Byråkratin har övertag i detta land, de har "ryggen fri" som talesätt.

#0. Ja, en liknande grej berättade en arbetskompis till mig. Hennes son råkade ut för samma sak. Han var dessutom lovad en plats om han skaffade sig utbildningen. Men, precis som för din kille, hade inte heller han varit arbetslös tillräckligt länge.

Jag tycker det är så tokigt det kan bli. Snacka om att skapa "utanförskap" som det så stort pratades om innan valet.

Det är sjukt att det är så här, jag blir galen.

Min pojkvän som så många andra ska väl ha samma rätt att få utbilda sig oavsett om de varit arbetslösa länge eller precis slutat jobbet eller fortfarande jobbar, alla skall ha samma möjlighet till detta.

Ja det är helsjukt! Helt galet!

Här är ett typiskt exempel på när man gör ett system och så måste människorna anpassa sig till systemet

istället för att först ta reda på hur man ska kunna göra ett bra system som fungerade för människorna, så att var och en som behöver och vill, ska kunna få sin utbildning.

Vad kan man göra åt detta? Vad behövs?

Jag tycker att alla skall kunna ansöka till en gemensam myndighet om betald utbildning (där det kostar pengar) oavsett om man är arbetslös eller ej. 
Varje person kanske får beviljat 1-2 gånger i livet, så man inte tar alla utbildningar som finns bara för att xD

AF skall istället uppmuntra till detta än att bevilja och bekosta.

När jag var liten så jobbade pappa på "återbruket" en affär där personer som kanske hade missbruksproblem eller var arbetslösa fick jobb, inte jättehög lön men de kom ut i arbetslivet. De tog hand om begagnade möbler, rustade upp dem och sålde dem i en affär. Sedan när de blev högkonjunktur igen så tog de bort detta i hopp om att dessa människor skulle skaffa bättre jobb, vilket inte hände eftersom de inte klarade av andra jobb, var svårare att få pga olika saker, detta skulle man istället ha kvar så folk får någonting att göra.

Det är för mycket byråkrati och krångel med sådant som inte behöver vara krångligt. Men detta är ju ett moment 22 då byråkraterna oftast är nöjda med sina arbeten, löner och pensionssystem.

Mycket bra förslag, du borde bli politiker *blink*

Eftersom systemet är som det är finns det ingen privatutbildning som han kan gå på? Även om det kostar pengar så är det ju en investering för framtiden. Han kan ju också se om det finns utbildning i Norge eller i något annat land.

#7 Jo men alla har tyvärr inte 100 tusen kronor på sig.

#8 Det kanske går att låna pengar. Det är ju en bra investering.

Han kan ju ta studielån? Eller gäller bara de på universiteten?

Studielån gäller på Komvux också. Har gjort i alla fall.

Man kan ta studielån men då får man upp till 8200 typ och om en utbildning kostar 100 000 så räcker de tyvärr inte, han har inga andra pengar att ta ifrån.

Du får den summan per månad… för det kostar väl inte 100.000 att komma in på skolan? Eller vad? Vad är det för en skola egentligen?

#12 Studielån är ju till för att du ska leva på under tiden du studerar.

Är det en privatskola?

Ja det är ju det jag menar, vissa utbildningar kostar ju faktiskt pengar, även om vi bor i Sverige. universitetet och högskola kostar ju inget, men om man ska bli typ securitasvakt och gå sån utbildning eller brandmansutbildning så kostar de pengar.

Men dessa pengar är ju meningen att företag som tar in en ska betala, eller AF i detta fallet.

#9 Ska du låna pengar måste du ju ha minst 10% av det du ska låna i kontanter.

Jag tycker att den här tråden visar lite på inställningen idag. Det verkar som om allt skall vara gratis och att man själv inte skall behöva lägga ut något eller spara när man har inkomster.

Jag har tyvär ingen sympati när det gäller sådant här. Vi är många här som växte upp under en tid när vi var beredda att låna pengar eller leva väldigt snålt för att få en bra utbildning eller nå dom målen som vi hade.

Att viss utbildning kostar är helt naturligt och jag skulle vilja se att all utbildning kostade lite så att det uppskattades bättre. Det är en gammal sanning att det man får gratis uppskattar man inte lika mycket som det man får jobba för.

#17 Det är en fråga om att det helt enkelt inte går. Vilken del av det är svårt att förstå?

#18 Då får man väl försöka få dom pengar genom lån från familjen eller annat. Det har väl lite med attityd att göra.

#19 Du vet… Det här är väldigt uttjatat. Attityd bestämmer mycket. Men regler sätter spärrar. Alla har inte rika familjer, eller familjer som ställer upp till sånt(Det är faktiskt inte så många som gör sånt).

Du får ha din uppfattning, men det enda det visar är att du är trångsynt och inte ser saker och ting. Du bara säger hur du tycker det är.

#20 Haha. Nä inte är det jag som är trångsynt. Jag och väldigt många av dom jag umgås kommer från vad vi idag kallar fattiga hem men vi såg väl möjligheterna istället för spärrarna.

Så vi hade väl inte heller rika föräldrar eller familjer och framför allt inte något statligt stöd. Men vi jobbade hårt från tidig ålder och sparade våra pengar för att kunna få det bättre.

Det finns möjligheter för alla som vill och det har att göra med attityd. Du kanske tycker att det är uttjatat men min och många andras attityd har tagit oss långt i livet. Så jag säger inte hur jag tycker att det är. Jag säger hur det kan vara med rätt attityd.

Men dagens samhälle har ju skapat en attityd att allt skall komma från mamma staten och där ord som orättvist, mina rättigheter, gratis och bidrag är vanliga.

Men tyck du att jag är trångsynt. Jag vet vad man kan åstakomma och jag hjälper gärna ungdomar som har viljan att få ett bra liv.

40 talaisterna har ju fått allt de velat, så nu ska övriga kämpa för att få samma saker som de fick. Inte deras barn, men de andra.

Ruskigt trött på hur man gnäller på dagens ungdom men flutit genom livet själva. Är du född efter 1963 så har du helt andra krav än de som är födda tidigare hade. De som är födda före 64 är gynnade. Mer arbete, framförallt okvalificerat, starkare fackföreningar. inflation som gjorde deras lån billiga, bättre pensioner med ATP, deras barn har fått allt av staten, gratis sjukvård, musikskola, idrott, skolutflykter, lättare att få lån (det hann jag också få), lättare i skolan (mindre krav). Listan kan göras lång. Se bara på hur försäkringskassan, arbetsförmedlingen m.m behandlar folk idag. Jag kommer ihåg hur man kunde gå ner till FK och hämta sina pengar efter det man varit sjuk, redan 2 dagar efter enligt pappa. idag får man vänta månader. Nä jätteproppen Orvar gnäller men borde inse verkligheten.

Tänk om jag hade haft dom möjligheterna som ungdomar har idag. Tänk om jag hade haft den höga levnadsstandard som dom har. Tänk att kunnat ha tillgång till den fantastiska sjukvård som finns idag.

Man kan hålla på att jämföra i all oändlighet men det ändrar ingenting. Det är fortfarande inställningen till livet som bestämmer hur bra man skall få det.

Och det är alltid en verklighet som döljer sig bakom statistik. Jag gick i skola utan hälften av dom resurser som skolan har idag och inte fick vi åka på skolresor. Vi hade inte tillgång till idrottskolor, musikskolor, hästvårdsskolor och allt annat som finns idag. Inte fick jag välja skola heller. Men vi kunde läsa, stava och räkna.

Jag hade okvalificerat jobb där man inte hade hört talas om arbetshälsa. Man fick slita ut sin kropp så mycket man ville. Den fria sjukvården kunde inte bota bråkdelen av vad den kan idag. Man dog till och med av mässlingen och kikhosta.

På mitt första huslån betalade jag en ränta på 24%. Att ha råd att köpa hus var bara en dröm för dom flesta. Att gå på universitet var en lika omöjlig dröm för dom flesta.

Jag var i tonåren när jag första gången fick åka på semester utomlands. En stor upplevelse som barn var när familjen någon gång hade råd att köpa mat från ett gatukök. Första gången jag åt på restaurant var i tonåren.

Jag hade inte egen mobiltelefon, dator, internet, tv och alla andra livsnödvändigheter. Precis som så många andra som växte upp i arbetarfamiljer i förorterna.

Men jag har aldrig heller förväntat mig att samhället skall betala för min utbildning eller försörjning.

Tyvär har det här blivit väldigt OT så jag ber om ursäkt till trådskaparen.

#21 Så du säger att du kan gå in till en bank, och låna pengar, utan att ha 10% av det du ska låna i kontanter? Du måste verkligen berätta hur du gör då, det skulle rädda en situation just nu!

Jag personligen tycker inte att man ska få allt, men jag har slitit för att bli anställd, men jag hittar ingen som vill anställa mig. Hur gör jag då? Vad gör jag fel? Min attityd? Tänk om man inte klarar av studier på hög nivå? Vad händer då?

Samhället är inte som det var när du var ung längre. Det är väldigt mycker mer brutalt mot unga, och högskola är ett måste om du ska ha någon form av fast anställning.

#23 Dom okvalificerade jobben finns inte kvar. Dom är borta. Dom får inte anställa unga för det blir ett brott mot anställningslagen.

Vi kan fortsätta disskutera det hela i privata medelanden. Men det förändrar inte att du inte tar i betraktning samhällets förändringar sen du var ung, och fortfarande inte har visat hur du kommer runt dom regler som skapats av din generation.

Jag kan till stor del hålla med ¤23. Även fast jag inte är 40-talist eller 60-talist. Inte heller mina föräldrar. När jag växte upp fanns arbete, med eller utan utbildning. Själv arbetade jag redan som 16-åring varvat med skola. Det gick fint. Det gick också fint att, om man inte valde att gå på universitet, gå andra utbildningar. Det fanns många olika praktiska utbildningar man kunde gå på via arbetsförmedlingen. Kommvux var också ett utmärkt komplement.

Gymnasiet hade många olika linjer att välja emellan. Både praktiska och teoretiska. Mycket bra. Alla är ju inte teoretiker. Det verkar ju vara på väg tillbaka vilket jag välkomnar.

Det gick fortfarande bra att arbeta sig uppåt. Idag krävs utbildning för allting. Ungefär som att man helst bör vara runt 25, ha minst högskoleutbildning och minst 10 års arbetslivserfarenhet och dessutom vuxna barn. Man ska gilla att "ha många bollar i luften"…….alltså vara så stresstålig att man kan utföra 3 mans jobb utan att gå i väggen. Lite överdrivet, men sådana krav hade då inte jag när jag sökte arbete.

Jag växte upp i ett Sverige som det gick bra för. Starkt, tryggt, solidariskt och med ett växande välstånd. Om det sen var en falsk bubbla som sedan sprack kan ju inte jag rå för. Det är så jag blev lärd att det var. Fattigdom fanns, överallt, självklart. Det har alltid funnits och finns fortfarande, om man nu jämför Sverige med just Sverige och dess förutsättningar, och inte med andra länder. Mina föräldrar kunde ge mig mycket mer än jag kan göra till mina barn idag, framtidstro och en säkerhet som inte finns idag på samma sätt.

Mina barn, som nu är ungdomar, är mycket medvetna om hur arbetsmarknaden ser ut idag. De är medvetna om osäkerheten om de överhuvudtaget kommer få något arbete inom rimlig tid, trots utbildning.

Man kan väl också säga som så att det inte är så lätt att klandra ungdomen för att de vill ha så mycket så lätt som möjligt. Det är ju så det har varit och det är nog så, vi som är äldre, har lärt dem eftersom det varit en självklarhet för oss. Att se en ungdom bli utslagen, mer eller mindre, för att han/hon inte klarat grundskolan tillräckligt bra för att komma in på gymnasiet är hårt. Allra helst, i alla fall för min generation, som man minns att förr kunde man alltid komma in på någon linje. Inte på någon teoretiskt krävande sådan, men väl en praktisk linje. För det kan ju vara så enkelt att eleven inte alls är teoretiskt lagd, men jätteduktig praktiskt.

Samtidigt håller jag också med mingdie i det han skriver. Sverige är ett av de få länder där alla har möjlighet att studera med studielån. Hur fattiga vi än är. Det är en tillgång som inte så många delar med oss.

Vill man inte ta studielån, vilket en del inte vill, så får man arbeta samtidigt som man går i skolan. Så har jag också gjort och det fungerar bra. Visserligen är det mycket man inte kan unna sig, men det är ju bara för en tid i livet och den tiden får man ju offra om man vill uppnå sitt mål.

Det stämmer också, som mingdie tar upp, att tillgången till arbete fanns, med eller utan utbildning. Fast arbetsmiljön var inte alls i samma klass som idag. Själv arbetade jag, inom vården, redan som 16-åring med, både fysiskt och psykiskt, såpass tunga saker som man idag inte får utsätta en 16-åring för.

Man kan konstatera att det inte går att jämföra då och nu. Då gick Sverige framåt och efterfrågan på arbetskraft var stor. Idag är det inte alls samma förutsättningar och framtiden kan i ungdomarnas ögon, se rätt tråkig ut. Det kan jag förstå.

Tyvärr blir inte den nya gymnasieskolan så praktisk, 9 ämnen minst blir obligatoriska. Dessa ska även lärlingsprogrammet läsa. så totalt sett läser de lika många ämnen som vissa teoretiska gjorde under LPF80, dvs de som läste mellan1980-94.

#26 När det gäller skolan så håller jag med dig. Jag kan inte se varför det skall vara fler obligatoriska ämnen när du har nått gymnasienivå än svenska (eller ett ämne som är rikt på svenska), matte och engelska. För en bilmekaniker, byggare eller målare räcker det tillsammans med yrkesämnena.

Jag ser på min egen sons utbildning att ju längre han kommer i sin high school utbildning ju färre ämnen läser han och utbildningen specialiseras mer för antingen den vidarutbildningen på universitet han väljer eller för den yrkesutbildning han väljer.

Det gör att han inom det område han väljer kommer att ha en bra kunskapsbas som gör det lättare för vidare studier eller yrkesutbildning som lärling eller liknande.

Vad är det för ämnen som är obligatoriska i gymnasiet?

Det är idrott, svenska, engelska, samhällskunskap, historia, arbetsmiljökunskap, projektarbete, matte, tror det var naturkunskap också. Alltså ungefär som förut.

Idrott hade även jag på min tid, och svenska. Engelska läste jag frivillgt, vi fick även betyg i yrkeskunskapen och ett D för deltagit i arbetsorientering eller vad det hette. Det var min yrkesutbildning.

#28

Tack för informationen. Nu skall jag inte gå mer OT i den här tråden.

Jag tycker det är bra att utbildningen är gratis så att alla har samma möjlgihet i livet. Och hur skall man kunna spara pengar till en utbildning när man inte har ett jobb? Man behöver en utbildning för att kunna tjäna pengar så att man faktiskt skall kunna spara pengar. Det finns riktiga skitjobb så lönen bara räcker till hyra och mat.

Sedan är det synd att inte alla ubildningar är gratis, typ yrkesutbildningar. Det finns ju AF i detta fallet som betalar, men då tycker jag de skall vara lättare att få det beviljat att AF.
Nu måste man ju vara arbetslös i 3 månader för att ens få ersättning om man inte är med i A-kassan. Det är många ungdomar som inte hunnit skaffa sig en A-kassa ersättning.

Sen folk som säger att "på min tid fick vi inte det, bla bla" Det var ju synd, men gläds istället för dagens ungdomar att utbildningen är gratis än att missunna oss det och säg att ubildningarna skall kosta så vi det uppskattas mer. Jag är världens lyckligaste tjej nu eftersom jag kom in på lärarutbildningen i Karlstad i höst, om detta vore för 50 år sedan hade jag istället gått i mina föräldrars fotspår och levt på staten (om de gick då, ingen aning) eller tagit ett skitjobb resten av livet och slitit ut min kropp.

TACK älskade SVERIGE för att jag får läsa till lärare och få mig en framtid, jag är evigt tacksam!

#30 Skitjobben är väl det som politikerna ska införa som normalt för ungdomar, alltså ett jobb man egentligen inte kan leva på. Du får mindre pengar över än att gå på existens minimum.

Ni äldre på forumet verkar ha en fast uppfattning om att sverige är ett bra och skönt samhälle där alla får chanser och alla kan göra det man vill. Det är en lögn. Det är någonting som har förändrats, om det ens fanns förut.

Det gör mig lite illamående att många har en fast bild utan någon som helst kunskap om hur det är nu, jämfört med då, utan att dom bara säger "Det är enkelt att skaffa det och det." Men jag har helt allvarligt svårt att tro att dom ens försökt, än mindre vet någonting konkret om det. Det finns te.x. ingen social hjälp längre heller, vilket jag kan intyga om. Du får helt enkelt ingen hjälp. Du står ensam. Man borde ta bort Soc totalt, den gör ingen nytta ändå.

Jag lever på socialbidrag just nu, det har hjälpt mig. Men tyvärr är det väldigt svårt för ungdomar att få det i vissa fall. Socialtjänsten hävdar istället att man skall bo hos sina föräldrar, vilket alla kanske inte kan. 

Det är inte bara jag och Geru som hittar på, kolla på vilken kanal som helst så säger politiker att det är svårt för ungdomar att komma in i systemet, detta kan jag intyga. Och tack gode gud för att utbildningen är gratis, för det kan vara räddningen för många ungdomar, som för mig exempelvis.

#31. Nu generaliserar du. Jag är en av de "äldre" på forumet och jag tycker inte att jag uttrycker det du påstår att jag gör, bara för att jag är äldre. I mitt inlägg ovan, även om jag nu råkade adressera lite fel ser jag nu, skriver jag inte alls att Sverige är ett land där ALLA får chansen. Inte längre. Jag skriver att det var så när jag växte upp, men det är inte lika för mina egna barn. Jag skulle adresserat till ditt inlägg 24 fast jag skrev 23.

Fast jag tror inte att samtliga utbildningar är gratis, varken då eller nu. Men möjligheten att få en yrkesutbildning via AF var större då jag var yngre än det är nu.

Men, jag anser att vill man nå sitt mål och för att göra det måste man låna pengar…..vilket man gör via CSN…..så gör man det. Och ja, ALLA kan studera om de vill, man behöver inte alls ha rika föräldrar för den saken. Skillnaden kan vara, om man nu råkar ha rika föräldrar, att en del måste studera med lån, medan några (för det rör sig nog om ett fåtal) kanske får hjälp av sina föräldrar. Det finns även de som inte tar lån utan väljer att arbeta samtidigt som de studerar. Det är ett faktum och det är ett bra system vi har i Sverige som tillåter, även den fattigaste, att kunna studera.

Man kan även gå yrkesutbildningar och ta CSN-lån. Det har man alltid kunnat så länge jag minns, och det kan man fortfarande. CSN-lån får man oavsett vem man är, eller om man har rika eller fattigare föräldrar.

"Det gör mig lite illamående att många har en fast bild utan någon som helst kunskap om hur det är nu, jämfört med då……"

Här generaliserar du igen. Varför skulle vi som är "äldre" inte ha kunskap om hur det är nu. Vi kanske t o m har mer kunskap än vad en yngre har, eftersom vi vet hur det var då också. Det är inte så lätt för en äldre att få arbete heller ska jag be att få upplysa om. Alla, som inte är ungdomar, har inte arbete. Det finns rätt många arbetslösa "äldre" också. Det finns många "äldre" som lever på existensminimum genom socialbidrag. De kanske även har det svårare än vad många ungdomar har, för de måste också försörja sin familj och kanske har lån och annat att betala. Alla äldre lever inte gott, tänk på det.

#33 tänkte bara lägga in att vissa utbildningar, alltså yrkesutbildningar som faktiskt kostar pengar kan man inte betala med CSN bidrag, som högst får man drygt 8000 kr i månaden med CSN men om man ska läsa en yrkesutbilning så kan de gå på över 100 000. CSN är mer till dem som studerar och fått utbilningen betalt men behöver pengar till bostad, mat och kurslitteratur.

#33 Har inte sagt någonting om arbetslösheten bland äldre individer. Jag vet bara att om jag går till ett företag så kommer någon som har 15 års arbetslivserfarenhet få jobbet och inte jag, vilket inte är konstigt på något vis alls.

Inlägget är inte riktat mot dig, eftersom du är en person med en väldigt öppen syn på saker. Och nej, det fakta att du inte är en ungdom i dagens läge gör det extremt svårt för dig att ta in hur det skulle vara att vara det. Ingen kommer ju se dig som en ungdom eller behandla dig som en ungdom.

Jag har inte ens ork att gå till socialen, jag menar, what's the point? Det löser inte mitt problem att gå ditt. Det kostar bara energi, ork och livsvilja. Jag har förnärvarande ingen av dom.

Att arbeta samtidigt som man pluggar, alltså då att man tar halvtidsstudier samtidigt som man jobbar halvtid är ovanligt, och dom få gånger man kan göra det så är det distansutbildningar eller liknande eftersom halvtidsjobben som finns för unga ofta är pass uppdelade, och timavlönade.

Jag är något fruktansvärt less på alla som säger att Sverige är ett så fint och bra land. Landet kärna är skit. Det finns inget här som inte är bättre någon annanstans. Te.x. Danmark eller Norge.

Om dom som gör utalanden om att Sverige är ett så fint land kan dra ut huvudet ur en viss kroppsöppning och försöka se livet ur någon annans ögon så skulle det hjälpa mycket.

#35 "Jag är något fruktansvärt less på alla som säger att Sverige är ett så fint och bra land. Landet kärna är skit. Det finns inget här som inte är bättre någon annanstans. Te.x. Danmark eller Norge.

Om dom som gör utalanden om att Sverige är ett så fint land kan dra ut huvudet ur en viss kroppsöppning och försöka se livet ur någon annans ögon så skulle det hjälpa mycket."

Nu tycker jag du går lite över gränsen med vad du skriver om kroppsöppningar och annat :P

Allting är relativt, och om vi skall jämföra Sverige med världens alla länder så lever vi i ett väldigt bra land, detta är ett faktum.
Sedan om du inte ens har orken att söka hjälp hos socialtjänsten är det ditt problem. Om du inte sökt så kan du inte heller klaga.

Jag är ungdom jag med, 20 år. Jag tycker Sverige är ett väldigt bra land att leva i. Till skillnad från många andra länder så har vi ju faktiskt mycket större chans att förbättra vår livssituation till skillnad från många andra. Visst Sverige är inte perfekt, det går alltid att bli bättre.

Men för att klara vardagen och inte deppa ner sig i svårigheterna måste man kunna lyfta upp det positiva.

Norge och Danmark är säkert bättre än Sverige på många sätt, men Sverige har också områden som vi är bättre på.

Jag vet att många i samhället har det svårt men i många många fall så är det faktiskt så att bara man själv kan förbättra situationen.

#35. "Och nej, det fakta att du inte är en ungdom i dagens läge gör det extremt svårt för dig att ta in hur det skulle vara att vara det."

Jag håller inte riktigt med dig där. Även om jag själv inte är någon ungdom så är mina barn det. Har tre barn, varav ett är något äldre än en ungdom och två som är ungdomar. Det innebär, trots att jag är äldre, kan se hur saker fungerar för dem i dagsläget och kan konstatera att vissa saker är värre än då jag var ung och annat är bättre.

Dessutom har vi många ungdomar på min arbetsplats. Jag tillhör de äldre, utan att för den skull ha så nära till pensionen . Det är alltså fler unga anställda där än äldre. Dessutom så tjänar en del av de unga mer än några äldre. Det beror på utbildning. Det är alltså så att det inte alltid är så svart eller vitt om man tittar efter.

Jodå, det går att arbeta och studera samtidigt. Jag har gjort det och jag vet flera "unga" som gör det idag. Det kräver mycket av en, självklart, men som sagt, det är bara under en viss tid som man "offrar" tid för att nå det mål man strävar efter.

Under mitt arbetsliv har jag under stor del haft timlön. Jobbar inom vården och där kan det vara svårt, särskilt förr, att bli anställd ordentligt och få månadslön. Ofta har jag, och många med mig, gått på timvikariat under långa perioder. Det är inget nytt för unga idag. På min arbetsplats kan man säga att det är ganska varvat av både yngre och lite äldre som går på timvikariat eller är fast anställda.

Min son läser heltid på universitetet och jobbar extra på helger och mer eller mindre hela sommaren.

Han har två extrajobb.

För en gångs skull håller jag fullständigt med Postmortum och det hon skriver i #36.

#36 Jag tycker det var mycket bra skrivet. Om man som några av oss här har bott i andra länder och rest mycket så ser man hur bra man har det i Sverige och vilka möjligheter som finns där.

Där jag bor så finns det så gott som ingen som studerar på universitet eller annat som inte har ett deltidsjobb. Studiebidrag är väldigt låga och all utbildning kostar. Men det fungerar ändå.

Jag hoppas att det löser sig för din pojkvän och att han kan komma in på någon utbildning.

#39 "för en gångs skull" HAHAHA kul =)

#40 Jag själv skall läsa heltid och funderar på att ta ett extrajobb vid sidan av, det är aldrig fel med extra pengar. Vi får se om de finns tid dock.

Jo jag hoppas också att det löser sig för honom ^^

#38 Jobba extra är inte samma sak som att deltidsjobba, ska nog tillläggas.

#42, Men vad har det med saken att göra? Om man studerar och inte vill ta ett CSN-lån, utan väljer att arbeta vid sidan av studierna, lär det bli extrajobb man tar. Eller timvik. Man arbetar och försörjer sig under tiden man studerar. Nu krånglar du bara till det.

#43 Du kan omöjligt sätt plugga heltid och jobba samtidigt för att få ihop pengar som blir mer än ett lån.

Pluggar man universitetsnivå till te.x. civilingenjör så kommer dom studierna ta ungefär 10 år om man pluggar halvtid och jobbar halvtid.

Du skulle säkert kunna tvinga upp det till 75% studietakt(inte säker att det går på universitetet) och jobba 25%+extra knäcka varje helg. Fast då har man inget liv kvar alls, och du lär väl gå under av isolation innan du har gått 7-8 år av studier.

Men visst. Allt går. Beror helt och hållet på hur mycket man klarar av. Universitetsstudier är väl 3 gånger så hårda som att gå i gymnasiumet, och även om du pluggar heltid så hinner du inte göra allt under skoltimmarna(förutsatt att det ÄR några skoltimmar den dagen).

Helt och hållet inom ramen för vad man klarar av om man ligger lite över genomsnittet då.

Universitetet var lugnare än komvux för min del. fyra fem böcker att läsa kanske tio föreläsningar på fem veckor. Detta inom samma ämnesområde. Då var det värre på komvux med 7-8 olika kurser per vcka.

#44. Säger du det. Då är jag med flera undantagen som bekräftar din regel. Det går alldeles utmärkt att studera och arbeta samtidigt.

Jag vet inte hur du tänker, men det verkar som om du utgår från att man antingen arbetar heltid och studerar halvtid, eller tvärtom. Eller att man delar upp det under en dag. Om man nu betänker att studierna bedrivs på heltid och att man arbetar timmar, dvs, man arbetar en del kvällar, helger och annan ledig tid. Går fint det. Visst är det jobbigt men det fungerar. Och som sagt, det gäller ju bara under en viss tid, inte för alltid.

Självklart är det skönast att slippa och att bara studera, men väljer man det så kanske lånet är nödvändigt. Jag har gjort så också. Levde, i tre år, på studielån då jag studerade, ensamstående mamma till två små barn. Visserligen fick jag ett litet bostadsbidrag, men det var allt. Gick det också. Knapert ja, men vi klarade oss bra.

#46 Det har också att göra med hur mycket en människa klarar av rent stressmässigt. Jag skulle inte klara av hur mycket som helst. Men och andra sidan har jag inte mått speciellt bra dom närmaste 7 åren, så jag vet ju inte riktigt var min gräns går.

Men vad menar du under viss tid? Det är ju ingen fast inkomst om du bara jobbar tillfälligt så och då måste du ju ta studielån ändå sen.

Och ja, man klarar sig på studielånet. Det är väl ingen debatt om det?

Det är inge regel jag har, utan bara generellt prat om du vill upprätthålla normal social kontakt. Pluggar man mellan 8-16 och jobbar 17-21? så är det noll social kontakt man har annat än på jobbet. Men man kanske har några dagar ledigt eller något. Jag vet inte riktigt hur du tänker på det, men est. lön på 100 kr/h så blir det 400 per kväll(innan skatt) och 400 gånger 5 kvällar(Alltså att man då gör precis som du säger att man har ledigt på helgen) så är det 2000 i veckan. Alltså runt 8000~ per månad innan skatt. Alltså runt 5500~ i lön då efter skatt.(visserligen kommer man få skatteåterbäring senare, men det kan man inte ta i betraktning just nu)

Så om du jobbar och sover, ungefär, så får du helgen ledig och inget lån:)

Det fungerar säkert. Jag hade dött av stressen tror jag. Jag är o andra sidan en rätt vek människa.

#45 Jag har pluggat komvux jag med. Det var inte 7-8 kurser per vecka. Utan uppdelat med en kurs i taget, som på universitetsnivå. Dock är studietakten inget alls jämfört med det jag har hört om Univseritet. Där bland annat studiematerialet är på engelska ofta med.

#47 Vad har det med saken att studiematerialet är på engelska? Det bör man ju ha med sig från gymnasiet så att man klarar det.

Det är väl ganska ovanligt att man pluggar mellan 8-16 på Universitetet. Man läser ofta uppdelade kurser med en massa föreläsningar och inga regelrätta lektioner utan kan ofta lägga upp sin arbetstid under dygnet.

Råplugga några dagar för att vara i princip ledig några.

Allt givetvis beroende på vilka program eller kurser man går.

#48 Det är den estimerade tiden det tar att läsa igenom kursmaterialet och göra dina uppgifter för dagen, till och med inom skolplanen.

Har en kompis som te.x. pluggar i uppsala till veterinär. Hon har knappt en ledig stund. Någonsin.

Jag sa som sagt förut varför jag skrev som jag gjorde i det inlägget. Men du verkar ju bara skriva för att klaga på mitt resonemang?

Det är iof stor skillnad på högskola och universitet. Varför vet jag inte riktigt.

Pluggar du 100% så är det upplagt så att kursens innehåll ska ta ungefär 8 timmar av din dag.

#49 Du läste uppenbarligen inte min sista mening

#50 Jo, det gjorde jag:)

Jag har en annan kompis som läser journalistikvetenskap på SU. Han har ju mycket mer ledig tid. Men vet inte riktigt om han pluggar heltid eller inte…

Tycker ändå det är lite konstigt att vissa kurser är som 150% och andra heltidskurser är mer som 75% eller mindre ibland..

#47

"Alltså runt 8000~ per månad innan skatt. Alltså runt 5500~ i lön då efter skatt.(visserligen kommer man få skatteåterbäring senare, men det kan man inte ta i betraktning just nu)"

Nej, det där är långt i från sanningen. Om du har en månadslön på 8 000 kr betalar du 1 012 kr i skatt (baserat på en genomsnittlig kommunalskatt). Du kan inte räkna på en skattesats på drygt 30% utan att ta hänsyn till grundavdrag och jobbskatteavdrag.

Vill man få mer pengar direkt (och inte som skatteavdrag) så kan man be sin arbetsgivare betala in mindre skatt per månad.

Min erfarenhet av universitetsstudier är att ha ca 2 timmar schemalagd tid per dag. 2 timmar per vecka var obligatorisk i form av ett seminarium, resterande 8 timmar var föreläsningar som var valfria att gå på.

#52 Som vi påpekade tidigare beror det på utbildning. Jag tog normalt skatteavdrag på lönen, helt enkelt.

Jag har jobbat på timlön i stockholm, och jag hade normal 30% skatt.

#53 Som sagts tidigare så beror skatten på om du begär jämkning eller inte.

Jag var lite otydlig ovan, jobbskatteavdraget dras automatiskt. Vilket för en person med ovanstående lön handlar om ca 750 kr i månaden. Jobbar man dessutom endast på ett ställe, och tjänar så lite som 8 000 i månaden, så är det ovanligt att man drar 30% eller mer i skatt.

Enligt min erfarenhet räknar de löneansvariga oftast ut vad helårslönen blir och anpassar skatteinbetalningarna efter det (och tar då alltså hänsyn till grundavdraget). Jobbar någon timmar efter ett väldigt oregelbundet schema så blir det svårare för lönekontoret. Då faller det under eget ansvar att jämka om det ser ut som skatteinbetalningarna är för höga eller låga.