Jag säger exakta motsatsen, samhället borde ta ett mer omfattande ansvar för sina medborgare. Insatser bör ske tidigare, på förskola och skola, för att redan där gripa in och förebygga, detta skulle på längre sikt spara kostnader för samhället, både ekonomiskt och sett ur mjukare mått så som välmående.

Att alla i samhället mår bättre anser jag gynnar samhället i stort och är paretooptimalt. Jag mår inte bra om jag vet att människorna runt mig lider för att jag skall må bättre. 

De som har en bra inkomst har det redan bra, de skulle kunna bidra mera till samhället och på ändå kunna leva mer än gott. Inte heller anser jag att det är orättvist att de med högre inkomst skall bidra mera, ofta bidrar de med lägre inkomst mera på andra plan, i föreningar och i olika organisationer bland annat. Ja, en grov generalisering, men sett i stort.

TS Vad menar du med "Jag tycker det vore bra om alla får ta lite mer ansvar för sin egen situation. Speciellt dom som faktiskt har jobbat och tjänat pengar."

Om jag har jobbat och tjänat pengar, menar du då att jag inte skulle kunna få a-kassa eller socialbidrag?

Moa- "Insatser bör ske tidigare, på förskola och skola, för att redan där gripa in och förebygga". Gripa in och förebygga vad förnåt?
De som tjänar mycket (hur mycket är en "bra inkomst"?) bidrar väl redan med mer pengar i form av högre skatt?

Jag kan säga att jag tycker precis som #1 :) Tycker att männskor skall börja ställa upp mer för varandra. Och de med bättre inkomst bör betala mer istället för mindre som de gör nu när det gäller det mesta. Ett rättvist sammhälle är ett sammhälle där alla kan leva i alla fall ett okej liv. Jag mår bättre av att veta att folk bryr sig om varandra. Vilket tyvärr inte är situationen i dagsläget. Det är för många som bryr sig om sina pengar och sig själv och resten får vara. Det finns för många som mår såpass dåligt i Sverige idag att de inte klarar av ett heltids arbete eller något arbete alls. De behöver stöttning om något, redan innan situationen uppstår där de känner att det blir för mycket. Som det ser ut idag så bör man kunna jobba om man är 25år säger vi, men alla kan ju inte det pga. olika skäl. Man kanske mår såpass dåligt att det inte går. Då bör man ju inte tvinga på personen arbete t.ex. eller massa onödiga kurser hos arbetsförmedlingen. Personen behöver ju inte det, den behöver bara ta det lugnt ett tag och få hjälp i form av psykolog eller dylikt.

Halvdansken; oavsett vad, om det är bokstavssyndrom, inlärningssvårigheter eller andra särskilda anpassningar som bör göras för att underlätta för barnet i framtida liv. Även saker som missbruk och destruktiva beteenden bör noteras och förebyggas/avbrytas tidigare.

TS argumenterade för att de med högre inkomst skulle få behålla mera, jag argumenterar för den direkta motsatsen. Jag vill ha höjda skatter istället för sänkta.

Ett brett skyddsnät tror jag även förebygger sjukdom och ohälsa i samhället, att konstant oroa sig för man skall klara sig leder inte till att man blir friskare, snarare motsatsen.

Sverige har ända sen 1960-talet varit ett rikt land. Vi kommer att bli fattigare. Det var till stor del försprånget Sverige hade när det gäller industri som gjort ingenjörsarbete av hög kvalité före konkurrenterna. Volvo, SKF, Ericsson o.s.v. som skapat Sveriges rikedom. Nu utbildas massor av minst lika bra ingenjörer i Indien, Kina m.fl. och lönenivåerna där är som bekant helt andra. Både produktion och utveckling av nya produkter kommer allt mer flytta.

Svensken är bortskämd och lat i jämförelse med många människor i konkurrentländerna. Vi är så vana vid att tryggheten finns där ändå, man måste inte kämpa till sitt yttersta för att höja varje lilla betyg och plugga och jobba dubbelt för att kanske få det lite mer drägligt än sina föräldrar.  Allra slöast är svensken i bruksorter där man inte senaste 100 åren behövt ha särskild mycket eget driv utan kunnat börja på bruket efter skolan.  'Detta är väl största nackdelen med trygghetssystemet. Sen finns självklart en massa fördelar.

Jag tror alltså vi behöver bli bättre på att ha eget driv och ta eget ansvar.  Många köper fortfarande hus och tar lån både på huset och annat, så att de inte har några marginaler om de blir arbetslösa eller sjuka. det är inte att ta eget ansvar!

De flesta som köper hus tar väl lån på det, hur många kan spara ihop ett par miljoner? Sen förstår jag däremot inte att man inte amorterar av lånet.

# 5 Vilka bruksorter finns kvar numera? De flesta är nedlagda med bruket!

#7 De två närmaste samhällen  från mig skulle jag kalla bruksorter (Grums och Säffle) Finns många i Värmland. Några där bruket/industrin är nerlagda, några där strukturen finns kvar. Mentaliteten finns definitivt kvar.

#6 Det är just precis det som jag tycker är vansinnigt. Folk lånar (utan att tänka särskild mycket) två miljoner. Det har blivit normalt att inte ta ansvar utan som en självklarhet skulle bo med en standard långt över vad man egentligen har råd med. "Man" gör så.

Håller för övrigt med #0 om att de som jobbar kan ta större ansvar för sin egen ekonomi. När jag skriver så menar jag att har man jobb och tjäner t.ex. 30 000 i månaden, då har man all möjlighet att spara, lägga undan pengar till sämre tider alternativt betala till särskilda arbetslöshetsförsäkringar. Tycker alltså inte alls det är rätt att "alla" ska ha t.ex. 80% av sin inkomst om de blir arbetslösa. En arbetslös universitetslärare som brukar få 30 000/md och en arbetslös städpersonal som brukar få 18 000 ska enligt mig få lika mycket när de är arbetslösa. Är man arbetslös jobbar man inte, man söker jobb, lika betalning för lika "arbete" innebär att båda ska få samma enligt mig.  

Tycker alltså man ska sänka det såkallade taket i A-kassen och i gengäld införa ett "golv", så att ingen ska behöva hamna med en ersättning som är lägre än existensminimum/socialbidragsnormen.

Kanske ska tillägga att jag själv har 30 200 kr/månaden och tillsvidareanställning sedan 16 år tillbaka, så det handlar inte om att jag är bitter för egen del av att inte få min del av kakan. Jag personligen känner mig rik.

#8. Om man inte fick låna till tex ett hus, så är det inte så många som skulle kunna bo i ett.
Att däremot låna till semestrar, eller annat som inte är nödvändigt (att bo är nödvändigt) det tycker jag är vansinne.

"En arbetslös universitetslärare som brukar få 30 000/md och en arbetslös städpersonal som brukar få 18 000 ska enligt mig få lika mycket när de är arbetslösa." Det får de också. Man får inte 80% av sin inkomst, man får 80% av ett maxbelopp på 18700/månad.

#9 Enligt mig kan det vara ansvarsfullt att låna till ett hus om man ser att man kan betala tillbaka lånet inom överskådlig tid, eller att ränta + amortering är lågt i förhållande till sin inkomst så man har god marginal.  Det många gör idag är att köpa hus som som är så dyrt att det är precis på gränsen för vad banken går med på utifrån nuvarande inkomsten. Man sitter då där med väldigt små marginaler och får jätteproblem om något oväntat drabbar en och har överhuvudtaget liten rörelsefrihet. utan att ha tänkt så himla mycket - därför att alla andra gör så. Dessutom har naturligtvis denna benägenhet att gärna skuldsätta sig upp till halsen kraftigt trissat upp priserna på hus.

Överhuvudtaget tycker jag folk ifrågesätter lån alldeles för lite. Tänk vad mycket pengar det handlar om som alla som har huslån varje månad betalar till de som är rikare. Det är en frivillig månatlig överförselsinkomst från medelsvensson till dom rikare.

Angående arbetslöshetsersättning så menar jag att jag inte alls håller med de som vill  höja taket för att fler ska få 80% så som det varit mycket prat om både från borgare och sosser i olika omgångar. Därför att jag tycker att de som tjäner mer har möjlighet att själv lägga undan till sämre tider alternativt försäkra sig. Som jag skrev i #8 så tycker jag dessutom man skulle kunna sänka detta taket (80% av 18 tusen nånting) och igengäld införa ett "golv" , ett belopp motsvarande socialbidragsnormen/eksistensminimum.

Håller helt med dig om att man måste ha marginaler, och att man ska betala av lånen.

Att man ville höja taket i a-kassan visste jag inte.

Överföring av pengar genom lån. Här bär man titta också på fractional reserve banking som gör att en bank för varje insatt 100-lapp kan låna ut ca 500kronor mot skuldförbindelser från låntagaren. Man kan uttrycka det så att banken med hjälp av denna 100-lapp på egen hand skapar ytterligare 400.

Staten har alltså överlåtit kontrollen över Sveriges valuta och penningmängd till privata banker.

Allmän grundförsäkring (medborgarlön) utifrån indexberäkningar som ersätter barnbidrag, pensions, bidrags och försäkring system,

men kompletteras med vissa av våra grundläggande subventioner för skola, läkemedel, vård, omsorg, färdtjänst eventuellt något mer jag inte kommer ihåg nu. Ett särskilt skyddsnät skulle behövas för icke medborgare.

Utifrån det aktuella läget skulle en sådan ligga på per medborgare 7500 - 9000 kr efter skatt. Det är mer än dagens sjukpension den ligger på ca 6000kr efter skatt.

Löntagare skulle bli tvungna att planera för bortfall av lön om de valt att leva på en högre standard än vad grundförsäkringen tillät.

Föräldrars användning av sina barns grundförsäkring skulle behöva synas av överförmyndarnämnden med stickprovs kontroller. Idag synar överförmyndarnämnden bara om misstanke om oegentligheter anmäls in.

Vad gäller trygghet - ansvars balansen i samhället är den mycket viktig för medborgar inflytandet och medborgares villighet att bidra till ett gott samhällsklimat.

Vid för hög grad av trygghet tenderar medborgare att vid införandets första år må bra av det, men allt eftersom åren går så ändras attityder. Hög grad av" kostnadsfria" hjälpåtgärder gör medborgare mindre angelägna om att själva bry sig om varandra. Förakt för storebrors samhället blir allt tydligare då medborgaren inte ser sig själv som en viktig del i systemet. Sedan lider de flesta omhändertagande system av att individen kommer bort i alla byråkratiska processer. De kan "falla mellan stolar" eller slussas runt mellan olika former av omhändertagande åtgärder tillsynes omhändertagen men egentligen inte sedd eller hjälpt.

Om det istället finns för få skyddande åtgärder uppstår misär och rädslor som urholkar vi-känslan bland medborgare. Här tvingas människor blunda för ett överflöd av hjälpsökande utsatta medborgare och avtrubbning inför tiggare och döende sjuka människor på gatorna. Det innebär att en form av sköt ditt skit i andra attityd uppstår men inom sig kommer medborgare ha ett starkt förakt och önskan om revolt mot sitt eget samhälle. Våldsamma upplopp som utlöses av till exempel dåligt väder, kan bli en synbar följd av detta pyrande missnöje (se frankrike, Irland, Usa osv)

#13 Mycket bra idé dendär grundförsäkring, gillar förenklignen -att samma belopp till alla, en nivå man kan klara sig på och samtidigt inte för lyxigt. Kanske skulle man kunna komplettera med att om man är egenföretagare då är dom första 7 500-9000 man tjäner/månad skattefria. Då tror jag många fler skulle våga sig på att starta eget då.

Välfärd modell alliansen eller S+V?

Hos S+V så är tänket att alla behövande ska garanteras hjälp även om det ibland kan innebära att några får för mycket.

Med alliansen är tänket att det viktigaste är att inte någon får för mycket även om verkligt behövande i o med detta skulle råka bli utan eller få för lite.

Undrar om jag lyckas provocera någon nu?

Såg på Dokumnet inifrån nu ikväll. Det är uppenbart att löntagarna har fått stå tillbaka för kapitalet. Numera så tar de 1/3 av kakan medan de i början av 1970-talet tog 1/5. Lönespridningen har lycktas. Oavsett regering men arbteslösheten håller i sig.😭