Känner igen mig i mycket av det du säger - och i värsta fall så blir det ett klass-samhälle i stora drag i sverige. Vilket jag tycker är extremt sjukt. Ett lands moral är samma sak som hur den tar hand om sina sjuka - och människornas moral i landet är då den samma.

Det är ju det som är arbetslinjen:

Arbetslinjen är väl att alla som kan ska jobba, inte att de som inte kan jobba ska anses som parasiter och förnekas livskvalitét.

# 2 Det är som du säger, det är arbetslinjen som gäller.

För att svara på T.S inlägg så vill jag säga att nej, man ska naturligtis inte vara bunden tll hemmet 24/7. Det är bara så att en del vill inte se att man mår bra någon gång.

Själv är jag också sjuk och har sjukbidrag så jag vet hur det är. Bor dessutom granne med en som arbetar  på Försärkingskassan vilket inte underlättar precis.

Nu har vi inga barn och min man har ett arbete med god inkomst så det fattas oss inte något materiellt. Men gud nåde mig om jag mår lite bättre någon dag och är ute och gör något i trädgården själv, då får jag genast höra detta.

Det blir så fel alltihopa. Tyvärr finns det många som fuskar med detta och får sjukpenning + jobbar svart eller bara får sjukpenningen och ligger hemma. Detta gör såklart att många tror att bara för man klarar att ta sig ur sängen att man klarar att jobba. Någon kanske borde förklara för dessa att det kanske vore som att be dem, bara för de kan gå till kiosken på hörnet kan de springa ett 5 h maraton. Grovt exempel men ni förstår nog.

Folk som fejkar ska bara åka dit så det smäller om det. Saken är ju att till och med om man har hel sjukersättning, även enligt de nya reglerna, så får man jobba 5 timmar i veckan, den så kallade åttondelen.

Men att gå på puben då och då, shoppa, fika eller göra nått kul ska man inte få enligt en del.

Jag kan bara tala för mig själv men om jag väljer att gå ut och dansa så vet jag att jag får lida rätt bra för det dagarna efter, å då pratar jag inte om baksmälla pga alkohol. Samma om jag väljer att gå en promenad, röja i förrådet eller baka bullar. Allt ger konsekvenser.

Men jag gör det ändå, för jag tycker det är viktigare att må bra i själen än att försöka undvika smärta så mkt som möjligt. Smärtan kommer jag ändå att få leva med resten av mitt liv.

Det folk inte inser är att vi som ex har min sjukdom kan göra det mesta. Fast inte regelbundet, men då och då när man har bättre perioder.

Sen tycker jag nog att alla människor har rätt att ha en viss levnadsstandard och jag tycker definitivt att alla som vill och klarar av det, har rätt att skaffa barn oavsett om man går på soc, har sjukersättning eller liknande. Och även om det inte är en idealisk tid att planera barn när man går på soc eller är arbetslös så kan man bli på smällen även med skydd. Ska man tvingas till abort då? Eller ska man tvångssterilisera folk?

Jag är också en parasit, jag är en löneslav i offentlig tjänst, inte fan bidrar jag med annat än kostnader. Fast mina chefer blir fler och fler medans vi blir färre.

Det är superhårda regler.

#8 HAHAHAHA Total win.

Den var bra

#8 Den var rolig men tyvärr så stämmer den ganska bra och blir samtidigt lite sorglig.