Det fanns inga platser och de väntade på att någon annan skulle dö

Det behövs tyvärr fler platser inom äldrevården.

Min farmor, 88 år som bor ute i glesbygd utan bil (hon anser sig inte längre vara förmögen att köra bil säkert) och lokaltrafik blir inte beviljad färdtjänst. Hur ska hon kunna handla mat?

Människor som har levt tillsammans hela sina vuxna liv får inte tillbringa slutet tillsammans om en av dem är "för pigg".

Äldre människor behandlas som skräp. Det är skamligt.

Det är nog inte samma i alla kommuner. Tyvärr verkar det inte finnas en slags enhetlig typ av beviljad hemtjänst/särskilt boende.

I den kommun jag bor i hade personen ifråga blivit beviljad särskilt boende……såvida hon hade tillräckligt mycket hjälp från hemtjänst.

Det verkar lite som att man mer och mer satsar på att gamla människor ska få bo kvar hemma. Det är ju bra OM personen vill bo kvar hemma så länge det bara går. Det är helt uppåt väggarna när personen inte vill bo kvar hemma och ska behöva bråka sig till en plats på särskilt boende.

#1. Hur krass din kommentar än låter, är den nog rätt sann, hemskt nog. Det är brist på platser på särskilt boende och ännu färre verkar det bli, då det hela tiden dras in på dessa platser. Nu har man (politikerna) bestämt sig för att ALLA gamla människor verkligen och endast, vill bo kvar i sitt hem med hjälp från hemtjänsten. Detta utan att fråga de gamla själva. Sen skiljer det sig ju lite från kommun till kommun förstås, men nog finns dessa problem överallt, mer eller mindre.

#1 Såg det på nyheterna. En tant som bodde mitt emot boendet kollade varje dag om flaggan var på halvstång för då var hon lite närmare att få komma dit 

Det är ännu svårare att få en plats på ett boende om man har en make/make som är någorlunda frisk, för då anser dom att maken/makan ska sköta om den sjuka åldringen hemma.

Ja, en 80+ människa, säkert redan med flertalet krämpor, förväntas göra samma jobb som vårdpersonal i tre skift. Man hör ju redan där hur orimliga dessa krav är.

Och angående hemtjänst, så stannar dom i 10-20 minuter åt gången, kanske värmer upp maten dom haft med sig och ställer fram den. Sen är det bara att dra vidare till nästa "brukare".

#5. "Och angående hemtjänst, så stannar dom i 10-20 minuter åt gången, kanske värmer upp maten dom haft med sig och ställer fram den. Sen är det bara att dra vidare till nästa "brukare"."

Nja, det där stämmer väl ändå inte riktigt. Tiden hänger ju ihop med vad som ska göras. Ska man, som du säger, värma maten behövs kanske inte längre tid än 20 minuter. 10 minuter brukar innefatta en tillsyn, d v s att man tittar till en person. Behöver personen längre tid vid tillsynen p g a olika orsaker blir tiden längre.

Självklart skiljer kommunerna sig åt.

För övrig håller jag med dig. Ofta slänger kommuner över ansvaret på en något friskare make/maka. Lika ofta beror det på att maken/makan inte vill ha hjälp, utan anser att de bör klara det själva. Sen har vi ju problemet med att man delar på det gifta paret då en av dem behöver bo på särskilt boende. Många väljer också att ha sin partner hemma med hjälp av hemtjänsten.

Alltså, inte för att verka bitter och så vidare, och det är inte så att jag tycker att man inte borde ha hemtjänst eller att det är någonting som man inte ska satsa pengar på, men resurserna som krävs för att ta hand om alla gamla måste ju vara enorma?

Sen tänker jag att det kan vara rätt svårt att hitta nog med folk som vill jobba med det? Jag personligen skulle aldrig orka hålla på med te.x. dementa människor, då jag själv hade en farmor som nyligen dog, och hon var inte en person som jag direkt orkade med efter att alzhimers tog henne. För det är precis vad den sjukdomen gör, den bokstavligt talat dödar allt som har med människan att göra så det enda som finns kvar är "skalet".

Jag har en bror som jobbar med dementa med, och han säger te.x. att det inte alls är ovanligt att dom är otroligt bråkiga och elaka, samt slåss?

Jag förstår ju behovet av vård, jag förstår att det behövs, men jag själv te.x. skulle aldrig kunna tänka mig att jobba med det. Jag skulle må så otroligt dåligt efter bara några veckor av den typen av arbete. Jag vet även att jag inte är ensam om att känna så. Så jag undrar lite hur framtiden kommer se ut, eftersom människor kommer leva längre och längre, men samtidigt så blir det fler som behöver hjälp då, eftersom dom blir äldre:p

Nu i vilket fall, så undrar jag hur ni andra här hade tänkt er att man skulle kunna lösa det problemet?

Om en sisådär 20-30 år antar jag att alzhimers och liknande demenssjukdomar har någon form av bromsmedicin eller botemedel, men vad ska man liksom göra medans? Dagens vård verkar ju vara undermålig, som bäst.

Sidnot: Jag skriver det här klockan tre på natten, och jag är rätt trött, så om vissa meningar ser konstiga ut eller att dom verkar puckade så framför gärna det, det är antaligen så att jag skrivit fel pga trötthet.

Ni har så rätt allihop. Min mans föräldrar hade det så. Hon var frisk rent mentalt men behövde hjälp och han har alzheimers. De fick lite hemhjälp enär maken räknades som frisk. Vid ett tillfälle så bad hon honom att gå ut med soporna och efter en stund så ringde polisen. Då hade de hittat honom på Domus.

De fick då låsa dörren så att han inte kunde komma ut. Då vred han upp armen på ryggen på henne för att hon skulle öpnna. Då insåg även de styrande att det var ohållbart och hon kom till ett särkilt boende med folk som var friska i huvudet och han kom till ett ställe för dementa.

Hon är nu död men han lever fortfarande i sin egen lilla värld. Han kände inte igen min man när han var där och hälsade på.

#8. Där tog du upp en viktig aspekt på problemet. Att ensam ta hand om en make/maka som lider av alsheimer/demens kan vara ohyggligt.

Kan tänka mig att många tror att en dement lullar omkring lycklig i sin lilla bubbla och så är ju inte alltid fallet. De kan vara väldigt frusterade och/eller aggresiva. Sitter demensen i framloben är risken ännu större.

Den som varit en lugn och snäll människa innan demensen kan vända och bli en elak person som slåss, oavsett om det är mot en anhörig eller inte.

Sen kan man vända på det också. I en del fall är det den friska maken/makan som inte klarar av att se förändringen. Blir frusterad, arg och ställer orimliga krav på sin demente make/maka, vilket i sin tur också har konsekvenser.

Bara det att man ständigt måste vara i närheten så att den demente inte skadar sig, sticker ut, tänder eld på saker, börjar ringa på hos grannarna osv osv, är något som tar på krafterna. Att ständigt bli väckt flera gånger per natt för att den demente är uppe och vandrar runt och man inte vet vad som händer. Eller behöva ut och leta efter personen som, mitt i natten, gått ut. Ja, det är orimliga krav som en del kommuner ställer på den friska maken/makan, för att de själva vill slippa undan kostnaden.