Ekonomi och förtroende
I dagens DN finns en ledare som ganska bra beskriver "spelet".
Först en kort historik som nog alla känner igen:
"Finanskrisen var en import från utlandet som måste bekämpas. Det har skett med såväl ökade statsbidrag till kommunerna som klassisk arbetsmarknadspolitik. Sveriges statsfinanser är ändå bäst i hela Europa, utan att välfärden har raserats.
Oppositionen har klagat. Kommunerna har fått alldeles för lite, enligt de rödgröna, som dessutom velat göra bidragshöjningarna permanenta i stället för tillfälliga under krisen. I Saabs mörkaste stund var Socialdemokraterna inne på att låta staten ta över bilfabriker.
De rödgröna förslagen hade kraftigt ökat statens utgifter, om de blivit regeringspolitik i stället för oppositionell terapi."
Sen om hur de rödgrönas kritik av alliansen inte går ihop med vad de sedan vill göra:
"Skattefrågan har hela tiden varit besvärligast för de rödgrönas trovärdighet. De har varit emot samtliga steg av jobbskatteavdraget när de införts, för att senare acceptera dem. Och de har inte bara sagt nej, utan förklarat att varje skattesänkning är en katastrof för välfärden.
Nu går de plötsligt till val på sänkt skatt för pensionärer som den enskilt största ekonomisk-politiska åtgärden."
Och slutligen om detta att ha en idé, eller en vision:
Anders Borg och regeringen har haft en drivande ekonomisk idé, oavsett vad man tycker om den. Gör man vissa reformer händer vissa saker: om det lönar sig bättre att arbeta kommer fler att vilja jobba. Med ökad sysselsättning skapas större resurser för sjukhus och skolor.
Även Miljöpartiet kan sägas ha en idé, att med skatter styra mot mindre miljöfarliga utsläpp.
Vänsterpartiet vill maximera den offentliga sektorn. Båda bortser från vad som skapar tillväxt, men de har i alla fall en plan.
Socialdemokraterna tycks däremot vilsna. De accepterar nästan alla de gjorda skattesänkningarna för att de inser att det vore politiskt självmord att ta bort dem. Men de saknar idé om vilka ekonomiska effekter de vill åstadkomma med sin politik.
"Med ökad sysselsättning skapas större resurser för sjukhus och skolor." - och ändå blir det bara färre i de sektorerna. Har du försäkring så svischar du förbi alla sjuka, och det är brist med personal i både skola och omsorg. Var tog resurserma vägen?
Källa: Gårdagens tidningar
#1 Ja, för att vi ska ha råd med god välfärd - inkl personal - så lrävs goda skatteintäkter, dvs att så många som möjligt arbetar.
Om det nu vore så att du (och Ötsros m.fl.) hade rätt och alla resurser "försvunnit" - varför höjer man inte skatterna och återställer bristerna? Varför lägger man istället pengar på sakttesänkningar och t.ex. 30 timmars dagis för barn vars föräldrar är hemma?
Jag tycker faktiskt ledaren pekar på något viktig. Socialdemokratin har ingen idé om vart man vill. Sahlin pratade om att göra läxan efter förra valet och faktiskt ompröva och ta fram något nytt men hon lyckades inte. Dels var det nog svårare än hon trodde att få sitt stora parti med sig, dels tvingades hon baxa in och kompromissa med (v).
Starta ny diskussion