Säkerligen är många av de hemlösa missbrukare och har satt sig i situationen själv, men tycker att det är fel att säga att det är så för alla.

Resten kan jag nog inte protestera emot.

#1 Det har ingen sagt.

Det var Kjell Larsson som jobbat med hemlöshetsfrågor i kommunen, idag gör han det på Stadsmissionen, som sa:

"- Det var ju ändå så att för tio år sedan så ändrade man ju den här termen från missbrukare till hemlös. Jag tycker att man skulle kunna ändra tillbaka detta så att folk förstår, alltså att allmänheten förstår att det inte är en hemlöshetsfråga utan en mer komplex fråga."

Tidigare i reportaget intervjuades också en "hemlös" som var helt tydlig. Hans problem var inte att han var hemlös utan att han var missbrukare.

Myten är alltså att fler och fler människor lever i sådan misär att de blir vräkta och blir hemlösa. Den bilden är inte sann.

Sanningen är att det finns ett antal människor som har sådana problem med sitt missbruk att de inte kan behålla en bostad, men enligt reportaget så väljer många av dessa "hemlösheten".

Självklart finns undantag från alla generella beskrivningar, men det intressanta är att vi lurats tro på en generell bild som är falsk.

Så här säger Anna Jaktén i reportaget:

"2001 betalade kommunen elva miljoner till Räddningsmissionen. Tre år senare hade den summan tredubblats - till 36 miljoner. Stadsmissionen nästan fördubblade inkomsterna från kommunen. Det är pengar för boenden men också för till exempel fältarbetare och café.

Som reporter blir jag självkritisk. När sa jag senast något om att kommunerna ser ut att ta sitt ansvar? När såg jag en artikel senast om att antalet uteliggare minskar? När ifrågasatte jag senast begreppet hemlös? Och när ställde jag kritiska frågor till någon som vill väl?"

Det finns ju många hemlösa idag som inte är missbrukare. Risken att förlora sin bostad idag är väldigt stor och kan bero på tillfällig oförmåga att betala sin hyra. Har man betalningsanmärkning så får man inte något nytt hyreskontrakt även om man har jobb och betalar av sin skuld.

Den stora "boomen" av hemlösa skedde ju i samband med att mentalsjukhusen stängde och många som inte kunde ta  hand om sig själv blev hemlösa, alltså psykiskt sjuka människor. Detta skedde på 80-talet så dessa personer lär ju inte finnas kvar i livet.

Men de som finns kvar idag är ju i huvudsak missbrukare.

Jag hade däremot ingen aning om att det är kommunerna och skattemedel som står bakom kostnaden för de hemlösa. Så detta var ju intressant.

Jag kommer ihåg den där berättelsen om campingägaren i Göteborg.

Ja media………… jag har en känsla av att media vinklar mycket och inte förankrar nyheterna tillräckligt. Det ska vara sensationer oavsett om det är fakta eller inte.

#4 Nu för du fram uppgifter som stöder myten. Har du några källor/belägg/siffror som stöder att det är "många idag som inte är missbrukare" eller att "risken att förlora sin bostad idag är väldigt stor", eller att det skulle bero på "tillfällig oförmåga att betala sin hyra"?

Vad jag vet så kan man väl gå till socialen om man har problem.

Men det är typiskt svensk media att köra med offer-rollen. Det är alltid synd om folk och ingen har någonsin sig själv att skylla om det går dåligt.

Uppdrag Granskning, tror det var det programmet som gick i veckan som handlade om en ensamstående mamma som tvingades bo bland kriminella och missbrukare för att hon hade betalningsanmärkningar och inte kunde få någon bostad, ett moment 22.

#6 Ja, den bild som gavs idag var att våra myndigheter finansierar och ser till att det finns tak över huvudet för den som vill ha det.

Som en tidigare hemlös sa i reportaget:

"Alltså som hemlös får du gratis mat, du får läkarvård, du får tandläkarvård, du får manikyr, du får pedikyr, du får frisör, you name it, allting får du, utom ett hem. För det här sponsras av kommunerna."

Den bilden jag har sett av hemlösa är främst missbrukare eller kombinationen missbrukare och psykiskt sjuk.

Det har inte så mycket med att betala hyran att göra,det brukar socialen kunna sköta om när dom inte klarar av att hantera det själva.

Det är då frågan om personer som har fått många chanser,men misskött sej så pass mycket så att dom inte kan bo i en lägenhet. Dom har slagit sönder flera lägenheter,men ändå fått nya chanser gång på gång skrämmer och hotar grannar,stör dygnet runt ,förstör och stjäl. Om dom håller på så i flera år så att grannarna måste flytta,så går det till slut till en gräns så att dom inte får bo kvar och att dom inte får någon ny lägenhet på några år.

Då kan det inträffa att dom blir hemlösa en tid,fast det är få som verkligen är helt hemlösa och måste sova ute någon längre tid.Dom brukar få bo i en egen barack som har värme och är fullt utrustad med möbler,har kök duch toalett och tvättmaskin.

 Jag delar oxå den uppfattningen att det verkar som att antalet helt hemlösa minskar,det var värre för några år sen. Men det kan ju se olika ut i olika komuner,jag ser bara hur det ser ut här.

Sen beror det oxå lite på vad man räknar som hemlös,det kan nog finnas några som är tillfälligt utan egen bostad någon gång som inte har några sådana problem. Men dom som är skötsamma gör sej inte omöjliga på samma sätt,dom har då offta någon anhörig som har plats över en tid.(det har i och för sej många missbrukare oxå,men deras anhöriga brukar inte orka med det i längden)

Det finns ju oxå dom som är ganska gamla och fortfarande bor hemma hos föräldrarna av olika skäl,dom saknar visserligen ett eget hem men är ändå inte hemlösa.

Bra inlagg, Anders!

En mycket viktig fraga som borde debatteras mer oppet. Jag har slutat att ge pengar till folk som tigger pa gatan och ar mer och mer tveksam till valgorenhet vad galler hemlosa i Sverige och ovriga lander i Europa. Skrapar man lite pa ytan, sa kommer det fram en massa kommunala och statliga projekt och massor av missbruksproblem.

Enligt Socialstyrelsen har 62 % missbruksproblem, så det finns rätt många hemlösa som inte är missbrukare. Sedan har Socialstyrelsen en ganska vid definition på hemlöshet medan de flesta kanske ser det som synonymt med uteliggare.

Intressant! Jag har också undrat hur det verkligen står till med de hemlösa i Sverige, speciellt efter att ha läst "Hemlös" som är ett ihopplock av texter från Situation Stockholm.

8# Bra inlägg många sliter arselet av sig och jobbar har barn osv. Får det knappt gå runt. Sen går många runt och får allt.

Tandläkare och ngt hål för en familj 2 vuna går väl på runt 4 lax. Sen skall barna ha kläder och lite annat…

NÄ Lite sjukt ät det om det stä'mmer.
Klippa sig idagens läge är heller billigt.

#13 Fast om du tror att det finns människor som "går runt och får allt" så är du väldigt verklighetsfrånvänd.

Jag tro rinte du skulle vilja byta en dag med dessa människor som antingen missbrukar, är psykiskt sjuka eller som oftast en kombination

Sedan om man vill kalla det för hemlös av fri vilja eller pga att man missköter sig av olika anledningar är en tolkningsfråga. Att hamna i sjukdom/missbruk är ett helvete och jag har liten förståelse för människor som anser att "man får skylla sig själv"

Ingen människa i världen kan förutsäga hur man reagerar vid en krissituation. Vissa kanske är "starka" och klarar mer än andra men dessa andra är inte sämre människor för det.

Problemet kvarstår och det finns faktiskt människor som inte klarar av ett boende och att "sköta sig" men någonstans så måste det ju finnas utrymme och empati för dessa människor i ett samhälle också.

#14 "…någonstans så måste det ju finnas utrymme och empati för dessa människor i ett samhälle också."

Och det är väl däri myten ligger. Enligt P1 så var det väldigt många som trodde att det allmänna inte brydde sig utan att det hela var beroende av ideell hjälp och ideella organisationer.

Medan sanningen tydligen är att vår skattefinansierade välfärd fungerar, finansierar denna väl fungerande hjälp och att de "ideeella" organisationerna i själva verket är företag som utför servicen mot betalning som kommer från våra skatter.

I programmet togs bland annat upp den marknadsföring som är vanlig till jul. Där det felaktigt antyds (eller påstås…) att om människor inte ställer upp och skänker pengar så står de hemlösa utan mat och säng. Vilket inte är sant - sängen och maten betalar vi redan för via skattesedeln.

Den extra frivilliga slanten går istället till att sätta lite extra "guldkant" på hjälpen. Vilket ju inte behöver vara fel…

#15 Fast mitt svar var endast riktat till Fullrulles inlägg #13.

#16 Ja…?

Jag har viss förståelse för #13. Den som är frisk, inte missbrukar, jobbar och försöker klara av att försörja sig själv och sin familj och några till via skattesedeln har det inte alltid så lätt. Det är liksom inte självklart att alla behov blir tillgodosedda bara för att man inte begär hjälp.

Men ibland kan det låta som om det är en fullständig katastrof om den som begär hjälp (pga av arbetslöshet, sjukdom, missbruk eller något annat skäl) inte får samtliga behov omedelbart och fullständigt tillgodosedda.

Den här strängen handlar främst om att av någon anledning har samhället via media sett ett behov av att framställa en bild av att välfärdssamhället inte fungera. Det verkar som om insikten att detta är fel svider?

#17 "Ja…?" Precis det jag skrev, det var inte riktat till dig.

#18 Det såg jag. Är det ett hinder för mig att kommentera?

#19 Jag ska inte tjafsa men ett "Ja…?" som var riktat till mig, är ingen kommentar.

#20 Du kan läsa #17 en gång till. Det står mycket mer än "Ja…?"

Jag tror faktiskt #17 uppfuller normerna för att få kallas "kommentar".

#21 Eftersom du bytte stycke så verkar resten av texten mer vara en allmän kommentar.

Att skriva "Ja…?" är lika meningslöst som att skriva "Och…?"

21¤ Jag skrev ej att jag ville byta med dessa heller.
Utan skrev bara vissa utgifter som en "vanlig" svensson familj har.
kommer ihåg förut när det som var VÄRSTINGAR. Fick de så kallade väsrstingresorna.
Men de som alltid sköter sig fixar allt betalar allt. EJ har kronolle eftersig pga av räkningar man ej vill betala och skiter id et.
Sen ser man t,e,x Lyxfällan. Vissa klantskallar som bara konsumerar osv.
DE får minsann massa resor osv av Charlie och Mattias.
Vet många som köper saker de inte har råd med och har kronolle efter sig. SJ har jag alltid köpt saker kontant om det ej är hus eller bli.
För lätt få Sms lån och andra värdelösa lån idagens läge. 

Jag tycker iaf det skall löna sig att sköta sig.
FInns många hushåll idagens läge som knappt har råd åka på en semester.

De får allt gå runt men kanske ej har råd gå till Tandläkaren?
Skall de ej kunna få t,e,x 5 tusen påer år till tandläkaren?
Som bidrag ist?
Sköta sig i dagens läge är underskattat.

#23. …….och jag vet de som hamnat i ekonomisk kris av den enkla anledningen att de hamnat i arbetslöshet……och fått kronolle efter sig. Det beror inte på att de förköpt sig på onödiga prylar, det kan bero på en sådan enkel sak att man köpt sig ett litet hus, som man sen inte kan betala då A-kassan faktiskt är betydligt lägre än en lön.

Här i min lilla kommun som lever på sin stålindustri är katastrofen nästan ett faktum för många. Skillnaden mellan den lön de hade och A-kassa är flera tusen kronor och en sån sak kan göra skillnad på om du har råd att bo kvar i ditt hus eller inte. Eftersom kommunen som sagt, är liten så är det inte lätt att bli av med sitt hus heller. Det kryllar inte av köpare precis. Smack så sitter du där i fällan och kommer inte loss och får kronolle efter dig.

Jag vet faktiskt om en och en annan som hamnat i kronolles nät bara därför att de haft "fräckheten" att hamna i psykisk ohälsa, tappat livslusten och inte klarat upp sin situation. Den psykiska ohälsa som de flesta friska inte fattar att alla kan hamna i.

Man kan, när man pratar om kronolle och lite utanför ämnet, konstatera att om man hamnat i ekonimisk kris och i kronolles nät, så är man dömd för resten av sitt liv, om skulden är stor och ekonomin liten. Domen kan då bli livstid, värre än om man utför våldsdåd då man oftast får ett tidsbestämt straff och sen går fri. Det är inte illa det och säger väl en hel del om hur snett vi ser på människor som av en eller annan anledning hamnat på ekonomiskt obestånd.

Att jämföra människor som hamnat på obestånd med de som är med i en dokussåpa är väl ändå rätt missvisande. Det hör ju knappast till verkligheten att människor med kronolle i hälarna blir bjudna på resor, tandläkarbesök och dylika ting. Tvärtom så brukar de få leva på ett existensminimum där man, om man ber om anstånd, möjligen kan få köpa sig ett par nya glasögon. Ett existensminimum tar inte hänsyn till några större summor för t ex tandläkarvård och absolut inte manikyr.

Välfärden har fått rejäla sprickor och det vet den som hamnat i t ex ofrivillig arbetslöshet och/eller allvarlig sjukdom.

#24 Lite magstarkt att jämföra våldsbrottslingars fängelsestraff med människor som lånat pengar och har en skuld.

Menar du att om jag lånar någon annan pengar så ska jag inte kunna kräva tillbaka dem pga att vi inte tillämpar livstids fängelsestraff!!??

Och vilka rejäla sprickor menar du? Menar du att vi inte skjutsar människor i förtidspension längre?

Mig veterligen så finns det ingen människa som har som mål här i livet att bli missbrukare och hamna på samhällets botten.

Många av dessa människor kommer från trasiga hemförhållanden och kanske tidigt har hamnat snett här i livet. 

Det kunde ha varit du, det kunde ha varit jag.

Tyvärr så går en trasig uppväxt, psykisk ohälsa, kriminalitet, fel umgänge osv oftast hand i hand med ett missbruk.

Många, framför allt unga "fiskas upp" tidigt i bästa fall. Om inte så är vägen neråt ganska kort och vi alla kan hamna i den situationen.

Många av dessa människor vet inget annat liv och har otroligt svårt för att bryta ett känt helvete mot en tillfällig bostad i en enorm ensamhet. Ett annat slags helvete.

Många av dessa människor begår medvetet brott, där risken är stor att åka fast, för att få ett "hem" under den kallaste årstiden.

Ekorrhjulet är igång och det är svårt att komma tillbaks till ett "normalt" liv.

# 24 Även om vissas skulder till KFM på ganska kort tid uppgår till skyhöga summor, så går det alldeles utmärkt att leva ett drägligt liv på existensminimum.

#26 "Det kunde ha varit du, det kunde ha varit jag."

Det tror jag inte alls på. Livet är inte bara ett rouletthjul där slumpen avgör hur livet ska te sig. Det är klart man kan påverka och göra dåliga respektive bra val.

Och förhoppningsvis lyckas vi skapa ett samhälle som gynnar goda val och missgynnar dåliga…

#27 Visst kan man påverka sitt liv och göra bra eller dåliga val. En del val visar sig först efteråt ha varit dåliga. Kanske fel utbildning..ex..

De flesta människor har ingen aning om hur man reagerar om man hamnar i en livskris.

Så skönt att du inte alls tror att det kan vara "du eller jag"

Själv vet jag inte alls nämligen hur jag skulle reagera. Då tänker jag mig scenariot med ex dödsfall i familjen, svår sjukdom, arbetslöshet, ensamhet, tvingad att flytta osv. Det kan ta knäcken på vilken människa som helst vet jag av erfarenhet.

#28 Det är klart att det kan vara "du eller jag". Jag inser att ingen är förskonad från risken att något hemskt kan inträffa som totalt ändrar livets förutsättningar.

Däremot tycker jag frasen "Det kunde ha varit du, det kunde ha varit jag." ger bilden av en slumpmässighet som jag inte tycker är generell.

Dock är den bilden rätt närvarande i Sverige. Alltså bilden av att människor som har det bra bara varit beroende av tur, medan människor som har det dåligt bara haft otur.

Det är stor skillnad från det intryck jag har av hur man ser det t.ex. i USA. Där man nästan genomgående beundrar människor som uppnått något och anser att det beror på att de arbetat för att nå sina mål.

I Sverige finns väldigt ofta ett inslag av att människor inte gjort sig förtjänta av det de uppnår. På båda hållen.

#29 USA är inget land som jag tycker är förebild för någonting men visst är vi svenskar kanske dåliga på att uppskatta andras "uppgång"

Jantelagen är djupt rotad.

Däremot tycker jag att vi ska vara stolta över vårt solidariska arv och inte låta det bli som t.ex USA.

#30 Fast vad jag vet så är USA en förebild vad gäller solidaritet också…

Har för mig att jag sett siffror som visar att amerikanen skänker betydligt mer pengar per individ än vad svensken gör?

#31 Det är möjligt men i USA får man betala för mycket själv och fattigdomen är ganska utbredd. Att skänka en slant privat ger kanske en stjärna i boken eller en flirt med Gud. Det är lättare att skänka en slant privat än att rösta för  ett samhälle som gemensamt inkluderar alla.

Obamas sjukvårdsreform talar väl sitt tydliga osolidariska språk när det blev så stora protester. De ville inte ha det som vissa Europeiska länder. Kan tänka mig att Sverige inräknades där.

#32 Det tycker jag var föraktfullt:

"Att skänka en slant privat ger kanske en stjärna i boken eller en flirt med Gud"

Den synen har jag inte på mina medmänniskor i något land. Att empati och medmänsklighet skulle vara ett svenskt monopol är ju en befängd tanke.

"Det är lättare att skänka en slant privat än att rösta för ett samhälle som gemensamt inkluderar alla."

Det tror jag inte alls. Min uppfattning är att många svenskar skulle skänka mindre om man inte var "tvingad" via skattsedeln.

"Obamas sjukvårdsreform talar väl sitt tydliga osolidariska språk när det blev så stora protester. De ville inte ha det som vissa Europeiska länder."

Som jag förstått debatten är språket nog inte så tydligt eftersom du verkar ha missuppfattat det. Debatten - som jag uppfattat den - handlar mycket om en rädsla för att staten ska sköta detta sämre än vad individ och företag gör idag. Hur befogad den oron är har jag svårt att bedöma "härifrån". Att motståndet mot sjukvårdsreformen skulle bero på dina påstådda brister i amerikaners personlighet tror jag inte alls på.

Det tror jag

"Jag verkar ha missuppfattat och du uppfattat" Den vara bra…

#27 Vi kanske hamnar lite utanför ämnet när jag skriver; "Det kunde ha varit du, det kunde ha varit jag."

Jag är fullt och fast övertygad om att ingen medvetet väljer ett liv i missbruk.

Jag är även fullt och fast övertygad om att alla beroendemänniskor/missbrukare inte hade som högsta önskan här i livet att hamna i ett missbruk och eventuell hemlöshet.

De kanske hade en önskan om att studera vidare, bli läkare eller jobba i ett lager. Vem vet?

Det är ibland slumpmässigt urval, modell spela rysk roulett, för vem tänker vid första glaset; Jag kanske blir alkoholist och hamnar på gatan?

Det var det jag menade med; "Det kunde ha varit du, det kunde ha varit jag."

#35 De faktorer som avgör hur våra liv ska gestalta är väldigt många.

Men det är absolut ingen rysk roulett eller ett slumpmässigt urval.

Jag minns ju själv min uppväxttid och mina klasskamrater. Visst var det medvetna val som gjorde att några valde att sköta sitt skolarbete medan andra valde att skolka, och att prioritera festandet och supandet. Några ändrade efterhand inriktning - någon tog tag i sitt liv och styrde upp det i mer positiv riktning, andra gjorde tvärtom.

Att "hamna på gatan" är inte en följd av ett glas som blev en rysk roulett. Det är en följd av en lång rad av mer eller medvetna val. Där det hela tiden funnits andra möjligheter.

#36 Man kan förutsätta att ingen börjar använda alkohol i avsikt att bli alkoholist, lika lite som en rökare börjar röka för att få cancer.

Man väljer inte att bli alkoholist, det är inget medvetet val. Ingen resonerar; "Jag siktar på att bli alkoholist innan jag fyller 30 år."

Många, många gånger blir utomstående människor medvetna om den beroendes problematik, men inte den beroende människan själv.

När väl "möjligheterna" kommer (som du skriver) att välja, då kanske det redan har gått för långt. Annars skulle 300.000-500.00 alkoholister ta sig "i kragen" och välja ett nyktert liv framför alkoholen.

Alkoholism klassas som en sjukdom enligt WHO och man väljer aldrig att få en sjukdom.

Jag valde aldrig att bli alkoholist.

Däremot så gjorde jag ett val, när jag valde att helt avstå från alla sinnesförändrande medel.

//Kerstin, nykter alkoholist och Medarbetare på bl.a. www.beroenden.ifokus.se

#25. Vad jag menar med sprickor i välfärden är bl a det som tråden om försäkringskassan handlar om. Att man idag kan vara svårt sjuk och ändå tvingas arbeta. Det handlar inte bara om förtidspension. Föresten togs just den biten upp på nyheterna för inte så länge sedan där det sas att unga förtidspensionärer ökade, så inte vet jag vad du talar om. Det hanldar om att det som av läkare (som är de medicinskt kunniga trots allt) ansågs vara anledning till längre sjukskrivning såsom hjärtinfarkter, hjärninfarkter, cancer och andra sådana sjukdomar, idag anses (då inte av läkarna) vara blaha blaha. En hjärtinfarkt t ex ger en sjukskrivning av två veckor, sen är man, helt plötsligt och sen vi bytte regering, helt frisk. Det är inte illa det.

Har du hamnat i svår skuld och inte kan betala tillbaka den p g a dålig ekonomi så blir det en livstidsdom ja. Det handlar inte om en sån enkel sak som att jag lånar en liten summa av dig, utan betydligt mer än så. Nej, jag anser det inte vara magstarkt att jämföra våldsbrott och pengaskuld. Begår du ett våldsbrott straffas du, när du avtjänat det straffet är du fri. Har du hamnat i ekonomisk kris p g a olika orsaker, och skulden är stor och du inte kan betala den, hur gärna du än vill, så blir du aldrig fri. Det är ju också så att själva kapitalskulden ökar enormt hela tiden och det som KF kanske kan ta från din lön till exempel, aldrig någonsin når kapitalet. KF kan inte ta mer från dig än till existensminimum.

Det är ju så, trots allt, att inte alla som hamnat i ekonomisk kris är ansvarslösa människor. Det är inte heller så att bara för att FK fått direktiv uppifrån att samtliga människor, oavsett sjukdom eller om de är döende, är helt eller delvis arbetsföra så är det så. Det är en fantasi som tydligen vissa tror är en sanning. FK kör på för att de måste, inte för att människor är friskare och/eller inte behöver tid på sig att bli fullt friska och arbetsföra.

#26. Att kunna leva drägligt på existensminimum gör ju ingen skuldfri, eller hur? Det är inte heller det jag skriver om.

#38 Hur kan man tvingas att arbeta? Livegenskap har vi väl i princip aldrig haft i Sverige? Att sjukförsäkring har en gräns är något helt annat.

Att betala tillbaka en skuld är inte en bestraffning. Det är att följa ett avtal som man frivilligt ingått. Jämförelsen med straff för våldsbrott är helt bisarr!

#38  Visst kan man bli skuldfri genom att leva på det existensminimum som KFM har. Skulderna betalas ju av hela tiden.

Däremot finns det de som har dragit på sig så enorma skulder att det inte ens går att bli skuldfri under sin livstid.

Har man så stora skulder är det inte svårt att begära en skuldsanering. Skuldsaneringen tar fem år och det kan ta några år att komma till rätta med hur betalningen ska ske. Men då kan det ta ca 6-7 år att bli skuldfri.

Jag anser inte heller att det ska anses som en bestraffning att betala tillbaka sin skuld. Däremot anser jag att det är att ta till lite väl stora ord att likna egenhändigt pådragna skulder vid ett våldsbrott.

#40. Men jösses, jag har väl aldrig sagt att ALLA skuldsatta för evigt blir just skuldsatta. Jag skriver om dem som aldrig någonsin blir fria sina skulder, även om KF, genom indrivning av t ex lön, tar allt över existensminimum. Det kan faktiskt bli så, och är inte alls så ovanligt, att man, trots indrivning, aldrig blir fri sin skuld p g a man har sån dålig ekonomi, låg lön t ex, att det som kan dras inte ens täcker räntan som hela tiden tickar på. Till det läggs också hela tiden nya kostnader.

Det är faktiskt rätt svårt att få till en skuldsanering och är inte något som tillhör vanligheten att en sådan kommer till stånd.

Det finns en viss skillnad mellan att "dra på sig" skulder bara därför att man är pryltokig med att bli skuldsatt p g a att man hamnat i någon typ av kris.

#39. Det finns mycket som är bisarrt här i livet. Bra mycket mer än min lilla "jämförelse". Vad skulle du tycka om du träffade någon som du ville dela din tillvaro med, som hade gamla skulder i bagaget som du sen, om ni skulle flytta ihop, ska vara med att betala genom att din inkomst räknas in i en gemensam kassa och  även du sen får leva på existensminimum, medan hennes gamla skulder betalas? Tänk sen om de skulderna var så höga att det inte finns en ände på det……..skulle inte det kännas rätt kymigt?

"Hur kan man tvingas arbeta…………livegenskap har vi väl i princip aldrig haft…….." Vilken grov och skrämmande kommentar……..och så bisarr.

#41 Beräknas skulderna vara så pass stora och samtidigt (trots indrivning) öka lavinartat p.g.a. skyhöga räntor och att den nuvarande ekonomiska statusen gör att skulderna ej kan betalas inom en skälig tid.

Det är vid det läget som en skuldsanering kan bli aktuell och det är lättare att få en skuldsanering i dagsläget än det var för några år sedan.

Jag har sett skuldsanering på nära håll, även om det var flera år sedan nu. Föremålet för saneringen är numera nykter alkoholist och har säkert med råge betalat tillbaka sin skuld till samhället, det är som alltid en del ärr kvar i det personliga med familjen, men allt som allt en mycket lyckad operation.

En skuld som man aldrig kan betala tillbaka innebär givetvis en oöverstiglig tröskel för de allra flesta missbrukare, även f d sådana. Mycket bra att chansen finns! Det är urvalskriterierna som är de svåra.

//Zac

#41 Lite  svårt att besvara din hypotetiska fråga om någon kommande kärlek för mig. Och oavsett vilket mitt svar skulle bli så tycker jag fortfarande att jämförelsen med våldskriminella är totalt irrelevant.

Jag noterar att du inte kunde besvara min fråga om ditt påstående om tvångsarbete.

#44

#44. Tvångsarbete var inte det ord jag skrev…..tvingas arbeta fast man är svårt sjuk var det som jag skrev. Jag skrev inte om att vara livegen, jag skrev om de svårt sjuka, och även döende, som, trots det, ska ut på arbetsmarknaden och prövas mot den. Anledningen till mitt uteblivna svar är att det finns inget att svara på en sån dum kommentar som du slängde till med.

Inte heller har jag gjort en jämförelse med DE våldskriminella, jag gjorde en jämförelse med att man får ett tidsbedömt straff om man begått ett våldsbrott, sedan är man fri kontra att man har skulder man aldrig kan klara av under sin livstid, även om man lever på existensminimum. Det var du och kerstinjo som gjorde jämförelsen.

Nej, det är klart att det är svårt att svara på frågan jag ställde och självklart är den hypotetisk. Det är bara det att i det verkliga livet så är det just så det fungerar.

#43. Det är ju nu inte bara missbrukare som har skulder och långt ifrån alla får till stånd en skuldsanering, även bland f d missbrukare. Jag skulle önska att skuldsanering var ett alternativ för så många fler.

Sen var det nog inte mycket mer att säga om den här saken, då själva tråden handlar om myten om de hemlösa och det knappast bara är de som kan ha skulder. Jag tycker precis så som jag skrivit och sen får ni tycka vad ni vill.

#46 Jag förstår fortfarande inte vad du menar med att tvingas arbete. Jag har inte hört talas om någon lag eller förodrning som kräver att människor arbetar.

Det du skriver handlar ju om något helt annat. Det handlar om vilken ersättning man kan få i olika fall. Något helt annat.

Lika lite förstår jag ditt resonemang kring straff. Jag kan liksom inte förstå hur det kan vara ett straff att göra rätt för sig, dvs betala sina skulder.

---

Sen var det ju trevligt att även andra än du får tycka vad de vill…

#47. Det jag skriver om handlar om svårt sjuka som riskerar att bli utförsäkrade och alltså måste ut och arbeta heltid fast de inte orkar. Det handlar om sjukpenning och inget annat.

Nej, jag har förstått att du inte förstår vad jag menar vad gäller skulder och det kan jag inget göra åt. Har redan förklarat och det blir bara en upprepning av samma sak om jag skriver det en gång till.

Sista meningen anser jag vara rätt löjlig……..och den kommer ju från rätt käft.

#48 Sista meningen  anspelade ju direkt på vad du skrev så det får väl löjligheten också göra…

#49. Nä, den sista meningen var spydig……tro inte annat än att det syns och det är det som är det löjliga………och därmed var saken utagerad, annars blir nog tråden förstörd och vi har kommit ännu längre från ämnet.

#36 Det där du skriver om medvetna val stämmer väldigt bra. Det blir lite jobbigt när folk skyller ifrån sig på gud och alla människor som en säger när dom själva har gjort något galet. Inser en inte själv vad en har gjort för galet så blir det ju omöjligt att göra något åt det.

Tänk om alla människor vore så kloka som en del av er är……då skulle det inte finnas några problem att diskutera om .

Jag tycker det är så sorgligt när det finns människor som tror att det är medvetna val som gör att man hamnar snett i livet.

Precis som om någon väljer att bli alkis, hemlös, skuldsatt osv.

Det finns ofta mängder av tragiska omständigheter som gör att man hamnar fel och visst kan man ha gjort en del felval men det kan vara oerhört svårt att alltid se konsekvenserna.

#53 Visst finns tragiska omständigheter och visst kan det vara svårt att överblicka konsekvenser.

Dock vänder jag mig bestämt emot den i Sverige ganska vanliga uppfattningen att personer som har framgångar "bara haft tur" medan människor som befinner sig i kriminalitet och missbruk "bara haft otur".

Det är att ta ifrån människan de möjligheter hon faktiskt har. Människan som hamnat illa har faktiskt mycket större möjligheter att ta sig ur detta än att bara vänta på att turen ska vända.

Arbete och att ta ansvar för konsekvenser är en möjlighet so ofta leder till något positivt.

#54 Det är att "dumförklara" människor om man tror att dessa bara sitter och väntar på att turen ska vända.

De allra flesta vet vad som gäller och att man bör göra något själv men när man hamnat så långt "ner i skiten" så inträder ofta en oerhört stor hopplöshet. Inte sällan följd av ångest och isolering.

Har man inte varit i närheten av  liknande livssituation eller har andra erfarenheter av detta så kan det säker vara svårt att förstå…

#53 Nja, medvetet och medvetet… Jag har storögt sett ett flertal personer under min uppväxt som tycktes destinerade för en parkbänk glatt hoppa på tåget. Även i vuxen ålder så har jag sett individer göra fel val gång på gång. Nästan så att man tror på ödet… Men det är knappast ödet, eller otur - den tydligaste faktorn är klass, eller kanske rättare sagt marginalisering. Står lågutbildade föräldrar utanför välfärdssystemen så är risken uppenbar för kriminalitet, missbruk och utanförskap.

//Zac

#56 Jag tror inte många "glatt hoppar på tåget" men jag tror att många tar tåget för det är det enda tåg man känner till.

#57 Jo, det är mer att de inte synbart kämpar emot en destinerad utveckling. Alla runt om ser alternativen, möjligheterna - men personerna i fråga väljer fel hela tiden.

Visst har både jag och andra val fel ibland - men då har det stannat vid det - en omväg på den rätta vägen framåt. Men dessa individer har bara en väg - därför fungerar min liknelse med tåget - om än lite fel med sinnelaget… ;o)

//Zac

#58 Jag förstår vad du menar men det finns faktiskt människor som inte har förmågan att se sitt eget bästa på grund av olika omständigheter. Man kan tycka det är "dumhet" ignorans, slapphet osv. men jag har ändå den övertygelsen att alla människor har rätt att "leva efter sin förmåga" även om vi andra tycker att det är en "oförmåga"

Det kommer alltid att finnas människor som på ett eller annat sätt kommer att "ligga samhället till last" och aldrig i hela sitt liv kunnat bidra men…

Vårt samhälle måste kunna inkludera alla typer av människor/individer utan att vi mäter människovärdet i pengar.

#59 Mäta människovärde i pengar tror jag inte jag sett någon förespråka.

Jag värderar däremot människors beteenden och insatser olika.

Det innebär för mig att även om vi kan "inkludera alla typer av människor/individer" så måste samhället också visa att olika typer av insatser värderas olika.

Vilket ju egentligen är helt normalt. Kriminalitet "belönas" med fängelse, missbruk och ovilja till arbete "belönas" oftast med sämre levnadsstandard och arbete och skötsamhet bör belönas med bättre levnadsstandard.

Dvs normalt sett anser inte samhället att det handlar om slump och tur utan man vill visa att det finns möjligheter att göra goda val och tanken är att detta ska löna sig.

---

När jag kom hem från Luciafirande idag såg jag att någon troligen kastat ut en massa skräp genom en bilruta. Det låg utspritt framför flera hus på trottoaren. Jag gick ut med en plastpåse och samlade upp det. Människor beter sig olika…

"Dvs normalt sett anser inte samhället att det handlar om slump och tur utan man vill visa att det finns möjligheter att göra goda val och tanken är att detta ska löna sig"

När man pratar om "belöning" i dessa fall så tror jag man är väldigt fel ute.

Alla människor har inte samma förutsättningar men har samma val men vissa har inte förmågan att göra rätta val av olika anledningar.

Vi måste ta hand om "den lilla människan" utan att ha ett belöningssystem bakom allting.

#61 Jo, man kan ha ett samhälle där man inte har belöningssystem för "flit och gott uppförande". Det har provats och kallas kommunism. Där belönades man istället efter partilojalitet, angiveri och allmänt "rövslickeri".

Jag tror jag föredrar belöning av "flit och gott uppförande"…

Samhälle där det inte lönar sig att arbeta och sköta sig har aldrig blivit bra samhällen utan motsatsen gäller.

Om man nu är oförmögen att arbeta för sitt upphälle, hur kan det då komma sig att sådana människor kan ta hand om barn? Då blir det ju lätt en ond cirkel, för deras barn har ju aldrig fått lära sig att man ska arbeta, utan för dom blir det naturligare att leva på bidrag och så blir det väl att många av dom gör det. Nu finns det faktiskt en hel del socialbidragstagare som mycket väl hade kunnat arbeta men dom tycker att det är mycket lättare att bidrag utan att göra något och sådana människor kallar jag för parasiter. Dom visar inget som helst intresse av att göra något åt sin egen situation, det enda dom begär är högre bidrag och det bör samhället inte tollerera, enligt min mening är det bäst att tillägga.

#62. Det där med att det bara belönar sig med partitillhörighet och allmänt rövslickeri i kommunistländerna är fel. I alla fall ur den synvinkeln du lägger fram det. Flit och gott uppförande på arbetsplatsen t ex, belönades med fotografi och någon typ av "guldstjärna". I detta ingår angiveri och rövslickeri………samma system har jag sett på arbetsplatser i amerikansk regi.

Om du tror att det lönade/lönar sig att inte arbeta i ett kommunistiskt samhälle så är du fel ute.

Var någonstans i världen finns det samhälle där det lönar sig att inte vara flitig och arbetssam?

Rent allmänt:

Intressant skulle vara att någon berättar vad som egentligen är "flit och gott uppförande"? När anses man ha hamnat utanför den normen?

Belöningen av att man inte hamnar snett i tillvaron må ju ändå vara att man lever ett relativt tryggt liv med stadig inkomst och ett socialt nätverk.

Felval brukar leda till att man ändrar kurs och gör något helt annat, fast det är inte alltid det händer. Ett felval kan också få motsatt verkan och få en människa att hamna i en kris som den inte mäktar ta sig ur. Det är väl ändå den människan vi ska hjälpa och inte stjälpa? Det är väl ändå den människan som, i slutänden, har alla möjligheter att hamna på rätt kurs igen, fast den kanske behöver hjälp att nå dit.

#62 Tack för att du skriver så bra! Hoppas du fortsätter skriva eller satsar på politiken (om du inte redan gjort det).

 Tyvärr är det svårt att få alla att förstå att självklart så måste det löna sig att arbeta.

Tråkigt att inte alla kan förstå det! Undrar om de förstår var pengarna kommer ifrån som skall betala allt i samhället, även för de som inte kan/vill jobba? Självklart skall vi gemensamt hjälpa dom som är för sjuka för att arbeta.

Finns ingen möjlighet att skattepengarna från oss som arbetar kan räcka att även betala för de som inte vill jobba.

 Nej jag tror att om alla som kan jobba med något kommer ut i gemensamheten igen så blir det mycket mindre ensamhet/depressioner. Ett vinn/vinn koncept.

#65 Jo, sjukskrivning som enda behandlingsform för depressioner har knappast visat sig vara vare sig lönsamt, humant eller särskilt klokt i längden.

Samma sak med förtidspensionering för de som inte får jobb…

//Zac

De flesta sjuka människor vill faktiskt ha tillbaka sitt liv. Att det finns en liten "klick" som med mycket annat förstör för andra är svårt att komma ifrån.

Men att ha tron att människor inte vill arbeta är illa tycker jag.

Sedan är det bra med ett system som följer upp den enskilda människan och kan agera på individnivå och inte som det kommer att bli nu med massa utförsäkringar i klump bara för att man följer nya bestämda tidsregler.

#67 Det finns ingen som har någon annan syn än att människor ska behandlas som individer. Det ändrar dock inte på behovet av ett grundläggande regelverk.

#68 Men ett grundläggande regelverk måste kunna vara flexibelt och kunna se till den enskilda individen. Det finns inget som säger att det ena utesluter det andra.

Nu kanske du repar dig sämre i från en hjärtinfarkt än vad jag gör (eller tvärtom). Det kanske tillstöter något eller rentav så tar det mer psykiskt för någon av oss att komma tillbaka. Detta måste kunna finnas utrymme för i ett samhälle.

För att överhuvudtaget ha åsikten att människor ska behandlas som individer så måste detta fungera i vårt sjukförsäkringssytem.

#69. Exakt. Bra skrivet.

#65. Din kommentar förstår jag inte riktigt. Vem/vilka är "inte alla som inte förstår"?

#66. Kul. För inte så länge sedan, ett par veckor kanske, sa de på morgonnyheterna att förtidspensioneringen ökade bland de yngre.

#67 jag har inte "tron" att en del inte vill arbeta, jag ser det med egna ögon! Har flera i "byn" där jag bor som absolut inte vill arbeta.

De har "ont i ryggen" sedan 10-15 år tillbaka men jobbar glatt svart med snöskottning, husmålning osv för andra mot betalning!

Sådant är inte trevligt att se när man jobbar och sliter från morgon till kväll själv.

#71. Fast vad en del gör innefattar ju inte alla, inte ens de flesta.

De här som du dagligen ser, de som inte vill arbeta och har gått hemma och dragit i 10-15 år kan inte vara särskilt många, eller hur? För hur man än vänder och vrider på det här problemet med fuskare så kommer man inte ifrån det. Det finns inte ett land på hela jordklotet utan parasiter. Existerar helt enkelt inte. Fast det innebär fortfarande inte att man kan slå sig för bröstet och anse att man gjort något bra om man lyckats sätta dit en fuskare på bekostnad av 10 svårt sjuka människor.

Undrar om inte världen vore en trevligare plats att leva i om man slutar irritera sig på vad grannen gör……eller inte gör och istället mår bra av vad man själv gör och ägnade sin energi åt det istället.

Lyfter upp denna diskussion som fått ny aktualitet…