Afghanistan
En av de rödgrönas svåraste frågor att hantera är frågan om den svenska militära närvaron i Afghanistan. De tre partiernas syn i korthet:
Socialdemokraterna: Sverige gör en viktig insats och skall vara kvar så länge behovet finns i Afghanistan och så länge vi kan göra en insats där.
Miljöpartiet: Anser inte att trupperna gjort någon vidare nytta. De bidrar istället till ökat stöd för talibanerna och kan därför tas hem.
Vänsterpartiet: Kräver att ett tillbakadragande av trupperna skrivs in i den rödgröna valplattformen. Det ska ske "snarast".
Socialdemokraterna och Miljöpartiet är överens om att närvaron ska förlängas vid en eventuell valseger i höst. Därefter ska en utvärdering göras innan nytt beslut 2011.
Miljöpartiet vill ha en rödgrön överenskommelse om en linje före valet. Det vill även vänsterpartiet men ställer krav på att en sådan innehåller ett definitivt slutdatum.
Källa för ovanstående är ett inslag på Rapport - länk
Jag har svårt att se (s) acceptera ett slutdatum och tror inte det blir någon gemensam linje. Detta kommer alliansen att utnyttja och kritisera de rödgröna för.
Vad tror ni? Blir detta en valfråga?
Det är en ganska stor fråga men jag tror långt ifrån att det kommer att bli en valfråga.
Jag tycker det pratas ganska lite överhuvudtaget om detta, både i media och mera privat vad jag upplever.
/Maria
#1 Jag håller med. Det gäller all försvarspolitik. Att vi nu avskaffar värnplikten är egentligen en stor fråga, bland annat ideologiskt, men har passerat utan uppmärksamhet.
Att det kan bli en valfråga tänker jag mig skulle bero på att den är ett tacksamt mål då alliansen vill peka på en fråga som en regering måste kunna hantera, men som är svår för de rödgröna.
Undrar om (s) t.ex. skulle kunna hänvisa till att just i den frågan kan man t.ex. göra upp med alliansen. I riksdagen som helhet finns ju en mycket stor majoritet för att vara kvar.
Även om det är ett tacksamt mål så har jag ändå svårt att tro att det kan bli en valfråga då gemene man verkar vara långtifrån intresserade. Det som kommer att styra valfrågorna är vad folket vill ha av så att säga.
Det är egentligen ganska skrämmande att intresset för vår försvarspolitik är så svagt oavsett vilken åsikt man har.
/Maria
#3 Jag håller med.
Hela ominriktningen från ett nationellt försvar baserat på värnplikt till en yrkesarmé för internationell verksamhet har skett nästan totalt utan uppmärksamhet och debatt.
Märkligt och lite skrämmande.
Dock är det också en ganska skrämmande tanke att vårt land kan komma att styras av en regering som inte alls är överens om vår försvars- och utrikespolitik.
Mona Sahlin har besökt Afghanistan:
"Men hon tycker att det är bra att Sverige finns på plats med soldater och civila insatser.
- Jag kan lugnt och tryggt säga att det är bra att Sverige är här och att Sverige svarade ja när FN frågade, säger hon…"
Sahlin och hennes partis syn på detta ska dock mötas med (v) och (mp). Om detta skriver SvD på ledarplats:
"Att Sahlin tar sig tid att få en egen bild av läget är vällovligt. Säkert ger det nyanser och nya insikter. Hon uttryckte också starkt stöd för de svenska insatserna igår. Men egentligen är det inte Sahlin som behöver nya insikter. Hon har aldrig haft någon rabiat inställning i frågan. Problemet är att det inte spelar någon roll att Sahlins slutsats är att hon "inte ser något slut".
Vad De rödgröna slutligen väljer som sin linje i Afghanistanfrågan avgörs nämligen inte av Mona Sahlins reseerfarenheter, utan av en rödgrön dragkamp där en eftergift i den ena politiska frågan byts mot seger i en annan, efter lite avstämningar och mätningar av hur frågan kan påverka väljarna."
---
Jag gissar att detta är en av de svåraste frågorna för de rödgröna. De står långt från varandra. Om de lyckas presentera en gemensam hållning kommer det direkt att synas vem/vilka som fått kompromissa mest.
I en debattartikel på DN idag berättar alliansen om sin syn på frågan.
"Alliansen vill förlänga den svenska styrkans mandat och är öppen för en utökning av det militära bidraget till insatsen i Afghanistan, om säkerhetssituationen så skulle kräva."
Man klargör också varför denna fråga är så viktig och därmed ett så stort problem för de röd-gröna:
"Mandatet för insatsen i Afghanistan ska förnyas av riksdagen i höst. En av de första propositioner som regeringen måste lägga efter valet är den om Sveriges fortsatta deltagande i ISAF-insatsen. De rödgröna saknar dock ännu knappt två månader före valet en gemensam linje om Afghanistaninsatsen."
Jag tror att MIljöpartiet är det parti som har dem mest realistiska synen på vårt deltagande i ISAF. Nu är vi där och då bör vi inte avbryta på ett förhastat sätt utan vi bör avveckla, men det bör ske ordnat och sansat. Dessutom tror jag vi kommer att få draghjälp i detta beslut av andra länder, inte minst USA, som kommer att börja dra öronen och trupperna åt sig de kommande åren.
Ett intressant inlägg i frågan finns på DN DEbatt. Det är Pierre Schori som vill att Sverige ska ta hem alla militärer från Afghanistan.
Vänsterpartiet vann.
"En rödgrön regering kommer att påbörja tillbakadragandet av den svenska styrkan i Afghanistan under inledningen av 2011."
Detta kommenteras på ledarplats i dagens HD. För en månad sedan kom Sahlin hem från Afghanistan och sa:
"Insatserna här handlar inte om när vi ska åka hem eller inte utan om säkerhetssituationen här, antiterroristarbetet och civilsamhället"
Människorna i Afghanistan visade sig emellertid väga lätt då ett regeringssamarbete ligger i andra vågskålen…
"Man har varit tre stycken som har resonerat sig fram för att man vet att man vill regera Sverige ihop, och denna överenskommelse är vad det blev."
I dagens SvD skriver utrikesministern på "Brännpunkt". Han ger uttryck för sin bestörtning vad gäller socialdemokratins monumentala förändring vad gäller utrikespolitik.
Han börjar med att anknyta till svenska stolta traditioner - Kongoinsatsen och Kosovo, men även Afghanistan där insatsen under många år haft brett parlamentariskt stöd:
"Socialdemokraterna har fullföljt en ansvarsfull och internationalistisk tradition.
Vänsterpartiet har haft en fundamentalt avvikande linje. Den har varit en produkt av deras närmast genetiska anti-amerikanism. Deras senaste riksdagsmotion är ett smaklöst dokument som inte innehåller ett enda kritiskt omdöme om talibanerna.
Nu har socialdemokraterna anslutit sig till vänsterpartiets linje att Sverige skall sätta ett tidigt slutdatum för vårt militära stöd till fredsarbetet och Ohlys glädje över en politisk signal som är förödande är inte att ta fel på."
Läs Bildts artikel på SvD Brännpunkt
---
Det är inte svårt att förstå vad många socialdemokrater menar då de säger att de inte längre känner igen sitt eget parti.
Som Bildt skriver:
"När Mona Sahlin återkom från sin resa till Afghanistan var hon tydlig med att hon inte träffat någon afghan som ville att de internationella styrkorna skall lämna snabbt. Men här hemma träffade hon Lars Ohly med en annan linje."
---
Vänsterpartiets väljare måste vara toknöjda. För inte många år sedan hälls vänsterpartiet (dåvarande vpk) utanför all utrikespolitik. Idag dikterar de den.
Bra för vänsterpartiet. Men inte för socialdemokraterna. Och inte för Sverige.
Starta ny diskussion