Jag tycker inte att skolan ska prioritera några speciella ämnen utöver det som redan är fastställt i skollag och läroplan. Vi har basämnen; svenska, matematik och engelska. Jag upplever att dessa "satsningar" på specifika ämnen gör att man tappar fokus från andra ämnen som faktiskt också ingår i undervisningen. Skolan består av många olika bitar. Ska vi ha speciella satsningar på enstaka ämnen så får skollag, läroplan och kursplaner skrivas om, tycker jag, för annars har jag svårt att se att man skulle kunna uppfylla målen.

Detta är en av anledningen till att jag är sur och grinig just nu. Man säger att man ska satsa men slår undan fötterna för de som försöker göra något. Man ska säga upp ytterligare en lärare på vår skola för att få råd med en teckentolk. Den "nya" skolan har glömt bort de med funktionshinder, särskolor hänger på en skör tråd eftersom kommunerna inte har råd att stå ensamma med merkostnaden. Inackorderingsbidraget försvinner vilket gör att de flesta familjer inte har råd med dubbelboende för sina barn. Det är väl en sak för vanliga skolor men specialskolor finns det inte så nära oftast.

Såg i en artikel att var tredje gymnasielärare i matte inte visste vad kursen skulle innehålla. Låter skrämmande, ännu mer skrämmande är hur dåliga förkunskaperna är när de kommer till gymnasiet. Nu finns det lärare som gör ett jättejobb. Nånstans ligger felet men man struntar i att identifiera det och hittar på lösningar som inte verkar relevant för problemet. Jag klarar nationella provet bättre än de flesta eleverna på vår skola trots att det var mycket längesedan jag läste matte, våra elever gör det nu.

Uppenbart så är det stora brister någonstans i hanteringen av pengarna och administrationen av dessa till skolorna.

Matte är jätteviktigt, likaså svenska, fast alla ämnen är ju egentligen viktiga.

Det är svårt för mig att säga vad som brister i skolan idag, men uppenbart har något varit fel eftersom eleverna inte har lärt sig det de borde.

När min systerdotter hävdade att det gick bra att räkna ut omkretsen på en cirkel utan att veta vad pi är så insåg jag att det behövdes mer matematik. Hon är nu 47 år så det var ett tag sedan.

Jag är rädd att det blir konfererande och möten, inte så mycket fokus på forskning. Visst är det trevligt att träffa kollegor, men det blir egna lösningar på de tips man eventuellt får. Min erfarenhet med sådana är att man snarare bekräftar egna teorier än tar åt sig av andras. För att veta vad som gått fel så måste man identifiera problemet, vad gör att man inte lär sig?

Ungefär som ovan så kanske det finns ett sätt att mäta cirkeln men knappast räkna ut den. Olika sätt att räkna division till exempel som kan göra att man nöter metoden och blir ställd inför andra sätt att räkna. Jag tror på kontinuitet, därför bör man inte bara diskutera med sina kollegor på samma nivå, utan kanske fundera på hur gör man i lågstadiet, mellanstadiet etc..

#5 Nej problemet var att hon aldrig fått lära sig vad pi är. Inte att hon kunde räkna ut något. Numera så vet hon vad pi är.

Ja då är det illa, redan romarna förstod betydelsen av pi, men hur fasen gjorde dom?

En sak med siffror men lite värre med  IXVML osv..

# 7 - Helig geometri - sacred geometry 

#4 Fast jag har då fått lära mig pi och hur man räknar ut både omkrets och area på en cirkel med hjälp av detta och jag är 27. Kanske är det så att kvalitén på undervisningen handlar mycket om lärarna som individer? Jag har haft bra lärare och vill mena att jag har fått en bra grund att bära med mig som vuxen.

På den tiden fanns det en bok som hette Hej matematik! Och som hade mängdläran som grund, vad det nu var var. Jag har aldrig förstått det och uppenbarligen inte de som läste det heller för nu ha man återgått till det gamla vanliga.

Visst är de bra att matten i skolan får mer pengar! Men pengar löser inte allt när det gäller inlärandet. Välldigt mycket beror på individen själv.

Annat måste förändras; ex. inlärningstekniken och eleverna själva måste ändra inställning till vad man ska göra på lektionerna.

Det har allför länge pågått debatter om dåliga lärare, men vet folk i gemen hur lektioner kan se ut. Tyvärr så gör de flesta av våra elever allt annat än de ska på lektionerna. Går runt i klassrummet och pratar med kompisar, kanske mobbar någon lite,använder mobilen, filmar en lärare som man lyckats provocera, som sedan hamnar på youtube till allmän beskådning. Jag råder alla som inte har kunskap om hur skolan fungerar idag, att själva göra ett besök.

Eftersom de flesta elever idag saknar respekt för hur man beter sig mot varandra och sina lärare så blir det nog svårt med en förändring. Pengar och fler lärare /elev löser inte problemen. Det är eleverna själva som måste förändras Respekten mot andra bör barn ha fått med sig redan från de var små.Minst 1/3  går åt till att reda ut konflikter. Det finns oftast ingen studiero på lektionerna.

Om det finns studiero i en klass, så hinner läraren med mycket mer när det gäller hjälp till enskilda elever

.I många andra länder finns stuidero i klassrummet och respekten för sina lärare. Där får eleverna bra kunskaper. Våra elever har inte förstått vad frihet under ansvar är.

Ni som inte förstått att det jag skriver är verkligheten, råder jag till ett eller flera besök i ett klassrum. Gärna också ett annat än där ens egna barn går.

En som varit med ett tag som lärare

# 11 - Det där är ju jätteviktigt, detta som du tar upp här. Jag har ju kommit över detta med skolåldern eftersom jag är så pass gammal att mina barnbarn inte hunnit med detta med skolgången.

Disciplin är ett måste, det måste gälla både i skolan och sedan i arbetslivet. För om alla bara ska "örla" omkring och göra andra saker - hur sjutton ska det då bli något resultat?

Nu behöver man ju inte gå tillbaka till 50-talet där lärarna fick lov att slå eleverna, men disciplinen måste tillbaka. Barn behöver ha någon som styr eftersom barnen inte är mogna att själv bestämma över sin värld. De är inte ens medvetna om vad detta får för konsekvenser när de inte bryr sig om att delta i lektionerna. Men vuxna människor vet vad det innebär och då ligger det också i de vuxnas intressen att förändra situationen, och inte lägga detta på barnen. Barn behöver rättesnören.

Så detta är en sak för både föräldrar, lärare, kommunen och politikerna att reda ut. Och det behöver inte vara en fråga om pengar, utan bara en ny ordning.

Det kanske är så att man förväntas vara hård och rättvis när det gäller klassvis, men enskilda elever ska man vara curliglärare åt. Alla lärare förväntas av föräldrar uppträda förstående och felfritt med sina barn men man ska vara hård mot andras barn.

Fy attan för föräldrar ibland

Jag beundrar alla lärare. Jag skulle aldrig klara av det yrket.

Det är såklart bra att de satsar pengar på att förbättra vår utbildning, men jag tycker man börjar i fel ände. Innan man börjar satsa pengar på specifika ämnen borde man satsa pengar på att skolan ska få bra lokaler, kompetenta lärare, hela läroböcker och så vidare. Jag går tredje året på en kommunal gymnasieskola i norra Sverige och ser alltså varje dag var det brister. Vi har klassrum där inte alla elever får plats, kurser där elever får ihoptejpade och fallfärdiga böcker eller till och med inga böcker alls, pensionärer som hoppar in som vikarier och så vidare.

Jag tror att pengarna de har lagt på matematiken skulle få större effekt om de satsades efter att man sett till att skolan är en miljö man som elev och lärare faktiskt vill vistas i.

Problemet är att man satsar på seminarier, pengarna kommer att gå till lokaler och luncher samt föreläsare som håller workshops i bästa fall. Det som kallas flum av de som nu satsar pengar. Sitta i möte om matte löser inga problem, framförallt inte när de skulle haft lektioner istället.