Kanske inte så mycket hur de ställer frågorna som vilka som får frågorna?
Jag har absolut inget som helst förtroende för Reinfeldt, valet 06 var ju pest eller kolera, 2010 så drabbades jag ännu en gång av Decemberbarnsförbannelsen. Det vill säga, jag fyllde inte 18 förrän månader efter valet till mitt enorma förtret.

Problemet med de där undersökningarna är ju att de inte har möjlighet att fråga alla personer med rösträtt i hela landet, och även om de gjorde det skulle det fortfarande finnas en skrämmande stor mängd som inte brydde sig överhuvudtaget. Undersökningarna får nog tas med en nypa salt och bara vara vad de redan är, en fingervisning.

Men samtidigt kan jag nog se varför man har ett större "förtroende" för Reinfeldt än Löfven. Löfven är fortfarande ny och har inte riktigt gjort något för att bygga ett förtroende. Jag kan exempelvis inte riktigt sätta fingret på vad jag tycker om honom, men i eget tyckande är han något av en besvikelse då jag hade föredragit att se en partiledare som var något mer åt vänster, Veronica Palm ellr Lena Sommestad exempelvis. Det faktum att Löfven verkar dra mer åt höger gör att jag inte riktigt vet vad jag kan tycka om honom, alltså är det inget skyhögt förtroende.

Tittar man sedan på Reinfeldt, ja då ser man vart man har honom. Och han har i mina ögon gått mer och mer till att bli en ny Persson, men med en värre politik. Det är en man jag verkligen inte vill se som statsminister, och absolut inte efter valet 2014, men jag hoppas ju på ett regeringsskifte så det är nog inte konstigt. Men efter så många år så är det klart att människor har fått ett förtroende för honom, man vet var man har människan att man sedan inte vill ha hans politik verkar vara en helt annan femma.

Och nu blev det visst en lång analys av två människor jag inte ens vill se som statsministrar någon av dem Jag får nog aldrig se Sjöstedt som statsminister, men det ska gudarna veta att jag hellre hade gjort.

Däremot tror jag att det oavsett kommer att ske ett regeringsskifte nästa val, det ska till förbaskat mycket för att det inte skulle hända för inte är människor nöjda nu och det förstår jag fullständigt.

# 1 Det är vad jag undrar över. Hur många vill se en statsminister från MP eller V av de som säger sig sympatisera med det rödgröna blocket?

#2 Ingen som helst aning. Egentligen ser jag inte vilken ministerpost som ger mest inflytande med tanke på att statsministern inte själv "styr" Sverige, så att säga. Men jag kan ge exempel, jag sympatiserar med Vänsterpartiet, däremot hade jag aldrig någonsin velat se Ohly som statsminister, Sjöstedt skulle jag däremot gärna se i den posten. Jag tror syftet med det hela är mer att de representerar hela sitt parti och därmed även dess valda politik, och det gäller ju alla partiledare oavsett position. Däremot höjs ju genast representationen i en regeringsposition och då väger ju självklart vem som väljs till statsminister något enormt.

På ett sätt har ju hela socialdemokratin blivit lidande av vad dess talespersoner har gjort, på samma sätt som Reinfeldt nu gör med moderaterna. Det blir skamfilat och illa när de tappar förmågan att framföra sin politik på ett sätt som människor vill ha den till.

MP, har jag svårare att se till med tanke på att de inte har samma partiledarsystem som de andra partierna har. jag vet inte riktigt hur de skulle valt at lösa det hela. Som exempel där så tror jag att Maria Wetterstrand hade varit en kompetent statsminister, medans Peter Eriksson förmodligen inte varit fullt lika briljant. Av MP:s nuvarande två språkrör tror jag ärligt talat nte många vill se någon av dessa två som statsminister, det skulle väl möjligtvis vara Fridolin men jag tror inte att många skulle se dem som kompetenta nog.

Men det går ju i samma riktning åt andra hållet. Om man ser på alliansen, hur många vill ha Hägglund, Lööf eller Björklund som statsminister. Björklund kan nog lämnas oskrivet, tror nog en del gärna skulle se den männskan som statsminister, vilket i mina ögon är lite otäckt, men var och en för sin röst.

Problemet med hela blockdelen är ju just att det går mot etts system där det blir mer och mer som USA:s demokrat eller republikan. Oavsett var jag lägger min röst kan jag räkna med att antingen vinner Socialdemokraterna eller också Moderaterna. Övriga partier förvisas till att bara vara stödpartier gentemot två etablerade och istället blir det kompromiss efter kompromiss där tillslut ingenting blir riktigt bra.

De mindre partierna får lämna sin egen partipolitik lite åt sidan och sedan vara glada om de får igenom någonting alls. Det hela blir ju sedan ett svek mot väljarna som har röstat på ett parti som sedan släpper ideal som i väljarens ögon kanske också var anledning till att man valde att lägga rösten på partiet.

Exempelvis, Centern med kärnkraften, Folkpartiet (liberalerna!?)FRA, datalagringsarkivet, ACTA osv Miljöpartiet som vänder sig mer högerut när många av deras väljare faktiskt vill rösta rött med miljömål som en huvudfråga. Förtroendena för dessa partierna raseras ju då hos många och gör att folk tappar förtroende fö dess ledare och därmed även för att kunna tänka sig någon av dessa på en plats av statsminister. Blockdelningen skjuter sig själv foten i och med att kompromisserna till det största partiet drar ner deras egna trovärdighet hos väljarna.

Om ingenting ändras innan nästa val så kommer ju min röst i riksdagsvalet på ett sätt att förloras i och med att jag inte röstar på något av de två största partierna och då står jag ju där och får nöja mig med Löfven som stasminister, trots att jag inte vill se honom som det utan jag vill ha en röd politik.

Nu blev det igen ett långt utlägg där poängen egentligen var att: Jag tror att de som är insatta nog och verkligen har hittat ett parti de delar mening med vill se dess ledare som statsminister. Men majoriteten av dem som röstar vill det inte utan är bara ute efter att få in politiken de säger sig förespråka in i riksdagen. Det tror jag gäller för samtliga partier ur båda blocken. Man röstar med vetskapen om att det ändå står mellan Reinfeldt och Löfven, och de flesta nöjer sig

Håller med om att det är ett lite märkligt resultat. Det är nästan som att de har frågat olika frågor till olika personer för att få det resultatet