontakt och ja en av poliserna sa att det här var det värsta han sett någonsin. Konstigt nog, med tanke på dess rykte om kamp- och mördarhund så var inte en enda av dem aggresiv. Ingen av dem attackerade. Samtliga gick att placera om. Det visar rätt mycket av rasen.

Det är en del oseriösa som använder dessa hundar till slagsmål och det är den lilla klicken som gett dessa hundar dess dåliga rykte. Att påstå att just de är överrepresenterade vid attacker visar på att man följer massmedia bättre än statistiken. En stor hund som hamnar i slagsmål med en liten hund kan ge mer skador, självklart. Det behöver inte vara en "kamphund" inblandad i det slagsmålet. En golden kan ställa till med samma typ av skador. Ett bett över ryggen på den lilla hunden och katastrofen är ett faktum. En Collie som anfaller kan ge betydligt värre skador än från en kamphund, då collien biter i ett, medan kamphunden tar ett grepp och håller fast.

#33. Håller med dig. Allra helst med tanke på att det, för inte så många år sedan, var schäfern som hade detta dåliga rykte som kamphunden har idag.

Har ni som sett Cecar Milan på TV föresten tänkt på att han väldigt ofta, använder sig av en pitbull när han tränar problemhundar. Daddy tror jag den heter och är jättesnäll och går aldrig till angrepp, även om problemhunden så gör. Har aldrig hört Cecar säga att "kamphunden" är en farlig hund.

Till sist, det finns inga kamphundar som ras. Det är olika raser som man använder detta samlingsnamn på. De är inte framavlade att attackera, varken människa eller djur. Vad gäller hundbitna barn så är det oftast små hundar som är inblandade.

Hittade ett inlägg i debatten som går ut på att hundar som inte är avsedda som sällskapshundar inte heller ska få vara det.

"Farliga och aggressiva hundar är ett större problem än vad det svenska etablissemanget tror. Även om inte människor dödas regelbundet av hundar i Sverige så skapar dessa hundar en stor otrygghet, inte minst hos andra hundägare.

Kaukasisk ovtjarka är en hundras som är framavlad för att skydda boskap från varg och björn. En åttio kilos hund som har lätt för att bita, är misstänksam mot främlingar och har stor aggressivitet. Ska sådana hundar helt fritt få finnas i vårat samhälle som sällskapshundar? Vi tycker inte det och vi tycker även att det är dags för etablissemanget och partierna måste ta denna fråga på allvar."

Länk till blogg

#35 "Hundar som inte är avsedda som sällskapshundar"??? Vem ska bedöma det? Hur långt tillbaka då i avel? Det är få hundar som är rena sällskapshundar och inte heller detta är en garanti för "ofarlighet"

Jag kan hålla med om att nya raser som etableras ska genomgå extra kontroll och lämplighet men hur göra med alla andra raser?

#35 Ovtjarkar är en hund med ett temperament som man måste kunna styra annars tar den över dig och då kan hunden bli osäker mot främlingar, göra utfall etc etc. Men det kan ju vilken hund som helst, även en pudel. Så man ska inte dra ett sträck på "hundkartan" och säga att dessa är lagliga och dessa är inte det.

Om man väljer en hund såm ska man välja en hund efter dess psyke och vad man själv vet att man kommer klara av. En nyhundsägare ska aldrig ta en ovtjarkar eftersom den kommer köra över en.

Tja, då kan vi utesluta alla brukshundsraser och jaktraser. Det är trots allt rätt få raser som är endast sällskapshundar.

Som lite motvikt till den blogg som AndersE länkar till i inlägg 35 så kan man titta på det här. Se även på länkarna till youtube. Det kan alltid vara nyttigt att få lite perspektiv på saker och ting.

Ett exempel som kan tas upp är Bostonterrien. En liten söt hund som numer går in under facket "sällskapshund". Det är en hund som man använt som "kamphund", vilket alltså är olagligt.

Läste för ett tag sedan en artikeln i en tidning där det stod…..med stora bokstäver…….KAMPHUND DÖDADE KATT. Hå hå ja ja. Grannens vinthundar dödade en katt för inte så länge sedan, kan inte minnas att någon tidning skrev om det. En vinthund (olika raser där med) har stor benägenhet att så göra om de får chansen. Det ligger i deras natur att rusa efter flyende objekt.

En golden eller labrador som inte får arbeta kan, rätt som det är, hugga tag i ett barn (lätthanterligt) och dra iväg med barnet (apportering) till sin matte/husse. Det ligger i deras natur att apportera.

Men nog om detta. Blir det ett förbud mot "kamphundar" så kommer det bli intressant att se vilken/vilka raser som härnäst drabbas av att få etiketten mördarhund klistrad på pannan. Dessutom är det ju alltid lika intressant att se om även blandraserna mellan någon "kamphund" och annan hund också ska räknas bland de förbjudna. Likaså de raser som är framtagna, såsom boxern, med några av kamphundsraserna i sina linjer.

En intressant fråga är ju om detta går igenom, vad händer med dem hundarna som redan finns i Sverige? Kommer dem att tillåtas men utan avel att få leva tills de dör eller måste man avliva dem? Om avlivning, vem ska betala den summan, folket?

#39. Skulle inte förvåna mig om att avlivning på redan fullt friska befintliga hundar skulle bli aktuell……..och självklart får ägaren stå för kostnaden till vad den tvingas göra. Alla som varit i den sitsen att tvingas avliva en hund (eller annat djur) vet hur ont det gör.

Eller varför inte som i Miami där kamphundar är förbjudna. Hittar man en sådan så avlivas den. Har den valpar som är korsade så avlivas de inte, eftersom de inte är renrasiga. Logik?

Jag tycker att man skall förbjuda dom hundar som biter oftast. Bort med dom bara. Vi börjar med Labrador. Hemsk hund som ligger högt på listan. Sedan har vi Golden Retriver, en annan fuling som ofta biter. Tax och Cocker Spaniel ligger också högt i statistiken men eftersom dom är små så kanske det räcker med munkorg. Nu kommer vi till Schäfer och Doberman. Det ser ju vem som helst att dom är farliga. Bort med dom.

Nä varför fortsätter vi inte med förbudsmentaliteten och förbjuder alla hundar. Det finns ju alltid en viss risk. Låt folk ha katter istället. Men vänta nu. Jag har en kompis som blev riven i ansiktet av en katt. Hmmm. Nä förbjud katter också.

Men vänta nu. Det är ju fler folk som skadas av cycklar varje år. En del dör. Förbjud cycklar. Dom är ju farliga och många av ägarna är inte lämpliga att ha en.

När skall vi lära oss att förbud är den absolut sämsta vägen när det gäller farliga saker. Personligt ansvar med hårda straff på folk som inte kan se efter sina hundar och upplysning är bättre.

#41. Precis och bra skrivet.

Det är synd att - som jag uppfattar diskussionen - så många här verkar vilja nonchalera det problem som faktiskt finns. Det finns människor som köper hund för att använda dem som "vapen". Sådana människor köper knappast en chihuahua eller ens en retriever.

Det finns också människor som är otrygga pga det.

Som jag förstått det vill Odell i första hand att fastighetsägare ska få ställa krav då man hyr ut en bostad. T.ex. förbjuda innehav av vissa hundraser. I andra hand diskuterar han ett totalt förbud. Förebilden är Danmark som redan har ett sådant förbud (13 raser och blandningar är förbjudna).

Länk till Odells blogg

Är det orimligt att en hyresvärd skall kunna ställa sådana krav. Är en hundägares rätt att välja hundras viktigare än de övriga boendes trygghet?

Ett långt, men rätt nyanserat inlägg i debatten finns i denna blogg - länk

"…finns i huvudsak två läger - det ena anser att kamphundar är ett hundproblem och det andra hävdar att det är ett ägarproblem."

#41 härligt inlägg

#43 detta är ju att dra alla över en kam. Om en person, låt säga en före detta hundförare, äger en pitbull och blir nekad lägenhet pga att det är en pitbull han har? Alla hundar är inte ilskna, men alla dras över en kam. Jag tycker att det är fel.

#43. Vilka är de många här som försöker nonchalera problemet? Du kan ju inte ha läst inläggen ordentligt. De allra flesta, inklusive mig själv, ger förslag på några sätt att komma tillrätta med problemet. Det kallar jag inte nonchalans. För mig är det mer nonchalant att säga att visa raser ska förbjudas utan att ha vetskap om vad det hela egentligen handlar om.

En del av oss som skriver här är inga dunungar vad gäller hundar och olika raser, eftersom vi själva dagligen umgås och jobbar med hundar. Min största kunskap vad gäller hundar rör sig just om den typen av hund som så felaktigt kallas kamphund.

De tror på massmedias stora rubriker om kamphundar och/eller mördarhundar fast det, oftast, inte ens rör sig om de raser som ingår i begreppet kamphund. Tittar man bakåt några år så var det faktiskt schäfern som var utsatt för denna typ av avsky. Nu har schäfern glömts bort och istället har man plockat fram kamphunden som den farligste rasen……..fast kamphund bara är ett begrepp och ingen ras.

Mycket av den här typen av problem kan försvinna om vi har större kontroll över uppfödning av olika raser. Bland annat genom att förhindra sönderavling, vilket har inträffat på många olika raser som ofta, som följd, leder till dålig mentalitet och ostabila hundar. Det gäller alla raser som råkar ha oturen att bli populär. Dessutom borde vi ha, precis som för renrasiga hundar, registrering för uppfödning av blandraser samt indragning av tillståndet om man, som uppfödare, inte driver sin uppfödning i seriöst syfte. Uppfödarna borde få mer att säga till om när de upptäcker att fel ägare köpt hunden. Dessutom borde lagar vad gäller hundföring uppdateras ordentligt. De är under all kritik. En människa som köper hund för att använda som vapen borde också kunna ställas till ansvar för just det.

En sak till som många inte tänker på. En renrasig hund är dyr. Bara en registrerad stambokförd boxer kostar runt 12 000 - 15 000 kr. De som vill använda sin hund till ingenting mer än att visa sig tuff eller till hundslagsmål och andra sådana idiotier väljer oftast en oregistrerad blandras, då ofta mellan staffe och pittbull, pittbull och rottweiler och så vidare.

#45 Jag tycker du kommer de enda och vettigaste förslagen på hur man faktiskt kan hantera detta problem.

Personligen tror jag också att det är det klokaste vägen att gå.

Förbud kommer långt ner på listan när det gäller de flesta problem tycker jag.

Detta kanske låter oseriöst men varför inte införa hundkort för hundägare percis som man har körkort för bil? Varför ska allting sluta vid uppfödarens tillstånd. Man kanske skulle ha ett test för att se ifall den tänkte hudägaren kan något om hundar och ifal lden är lämplig som hundägare. Ett förslag bara, vet inte vad ni tycker men jag tycker att det vore lämpligt med ett prov innan man köper hund som man sedan följer upp vid allmänlydnadskursen som senare går med valpen (dock alla väljer inte att gå den kursen)

#47. Vem som helst kan ta ett körkort utan att för den skull vara särskilt bra i trafiken, vilket man ser dagligen.

Valpkurser är ofta ett minimikrav hos en seriös uppfödare idag. Fast de kan aldrig tvinga någon att så göra. MH (mentaltest) är också något seriösa uppfödare vill att, i alla fall brukshundar, bör genomgå. Lika här, de kan inte tvinga någon att så göra. Korning är en annan del där mentaliteten testas när hunden blivit äldre, vilket de allra flesta uppfödare vill att hunden ska genomgå fast det går inte att tvinga någon att så göra.

Ett mentaltest (görs vid ca 13 månaders ålder) är ett utmärkt hjälpmedel att se hur en hund fungerar och då ihop med sin förare. Det skulle faktiskt vara en mycket bra sak att kunna ta med i kontraktet när man köper sin hund. Detta test har jag genomgått med samtliga av mina hundar. Ser man på diagramet så stämmer det rätt väl med hur de är idag.

Självklart bör hårda krav ställas på uppfödaren. Det är ändå de som avlar fram olika raser och bör också veta vad de sysslar med. Mentala defekter kan undvikas lätt genom kunskap. Det är också de som sedan säljer valparna vidare och är de oseriösa så bör självklart tillståndet dras in. Det finns så många som kallar sig uppfödare som i själva verket driver hundfabrik och prånglar ut mängder med valpar årligen som ingen vet något om. Uppfödaren har ett stort ansvar att ta fram stabila, mentalt friska, fysiskt friska och bra hundar. Det kan man inte komma ifrån.

Självklart är ansvaret ägarens så fort den köpt sin valp, men uppfödaren bör ha viss koll på att det fungerar och bör också kunna återta hunden om det visar sig att ägaren egentligen köpt den i fel syfte. Som ägare får du inte ha hunden lös alls om du inte har pli på den. Många ägare väljer att strunta i den detaljen och inget särskilt händer ju, även om deras hund sen biter en annan sönder och samman. Det är här man bör skärpa förbudet och se till att ägaren får ett straff som känns, alltså får ta ansvar för sitt handlande.

Idag är det så att jag kan gå med mina hundar kopplade och en annan hund som är okopplad springer fram, totalt struntandes i sin husse/matte, och angripa mina hundar. Skulle då någon av mina hundar bita tillbaka så det skadar den angripande hunden så är det jag och min hund som drabbas, trots att jag följer lagen och har dem kopplade. Den andra ägaren som struntat i lagen och inte har pli på sin hund som alltså springer lös och angriper mina, står utan skuld. Förstår ni hur snett det är? Det är inte den angripande hundens fel heller, det är ägaren som lät hunden springa lös utan att ha den minsta koll på den.

Det finns alltså mycket som kan åtgärdas utan att för den skull förbjuda vissa raser, som egentligen är ofarliga.

#48 Återigen kan jag bara hålla med.