Jag är själv från Hudiksvall och har, i.o.m med att min mamma är engagerad inom handikapprörelsen då min bror har Downs Syndrom, vuxit upp med teatern. Elvis är ju inte den första föreställningen utan typ 7-8:e. Från början var föreställningarna relativt enkla och ALLA fick vara med (även om man t.ex. inte kunde prata eller bara kunde säga "Ja") och alla fick vara med och skriva manus. Ville man vara polis, isbjörn eller åka rymdraket så inkluderades det i föreställningen även om själva föreställningen handlade om indianer. Man inkluderade det skådespelarna kände till och tyckte om för att göra dem trygga (t.ex. kunde man prata om Bingolotto, raggarbilar eller vad man tyckte var intressant). Det var enkelt och publiken var en del av föreställningen. Idag är nivån för hög och ambitiös med körsång och professionella dansare - de som inte kan prestera på den här höga nivån kan inte längre få en central roll i teatern, eller ens vara med. De som hade huvudroller för några år sedan är idag mer eller mindre exkluderade.

Att de funktionshindrade åker buss tycker inte jag är konstigt. En majoritet av dem är ganska osäkra och blir lätt oroliga och skulle förmodligen inte våga åka flygplan. Buss är de vana vid. Och att sova borta är inte "bara" - dessa människor är, generellt sett, i stort behov av trygghet och rutiner. Därför är det också påfrestande att resa runt och uppträda. Jag vet en hel del, men vill inte lämna ut någon. Men, jag kan säga såhär, teatern på den här höga nivån är psykiskt påfrestande för skådespelarna.

# 1 Intressant att höra, det var vad som kom framkom med den "andre" som hoppat av.

Det jag reagerade på var att de fått stiga upp kl 04.00 för att sätta sig på en buss zom gick till färjan från Visby och sedan direkt från färjan i Nynäshamn på en annan buss till Hudiksvall.

Det har ju skrivits en del i tidningarna häruppe, jag avvaktar lite innan jag uttalar mig. Det man kan konstatera att några politike/cheferr verkar haft det bra utan att göra något. Man verkar ha släppt allting åt sitt öde och låtit Pär köra sitt race.

Föreställningen skulle ju inte blivit så populär som den blev om det inte var ett högre tempo…?

Jag hoppas inte dom "mindre" föreställningarna försvann helt, där alla var med.

#4 De mindre föreställningarna (som faktiskt var ganska stora med ett 20-tal fullsatta föreställningar på en teater som tog ett 100-tal åt gången) finns inte längre.

#5 Det var ju tråkigt att höra. Det borde dom starta upp igen.

#6 Jag tror tyvärr att teatern blivit associerad med krav av de som tidigare medverkat och att intresset därför inte är lika stort längre. Bland Hudiksvallsborna är meningarna också delade. Sedan är det ju också så att bland de här människorna så är "Livet-går-vidare-tänket" otroligt etablerat, och det är ju tur! Teatern var en sak i livet, men det är lika roligt att bowla, fika eller väva en matta på daglig verksamhet.

#7 Jepp, jag vet att dom har sånt tänk :) Men det gör ju inte det hela mer rätt, om du förstår vad jag menar.

#8 Nej, det gör det ju inte. Men jag är mer bekymrad för de som fortfarande medverkar i teatern. För flera har detta kändisskap blivit svårt att hantera; man ser sig som en skådespelare som är förmer än andra och vissa har fått ett ganska fult socialt beteende. Det är ju svårt för "vanliga" skådisar att hantera kändisskap - hur svårt är det inte då för någon som mentalt ligger på 5-10 år? Vad händer när föreställningarna en dag tar slut? De som medverkar just nu är ju de som är "minst" störda och för dem kanske det inte kommer att räcka att i framtiden gå tillbaka till att hugga ved som daglig sysselsättning.

Mats har hoppat av ICA reklamen också.

Jag tycker att allt det där växte för mycket och tyvärr så spårade det till slut ur.
Jag såg en av deras uppsättningar någon gång mellan 1999 och 2003, har jag för mej, jobbade i Hudik då så det måste ha varit nånstanns där  Hur som helst så var det en mycket trevlig teater och som jag uppfattade det så var det inga "riktiga" skådespelare med då. Det var ju lite det som var charmen tycker jag i alla fall. Om jag vill se "riktiga" skådespelare så kan jag ju gå och se vilken uppsättning som helst.
Jag jobbade med en av de som var med i uppsättningen och då blev det ju lite extra roligt att titta