Så vad är din önskan? Ett parti som både värnar kollektivet och den enskilda individen?

Det låter fint, men hur lång tid tar det innan det partiet blir till en diktator?

Grejen med två block (eller flera) är att oppositionen håller koll, argumenterar, ger alternativ osv. Utan opposition faller hela demokratitanken.

#1 Jag är nog benägen att hålla med.

#0 Det skulle vara intressant att höra vad du har för förslag/alternativ som skulle vara bättre och hur de skulle fungera.

TS. Jag förstår inte riktigt vart du vill komma. Jag vill gärna höra dina synpunkter på alternativ.

Jag har inte funderat särskilt länge på det här.

#1Jag tycker givetvis att riksdagen ska bestå av flera parter. diktatur är det mest effektiva och bästa för ett land, om diktatorn vet vad som är bäst för sitt land och vill det som är bäst för sitt land vill säga. Men det är nog näst intill omöjligt som historien kan visa. Det fungerar ju så i tillexempel en skolklass. Då vet läraren vad som är bäst för eleverna och hon har tillgång till allas åsikter och vill förhoppningsvis det som är bäst för eleverna.

#2 jag tycker att varje geografisk region i landet ska få rösta fram sina representanter men dom representanter ska inte var knutna till någon speciell ideologi utan ska rösta utefter sitt eget samvete och vad han eller hon tycker är bäst för landet.

Så hur vet jag vem jag ska rösta på, om den personen inte har en agenda/partiprogram? Hans eller hennes "samvete" kan ju skifta från fråga till fråga.

Till och med min man och jag, som i det mesta har samma åsikt, kan emellanåt vara helt oense om saker. Hur ska jag då kunna lita på att en helt främmande människa kan representera mig, om de personen ska kunna byta åsikt lite då och då?

#4 Så jag ska rösta på en "hemlig person" som jag inte har en susning om vad hon/han tycker är bäst för landet?

Då kan vi ju lika gärna dra lott om att en person i varje region ska representera regionen en viss period och enda kravet är att de följer sitt samvete.

Dessutom, en lärare är inte att sammanlikna med en diktatator. En lärare kan bli uppsagd av rektorn, kommunen, föräldrar (efter påtryckning) osv. En diktator bestämmer själv om han vill sluta vara diktator.
Ofta lämnar han makten till sin son. Möjligtvis blir han mördad av folk som tröttnat.
Kolla Nord-Korea, tex. Eller läs på om Kambodja (Pol Pot o Co), det var en som handlade efter sitt eget "samvete" och vad som "var bäst för landet". Eller vad man nu kallar det…

Det är väl snarare ett problem för demokratin om de olika partierna blir alltför lika. Vet vi inte hur de står i olika frågor går det ju inte att rösta på de vi tycker har de bästa åsikterna. Ekonomiskt svaga och utsatta i övrigt har då ingen röst. Som lärare brukar jag säga att ett bra mått på demokrati är hur de sköter sina minoriteter, att alla har en röst.

Lärare har en fördel, de (bör iaf) vet vad en kurs ska innehålla. Utifrån det har man en viss makt/fördel framför eleverna. Däremot ska man kunna motivera eleverna och förklara varför man går igenom olika delar. Jag ger förslag på områden och eleverna väljer t.ex. redovisning. Jag kan däremot ha vissa krav att nån gång blir det skriftligt prov, muntlig redovisning, mediapresentation och så vidare, för att alla ska få en chans att redovisa på det de är bäst på. Skulle en majoritet få bestämma allt kan det hända att minoriteten aldrig får vara med och bestämma. På så vis är jag nog diktatorisk. Roligast brukar vi ha när vi vänder på steken och eleverna gör ett prov som jag måste göra, då får de ha lektioner och allt med mig istället.

#5 och 6. Jag menar inte att det ska vara någon slags främmande person du röstar fram. Politiker ska kunna marknadsföra sig själva och säga vad de står för. Att politiker ändrar åsikter för att passa in i sina partier känns inte helt demokratiskt.

#7 Jag vet att det var en dålig jämförelse. Det jag menar är snarare att om elever i årskurs sex skulle fick välja mellan matte och rast skulle dom välja rast. medans läraren säger tvärtom för att han vet att barnen kommer tjäna på att lära sig matte.

Pol Pot Ville kanske göra det bättre för sitt land och han trodde kanske att han gjorde rätt men bara för att han ville tro det betyder inte att det var rätt. Han visste inte vad som var bäst för sitt land. Hitler trodde ju att han gjorde den ariska "rasen" starkare genom att utrota judar. Stalin ansåg att eftersom inte arbetarna och bönderna visste vad som var bäst så skulle han ha rätt att göra saker mot deras vilja. Men det betyder inte att dom gjorde vad som var rätt för sina länder. Dom gjorde tvärtom. diktatur funkar inte för ingen kan veta vad som är bäst för landet. Och även om det fanns någon tvivlar jag på att alla skulle lyda denne någon blint.

#8 Du låter som en fantastisk lärare. Och det du säger om minoriteter är viktigt. Jag tror att t.ex Dömda brottslingar, Läkare mot abort och andra minoriteter ska få göra sin röst hörd i frågor som rör dom. En majoritet av landets befolkning är för abort men en del läkare är emot abort. Vi kanske inte ska förbjuda abort för de men en läkare ska få avstå från att utföra det.

#9

Helt rätt att du funderar i de banor du har och är kritisk, det är så man för utvecklingen framåt. Det är ju en förutsättning för att få höga betyg, även i "nya" skolan.

Alla lärare tror de är unika, även jag, men de får ofta oförtjänt stämpeln värdelösa. Såg att du var från Norrbotten, där gjorde jag mitt första staplande lärarår i Arjeplog. Lycka till!

Det finns fler val än demokrati och diktatur, det jag själv förespråkar är en typ av autokrati, en enväldig ledare som har ett helt folk i ryggen i merparten av alla beslut. Gärna en ledare som lyssnar till sitt folk, som håller fria, rådgivande folkomröstningar i viktiga frågor.

Men för arbetsmarknadspolitiska, ekonomiska och andra frågor som kräver yrkerkunnighet är den gamla ståndsriksdagens en inspiration.
Facket, riksdagen och arbetsgivarnas organisationer borde smältas samman till en enda som kan diskutera alla de frågorna som rör dem.
I de frågor de inte kan komma överens ska statens regering, d.v.s. ledaren avgöra som en opartisk domare, eller tillsätta någon som gör det.
M.a.o. en variant av detta http://sv.wikipedia.org/wiki/Korporativism

diktatur är en regering i strid med sitt folk och faller alltid i slutändan av interna stridigheter. Demokrati sliter sönder landet i fraktioner, eller urartar till en diktatur.
Mer passande är att kalla det hela demokratur ;)

Demokrati har andra dåliga inbyggda värderingar.
Som att alla ska vara exakt lika mycket värda, oavsett prestation.
En odugling kan låta bli att bidra, kan loda på systemet i 10 år och ännu ha rätt att påverka det i lika stor grad som en läkare som studerade i 10 år och räddat otaliga liv och gjort oerhörda insatser för landet.
Hur kan det vara rättvist?

Demokratin är vad man kallar 'nivellerande', den förintar briljans och gynnar istället de sämsta med tillhörande egenskaper.
Kvantitet (antal röster) sätts framför kvaliteten, som dalar.
Det blir också följaktligen så att "val" urartar till bröd och skådespel, en popularitetstävling där den som kan kasta mest skit och ser snyggast ut vinner för stunden och handlar mindre om ledarnas kvalitet, moraliska karaktär, handlingsförmåga eller realpolitiska förflutna.
Tillsatta nämndemän i min vision av samhället ska alltid behöva svara till ledaren, eller folket, om de anser att de misskött sig.

De ska avgå omedelbart om man kan vederlägga korruption eller kriminellt beteende, de ska vara ett föredöme för landet, inte en skamfläck som bara kostar och dräller.
Istället för lika värde per automatik ska värde utdelas efter arbetsinsats, studier och flit. Likar är man enbart om man förtjänat det.

Så autokrati, självstyre, och meritokrati, status/makt/resurser utdelat på grund av meriter är optimalt.
Med det sagt ska man ändå ha ett socialt skyddsnät för de svaga och sjuka så att de kan komma på fötter igen.
Lika grundförutsättningar ska alla ha, men vad de sen gör av det avgör deras värde för samhället.
Daltande med kriminella element, att designera förövare som offer m.m. bakåtvänt tänkande måste omedelbart upphöra.

#11

Ja det är ju själva grunden till fascism som du beskriver, det har ju heller inte fungerat eftersom de som tror sig vara kompetenta sällan är det i allt. En läkare som räddar liv i tio år gör ju det han är bäst på. Det är inte lika säkert att han är bäst på att bygga infrastruktur. Därför bör vi ha demokrati, de som representerar oss bör därför vara demokratiskt tränade och förstå processen. Det är ju en viss tröghet i det systemet som är bra. Det är sällan man får igenom oigenomtänkta beslut. En diktator kan ju ta beslut på eget bevåg som inte är så bra vilket kan leda till misär i förlängningen.

#0

Det är faktiskt sällan man har olika åsikter i riksdagen. Man har visserligen kompromisser ibland men många stora beslut är man överens om. Skolan är ju ett exempel, den förändring som nu genomförts har gjorts i samförstånd. Media fokuserar på oenigheter så därför blir ju bilden av partier att man ständigt är oense. Tjäbblet är ju också något man gärna vill beskriva. Politiker är ju inte helt utan skuld, de vill ju gärna profilera sig och visa upp sig. Är man tillräckligt kontroversiell får man utrymme i media. Vi har en SDare här i vår kommun som är emot det mesta, fast i fullmäktige drar han upp saker som inte har med kommunala frågor att göra. Han vill ha allt på återremiss och hänger inte med i svängarna.