Socialdarwinism = allas krig mot alla.

Skulle säkert ge mycket stora förändringar, men inget som skulle tilltala särskilt många idag.

#1 Där krig ses som något sorts oönskat sätt att lösa spänningar förstås.

Men på vilket sätt skulle det inte tilltala, det är det som är kul att tänka sig.

Det borde vara lättare att förställa sig om man kunde hitta några exempel. Några fumliga försök att hitta några.

Naturfolk som indianer, eskimåer, aboriginer tycker man borde levt efter detta.

Men var det verkligen så? 

Hur var det med vikingasamhället, kan det vara ett exempel?

USA i början av sin tillkomst? Kanske till en del?

USA är ett väldigt bra exempel, säkert vikingasamhället också, men det är bara rena spekulationer :P

# Det heter inuiter om folk som bor på Grönland och Kanada. Se får man visst inte säga indian heller, i USA heter det native american.

http://sv.wikipedia.org/wiki/USA:s_ursprungsbefolkning

http://sv.wikipedia.org/wiki/Inuiter

Sakring; indian anser jag dock är okej i Sverige? Aldrig hört något om att någon skulle ta illa upp av detta? Finns ju även någon grupp som turnerar på marknader (och spär på fördomar visserligen) men de kallar sig själva indianer…

Jo det var en "indian" som tog illa upp det är därför som jag skrev det. En från Kanada som reagerade på en trailer till ett program med Kajsa Ingmarsson där de sa, att du inte har alla indianer i kanoten. Hon anmälde det till DO. Jag starde dessutom en tråd om man fick använda ordet eller inte här på politk. Har sökt men hittar den inte dessvärre.

Jag själv använder ordet fast jag säger nog också native american, däremot så skulle jag inte drömma om att använda något annat ord är inuit då jag har en god vän från Grönland.

Okej?

Ja, fördomar behöver du ju inte göda, men sen ibland så undrar jag om man medvetet måste ta illa upp av allt människor gör och säger…

Ja, fast har vi i Sverige något annat ord än indian? Eskimå har jag lärt bort, även om jag inte vet riktigt varför det är fel, men tar människor illa upp så kan jag byta ord. Bara det finns något att byta till…

Förlåt så mycket om någon tog illa upp.

I Kanada kallar dom sig själva first people, när jag var och såg på en föreställning av en trupp av dessa.

Förr fanns det en lek som med dagens språkbruk då skulle bli nativ americans och vita, men den leken är säkert förbjuden numera.

Moa- Om du läser länken så ser du att det betyder 'de som äter rått kött'

sakring; ja, jag ser inte felet med det? Det gör ju svenskar genom vår sill och surströmming och japanerna genom sushi sedan finns ju den italienska carpaccio där rått oxkött skivas tunt och marineras i lime…

Inuiter vill inte bli kallade människor om äter rått kött de vill hellre bli kallade människa som just ordet inuit betyder.

#0:

Är ett sådant system utvecklingsfrämjande (om utveckling här ses som någon sorts ökad trygghet genom sofistikering och effektivisering i människans tjänst (det inrymmer också hållbar utveckling)?

Vad menar du med trygghet och effektivisering? Hur kan det anses som trygghet att sortera bort människor som inte är produktiva? Effektivt kanske det blir - men tryggt? Och utvecklingsbefrämjande? På vilket sätt är egoism utveckling för människan?

#13 Ja, det är det som är frågan som jag inte har alla svar på 😉 Du har förstått mig riktigt.

Läs igenom stycket igen så ser du att jag inte hävdar något, utan försöker definiera vad jag menar med utveckling. 

Men såhär tycker jag:

Människor borde inte kunna vara improduktiva utan ett giltigt skäl och fortfarande få stöd från samhället. Med giltigt skäl menar jag att man utifrån kanske ett medicinskt utlåtande, någon form av bedömning från sakkunnig part som visar att den här människan har uppenbart inte valt att hamna i den här sitsen. Rent konkret, ja människor med olika handikapp eller andra svårigheter borde få stöd och hjälp från samhället. Människor som är lata, alkoliserade, har problem med auktoriterer eller missbrukar dataspel borde inte få ett sådant stöd, det menar inte jag är ett giltigt skäl.

Däremot, alla allvarliga begränsningar som på förhand kan upptäckas och förhindras men ändå accepteras av berörd part, borde inte få understöd från samhället. Varför ska vi bekosta att barn föds med allvarliga handikapp om det kan upptäckas på förhand? 

Människor är på olika sätt en tillgång och man har olika intelligenser som kompletterar varandra och gör samhället rikt, kan man inte slänga lådor på ett lager på grund av sin fysik, då kan man säkert arbeta med något logiskt, intellektuellt, kreativt eller socialt arbete och på så vara en tillgång, styrkan och produktiviteten ligger inte i det rent kroppsliga såsom var emfasen under nazityskland exempelvis. Människor idag som är födda och behöver olika former av stöd borde beviljas det, det är självklart att vi tar hand om varandra och tar vara på de människor, krafter och idéer som finns. Vad som inte är okej, det är olika uttryck för destruktivitet och förfall genom olika val som skadar samhället och belastar det. Det är inte okej att knarka bort huvudet, supa eller att tro att vad jag än gör, hur lat jag än är så är jag "lika mycket värd". Nej man är så mycket värd som man gör sig. Är man en last för samhället genom olika idiotiska val, lathet disciplinproblem men med fungerande fysiska och psykiska resurser, då ska man inte förvänta sig stöd, då ska man sättas i arbete eller få svälta ute i kylan tills man kan göra något för de samhälle man förväntar sig stöd från.

Så tycker jag. Vad tycker du Internettan? Jag gissar att det är väldigt skilt, med tanke på våra tidigare diskussioner.

#14:

Okej, då hänger jag med vad du menar. Och förstår hur du tänker utifrån ditt perspektiv. Och håller med utifrån det perspektivet.

Men eftersom jag har ett annat perspektiv så kan jag förstås inte se det så.

Däremot, alla allvarliga begränsningar som på förhand kan upptäckas och förhindras men ändå accepteras av berörd part, borde inte få understöd från samhället. Varför ska vi bekosta att barn föds med allvarliga handikapp om det kan upptäckas på förhand?  

Kanman alltid bedöma någons bidrag till samhället? Anta att en mycket handikappad person blir en källa till glädje för en annan person? En så stor meningsfullhet i den andres liv att denne slipper psykiskt lidande och därmed sjukskrivning och vård? Ibland räcker det att någon finns för att hon ska ge något av värde till sina medmänniskor. Ingen kan utifrån ytan rätt bedöma andra människor, tror jag.

Vad som inte är okej, det är olika uttryck för destruktivitet och förfall genom olika val som skadar samhället och belastar det.

Det beror på hur man ser på samhället. Är samhället bara ett företag som ska gå med vinst? Eller är det något annat? Hur bedömer vi människorna i ett samhälle?

Det är inte okej att knarka bort huvudet, supa eller att tro att vad jag än gör, hur lat jag än är så är jag "lika mycket värd".

Beteendet är inte något att ha. Men människan som har beteendet är precis lika mycket värd som vilken annan som helst och den potentialen som finns i varje människa är värd att räddas och att ha omsorg om. 

Är man en last för samhället genom olika idiotiska val, lathet disciplinproblem men med fungerande fysiska och psykiska resurser, då ska man inte förvänta sig stöd, då ska man sättas i arbete eller få svälta ute i kylan tills man kan göra något för de samhälle man förväntar sig stöd från.

Då tänker jag att folk har växt upp med olika förutsättningar. Både medfödda sådana (som kan ge problem med omvärlden) och dålig miljö - som sedan leder till ett destruktivt beteende. Men eftersom alla beteende har ett logisk förklaring och ett syfte (om det än kan vara svårt att få syn på det) så gäller det att se bakom beteendena och förstå varför folk gör som de gör. Om en person beter sig som ett svin så kanske det beror på något som först måste läka? Och när detta läkt så kanske personen blir den mest omtyckte och mest "produktiva" av oss alla? 

Men visst ska man kunna ställa krav också. De som beter sig illa behöver konfronteras och eventuellt söka hjälp. Inte bara håva in bidrag utan andra åtgärder.

Däremot, alla allvarliga begränsningar som på förhand kan upptäckas och förhindras men ändå accepteras av berörd part, borde inte få understöd från samhället. Varför ska vi bekosta att barn föds med allvarliga handikapp om det kan upptäckas på förhand? 

Det finns ett klassisk replik på detta 

Om du kände en kvinna som är gravid och redan har åtta barn, varav tre är döva, två är blinda, en är efterbliven och kvinnan själv har syfilis. Skulle du rekommendera henne en abort?

Och om du svara ja på frågan så Grattis du har just dödat Beethoven

------------------

Barnen som föds med  begränsningar kan inte lastas för det och bli utan stöd

---------

Är man en last för samhället genom olika idiotiska val, lathet disciplinproblem men med fungerande fysiska och psykiska resurser, då ska man inte förvänta sig stöd, då ska man sättas i arbete eller få svälta ute i kylan tills man kan göra något för de samhälle man förväntar sig stöd från.

Jag tror att vi i mycket stor omfattning är styrda av arv och miljö och också av slumpen. Vi har begränsade ramar när vi gör olika val.

#16 Och om du svara ja på frågan så Grattis du har just dödat Beethoven.

Ja den är sannerligen en klassiker, och en skrämmande utjatad sådan med all respekt 😛Jag håller fast vi vad jag sa och det motsäger inte vad du sagt, det vi säkert kan veta, varför ska vi uppmuntra någon att välja bort ett barn om vi inte säkert vet om det blir en Beethoven eller ej. Är du med?

#15 Ibland räcker det att någon finns för att hon ska ge något av värde till sina medmänniskor. Ingen kan utifrån ytan rätt bedöma andra människor, tror jag.

Vi kan inte alltid bedöma utifrån det vi vet om människor, men det finns fall då man kan göra det.Det är ytan och de konkreta handlingarna, nyttan som vi kan bedöma om inte personen betyder mycket för oss personligen, men det är något subjektivt, inte objektivt. Om vi hela tiden ska utgå ifrån våra subjektiva känslor för andra kan vi ju lika gärna börja använda vårt personliga tycke för en person som söker ett jobb då? Detsamma är sant för föhållningsätt i stort, om vi aldrig tänker på samhällets materiella nytta och utveckling utan bara tar hänsyn till vad som är fint och gott och kärleksfullt, vad hamnar vi då? I paradiset? Troligtvis inte ens det..

Det beror på hur man ser på samhället. Är samhället bara ett företag som ska gå med vinst? Eller är det något annat? Hur bedömer vi människorna i ett samhälle?

Eller en som en organism? Varför inte ta medicinen om det gör organismen friskare? När jag läser dina inlägg så slås jag av hur du fullkomligt utelämnar de materiella aspekterna. Det är människor i arbete som ger dig din materiella trygghet, det är intresse, tid, engagemang och hårt arbete som leder till nya upptäckter och nya produktionsmedel som för utvecklingen frammåt. Vi kan gå runt och vara snälla och goda och uppskatta varandra hur mycket som helst, men för eller senare måste vi gå till arbete, och vill vi effektivisera och göra vårt samhälle mer sofistikerat så behöver vi sålla, välja det som är fördelaktigt och inte göra oss av med, men åtminstonde inte understödja mycket av det som belastar samhället.

#15 Då tänker jag att folk har växt upp med olika förutsättningar. Både medfödda sådana (som kan ge problem med omvärlden) och dålig miljö - som sedan leder till ett destruktivt beteende. Men eftersom alla beteende har ett logisk förklaring och ett syfte (om det än kan vara svårt att få syn på det) så gäller det att se bakom beteendena och förstå varför folk gör som de gör. Om en person beter sig som ett svin så kanske det beror på något som först måste läka? Och när detta läkt så kanske personen blir den mest omtyckte och mest "produktiva" av oss alla?

#16 Jag tror att vi i mycket stor omfattning är styrda av arv och miljö och också av slumpen. Vi har begränsade ramar när vi gör olika val.

Jag håller med dig Internettan. Det kan vara fråga om något tillfälligt och självklart borde alla ges största möjliga förutsättningar att utvecklas och självklart måste människor kunna göra misstag och komma ur balans, hur skulle det annars se ut? Ingen är väl perfekt. Men i de fall då man kan se samband och kontinuitet, oavsett om det har att göra med arv eller miljö, så tycker jag att man inte ska fortsätta att understödja, det ger mer av samma sak helt enkelt, och ja så enkelt är det! Varför ska vi behandla hagamannen med kärlek och förståelse? Det verkar ju inte finnas några planer där att sluta med sitt samhällsfarliga och destruktiva beteende. Varför ska en alkoliserad man med dålig inställning, som vart arbetslös i två decennier bli försörjd av andra arbetande som gör rätt för sig?

Om jag utgår från de exempel på människor som enligt trådstarten borde sakna stöd (Människor som är lata, alkoliserade, har problem med auktoriterer eller missbrukar dataspel)

Lathet är något som är en överlevnads instinkt hos alla djur. Det ska hindra en från att ödsla energi på födosök när resultatet är troligast noll. Vi och djuren har andra drivkrafter som balanserar denna urinstinkt. Behov att få öva fysik och kunnande tex.

Att ha problem med auktoriteter kan leda till att arbeta övertid alla dagar eftersom personen då är driven att starta egen firma.

Förhållandevis sett så är en förvånansvärt stor del av alkoholister välfungerande i arbetslivet och döljer sitt missbruk väl.

Låt oss nu tänka ur klass samhälls perspektiv. Arbetar klassens och lägre klasser har en tendens att inte kunna stötta och aktivera sina barn att nå sin fulla potential. Trots det blir barnen till större delen friska och "produktiva" medborgare. Övre medelklassens barn är de som statiskt sett i andel får flest barn som i tonåren förstör för andra och provar narkotika. Statistiken i detta är svår tyvärr att tolka eftersom mätmetoder och och utgångspunkter är för "flummiga".

Hur som helst skulle inte fördelaktiga gener i ett socialdarwinistikts samhälle styra vilka som klarar sig bäst utan hur mycket rikedom ens släkt besitter. Unga på glid eller med medecinska svårigheter kan få plats på behandlingshem betald av släkt eller få en fond att leva av.

Vad gäller de som slås ut ur samhället är det mest troligt att de skulle överleva genom att delta i kriminella subkulturer.

Med ökad kriminalitet och minskad trygghet skulle även det vanliga samhället drabbas av högre grader av korruption och allt mer rasa samman… Se vitryssland.

#17:

Det är ytan och de konkreta handlingarna, nyttan som vi kan bedöma om inte personen betyder mycket för oss personligen, men det är något subjektivt, inte objektivt. 

Men om jag vet att varje människa betyder något för någon - då spelar det ju ingen roll om personen inte betyder något för mig. Jag kan ju inte bestämma att en annan människa inte är värd någon hjälp bara för att hon har ett visst beteende som kan bedömas objektivt. En människa är en människa med ett inneboende värde.

Och det är ju skillnad på att göra objektiva bedömningar på vem som ska få ett jobb beroende på vad han/hon kan - och på att bedöma vem som är värd att bry sig om.

Detsamma är sant för föhållningsätt i stort, om vi aldrig tänker på samhällets materiella nytta och utveckling utan bara tar hänsyn till vad som är fint och gott och kärleksfullt, vad hamnar vi då? I paradiset? Troligtvis inte ens det..

Varför måste det ena stå mot det andra? Vi kan väl tänka på både och? Hur bevisar en individ att hon inte är lat? Eller att hon mår dåligt? Man måste vara frisk för att kunna tala för sig i många lägen. Vi kan motarbeta/avhjälpa beteenden utan att rata människor.

När jag läser dina inlägg så slås jag av hur du fullkomligt utelämnar de materiella aspekterna.

Det gör jag väl inte. Jag ser det som att vi har utrymme för både högproduktiva människor och inaktiva människor och allt däremellan. Det är så det är att leva tillsammans. Och vad är det för mening med ett materiellt högtstående samhälle om där inte finns kärlek till medmänniskan?

Varför ska vi behandla hagamannen med kärlek och förståelse? Det verkar ju inte finnas några planer där att sluta med sitt samhällsfarliga och destruktiva beteende. Varför ska en alkoliserad man med dålig inställning, som vart arbetslös i två decennier bli försörjd av andra arbetande som gör rätt för sig?

För att alternativet vore ännu värre. Och för att jag tror att om vi ger till andra så får vi igen det. Ingenting är meningslöst. Det är vad vi gör mot varandra som räknas och det är det som är meningen med livet.