Man gör inte bara så, att först lova någonting för att sedan ta tillbaka detta. Det handlar inte bara om rena pengar utan det handlar också om en upprättelse.

Men det är säkert så att KD verkligen vill verka för de svagare i samhället men om de ska vara i allians med M så blir de snart överkörda. Det var ju likadant med skattelättnaden för pensionärer.

Farligheten med alliansregeringar är att man hellre ser makten och härligheten istället för att föra ut sin politik. Det där har säkert både KD och C fått erfara denna period.

Herr Reinfeldt kör sitt race oavsett….

Jag vet inte riktigt hur jag ställer mej i den här frågan. Är det så att barnen har blivit placerade på ställen som de ansvariga vet har varit dåliga för barnen?
Jag förstår att det måste ha varit en otroligt jobbig upplevelse för de som blivit drabbade, men jag förstår inte riktigt hur pengar ska kunna göra saken bättre. Ett erkännande att det verkligen har förekommit tycker jag absolut att de är värda. Men hur ska man i pengar värdera en högst personlig upplevelse? Ett benbrott 10 000kr, psykisk misshandel 12 000kr?
Sedan så undrar jag vad som gör barnhemsbarnen så speciella, vem ska betala alla barn som blir slagna av sina egna föräldrar, eller syskon? Jag vet att det kanske låter lite hårt och somliga kommer kanske inte att förstå hur jag tänker, men…

Därför att barnhemsbarnen blev satta på barnhem av samhället som skulle skydda dem. Istället blev de utnyttjade och misshandlade å de grövsta vill jag påstå. Har du intesett programmen på TV om dessa. Om flickan som fick sin kanin serverad till middag eller han som tvingades att äta djuravföring. Åt han den var han äcklig och fick stryk spottde han ut den var han olydig och fick stryk.

#3 Men ska inte samhället skydda alla barn, inte bara barnhemsbarn?
Jag tänkte på hur de som blivit utsatta för sådan behandling av sina föräldrar eller syskon ska känna inför det här. Räknas inte deras lidande? Ska inte de få en ursäkt från samhället för att samhället inte tagit hand om dem?

# 4 Nej detta var barn som tagit om handav samhället för att föräldrarna inte klarade av dem eller var föräldralösa. Att det sedan finns barn som far illa hos sina föräldrar har inte med dessa barn att göra.

Här har ju begåtts två generalfel. Det första är att samhällets ansvariga politiker genom åren inte har haft kontroll över hur utsatta barn farit illa.

Det andra generalfelet som begåtts här, är att man först lovat ersättning och sedan tagit tillbaka detta.

Sen är det naturligtvis mycket svårt att värdera lidande i pengar. Man blir ju inte fri från sina demoner för att man får 100.000 i fickan.

Det borde ju också finnas andra lösningar än att betala ut x kronor till vederbörande, till exempel möjligheter till både psykiska och fysiska terapeuter som en hjälp att ta sig ur sitt dåliga mående. För hur illa man än har blivit behandlad i barndomen så finns det alltid ett alternativ.

Sen kan jag också hålla med Mitralis om att det är mer än barnhemsbarnen som samhället borde och bör ta hand om. Vi har ju ständiga fall av mobbing där skola/samhälle inte tar sitt ansvar, bara som ett exempel.