Jag tror personligen att pojkar i den åldern faller lätt för grupptrycket och det brukar vara i många klasser att man inte ska vara den som sitter längst fram och räcker upp handen utan man ska sitta längst bak och busa.

Det känns dock som om denna antipluggkulturen är relativt ny i den grad den är nu bland pojkar så om dessa generationer nu inte klarar sina betyg är det högst troligt att de inte får det bättre i arbetslivet.

Den enda åtgärden som är rimlig är egentligen upplysning. Föreläsningar om hur viktigt det är att ta studier på allvar.

Om man för en stund bortser från individen så är det skillnad på hur flickor och pojkar tar åt sig kunskaper och vilken pedagogik som används kan vara en faktor i att det blir skillnad i kunskaper.

Nu vet jag inte hur det ser ut i svenska skolor men studier i många andra länder har visat på en skiftning i hur man lär ut som har gynnat flickorna. Framför allt så ser man en klar fördel för flickorna om eleverna själva får planera och ta ansvar för sin utbildning jämfört med en mer strikt och lärarkontrollerad undervisning där pojkarna gör bättre ifrån sig.

I länder med pojkskolor där undervisningen har anpassats för pojkars inlärning så ser man klart en skillnad jämfört med skolor med den vanliga pedagogiken.

Som sagt var så vet jag inte hur det ligger till i svenska skolor men här är en bra artikel att läsa. http://www.ascd.org/publications/educational-leadership/sept06/vol64/num01/Teaching-to-the-Minds-of-Boys.aspx

Men om ett föräldrapar  har en pojk och en flicka borde de då inte ha samma förutsättningar för att kunna lära sig något? Dvs få samma hjälp hemmifrån? Är det inte könsrollerna som slår igenom där också?

I USA ser man alltfler pojkskolor som det sägs att de slipper distraheras av tjejer. Istället för att försöka imponera på tjejer så ägnar de sig åt studier. Som man och före detta tonåring så kommer man ihåg hur hormoner stod i vägen för det som borde ha varit viktigt. Sen tror jag lite på att förväntningar styr, flickor ska vara skötsamma, det accepteras att pojkar är lite mer struliga. Det ger väl i sin tur att man missar en del man borde lärt sig. Tycker dock att skillnaderna blir mindre för varje år, tyvärr åt "fel" håll för att gynna studier.

Det var visserligen några år sedan jag gick i niondeklass, men inte alltför många. I min klass var det "givet" att de populära killarna hade bra betyg. Jag gick i en skola där många var mindre bemedlade (invandrare och arbetarklass) men då jag bor i en universitetsstad var det en del som hade högt utbildade akademikerföräldrar också. Jag tror att det kan ha påverkat det hela. Det blev liksom "coolt" att ha en chans här i världen, att visa att man tillhörde akademikerbarnen och inte arbetarklassbarnen.

Min pojkvän som kommer från Lomma kommun (en av de mest välmående i Sverige) drogs däremot av problematiken att det var sjukt töntigt för killar att plugga. Där hade de flesta föräldrarna gott om pengar, men de hade det från företagande och inte från särskilt långa studietider. Studiemotivationen hos barnen var lägre än på min "problemskola".

Jag tycker det är en intressant anekdot, om än inte jättevetenskaplig ;). Det visar lite hur olika "pluggkulturer" kan bildas beroende på sammansättningen av grupper.

Sen vill jag tillägga att min fjärde fråga i #0 inte var något jag tycker själv. Jämställdhet är att människor ska ha samma möjligheter till ett "fritt" liv, och om något gör att killarna har det svårare i skolan så minskar det deras frihet. Sen måste man dock även fortsätta jobba för samma jobb - samma lön för kvinnor i arbetslivet. Men det ena (att män har en bättre lön) rättfärdigar inte det andra (att de har det svårare i skolan).

Någon som vet hur ligger det till med betygen innan nian? Gäller samma problem i låg/mellanstadiet eller är det i högstadiet det smäller?
Jag undrar om hela den problematiska boys-will-be-boys attityden inte är något som barnen börjar lära sig långt innan det.
Om jag inte minns det här helt fel nu så har jag för mig att när min mamma gick en kurs (hon jobbar som lärare) om neuropsykiatriska sjukdommar och barn så berättade dem att nästan dubbelt så många pojkar fick diagnosen ADHD, för att dom fick dom typiska symtomen medans flickor tog på sig "nice girl"-stämpeln och istället blev stjärnelever (under mycket osynlig ångest). Hur kommer det sig? Är det bara så att småpojkar är vildare, eller är det upplärt så?

Uppdelade pojk/flickskolor tycker jag förresten låter mest fånigt, skulle tjejer inte vara lika intresserade av att "impa på killar" som killar är att "impa på tjejer"? Det är inte alls intrycket jag har fått. Nej, jag tror definitivt inte det är där skon klämmer! Dessutom skulle det bli extremt problematiskt för HBT personer, speciellt transindivider.

#6 Dom undersökningarna som jag har läst visar på att det är hur undervisningen är upplagd pedagogiskt som är skillnaden på hur bra pojkarna gör. Det har alltså inget med att göra om pojkarna störs av tjejer eller försöker imponera.

Undersökningarna jämförde resultat i pojkskolor före och efter dom hade ändrat på sättet dom lärde ut. Det intressanta med undersökningarna var att eftersom dom gjordes i pojkskolor så hade interaktion mellan könen inte någon relevans för resultatet.

Så i dom fallen var skillnaden på hur undervisningen bedrevs den stora skillnaden på hur bra eller dåligt pojkarna gjorde. Innan var attityden att det var pojkarnas fel med att dom inte ville lära sig och att det inte var tufft och så vidare. Så resultatet visade att pedagogiken var utformat på ett sätt som passade flickor bättre än pojkar. Många av dom här lärdomarna används nu i skolorna för att hjälpa pojkarna att prestera bättre och det har fungerat.

Pojk och flickskolor kan fungera väldigt bra för en del elever medan för andra så fungerar samskolor bättre. Det är bra om det finns val.

#2. Har inte hunnit läsa ditt länkade dokument än, men tänkte göra det snart. Hade du kanske kunnat skriva en kort sammanfattning om vad det egentligen är för skillnad mellan pedagogiken? Alltså mycket kortfattat. Eller måste man läsa hela för att förstå?

#8 Tyvär så har jag dom undersökningarna i en bok och det är inte lätt att sammanfatta. Jag skall se om jag kan hitta några av dom på nätet.

Pedagogik lever en undanskymd tillvaro på skolor. Administrativa och ekonomiska frågor styr. Man sätter visserligen upp mål men man ges inte möjligheter att genomföra dem. På sin höjd så har man möte och eventuellt går på någon föreläsning om problematiken.

#10 Vad tycker föräldrarna och vad gör dom åt det. Eller är det fortfarande så som på min tid att föräldrarna inte hade något inflytande på hur skolan sköttes.

Skolan kan ha visioner men inte ekonomiska resurser att genomföra dem. Tyvärr tror jag att de sällan vet hur det i verkligheten fungerar. Vi har till exempel gjort en "satsning" på entreprenöriellt lärande som kräver en del tid och planerande för att kunna genomföras. Samtidigt så drar man ner på timmarna per ämne och utökar administrativt arbete för lärarna. Utåt sett satsar vi alltså på entreprenöriellt lärande, i verkligheten så har vi mindre tid att genomföra det. Trycket är också stort på att föreläsa och schemat baseras på det, istället skulle man behöva blockschema och utbyta tankar och planera med andra lärare. Vi träffas alltmer sällan över ämnesgränserna. Det hela blir en ekonomisk fråga när det är våra timmar som ska utnyttjas på annat sätt än själva pedaggogiken och lärandet. Jag tror också det är resultatet av att pojkar får sämre betyg, man mäter inte faktiskt kunskap utan vad man kunde vid provtillfället. Pressad tid gör att man föredrar tentamenstillfällen som mätning av kunskap. I lagar och förordningar så ska man mäta kunskapen vid kursens slut. Vi ska alltså lära ut, inte enbart mäta olika moment vid olika tillfällen. Nu har man senarelagt nationella prov, det kan bero på att man vill ha dem så sent som möjligt i kursen. Förut kunde till exempel matte a ha nationellt prov vid en tredjedel eller halva kursen. Sedan kunde man klaga på att betygen var högre än resultaten på nationella prov. I verkligheten så betyder det att de lärt sig mer än vad de kunde vid tidpunkten för provet. Framförallt Björklund har ju använt sådan statistik som grund för att göra om skolan.

Tyvär har det administrativa arbetet ökat i flera yrken som lärare, polis och sjukvården. Det ger tyvär mindre tid att göra det riktiga arbetet. Mycket av det administrativa arbetet skulle kunna skötas av annan personal än lärarna.

Naturligtvis så måste kunskaperna mätas under hela året och inte bara i slutet. Eftersom kurserna är standadiserade så är det inte svårt att ha färdiga prov som inte skall behöva ta så mycket tid. Det hjälper ju knappast Sture om han får reda på i slutet av året att det inte går bra.

Jag tror att ändringen måste begäras av föräldrarna. Om lärarna protesterar så lyssnar inte politikerna men om föräldrarna(väljarna) protesterar så lyssnar dom mer. Där jag bor så försökte regeringen dra ner på lärare i tillägsämnen men föräldrarna protesterade tillsammans med lärarna så politikerna backade.

Sedan tror jag stenhårt på modellen vi har där det är en styrelse av föräldrar som styr skolan tillsammans med rektorn. Regelbundna möten mellan föräldrar och styrelsen gör att alla har en chans att vara med i utformandet av skolan.

Så det är dags för dom mesiga svenskarna att för en gångs skull stå upp och säga till om hur dom vill ha det.

Ja barkar det åt skogen för någon elev så måste man ju ha koll på det. Det jag menar är att man kan inte förutsätta att elever har lika mycket kunskap i början av en kurs som i slutet. De har ju ofta 10 - 12 kurser varje vecka,på gymnasiet. Ibland händer det att man missar något i något ämne. Får de då inte tillfälle att prata med läraren ifråga, eller rättare sagt att den inte hittar tiden åt eleven så blir det svårt att komma ikapp. Det är ju inte heller sällan man åker utomlands tillsammans med familjen fast man ligger efter i skolan. Problemet är ju då att man missat ibland en tiondel av kursen och även mer om det är en thailandsresa. Resursdagar är det inte lätt att få till tyvärr. I några ämnen har jag kunnat ha det förut men nu räcker inte tiden till. Snarare så att man får skippa vissa moment istället. 85 timmar samhällskunskap minus temadagar av olika slag, simning med livräddning, riskettor, uppkörningar, plötsliga föreläsningar och massa annat "snor" också tid. Allt är naturligtvis jättebra att kunna och göra men tiden försvinner lik förbaskat. Kom upp i 67 timmar i år i en klass.

Det verkar ju inte klokt. Du menar att en elev på gymnasiet gör 10-12 kurser samtidigt. Varför? Där jag bor har vi på dom sista tre åren i highschool (dom sista tre åren innan eventuellt universitet) först 8 ämnen som i näst sista året går ner till 6 ämnen och det sista året där man koncentrerar sig för den inriktning man vill ha på universitetet har man 5 eller 6 ämnen.

Att ta ledigt för att få åka på semester får du enbart om du kan påvisa att det är till fördel för något av ämnena, som tex språk, och om du ligger före i studierna. Eleven får också en rapport varje månad som visar hur dom ligger till i dom olika ämnena.

All extra activitet som musik, sport, övningskörning och annat får man göra om man hänger med i kurserna. Om man halkar efter så drar man in på sådan tid tills dom kommer ikapp. Basämnerna är viktigast.

Mina elever som går ut får betyg i 26 kurser, en del 27. Vissa som Svenska, Samhäll och Idrott går över två år. I år har de haft historia, samhäll, Svenska, Projektarbete, individuellt val, textkommunikation b och c, mediekommunikation b, arbetsmiljökunskap, multimedia och åtta veckors praktik. Det är det lugnaste året. Tidigare har de haft mediekunskap, mediekommunikation a, medieproduktion, matte, engelska, ytterligare två eller tre individuella val, religion, ljudmedier, textkommunikation a, rörlig bild, grafisk kommunikation, foto, trafikantkunskap idrott a, estetisk verksamhet och jag har säkert glömt något.

Det är ju en omöjlighet att få någon djupare kunskap i så många ämnen. Varför är det på det sättet?

Såg på TV att killarna gör bra ifrån sig på Nationella proven, men får sämre betyg än tjejerna som skrev sämre på de Nationella proven.

Kan det vara så att det inte är hos killarna och tjejerna "felet" ligger utan att det är hos lärarna som ska göra högst subjektiva bedömningar baserat på ett flertal "mjuka värden", så som exempelvis visat intresse under lektionerna.

#18. Jag skulle inte kalla det "högst subjektiva bedömningar" då det ingår en massa andra prov och inlämningar under hela läsåret som ju ska utgöra det största betygsunderlaget. Frågan är om, och i så fall varför, killarna inte presterar lika bra under resterande del av terminen?

Skolkar de mer? Lämnar in färre uppgifter? Räcker upp handen mindre? Sover mer på lektionerna? Sitter de vid datorn hela nätterna och glömmer därmed både att plugga och att sova?

Om killarna presterar lika bra även på övriga uppgifter kan vi i stället prata om strukturell diskriminering, det vill säga att de presterar i princip lika bra som tjejerna men ändå missgynnas när betygen sätts. (Jag tror - och hoppas - dock inte att detta är fallet).

Sen har du nog rätt i att lärarens uppfattning om elevens intresse för ämnet och ren personkemi kan avgöra ett betyg som väger mellan olika nivåer, även om lärarna givetvis inte gör detta av illvilja eller kanske ens medvetet. Där kan man verkligen prata om subjektiva bedömningar, tyvärr, och kanske missgynnar det just pojkar om de verkar "mer ointresserade". Kanske blir det bättre nu när betygsstegen är fler och målen har blivit tydligare (enligt Björklund i alla fall..). Kanske hade det blivit bättre med utomstående examinatorer.

Naturligtvis så skall inte läraren sätta betygen. Subjektiva bedömningar var vanligt när jag gick i skolan för hundra år sedan och hur mycket en lärare än försöker så blir man färgad av personkemin. Det är inte annorlunda idag.

Det är precis samma sak som sedan händer i yrkeslivet där personkemin betyder mycket för karriären.

Jag har för mig att det diskuteras rätt mycket om att andra än läraren ska betygsätta mer, men att problemet i första hand = extra administrativt arbete. Men, det är ju extra admininstrativt arbete för läraren att rätta prov också…

Tyvärr är inte ens alla betygssättningar välgrundade eller motiverade, har en elev nu som fått till svar att hon inte får högre betyg för "attityden" hon har.

#22 Hoppas eleven och föräldrarna inte ger sig utan går högre upp med ett klagomål.

När jag gick i gymnasiet så var betyget utdelad efter dom nationella resultaten. Vilket innebar ett visst antal femmor, fyror, treor och så vidare kunde utdelas i varje klass. Vi var tre stycken som var lika i matte på alla prov. Tyvär så fick läraren bara dela ut två femmor så jag fick en fyra. Lärarens förklaring var att dom andra två var tvungna att jobba mycket hårdare för sina resultat medan matte var naturligt för mig så att jag behövde inte plugga så hårt.

På den tiden följde alla samma plan vilket gjorde att när jag väl lärt mig vad vi skulle kunna under en termin, vilket tog kanske ett par veckor, så kunde jag inte gå vidare och lära mig mer avancerade saker. Men så är det förhoppningsvis inte idag.