Nu äntligen har det klämts åt på en öm tå. Självklart så påverkas förhållandet mellan barnens föräldrar och mor och farföräldrar. De äldre hinner ju inte eller orkar inte ta hand om barnbarn efter¨en tung arbetsdag, Ju äldre man blir ju tyngre blir varje arbetspass oavsett vad du sysslar med.

Relationen tror jag inte påverkas nämnvärt eftersom människan är bra på att ställa om sej snabbt och bemästra den sittuationen.

Pensionsålder bör nog vara kvar där den är idag och frivillighet bör råda om någon känner för att jobba längre, alla har ju inte barn och barnbarn, de har kanske också ett relativt lätt jobb som de orkar utföra så varför inte låta dem jobba tills dom själv vill gå i pension.

Den där moroten som de menar skall ge mer pengar i plånboken om du jobbar längre, tror jag inte ett dugg på, folk som går på det är det synd om, om de gör det för att de tror att de skall få mer i pension när de väl går i pension, blir lurade. Anledningen är att de då är svagare fysiskt den dagen och de får inte så lång tid att vara pensionär innan de dör. Moroten om mer pension blir en flopp, det är bara staten som tjänar på detta.

En som jobbat och betalat in till sin pension i hela livet bör få sluta jobba senast vid 65 års ålder, då kanske de hinner med att umgås med sina barn och barnbarn, ha ett fritidsintresse som de alltid drömt om, jobbar man längre så blir något lidande det är helt klart.

#1 Hoppsan, skulle stå barnbarnen. Ändrar det nu.

Kom av tråden lite, det blir färre nya arbetstillfällen för de unga som skall avlösa de gamla vårdgivarna i vården. Gamla stötar klöser sig fast på sina tjänster så länge det går utan hänsyn till de som behöver komma in på arbetsmarknaden, det tror jag skulle bli resultatet.

Det får bli som med min ena bror, det är barnbarnbarnen han passar.

Sedan har vi ju glömt facket, men de gör nog ingenting skulle jag tro. Är det ett förslag att man får jobba som man vill innan man tar pension och då i vilken ålder som helst mellan 65-75 då får dom som vill väl göra det. Jag har pension redan nu men tycker synd om dom som kommer efter. Att det blir färre jobb om de gamla skall vara kvar längre det förstår ju en treåring, vilka jobb skall de nya då ta, jag menar våra unga?

Ja vart står facken i dessa frågor?

Så vitt jag vet så är det total tystnad ifrån facket, något uttalande i höstas var det men sedan har de knipit käft. Komunal som det gäller har tryvärr inte gjort mycket för de stackars undersköterskor som går på knäna i jobbet, stor arbetsbelastnuing, tunga lyft är det för alla går inte att lyfta med sele. Min fru som är 60 hon sliter ont det ska gudarna veta men hon resonerar så att snart har hon pension och kan sluta om hon vill. Synd bara att kvinnan är totalt utsliten om hon kämpar 5 år till.

Detta vansinne med delade turer skulle ju enkelt gå att lösa om kommunen skulle prioritera det, men de gör dom inte, de satsar på sim/sporthallar i stället.

Jag skickade in ett förslag att de skulle införa 8 timmars pass och de som då jobbar halvtid eller mer skulle fylla upp för varandra för att slippa delad tur.Detta föll inte i god jord det vet jag nu. Problemet de har i kommunen är att alla har rätt till heltid så därför faller förslaget då en del jobbar mindre av olika skäl.

Samma för oss, SKL verkar ha mer inflytande än medlemmarna.

Gällande relationen till barnbarn så tror jag att många har missat att samhället inte ser ut som det gjorde för någon generation sedan; unga flyttar för att studera/arbeta och blir kvar på orten och har då inte sina föräldrar i samma stad när de senare får barn. Jag bor i Uppsala och arbetar som förskollärare och det är kanske hälften som har mor- eller farföräldrar på orten. Att ha dem i Stockholm räknas som nära här. En del har dem i ett annat land. Sedan är det också så att vad som förväntas av en farmor inte är samma sak som på 70-talet. Idag får man åka på weekendresor, spela golf och fika med väninnor istället för att baka bullar och vara barnvakt.

Gällande anhörigvården så ser jag på nära håll att ett jobb kan vara en slags frizon när man har en sjuk partner hemma. Man kan inte ensam ta hand om sin sjuka partner 24 timmar om dygnet och samtidigt orka/kunna leva.

Efter att ha läst den ingående frågan i tråden kommer jag på att staten vill lägga mer ansvar på kommunerna genom att höja pensionsådern, det är som det sagts här att de som vårdar en anhörig inte finns tillgänglig på samma sätt om makan eller maken skall jobba längre. Kommunen blir det ju då som får överta ansvaret och äldreboenden blir proppfulla med behövande människor.

Mistralis har ju rätt på flera punkter om detta med äldrevården, famlijerna skulle slås isär effektivt med höjd pensionsålder, barnbarnen kan inte då besöka och hålla kontakt med mor och farföräldrar på samma sätt som nu eftersom den gamle är på jobbet.