Tycker att det hon sade i övrigt var ganska vettigt, men det är en tydlig riktningsförändring mot mitten. Synd bara att det nu lär bli ännu mer trängsel där.

Jag, och många med mig, har haft känslan att politiken överhuvudtaget de sista åren har varit utan riktig riktning och fart. Alla partier hade mer eller mindre bara accepterat och resignerat inför en socialdemokratiskt ledd riksdag. Inga konkreta förslag i en strategi framåt kom från någon, oavsett partipolitisk sida.

Det där ändrades i ett slag när alliansen byggdes upp, de stakade snabbt ut en rejäl kursförändring och satte full fart. Det var många lyckliga omständigheter som möjliggjorde detta. Mest kanske det var katastrofresultatet för (m) i valet innan, som ju gjorde att den nytillträdde partiledaren Reinfeldt fick carte blanche i att förändra partiet och dess politik helt i sina grunder. Detta samtidigt som (c) tydligt gjorde helt om i ta mig tusan de flesta av sina hjärtefrågor. Vips så kunde ett mycket tydligt alternativ till det trötta och ganska uppgivna s-styret göras. De övriga i allianspartierna har möjliggjort kursändringar av sin politik genom att toppstyra sina partier, mest av duon Leijonborg och Björklund. Leijonborg får nesligt avgå och Björklund hälsas som den nya frälsaren… Så kan det gå! :o)

Denna utveckling borde (s) ha svarat på snabbare, men där satt ordförande Persson som bromskloss för all utveckling och försökte desperat bara hitta en efterträdare. Nu har Sahlin en oerhört svår uppgift framför sig. Först så hade hon nog mandat till att göra stora, behövliga förändringar, men efter att ha gjort ingenting så ökade opinionssiffrorna och rösterna inifrån om att driva klassisk socialdemokratisk politik - väljarna tycktes ju gilla att (s) inte kom med någon nytt utan snarare representerade något gammalt, välbekant?

Dock så tror jag att alliansens politik kommer att ha effekt när det gäller arbetslösheten, och det kommer att ge dem ett enormt försprång i nästa val – "vi levererade!". Mot detta måste Sahlin tränga in sig mot mitten och tydliggöra (s) politik betydligt bättre.

Så kommer Sahlin att bli mer populistisk nu? Givetvis, på exakt samma sätt som alliansen blev det, med undantaget att hennes kollegor i (v) och (mp) knappast kommer att vara med, vilket ju sannolikt minskar deras slagkraft rejält.

Jag tror att alliansens uppkomst har cementerat politiken till en blockfråga under överskådlig tid framgent, på gott och ont. För alliansen är det mycket på gott, eftersom det nu är de som kan peka på att oppositionen är splittrad. För det röda blocket är det i huvudsak negativt, dels för att det är svårt att komma på ett lika koolt namn som 'alliansen' och dels för att det sannolikt kräver att (s) som i bräschen måste bli numerärt större än det blåa blocket. (vp) och (mp) kommer ha mycket svårt som så små partier i sammanhanget tillsammans med (s) att ändra på sina hjärtefrågor som ju många gånger går helt stick i stäv med (s)'s.

Intressant kommer det i alla fall att bli. En mycket stor utmaning för Sahlin, som nog måste sätta fart. Var detta det första steget?

//Zac

#1 Intressant analys! Mest intressant är ju jus hur (s) ska förhålla sig till sina tidigare stödpartier…

Håller med, det är de biten av spelplanen som inte är lagd än s a s…

Men jag har svårt att se att de skulle kunna göra gemensam sak, det är lite för stora åsiktsskillnader emellan dem, och inte minst om (s) drar iväg mot mitten. Om (v) och (mp) åker ut ur riksdagen lär huvuddelen av deras röster snabbt kannibaliseras av (s), oavsett vilket så lär inte det förändra blockens jämvikt i alla fall.

//Zac

#3 Perssons våta dröm var ju att kunna regera med (c).

Det är väl där (s) problem ligger. Partiledningen ligger nära ett borgerligt mittparti - men de vill inte vara med och leka.

Jag tror också många (s)-röstare ligger till vänster om partiledningen och gärna vill samarbeta med de gamla stödpartierna. Överhuvudtaget har väl (s) alla de problem man har i ett stort parti - det är stor skillnad mellan partiets ytterkanter.

Jag tycker du skrev något mycket intressant i #1: "Nu har Sahlin en oerhört svår uppgift framför sig. Först så hade hon nog mandat till att göra stora, behövliga förändringar, men efter att ha gjort ingenting så ökade opinionssiffrorna"

Det är ju en ganska gammal s-problematik nu - ska man värna om gamm-sosse-stammen eller ska man hänga med i utvecklingen? Den interna kritiken om att man överger gamla sossevärden har ju tidvis varit hård. Det missnöjet föder nog (v) till en del.

Det ska bli intressant att se om Sahlin forstätter sin resa högerut, och vad (s)-väjarna i så fall tycker om det…

Jag har svårt att se att "mjuka-Mona" kan existera samtidigt som "förändra-till-det-hårdare-Mona" förändrar partiet i den riktningen som behövs.

//Zac