Hon må ha varit en otrolig sångare, men missbruk är missbruk, och i min värld blir du en automatiskt dålig morsa om du sysslar med det.

Nu stöttar jag inte han, eller hans uttalande om dom norska dåden.

Det är inte någon skillnad på när en kändis knarkar och när någon annan gör det - inte i min värld i varje fall. Men tydligen ser alla det extremt hemskt när andra gör det, fast inte när kändisar gör det? Hur går det ihop?

Det kan väl finnas rätt och fel tillfällen att utrycka det på.

#2 Där håller jag med.

En knarkande förälder är en dålig förälder så det så.En sådan skall med omedelbar verkan förlora vårdnaden om sitt barn. Knarkare kan ju inte själv bedömma när dom gör rätt eller fel hur skall de då kunna ta hand om ett barn??

Klart att det är olämpligt att knarka när man har ett ansvar för någon annans välmående och säkerhet.
Men jag anser ändock att man kan visa lite respekt för de sörjande och den avlidna i alla fall den närmaste tiden kring dödsfall och jordfästning.

Hm, jag tycker inte att problemet är att hon nyss dött, utan att han säger att knarkande är ens eget val eftersom ingen tvingat en. Det låter väldigt liberalt för att komma från en sosse. Kan ju sägas samma om alla kvinnor som jobbar inom vården, som gör det mesta hushållsarbetet i hemmet etc, för visst är det ju ett val: man TVINGAS inte att jobba där eller att sköta fler sysslor än mannen.

Har man läst samhällsvetenskap så är man antagligen medveten om hur starka normer och strukturer är för att få en individ att skilja reella valmöjligheter från icke-reella valmöjligheter. Vi fostras alla in i roller, som den generaliserade andre ("samhället") sedan "tvingar" oss att hålla i och med att vi tenderar att internalisera dessa värden, och gör vi det inte så blir vi normbrytare och därmed avvikare och onormala och dåliga.

Som en knarkande mamma. Där bryter hon rollen som en god mor, och får skit för det. Jag ser inte att en knarkande förälder automatiskt är en dålig förälder även om risken väl är större. Jag ser heller inte som ett helt eget val, för jag tror inte på att det finns något så som helt egna (oberoende) val. Inte sagt att vi inte gör val, men ibland är våra REELLA valmöjligheter betydligt färre än vad man vid en första anblick kan se.

Hon är en kvinna, mamma, idol - hur räcker tiden till? Hur mycket press har hon inte känt under sin karriär? Det är inte en ursäkt, men det kan vara en förklaring.

Detta är väl ett tydligt exempel på hur vissa inte kan skilja på privatliv och profession och inte förstår vad som förväntas av en beroende på vad man har för yrke. Internetetikett är något nytt för många - man är inte anonym. Själv är jag förskollärare och kan helt enkelt inte skriva vad som helst på Facebook då föräldrar och arbetsgivare kan få fel intryck. Så är det bara.

"Hon är en kvinna, mamma, idol - hur räcker tiden till? Hur mycket press har hon inte känt under sin karriär?"

I såfall borde vi ha fullt av knarkande småbarnsföräldrar överallt. Fast det är klart, narkotika är dyrt så de har kanske inte råd?

#8. Bland idoler så råkar det ju vara så att vi har det också.

Nog tror jag att tiden räcker till för en artist som denne, hon står ju inte på podiet varje dag kanske inte ens varje vecka.Knarkande är något som de av nyfikenhet kan hamna i och har man nära till det som i hennes fall då ligger det nära till hands att hon provar, vilket hon gjorde ordentligt.

Att vara utarbetad eller så räcker inte som ursäkt, tänk på alla de småbarnsföräldrar till 8-10 barn skall de vara knarkare för att tåla pressen, svaret är givetvis nej.

Att en knarkare är en dålig förälder det vidhålles just på grund av att denne saknar det ansvar som man skall ha som förälder.

Att ge sej på ett sorgesällskap är ju direkt opassande man måste tänka på de efterlevande kanske ingen av dem knarkar och då är det extra tragiskt för den som sörjer.

I det här fallet så tycker jag nog att Whitney Houston inte tog det ansvar för sitt barn som hon borde och det skulle inte förvåna mej om hon går samma knarkväg som mamman.

På 70 talet hade jag hand om ett par männ i 4 år som kom ifrån avvänjningskliniker i Stockholm och jag måste erkänna att jobbigare tid än att ha ansvar för dem har jag aldrig haft förr eller senare. Tyvärr så klarade sig inte den ena av dessa två, han avled på 80 talet i skrumplever och lunginflammation. Den andre han har kommit ur knarkandet och lever i en mellanstor stad i mellersta norrland är gift och har barn som han tar sitt ansvar för.

Det går att skriva mycket om detta med knark men det är ganska lönlöst då de som har problemet inte bryr sig oftast, en knarkare är i en annan värld.

En bra slogan är:

EN KNARKARE ÄR ALLTID KNARKARE, även om han/hon slutat