Fas 3 är skit. Hjälper ingenting. Tror snarare att det blir värre om man hamnar i fas3

#1 Jag tror tyvärr att du har rätt i det.

De Fas3 som sitter där jag gör rehab, de arbetar. Det anser i alla fall jag. För sitter man och sätter på gummiband på 10 000 pappersbrickor eller sorterar ballonger och lägger i påsar. Så är det jobb och inget annat!
Men företagen som har detta tjänar ju bra på detta. Tror det är 5000kr i månaden de får för att ha oss där.
Sen får de som går Fas3 ut en svältlön, som gör att det trots allt är tvugna att gå till socialen för att kunna leva. Ändå måste de arbeta mellan 50 och 100%.

Rättvist??

Ja, jag tror att det i många fall är riktiga jobb, men att det också är just i sådana fall som man kan ha chansen att få ett riktigt jobb då man har en faktiskt merit och människor som kan hjälpa en av få in en fot ser vad man går för. Så var det för mig. Jag var iofs ingen Fas 3:are, men hade praktik på en skola och kom på så sätt in som vikarie och är idag utbildad förskollärare. Har vik:at under hela min utbildning, dessutom.

#4
Problemet med Fas3 som jag fattade det på arbetsförmedlingen är att när man hamnat där får man ingen som helst hjälp att söka praktik eller liknade. Fas3 är där de hamnar som inte lyckats hitta någon praktik. Är de väl där så är det enda kravet att de söker jobb. Men arbetsförmedlingen ger inget stöd.

En del tycker det är skitbra att vara i Fas3, inga krav alls och ett slappjobb. Det är de som är nöjda med att leva på sociala och inte bry sig.

Men för de flesta som hamnat där så går de ner i ett uppgivet tillstånd och orkar inte ta sig därifrån. De har gett upp helt enkelt.

I Fas2 har man däremot mer hjälp och även krav att hitta praktikplats. Det kravet finns inte vad jag vet i Fas3.

Fas 3 är pinsamt. Man ska alltså inte göra ett riktigt arbete men komma ut i arbetslivet? Nej, de enda som tjänar på Fas 3 är de som anställer och får pengar av staten att anställa Fas 3 personer. Det skulle nästa löna sig att starta företag och låta dem gå ut med mina katter, inget arbete med de kommer ut.

Förstår inte detta med fas 3 alls. Det vore väl mycket bättre om de faktiskt gjorde något vettigt där det behövdes, med handledning av erfarna personer. T.ex. kunde ett gäng på 10 personer under ledning av en snickare renovera allmänna miljöer såsom parkbänkar, lekplatser osv. Sådant som annars aldrig skulle bli gjort pga kommunernas dåliga ekonomi. Andra exempel är förstås inom vården. Att bara sitta och prata med gamla över en kopp kaffe eller ta med dem ut på en promenad, utflykt till nåt fik eller vad som helst. Sådant som heller aldrig blir gjort annars men som skulle ge våra äldre betydligt mer livskvalitet.

Problemet med fas3 eller sysselsättningsfasen är väl att abertsgivarna aldrig behöver anställa någon till avtalsenlig lön..det är ju i fas med vad vissa partier vill. Sänkta löner för alla arbetare…

I Fas 3, skickar dem ut folk på "praktik" och man jobbar typ gratis (vet en som är i Fas3).

#7
Fas3 och Fas2 gör sådana jobb. Skillnaden är att de inte för lön för det!

Kan tycka de sakerna är helt ok att göra ute på arbetspraktik på ett företag. Då man (förhoppningsvis) gör det en månad med chans till anställning.

Men när man via ett företag som ansvarar för de arbetslösa, blir utskickad att göra detta för att jobba gratis (För ofta är de i fas3 både utstämplade och går på sociala.). De i företaget får in pengar för att ha oss arbetslösa där (tror 5000 kr/månad) plus får pengar av kommunen för att fixa deras gräsmattor, säkert billigare än andra företag.
Så känns det ju lite fel…

Fast kanske ska man testa att satsa på att starta ett sådan ställe? Verkar ju ge bra inkomster…

#10 Jag är i Fas2, och jag gör inte samma saker som fas 3.

#11
Det är nog olika från kommuner till kummuner då. För här gör de ofta samma saker.

#12 Kan vara, för här är det inte lika. 
Ska inte vara lika heller.

I min "hemby" har de Fas 3, en lokal i en nedlagd skola, med en (1) dator där de 15 "arbetande" "arbetar" med att registrera in föremål i datorn. Den som är snabb på matematiken inser att det med andra ord är en person som knappar och 14 personer om tittar på… Allt detta med närvarokrav för de övriga, en ren kränkning mot deltagande enligt mig!

Fas 3are sanerar olja där jag bor, det är nog den vettigaste sysselsättningen, fast det är hårt och kallt arbete så de gör ett kanonjobb!

#15 Jobbar gratis gör man. Man får enbart sin vanliga ersättning inget annat.

#5 Ja, problem uppstår ju om man placeras i ett område där man inte har något som helst avsikt att söka arbete inom.

#15
De gör säkert ett kanonjobb. Men med tanke på det som du själv beskriver ett kallt och hårt jobb. Så borde de också få lön för det! Inte jobba gratis, vilket 95% av den gör.

#10 Ok, men då är ju felet att man gör det via ett privat bolag. Det jag menar är att kommunerna själva skall sätta folk i arbete med sådana saker, inte att anlita bolag som i sin tur får fas 3:are som gör jobbet. Risken finns ju här att man kommer i konflikt med LOU men det är i alla fall en totalt havererad icke fungerande lag så den bör man ju skrota i samma veva.

Sedan tycker jag det är lite fel att säga att man inte får lön för jobbet, man får ju faktiskt bidrag. Att från kommunens sida ställa krav på en motprestation tycker jag inte är fel. Däremot tycker jag inte att man skall kunna tvingas göra vad som helst. Man ska t.ex. inte ersätta vanliga löntagare och t.ex. arbeta som lärare eller ha samma uppgifter som en sjuksköterska utan att man får samma lön.

#19 Jag får max 3000kr/månad, ska jag då sitta 8 timmar/dag, 5 dagar i veckan (finns många som gör det) för 3000kr/månad? plus betala resa dit och hem. Helt sinnessjukt.
Nu är jag inte i fas3 men ska se till att aldrig hamna där.

#20 Menar du att du betalar boende, mat, resor, kläder, TV-licens osv på 3000:- i månaden?

#21 Jag betalar inget boende. Det står min pojkvän för eller då mina föräldrar, har inget eget. Men står för viss mat, kläder, resor och viss djurmat, telefonräkning :)

#22 Ok…så du har hyra och grundläggande mat betald..det är ju de stora utgifterna för en normal person/familj och ger en lite annorlunda bild av din situation än som kom fram i inlägg #20. Dock förstår jag inte varför du ska vara där på heltid, är inte meningen att man skall söka arbete om man är arbetslös? Det har man ju inte tid med om man är på en "åtgärd" hela dagarna.

#23 Nej inte grundläggande mat. Jag & pojkvännen hjälps åt med maten och är jag hemma hos mina föräldrar betalar dem maten :)

Du bestämmer inte om du ska vara där heltid eller inte, det är AF som bestämmer det :/

#23
Det är många som enbart får 3000kr i månaden som Fridaakesson här ovan. De som inte är sambo, måste gå till Sociala och be om hjälp till hyra. Vilket självklart får dem att må sämre. Får man ingen inkomst alls, men är sambo (även om sambon är en kombo) så får man inga pengar alls av sociala. Då anser det att kompisen ska försöja dej. 
Så undvik att dela hus eller lägenhet med någon om du är singel och behöver hjälp…

Utöver denna ångest för att kunna överleva varje månad och det är en jäkla ångest, så kan då AF tvinga en att "jobba" heltid för något av dessa företag som arbetar med sjukskriva, utbrända och arbetslösa.

--------------------
Lite OT

Ang. vad man får av sociala är även det ett skämt. Som vuxen ensamstående med en hyra på 4000kr i månaden, plus el. Så fick jag från sociala ca 8500kr.
På det ska jag betala hyra och el, telefon och mat. Soc. bryr sig inte om att nästan alla vuxna har andra utgifter som t.ex. lån. Enligt dem är det något man ska skita i att betala…
Hade jag inte haft otroligt snälla vänner och familj som hjälpte mig senast, så hade jag hamnat på kronofogden för länge sedan.
Som det var då, så lyckade jag betala, mina utgifter. Men hade inga pengar till mat.

A-kassan är även den förstörd! Jobbar man 6 månaders heltid och sedan blir arbetslös, så räknar a-kassan att man jobbat deltid och ger en bara hälften av a-kassan. I mitt fall var de 5100kr. Vilket innebar att jag fick gå och tigga pengar av soc. Men hade man då tjänat 15000kr månaden innan. Så räknade de att man skulle ha skippat att betala sina räkningar och sparat sina pengar. Alltså räknade det 15000 - 8500, vilket innebar att de ansåg att jag skulle sparat 6500kr. Fick inga pengar…

Så numera kan man inte som för ett antal år sedan. Fixa ett sommarjobb i ett halvår och sen om man inte får fortsätta jobbet, överleva på en ok a-kassa i 300 dagar. För man får bara halvtidsersättning och den ersättningen sjunker efter 200 dagar…

Det är inte konstigt att kommunerna blir fattigare. För alla som innan fick hjälp från a-kassa eller försäkringskassan går nu till sociala för att kunna överleva…
Var exakt samma problem på 90-talet då högern hade makten. Besöken hos sociala ökade.

Blev lite mycket OT, sorry…

#25 Helt rätt, så är det :/

kalindas; självfallet skall ej samhället betala de lån och skulder som personer dragit på sig. 8500 kr går att leva på utan tvekan och är ett tillfälligt stöd som ej behöver återbetalas. Studiemedel från CSN är på ungefär samma nivå (ofta något lägre än det ekonomiska biståndet) och är ett lån som måste återbetalas samt kräver en motprestation.

Det skall finnas ett skyddsnät för dem som behöver det under tillfälliga svackor i den egna försörjningen, detta är dock något som tas från samhällets resurser och skall räcka till så många som möjligt. Att samhällets pengar skall tas för att betala av individers privata egen skapade skulder är fullständigt befängt, jag prioriterar nödställda, skola, vård och omsorg.

#27
Jag räknar inte med att Sociala ska betala av ens lån. Det är inte deras skyldighet.
Men jag tycker de ska ha förståelse för att man har det.
De kan inte kräva att man ska kunna spara 6000kr av sin sista lön och skita i att betala sina lån. Bara för att man ev. måste be om hjälp en månad.

Om man går hos sociala en längre tid får man överleva så gott det går eller inte betala sina lån och förhoppningsvis få skuldsanering.

Vill bara förklara hur systemet går till för de som aldrig hamnat i den situationen och inte förtår hur det fungerar.

Finns säker många här som riskerar blir arbetslösa eller utförsäkrade. Nu vet de vad de har framför sig…

Att begära anstånd med lånen är även det en möjlig väg att gå. Sedan ta de arbeten som finns för att öka sin inkomst återigen och kunna amortera och betala räntor på lån. Tar man lån bör man se till att man har en viss buffert för sparande så att man kan klara sig ur tillfälliga kommande situationer, att leva på gränsen gällande sina tillgångar är aldrig en rekommendation.

Alla kan hamna i en tillfällig situation, men det är då ej heller orimligt att man får hjälp och sedan får arbeta lite hårdare på att komma i jämvikt igen om du har stora mänger lån liggandes.

#29
Om det ändå vore så enkelt som du skriver. Tyvärr ser inte livet ut på det viset för alla.

Det kan vara handikapp som gör att det är svårare att får arbete eller helt enkelt saknad av arbete.
Eller så är man sjukskriven och får inte arbeta…
Då går det inte att ta "vilket jobb som helst"

Ang. enbart betala ränta, så går det kanske att be om en period, men hamnar man i samma situation igen, så säger de flesta bankerna Nej.

Självklart är leva på gränsen av sina tillgångar inte att rekomendera, men även det är saker man inte alltid kan lyckas med.

Visst är det bra att ha en månadslön på ett konto sparat. Men först måste man ha pengar att spara på kontot.

En arbetslös person med en inkomst på 5000kr i månaden har inga sparade pengar. För de pengarna är de första som försvinner.

Som sagt, drömmen hade varit att ha det som du skriver. Men så ser inte livet ut för väldigt många, Tyvärr…

#7 Jag klickar "Bra inlägg" 

Jag tror att deltidsdagarna kan ställa till det så att folk hamnar i fas 3 eller sysselsättningsfasen som den numera så fint heter.

När deltidsdagarna är slut så har vissa inte råd att jobba och då blir det att de stämplar bort alla dagar istället för att jobba när de får tillfälle. 
Man får tacka nej till arbete om man har slut på deltidsdagar och man förlorar ekonomiskt på att ta strödagar.

kalindas; har du handikapp och permanent nedsatt arbets- och betalningsförmåga så ta ej några lån. Svårare behöver det ej vara. Jag lever ej över min förmåga då jag vet att det är jag själv som sedan får bekosta detta.

Tyvärr kommer alla att ha olika inkomster och möjligheter i livet, både beroende på val, prioriteringar och till viss del medfödda omständigheter, det är endast att anpassa sig så gått det går till sin situation. Det är endast ett fåtal människor som ej kan genomföra något som helst arbete, arbete har man i första hand för att få en inkomst ej för att "förverkliga sig själv". De som ej klarar något som helst arbete skall det givetvis finnas skyddsnät för, dock gäller det även i de fallen att anpassa sig efter sina ekonomiska förutsättningar och ej leva över sina tillgångar.

#33
Du förstår fortfarande inte hur situationen är för många människor. Då pratar jag inte om mig själv.

I en drömvärld så slipper man ta lån för att studera och sen inte får några arbete. Men i den verkliga världen är det inte så.
Alla människor klarar inte av att ta den ansvar som du och även jag anser som självklarheter. 

Detta har inget att göra med att leva över sina tillgångar. Dessa personer behöver tillgångar för att överleva.

Så hoppa ner från drömmen att alla ska och kan klara av att anpassa sig till sitt liv och ekonomi. Verkligheten är inte så!

Gå in på något företag där arbetslösa Fas3 personer arbetar med jobb de borde får lön för att göra, men istället måste jobba för 5000kr i månaden och fråga dem. Hur de hamnade i denna situation. Kan lova dej att till 99% så handlar det inte om att de levt över sina tillgångar eller att de inte vill ha ett riktigt arbete. Skyddsnätet saknas för dessa människor. Många har misst sitt hus och sin familj pga att de inte får någon hjälp.

Personer med någon typ av handikapp har det oftast lättare. För där finns ett OK, skyddsnät. Men för "vanligt" folk som misst sina jobb. Där finns ingen hjälp. Sen A-kassan blev sämre har de inget skydd därifrån heller.
Många har gett upp.

Men visst hade det varit underbart om livet var som du skriver och att alla skulle kunna leva hur bra som helst efter sina egna förutsättningar. Men det är som sagt en dröm för de som inte varit nere på botten. Visst finns det även människor som lever över sina tillgångar (se bara på de som är med i lyxfällan). Men det är inte de jag pratar om här.

Som sagt livet är inte så enkelt som du tycks tro. När och om du själv hamnar i en sådan situation, så kommer även du förstå det.

#33 Du tror att allting är så himla lätt här i livet, men så är det verkligen inte.
Håller med #34 till fullo :)

Nej, livet är inte alltid lätt, men det handlar om att ta eget ansvar. Ibland måste ansvaret ligga som en börda för att personer faktiskt skall ta tag i saker, jag känner mig själv närmast, ibland arbetar jag bättre under press.

Jag har skrivit flera gånger att det skall finnas stöd för dem som behöver det, däremot skall stödet vara baserat på behov, ej allmänna önskemål om välfärd.

Jag har inte skrivit ett ord om att det vore fel att ta studielån, vore lite att skjuta mig själv i foten… Däremot skall du endast ta lån som du säkert vet att du klarar av att betala ränta och amorteringar på. SMS-lån är i mina ögon alltid oförsvarligt, har du inte 2000 kr denna månad, hur stor är risken att du har 3000 kr nästa månad?

Socialtjänsten finns som stöd för de som ej har tillräcklig inkomst för att fylla de mest grundläggande behoven. Att sedan arbeta ikapp och betala igen eventuella lån när man åter kommit på fötter är för mig inget konstigt, under de svackorna får man helt enkelt leva snålare…

#36 Jo men i dagens samhälle är det inte så lätt att få jobb inte ens deltidsjobb.
Och kan man då inte jobba med vad som helst av olika anledningar, gör det ju ännu svårare

Fridaakesson; då finns Socialtjänsten som ett stöd och försörjer dig under en period, där emot skall du då ej ta en massa lån och leva utöver dina tillgångar och förvänta dig att samhället skall betala för detta…

Själv är jag av erfarenheten att är du beredd att ta ett arbete så finns det jobb att få. (Kan finnas ett fåtal undantag i vissa extrema städer, jag har bott i olika och alltid haft olika typer av arbeten.) Dock kommer det alltid att finnas en viss strukturell och konjunkturell arbetslöshet, denna är det ej ett mål att bli av med.

#38
Jag ger upp att försöka få dej att förstå.

För bevisligen har du haft det alldeles för enkelt i livet och svårt att tänka dej in i andra människors situationer och hur de hamnat där.
Deras situationer har inget med att leva över sina tillgångar eller räkna med att Sociala ska betala deras lån.
De vill bara överleva och få ett jobb!

Tro det eller ej. Men detta finns i Sverige.

Men nu orkar jag inte tjafsa om det mer, då du inte har en aning om det livet och aldrig kommer förstå det. Dvs. om du inte hamnar där själv om några år…

kalindas; jag har arbetat regelbundet sedan jag började gymnasiet och genomlidit alla "bespottade" arbeten som finns, däremot anser jag att kan jag arbeta så är det min plikt att stå för min egen försörjning. Vissa arbeten måste någon utföra, andra gynnar samhället i stort (utöver min privata försörjning). (Hur nu detta skulle vara relevant…)

Du verkar inte läsa vad jag skriver, jag har aldrig förespråkat att nekat en person i behov av hjälp den hjälpen de behöver för att klara sig, mat och hyra är självklarheter. Däremot så kommer jag aldrig förstå hur du kan anse att samhället skall betala för skulder som du personligen dragit på dig och är betalningsansvarig för! Det vore att omyndigförklara människan…

Fridaakesson; då finns Socialtjänsten som ett stöd och försörjer dig under en period, där emot skall du då ej ta en massa lån och leva utöver dina tillgångar och förvänta dig att samhället skall betala för detta…

Själv är jag av erfarenheten att är du beredd att ta ett arbete så finns det jobb att få. (Kan finnas ett fåtal undantag i vissa extrema städer, jag har bott i olika och alltid haft olika typer av arbeten.) Dock kommer det alltid att finnas en viss strukturell och konjunkturell arbetslöshet, denna är det ej ett mål att bli av med.

#40
Jag vet inte vad du fått det ifrån att någon här kräver kommunen eller sociala att betala ens lån??
Skulle aldrig ens komma på tanken att kräva att kummunen skulle betala mina lån!
Det jag har skrivit är att sociala (eller rättare sagt regeringen som sätter normen) i många läge saknar förståelse för att man har lån och att många människor hamnar i missär eller hos kronofogden, redan efter en kort tid hos sociala. Då de inte kan betala sina lån om de vill äta. Lån som t.ex. kan vara studielån.

Men det är inte lånen jag har skrivit om, jag har skrivit om människor som lever i missär och att det inte "bara" är att ge sig ut och skaffa ett jobb. För det finns inte en några "skitjobb" att få. Plus att om man stämplar och tar ett deltidsjobb, så får man bara stämpla i 75 dagar. Därefter måste man välja att antingen jobba deltid och gå till Sociala för att överleva, eller sluta sitt jobb och fortsätta stämpla.
Så som lagarna är gjorda nu, så kan man inte ens ta tillfälliga arbeten…

# 40 Nu får du allt ge dig. Vi har drygt 8% arbetslöshet här i landet så lätt att få arbete är det då rakt inte. Jag har flera kamrater som inte haft något arbete eller fått något fast arbete trots god utbildning.

Sedan kan det vara som en del säger. Man kan ha ett fast arbete så kan det struktureras om eller läggas ned och så blir man utan arbete. Ta SAAB som ett exempel. Hur många har inte arbetat där och kanske bägge två i en familj och nu står utan arbete. De har barn och hus med lån. Vad gör de tycke du? Säljer huset så klart men på en obefintlig husmarknad så får du inte så mycket för det.

#42
Jag lider med de stackarna på som fått sluta på SAAB och liknade företag där båda i familjen jobbat på samma ställe. De har ingen lätt tid framför sig om de inte få nya arbeten inom ett år. 

Sälja huset med förlust, göra sig av med bilen och försöka hitta en bil som är värd max 5000kr (eller inte ha någon alls). Ta alla sina sparpengar och göra slut på dem. Hitta en lägenhet som de har råd med, som ofta är dyrare än huset de var tvugna att sälja.
Livet blir inte lätt för dem.

#38 Alla kan inte få stöd från soc. Dem har massa regler & krav som man måste uppfyllla så allla kan inte få stöd därifrån.

Som jag sa innan: Alla kan inte jobba med vad som helst, pga psykiska sjukdomar eller andra sjukdomar.
Du verkar inte förstå att det är inte bara till att ta ett arbete och jobba. Plus att det är jättesvårt att få ett arbete idag.
Och det är mer än 8 % som är arbetslösa i dagens samhälle.

Det verkar inte som om någon läser vad jag skriver…

Vi försöker igen.

• Alla som är i behov av det skall givetvis få stöd och pengar från socialtjänsten för att uppnå en dräglig levnadskvalitet. Detta innebär pengar till mat, hyra, telefon och tidningar bland annat.
• Däremot anser jag ej att socialtjänsten skall betala av räntor och amorteringar som en person frivilligt dragit på sig, ganska självklart i min värld! Vart skulle gränserna dras? Hur mycket lån och avbetalningar skall de betala? Om jag äger en herrgård, skall socialtjänsten betala mina amorteringar och räntor på denna när jag blir utförsäkrad från a-kassan? Nja, har jag varit arbetslös i ett antal år och ej ser ett nytt arbete under den närmsta tiden så är det nog hög tid att se över sin boende situation.
• Alla har en rätt till ersättning från socialtjänsten, nej, självklart inte! Socialtjänsten skulle ej ge mig några pengar idag. Insatsen grundas på behov, om en familj har en stabil inkomst som täcker bådas behov är det inte konstigt i min värld att ena maken skall täcka den andres behov i första hand. (Lagstadgat i äktenskapsbalken.)
• Om du har andra insatser så får du istället ersättning från dessa, jag ser inga problem med detta, räcker ej detta för försörjningen så finns socialtjänsten som en sista utväg.
• Arbeten finns det, de 8 % hur är de uträknade? Vilken definition av arbetslöshet har använts? (Vissa nyttjar de som står utan sysselsättning, vissa räknar med alla som vill utöka sin sysselsättningsgrad, andra räknar in alla som ej förvärvsarbetar för tillfället, så siffran i sig säger inget om man ej vet vad den mäter.) Det kommer alltid finnas en viss strukturell arbetslöshet, annars skulle det ej vara möjligt att byta arbete eller flytta och söka arbete på ny ort, ej heller den konjunkturella arbetslösheten anser jag är endast av ondo, den håller marknaden aktiv. (God för samhället som helhet.)
• Sedan känner jag som sagt var ingen som varit beredd att ta ett arbete som är arbetslös, detta handlar dock i första hand om okvalificerade arbeten (som personerna totalt saknat relevant utbildning för vid anställningstillfället), det finns arbete inom äldrevården, telemarketing, kundtjänst, lokalvård, dagligvaruhandel med mera… (Givetvis finns det undantag, men som regel finns det om du är villig att ta dem.) Vill du däremot ha en tillsvidareanställning på heltid inom ett specifikt marknadsområde, ja, då kan det i många fall vara svårt att finna.

#45
Säger det som jag sagt innan och säger det igen. Tänk om livet alltid var så enkelt som du målar upp det. Men det måste vara skönt och leva i den drömmen…

kalindas; jag vet inte vad du är ute efter?

Skall samhället bekosta allt åt alla alltid? Jag förespråkar ett utsträckt skydd för dem som behöver det. Förstår helt ärligt inte vart du anser att problemet föreligger…

Från SCB här är länken

http://www.scb.se/Pages/Product____23262.aspx

Tänk att arbete inom äldrevården är okvalificerat. Minst undersköterska tror jag de flesta kommuner kräver. Dessutom så har jag släkringar som arbeter inom dagligvaruhandel och dessa har gymnasiekompetens och har arbetat på somrarna sedan de gick ur 9:an

Jag kan även tala om för dig att jag har nära släktingar som varit anställda sedan slutet av 70-talet inom en viss branch där det nu går väldigt dåligt och många av dem har fått gå. De är över 50+ alla. Vi har uppenbarligen inte samma umgängeskrets du och jag Moa-.

#47

Problemet är att du inte förstår svårigheten för människor som är arbetslösa och sjuka. Hur de faktiskt har det i dagens samhälle.

INGEN (nåja, finns väl några puckon) vill leva på sociala eller på svältlöner. De vill arbeta och göra rätt för sig. Må psykiskt bra och komma in i samhället. 
De kan inte betala sina skulder, för de får ingen hjälp från a-kassan längre. Människor som i alla år, har jobbat och slitit, ägt hus och ett normalt liv. Är nu tvugna att be kommunen om hjälp pga att det gamla skyddsnätet är bortplockat.

Det utsträckta skyddet för de som behöver det säger du. De människorna jag skriver om är det som behöver det "utsträckta skyddet". Det finns inga arbeten till dem och de är tvugna att sälja hus och hem för att få den hjälp de behöver.
Får de då inte sålt sitt hem, så får det ingen hjälp. Det är så samhället ser ut idag…

Förr var det nästan bara alkoholister och människor med olika handikapp som gick till sociala och fick hjälp. Nu har dessa människor ökat med alla som inte kommer in på arbetsmarknaden.

Det är få som anställer peroner som är 50+ om de blir arbetslösa. Känner flera som trots att de söker arbete dagligen. Får sitta och sortera ballonger i olika färger 40 timmar i veckan. De år de har kvar.

Nästan alla yrken kräver gymnasieutbildning, även städjobben har krav på detta. Nu finns det t.o.m. utbildningar för att bli städerska.
Saker som att övervaka en maskin kräver en 4årig teknisk linje.

Hur ska då dessa som inte gått gymnasiet. Ungdomar från 16-25år få arbete om det krävs utbildning på allt. De kommer aldrig ens in i arbetslivet.

#45 Det kanske inte spelar någon roll hur du förtydligar dig utan problematiken kan ligga i att verkligheten inte alltid är baserad på paragrafrytteri och det är nog den erfarenheten andra debattörer här inne uppfattar att du inte har någon personlig erfarenhet av. Av alla människor som arbetar på socialtjänsten, arbetsförmedlingen, försäkringskassan etc så finns det ett fåtal som inte borde arbeta där och dessa kan sätta käppar i hjulet, även om man har rätt till ersättning/hjälp. Alla har heller inte koll på vad man har rätt till eller orkar kämpa för sin sak, av olika skäl.

# 50 Exakt FruStein

#50
Helt sant!

Telefonförsäljare är ett av de arbeten Arbetsförmedlingen inte kan tvinga dig att ta, då det har fått många att halka in i en depression. Plus att många kör med rent provisionsbaserade löner, så bara för att man jobbar 8 timmar om dagen betyder det inte att man får lön för det, åtminstone inte en det går att leva på.

Alla jobb är helt enkelt inte värda att ta bara för att de finns. De är få, men de existerar.

Har man dessutom en utbildning kan det vara så att man inte får något jobb inom andra branscher pga det, arbetsgivaren räknar helt enkelt med att man ändå inte kommer vara kvar så länge, så det är bättre att välja någon annan.

Sen det här med socialen och få pengar, var inte ett av problemen att man i vissa kommuner kräver att man ska ha levt som om man bara hade ekonomiskt bistånd i ett antal månader först?

Då handlar det ju inte om att leva över sina tillgångar, för med fast jobb har man ju råd att betala av det där studielånet, eller att man förväntar sig att samhället ska betala det, utan snarare att den kommunen anser att man av ingen anledning alls egentligen ska låta bli att betala sina lån, ifall man blir av med jobbet med kort varsel och man inte har rätt till A-kassa på en nivå som når upp till normen, eller ens arbetsgivare inte har råd att betala ut lön längre.

#53
Går man till sociala så räknar de in ens inkomst 3 månader bakåt. I mitt fall då jag var där senast. Så var jag 100% på att jag skulle få hel a-kassa (10000kr) och hade därför betalat av alla mina räkningar lagom till min första a-kasse betalning dök upp.
När det då visade sig att det istället för 10000kr, var 5100kr, så fick jag självklart en kraftig chock.
I denna chock går jag till sociala, som då vägrar betala ut några pengar till mig pga att jag tjänat 15000kr efter skatt månaderna innan. 
De ansåg att jag skulle sparat 6000kr där!
Men hur skulle jag kunna spara dessa?!?
Visste inte om att jag skulle få så lite pengar och självklart, som varje vettig människa gör prioriterat att betala av mina skulder.

Fick hjälp av svenska kyrkan den månaden och månaden efter var jag sjukskriven pga chocken och utbrändheten.

Visst, hade jag vetat att de ändrat a-kassereglerna sen jag senast var arbetslös, så kunde jag förutsett detta. Men jag visste det inte!
Inte ens de på Facket och A-kassan själva kände till detta, utan blev lika chockade dom.

Thaeri; är det seriöst? Låter ju helt sjukt! De fåtal som är rent provisionsbaserade kan jag förstå att det ej är tvång att ta, även om de ger en positiv erfarenhet och stärker ett svagt CV. Hur kan du klara att vara utesäljare i en butik om du ej klarar av att vara innesäljare? Du säljer produkter till konsumenter på samma sätt. Jag har arbetat som innesäljare på flera företag, många gånger fått en riktigt bra lön med fast timlön, OB och provision, även utan provision har lönen utan problem gått att leva på. Det är ett arbete så gott som något och ett krav för att marknaden skall fungera och omsätta i den omfattning som den gör idag. 75 % av Comhems försäljning kom genom telemarketing senast jag hörde, liknande siffror finns hos flera bolag, Telia och Boxer säljer mycket genom telemarketing branschen. Att sänka dessa arbeten och separera från andra är lika dumt som att säga att människor ej skall söka arbeten inom äldrevården eller i butik. (Två arbeten som ofta orsakar faktiska fysiska förslitningsskador, dock ingen som särskiljer dessa.)

A-kassan och dess regler har ej varit en del av diskussionen här, de flesta vet att jag står långt ifrån alliansen och tar avstånd ifrån 95 % av deras beslut.  (Kanske ännu mer, kan inte på rak arm säga att det finns något som jag sekunderar, men något lär det säkert finnas.)

#55, att du passar som telefonförsäljare betyder inte att alla gör det, dels om man inte är duktig på det får man svårt att sälja något. Och för de flesta tar det emot rejält att få nej på nej på nej, det kan skjuta ens självförtroende och självkänsla totalt i sank, speciellt som folk kan vara riktigt, riktigt elaka.

Det är till privatpersoner då, att sälja till företag verkar däremot vara lättare.

Att vara säljare i butik är något annat, då har folk valt att gå in där och är alltså positivt inställda till hela grejen från början, det är en helt annan stuation än om de blir störda mitt i middagen.

Att äldrevård och butiksjobb ofta orsakar förslitningsskador över en längre tid är jag fullt medveten om, men vet man hur man jobbar ergonomiskt tar dessa många år på sig att utvecklas, och under tiden kan man söka efter andra jobb.

För de som redan inte mår helt bra eller helt enkelt har en dålig självkänsla kan det räcka med ett par månader som telefonförsäljare innan de sitter fast i depressionsträsket, vilket gör att när man väl får ett jobb som inte har den effekten på en är det redan för sent.

Och jag har inte sagt att det är ett sämre arbete, bara det att det är ett som man måste vara en viss typ av människa för att klara av rent mentalt. Man måste ha rejält med skinn på näsan och en bra självkänsla i botten, har man inte det kan det bli katastrof på ett personligt plan.

Detta är anledningen till att du inte kan tvingas att ta ett sådant jobb, de som är som du och klarar av det tar ju såklart det om de blir erbjudna, medan man räknar med att det är bättre att de som inte skulle orka med det försöker hitta annat, då det är betydligt bättre för både individen och samhället på det sättet än om det slutar med en längre sjukskrivning.

Hittade detta på Youtube när jag egentligen letade efter någonting annat.

Moa- alla passar inte som telefonförsäljare. Det finns dem som har telefonskräck. Jag minns när jag arbetade på ett försäkringsbolag och vi hade en elitidrottare hos oss under sommaren. Vi hade mycket att göra och telefonerna gick varma men hen svarade aldrig i telefonen.

Så blev det fel på slutlönen för denne och jag tillfrågades om vad denne skulle göra. Jag kollade och sa hur det skulle vara och sa att det är bara att ringa till huvudkontoret. Hen tittade på mig och sa. Jag tycker inte om att  tala i telefon med människor jag inte känner. Vem kunde tro det?

Sedan är frågan om det är just försäljning som är ett framtidsjobb. Tycker MP att vi ska öka konsumtionen ännu mer? Dessutom om man ser på konsumentprogram som jag gör så är det många som känner sig lurade av dessa säljaren oavsett vad de säljer.

Som # 56 skriver så är sannolikheten för en civilingenjör att få arbete som städare obefintlig då denne är vida överkvalificerad. Och så mer ärn 8% av befolkningen är arbetslös så har arbetsgivarna att välja mellan.

Det var rekordmånga sökande till högskolorna hörde jag på nyheterna i går tror jag och det beror nog på den stora arbetslösheten.

sakring; det finns också människor som trivs mycket bra med att tala med människor i telefon men har betydligt svårare att hantera människor i "verkliga" möten, tas samma hänsyn till dessa? Det är endast att fråga alla som arbetet som innesäljare eller svarat i telefon i en kundtjänst, de flesta känner sig mycket bekvämare att vara öppen i telefon än i verkligheten. (På gott och ont.)

Vi kan inte alltid bygga allt på undantag, utan måste ibland tillämpa undantag för de fåtal detta gäller.

Gällande arbeten får man i vissa fall ta sig i kragen och genomlida arbetsuppgifter som man ej trivs med. Detta gäller intimvård inom äldrevården, lokalvård och arbeten som innesäljare. Någon måste som sagt göra dem. (För de mest extrema kan undantag beviljas.)

Att du troligen ej får ett arbete innebär ej att du skall låta bli att söka dem, chansen att få dem är större när du söker dem än när du ej söker dem.

# 59 Då tillhör jag dem som genomlidti två av de saker som du säger. Intimvård inom äldreomsorgen och lokalvård. För mig i egenskap av sjukvårdsbiträde så var det en självklarhet att hjälpa dem som inte kunde tvätta sig själva precis som det var at städa på avdelningen och i patientrummen. Så det är så du ser på dessa arbeten. Intessant.

sakring; för mig de arbetena inte ett dugg bättre eller sämre som arbetet som innesäljare, jag vet många som skulle ha problem med samtliga tre. Jag har själv arbetat inom samtliga tre utan några som helst problem. Att du försöker vrida mina ord till något de ej är ändrar ej på att det faktumet.

Moa- skrev

Gällande arbeten får man i vissa fall ta sig i kragen och genomlida arbetsuppgifter som man ej trivs med. Detta gäller intimvård inom äldrevården, lokalvård och arbeten som innesäljare. Någon måste som sagt göra dem

Inte behöver jag vrida dina ord det är bara att läsa vad det står. Jag  är utbildat vårdbiträde och det ingick i min arbetesuppgifter i 4 år. Det var precis inte någit jag genomled och jag hoppas att inte de som utför dessa arbetsuppgifter dagligen inte heller gör det. Min mor arbetade som baderska på ett sjukhus hon tvättade alla då det enbart fanns ett badrum. Varannan helg arbetade hon dessutom på, just det, långvården, som sjukvårdsbiträde.  En av mina grannfruar och dottern till en av mina grannar som bägge arbetar på ett boende för senildementa sköter sådana sysslor dagligen i sitt arbete. Och värre blir det för detta är personer som inte har någon koll på när de behöver gå på toalletten heller De har bägge sökt sig dit och är utbildade undersköteskor. Jag önskar att någon av dem hjälper mig om det skulle behövas.

Vilken utbildning har du för att utföra sådana sysslor? Vilka flera saker måste man genomlida?

sakring; det är nog ett fåtal personer som ser just dessa uppgifter som de glädjande inom arbetsområdet. Jag arbetade på avdelningen för dementa på ett äldreboende med härliga människor som kunde vara extremt oberäkneliga. Många gånger var de som sagt väldigt härliga och trivsamma, däremot när de sliter av sig blöjor och smetar innehållet över stora delar av rummet så måste någon ta hand om det, jag tror dock inte att någon skulle säga att detta är en glädjande arbetsuppgift som de utför för sitt eget stora nöjes skull. Du kanske är annorlunda än mig, men jag känner ingen som gläds över den arbetsuppgiften…

Har du inget arbete anser jag att du bör ta ett oavsett om det är något du finner förnöjsamt eller utvecklande och sedan söka dig vidare därifrån… (Skillnad på sjukskrivning.)

Saken är den att som telefonförsäljare kan det här "genomlida" sluta i en sjukskrivning ganska snabbt, medan det är oerhört mycket ovanligare bland de som tvingas ta ett vårdjobb eller städjobb.

Och som sagt, bara för att arbetsförmedlingen inte tvingar dig att ta jobb som telefonförsäljare betyder det inte att du inte får ta ett. De blir bara glada om du ändå gör det, så gillar du ett sånt jobb bättre än att arbeta inom äldreomsorgen så är det fritt fram.

Rent principiellt borde det inte vara någon skillnad, det håller jag med om, men nu ser inte verkligheten sådan ut, och man har beslutat att det inte lönar sig i längden att tvinga folk att söka jobb som telefonförsäljare, medan man inte har märkt något sådant när det kommer till de två du nämner.

Så vad är viktigast? Att vara paragrafryttare och inte se längre än till "jag kan så varför inte andra"? Eller att gå efter verkligheten och anpassa sig efter den så att varken samhället eller den enskilde förlorar på det?

Moa- det är fantastiskt vad du hunnit med i ditt yreksliv. Men du svarar inte på min fråga. Vilka kvalifikationer har du för att utföra dessa arbeten.

Förstår om du känner dig trängd med tanke på vad du sagt tidigare om okvalificerade arbeten. Men nu är det så att realiteten visar att vi har 8% öppen  arbteslöshet här i landet så det är inte så lätt att få ett arbete inte ens med kvalifikationer, oavsett vad du säger.

Den som löser arbetslösheten vinner nästa val.

sakring; kvalifikationer? Det krävs inga specifika kvalifikationer för att arbeta som vårdbiträde. Jag ser inte heller någon poäng med den frågan? Jag gick lyfttekniksutbildning på plats, inte heller som tjänsten som säljare eller lokalvårdare har jag haft någon specifik kvalificerad utbildning.

Tidigare erfarenheter och personlig lämplighet kan många gånger räcka väl så långt som faktiskt utbildning.

Jag anser inte på att politiker vare sig kan eller skall ”fixa” arbetslösheten, det är upp till marknaden. Det enda för mig gångbara sättet att som politiker minska arbetslösheten är att öka sysselsättningen i den offentliga sektorn. (Vilket i regel ger en cirkeleffekt och ökar sysselsättningen i långt större omfattning.)

Det är inte alla kommuner som anställer vårdbiträden annat än för kortare vikariat, som över sommaren, utan ska man ha chans att få något varaktigt måste man vara undersköterska.

Visst, det tar ju hand om ens arbetslöshet några månader, men efter ett tag är man ju ändå tillbaks hos AF.

Eller ja, de flesta har väl några vårdbiträden på timanställning, men om man säger nej för många gånger för att man inte kan hoppa in med en halvtimmes varsel slutar de ringa efter ett tag. Och har man barn eller är beroende av allmänna kommunikationer är det inte så lätt alltid.

Thaeri; sedan ger dessa månader en erfarenhet som underlättar för dig att få nästa arbete, det är dessutom lättare att få ett arbete när du redan har ett än när du är helt utan. Jag vet flera företag som aldrig rekryterar arbetslösa utan ett krav för att komma ifråga för intervju och anställning är att du har någon form av arbete sedan tidigare…

Utöver sommarvikariat krävs mängder av timvikarier även under övriga året. Har en kompis som arbetat relativt frivilligt som timvikarie på heltid i fyra år, hon trivs bra och har fram tills nu inte sökt något annat och konsekvent tackat nej till längre vikariat och "inlasning".

#69, absolut, och jag anser att kan man få ett sådant vikariet är det jättebra. Mest en kommentar på att det inte behöver betyda ett varaktigt arbete bara för att det går att få jobb inom vården som outbildad, särskilt under vissa perioder.

Att det fungerar bra för din kompis att vara timanställd är jättebra, men tyvärr gör det inte det för alla av olika anledningar, speciellt inte om det oftast handlar om att bli inringd på kort varsel.

I min kommun är det OK ändå, man kan få jobb i vikariepoolen till äldreboenden och hemtjänst som timanställd som outbildad, och ofta även gå på schema under längre perioder, och jobbar man mycket och tillräckligt länge kan det övergå till deltid eller heltid och fast jobb. Men det är vädigt svårt att få jobb på en avdelning utan att vara undersköterska.

Absolut, självfallet kan inte alla arbeta på ett så pass instabilt sätt (som det trots allt är), men det är en väg in och kan leda till andra arbeten och mer trygga anställningar längre fram. (Till exempel som personlig assistent, LSS-boenden etc.)

Däremot anser jag att osäkra arbeten är att föredra framför arbetslöshet, det är allt jag velat säga med detta, sedan är det som sagt inget du bör sitta fast i utan det bör ses som ett steg på vägen mot ett fast arbete…

Ja visst, kan man så bör man.

Jag menar bara det att även om man vill och försöker är det inte alltid möjligt.

Då är vi överens i sak. Självfallet finns det undantag till samtliga regler, men dessa bör beaktas just som undantag… =)

Och man bör samtidigt ha förståelse till dessa undantag. Eller som när det i fallet med telefonförsäljare blir så vanligt att det leder till en ny regel =)

Där är vi dock ej överens, jag ser fortfarande det som en självklarhet att ta dessa arbeten (så länge de erbjuder en acceptabel fast lön). Jag har arbetat under flera perioder på flera olika företag och aldrig noterat något av det du nämner, vissa personer är bättre säljare än andra, självfallet, detta innebär dock ej att de som säljer sämre per automatik blir deprimerade… De flesta callcenter är precis som vilket annat företag som helst.

Men en såpass stor myndighet som AF håller inte med dig, en myndighet som dessutom har stor erfarenhet av hur det fungerar ute på fältet så att säga.

Det handlar ju inte heller om företaget utan arbetsupgifterna och kunderna. Man kan ha världens bästa företag bakom sig, får man skit varje dag av kunderna kan man ändå bli deprimerad.

Och som sagt, inte per automatik, utan regeln är helt enkelt att de som kan tänka sig att jobba med det uppmuntras till det, medan de som inte kan det slipper. Just för att verkligheten ser ut som den gör.

Det är vad jag vet inte inte heller majoriteten som mår skit av det, bara en såpass stor andel att det inte lönar sig att tvinga folk.

Jag håller som sagt var inte med, känns som om någon skulle visat något tecken på det under alla timmar med hundratals olika människor som jag arbetat med detta. Jag anser att det blir konstigt att utgå ifrån en negativ inställning som ytterligare sänker värdet på det arbete som dessa människor faktiskt lägger ned. Att säga att detta arbete är ett undantag som ej räknas som fullgott arbete är väldigt nedvärderande och i det närmaste kränkande enligt mig.

Oj, jag uppfattar det som tvärtom, att det är ett arbete bara vissa klarar av, vilket gör at det ses som mer beundransvärt. Som yrke då, hela grejen med telefonförsäljning till privatpersoner är ju inte lika populärt.

Jag tror att vi får enas om att vara oense… =)

Verkar så ;)

Så jag som har en tvåterminers utbildning med praktik på 3 olika platser är alltså okvalificerad? Det krävs faktiskt kunskap för att arbeta ínom vården och för att kunna städa där så att det görs rätt.

De flesta är idag undersköterskor och det är en treårig gymnasieutbildning. Tror nog att kommunal har en del saker att tala med dig om.

Att som arbetsgivare inte ta någon som inte har arbetslivserfarenhet är lätt att göra i dagens läge då vi har en arbetslöshet på 8%.

Politiker ska lösa sysselsättniingen och se till att det finns lagstiftning kring den. Varför tror du att alliansregeringen har sänkt momsen på restauranger? Varför tro du att det ena efter det andra förslaget kommer från olika partier om hur man ska få in ungdomar på arbtesmarknaden?

Du är direkt okunnig inom politiken. Och ännu mer okunnig om vanliga människors vardag.

http://www.kommunal.se/Kommunal/Branscher-och-yrken/

sakring; har jag skrivit att du är okvalificerad? Vårdbiträde är ett okvalificerat yrke, det kan du ej ändra på.

Jag anser att du har fel. Sänkt moms på restauranger har kostat hur mycket och gett hur många arbeten?

"I mars meddelande regeringens utredare att det nog snarare handlade om cirka 3 500 jobb och att vart och ett av dessa jobb skulle kosta statskassan 600 000 kronor. Det är mer än dubbelt så mycket som den genomsnittliga lönekostnaden för en anställd i restaurangbranschen, enligt SHR:s egna siffror." Artikel Sveriges Radio

Personangrepp är ju en bra taktik att ta till när argumenten brister…

sakring; kvalifikationer? Det krävs inga specifika kvalifikationer för att arbeta som vårdbiträde. Skrev Moa-

Tack för det Moa- då vet vi det alla vi som arbetat inom vården som vårdbitäde att vi är okvalificerade. Varför anställer inte kommuner och landsting flera av dem i så fall. De ungdomar som saknar arbete säger ju att de tar vad som helst. Problemet är just att det arbetet inte finns i Sverige. Du behöver utbildning!

Jag har aldrig  sagt att det är ett bra grepp att sänka restaurangmomsen, tvärtom så har jag skrivit en tråd om detta. Men det är ändå vad regeringen gjort för att skapa fler arbeten säger de.

Jag står fast vid det jag skrev att du är okunnig om politik och om vanliga människors vardag. Om du kallar det ett personangrepp så är det upp till dig. Jag konstaterade  bara fakta.

sakring; nej, du behöver utbildning för att bli undersköterska ej vårdbiträde. Hur är det annars möjligt att de annonserar efter dylika med önskemål om ospecificerad gymnasieutbildning?

"Yrket vårdbiträde kräver formellt endast motsvarande grundskolekompetens." Wikipedia

Ja, men det måste ju ändå vara bättre att inte göra något än att öka kostnaderna för staten med "vinster" som ej täcker upp för kostnaderna… Eller? Hade sänkningen i stället så som jag förespråkade satsas på arbeten inom offentliga sektorn (med motsvarande lönenivå) hade det gett två gånger så mycket arbeten direkt, och indirekt ytterligare många flera.

Ja, jag hävdar nog motsatsen, men jag ägnar mig som sagt ej åt personangrepp.

Moa- det var då typikst att du använder dig av wikipedia när det passar dig. Vårdbiträde handlar inte om hemtjänst och de som arbetar inom hemtjänst är ofta undersköterskor. Om du går på den linje där du blir undersköterska och slutar ett år tidigare så blir du vårdbiträde.

"Problemet är att du inte förstår svårigheten för människor som är arbetslösa och sjuka. Hur de faktiskt har det i dagens samhälle." Skrev # 49 i början av sitt inlägg.

Det är tydligen fler som anser dig inte förstå.

sakring; vårdbiträden arbetar på flera olika ställen, det är en titel så som innesäljare eller lokalvårdare, ett yrke som kan innehåller flera olika arbetsuppgifter och finns på olika ställen. Hemtjänst, äldreboenden och andra platser… Absolut kan Wikipedia vara en tvivelaktigkälla, men i detta fall anser jag utan tvekan att den är tillämplig och hitta gärna en bättre som säger något annat.

Jag känner många människor som arbetar många år inom äldrevården (boenden och hemtjänst) i olika åldrar utan någon som helst relevant utbildning, upplärning sker på plats som med mycket i vårt samhälle, skillnaden mot undersköterskor brukar vara delegering av insulin. Att du försöker höja statusen på ett yrke är ju bra, dock fel väg att gå att komma med felaktiga påståenden om att det krävs utbildning för yrket. Yrket är viktigt och borde vara värt mer men att hävda utbildningskrav eller ens att kräva utbildning är fel väg att gå, medmänsklighet är a och o i yrket, sedan finns det annan vårdutbildad personal som kan stå och står för den medicinska kunnigheten.

Åter till Fas 3, eller sysselsättningsfasen som det heter numera.

Moa.- ska jag behöva scanna mina betyg och lägga in här?

Grundläggande kurs för vårdyrken. Bestående av 40 veckor, 37 timmar/vecka.

Yrkesarbete, sjukvårdslära, barnavårdslära, anatomi och fysiologi, geriatrik, hälsolära, svenska, matematik, engelska samt maskinskrivning. Desssutom så ingår i kursen där det inte ges några betyg, yrkeskunskap, psykologi, sjukdomslära, socialmedicin, samt gymnastik. i Yrekskunskapen och yrkesabetet ingick även städning. Dvs hur man ska städa för att det ska bli rent.

Till detta hade vi också praktik på 3 olika platser, kirurgi, långvård och pensionärshem. Därav titeln vårdbiträde dvs att man hade lite högre komptens än enbart sjukvårdsbiträde.

En väldigt intressant tråd att läsa.

Moa, jag håller delvis med dig och tror jag förstår hur du menar. Har ett par synpunkter bara. Jobbar själv inom vården och kan säga som så att alla passar inte att jobba där. Det är väl det som är problemet när det inte finns jobb att välja mellan.

Inom vården arbetar man med människor och det gäller att kunna hantera den saken. Att bara komma in och arbeta fast du egentligen inte alls passar är inte helt lätt. Varken för den som är tvungen att ta jobbet, vårdtagaren/patienten/brukaren eller arbetskamrater. En människa som inte vill och/eller passar att arbeta med andra människor, allra helst gamla och/eller sjuka, blir en belasting för samtliga.

Att ta ett arbete som telefonförsäljare kräver sin man/kvinna. Det, om något, är väl en typ av arbete som inte alla kan utföra. Jag skulle det inte. Skulle få tunghäfta direkt om jag hörde att den jag pratade med inte alls vill.

Verkligheten är inte alltid som man tror, det blir man varse när man hamnar mitt i eländet. Det är en katastrof för människor att hamna i arbetslöshet då man redan har hunnit att t ex sätta sig i skuld. Vilket man ju kunde göra när man hade ett arbete. Fast trots det så kan ju inte soc. ta hänsyn till det liv man hade innan, utan endast se till att man klarar de vanliga utgifterna såsom hyra, mat och småsaker. Mer resurser, och knappt det, finns ju inte.

Allmänt:

Vad gäller fas 3 vet jag mycket lite. Det enda jag kan säga om den saken är att skillnaden inte är så stor mot förut. Då hamnade man ju, efter att man stämplat ut, i någon typ av beredsskapsjobb, där man fick utföra arbete som ofta inte fanns. Inte fick man någon lön då heller, utan det handlade om någon typ av bidrag.

Annars kan jag hålla med Magnuz (även om det inte är ofta  jag gör det) i inlägg 7. För visst skulle det vara bra om man kunde skapa någon vettig sysselsättning som att reparera saker som annars aldrig blir fixade eller ta hand om gamla och ensamma människor genom social samvaro……något som hemtjänsten inte alltid hinner med, med dagens jakt på besparingar och indragningar. Det måste ju i alla fall kännas vettigare än att sitta 14 personer vid 1 dator.

#86. Visserligen finns det fortfarande vårdbiträden, men numer ställs kravet på uska-utbildad personal mer och mer. Även inom hemtjänst och äldreboende.

Idag träffade jag en som jag jobbade med på ett tidigare jobb. Han går in i fas 3 nu och är ganska uppgiven. Han tror inte att det kommer att ge någonting.

#89 Bra skrivet :)

Håller med Geru och klickar bra inlägg på #89 jag också