Helt riktigt! man ska bli av med bidraget om man missköter sig! Inte för att jag skulle mysa vid frukostbordet för det. Jag har inte den människans hela bakgrund så jag kan inte döma någon. Lite empati och förståelse för andra vill jag nog odla också. Det hoppas jag att jag tycker den dagen jag är tillbaka i arbete också!

#1 Jovisst kan det dölja sig en tragedi bakom notisen. Jag såg framför mig killen som helst vill ligga på soffan och se på TV…

Äntligen! (F´låt)

Det finns så mycket folk som missköter sig men ändå har kvar bidrag eller jobb tom.

Bra gjort helt enkelt

Ja, missköter man sig så gör man och då bör man få konsekvenser därefter. Vill ändå vara lite försiktig då jag tänkte som #1 i just det här fallet. Jag vet ju inte hela bakgrunden. Men om man ponerar att det rör sig om det som Anders skriver i #2, ren slöhet, ja då ska konsekvenserna in för det är det enda sättet att sparka honom ur soffan s a s. Detta gäller oavsett om det är mina skattepengar det gäller eller någon annans plånbok.

Frågan är varför denna person missköter sig? Visst, jag gillar inte heller folk som utnyttjar systemet utan att tänka MEN jag anser också att det finns en bakgrund och en anledning till varför…

Man kanske inte ska vara så snabb att döma…

#5 Jag håller med om att ingen av oss vet den exakta bakgrunden i detta fall.

En orsak kan ju vara att han upptäckt att han inte kan uppnå något genom att delta i samhället. Den ekonomiska skillnaden mellan bidrag och jobb är så liten att den inte motiverar honom att lämna TV-soffan - eller svartjobbet!

Tänk, jag har aldrig förstått det där att skillnaden mellan att jobba och ligga hemma på soffan är så försvinnande liten. Då jag har varit arbetslös eller sjukskriven, har jag förlorat en hel del på det så det har inte varit roligt alls i min plånbok.

#7 Har du varit långtidssjukskriven/arbetslös? Har du haft ett relativt dåligt betalt arbete? Det är väl där problemen ligger?

Är du i en situation där du erbjuds ett relativt dåligt betalt arbete - och det samtidigt innebär att du får nya utgifter för bil, dagis/fritids för barnen, ökade matkostnader m.m. - så kan du nog uppleva att det inte blir många ören extra för 8 timmars slit.

Jag tror aldrig ekvationen varit aktuell för den som tillfälligt blir sjuk eller arbetslös - då har man ju nästan alla kostnaderna kvar. Den gäller inte heller om man kan få ett arbete med lite högre lön.

Men jag minns en intervju med en kille som tog friår, och fick frågan hur han klarade sig på lönen (var det 75 eller 85% de fick?) och han svarade att det var inga problem. Han hade ju inga resekostnader, han hade tid att baka bröd och laga mat hemma, och han behövde inte skaffa representabla kläder till jobbet…

Jag har varit både långtidssjukskriven och arbetslös och dessutom lågt avlönat jobb. Har ju alltid, så gott som, jobbat inom vården och där är lönen låg. Har haft barn på fritids under den tiden och använde bil när jag väl arbetade igen. Trots detta så tjänar jag betydligt bättre på att arbeta. Jag föredrar, rent ekonomiskt , att arbeta framför att vara arbetslös, helt klart. Då pratar jag bara ekonomi, sen finns det ju andra aspekter till att det är skönare att ha ett jobb.

#9 Jag har 4 mil till jobbet och måste köra bil, alltså blir det en kostnad i månaden på ca 1500 kr. Även om jag försöker ta mat med till jobbet om jag har så blir det väl ändå så att man någon gång i veckan försöker äta med de andra, då till en kostnad om 50 kr/dag, så säg 300 kr på en månad. Några småbarn har jag inte så dagisavgifter behöver jag inte fundera över, däremot så kostar väl kläder lite mer iomed arbetet som faktiskt har en viss dresskod. Snålt räknat så säg att det kostar mig 2000 kr i rena pengar att arbeta en månad, och då har jag inte räknat på just sådant som att man kan äta billigare hemma om man har tid till långkok och brödbakning.

I lön har jag idag 13.000 med A-kassa hade jag fått 10.400. Efter skatt (bortsett från jobbskatteavdraget) så hade de olika lönerna gett mig 9100 resp 7300, alltså 1900 mindre i löner men slipper kostnader på 2000. Alltså har jag 100 kr mer i handen om jag går hemma med A-kassa.

Tack vare jobbskatteavdraget så ser nu verkligheten lite annorlunda ut och tack vare att man får behålla mer av lönen när man arbetar så blir det faktiskt en positiv skillnad för oss som jobbar ihop våra pengar istället för att få det som bidrag.

#6 Tror du verkligen att allt handlar om pengar?

#11. Den frågan ställer jag också?

#11 Nej, han kan ju kanske ha något slags livsfilosofi som gör att han tycker sig ha rätt att missköta sig och ändå bli försörjd…

Eller vad menar du?

Du förutsätter att han missköter jobbet för att han tjänar på det och vill få sparken.

#13. Vad jag menar är att du oftast väljer att se den mörka sidan hos människan. Alltså, ingen av oss vet bakgrunden till vad som hänt den man som artikeln handlar om. Vi får ju bara en sida av saken. Du blir glad över att han mister all ekonomisk hjälp, vi andra här skriver ungefär att han ingen hjälp ska ha om det är så att han verkligen "skiter" i allt men att vi ju inte vet bakgrunden och därför är lite försiktiga i våra uttalanden om just den här mannen. Vad har han för problem? Är han psykiskt sjuk? Är han missbrukare? Är han bara lat? För hur man än vänder och vrider på saken så är det väldigt sällan någon bara är lat. Det finns nästan alltid något som är fel när en person så totalt traskar utanför alla regler.

Jag tycker mig se i många av dina inlägg att du utgår från att bara vi tvingas ut i arbetslivet så löser sig alla andra problem, simsalabim. Så är det ju självfallet inte. Vi kan tvingas ut, precis som förr i tiden, hur sjuka vi än är, men problemen kvarstår för individen. Men vi andra som arbetar slipper ju betala skatt för alla dessa sjukskrivna och lata arbetslösa då de tvingas ut i arbete, som dessutom inte finns. För inte ens Alliansen kommer att kunna ordna jobb åt oss alla, med eller utan tvång. Jag är så krass så ingen kan få mig att tro att politikerna sitter där och värnar om mig och mitt välbefinnande, jag tror mer att de vill ha mig i arbete så länge det bara går, sen byts jag ut och då gäller det att jag, för minsta möjliga pengar, kan överleva, för då är jag inte intressant längre. Jag har gett mitt till samhället och är inget värd efter det. Sen att "vanliga" människor tänker i de banorna är mer otäckt. För, som sagt, vi kan alla drabbas av sjukdom och vi kan alla bli arbetslösa och då står vi där.

Jag ser också en del i mitt arbete som till varje pris ska till jobbet, hur sjuka de än är. Sen att de smittar ner både oss andra och gamla (som faktiskt är rätt sköra) spelar mindre roll. Vad vill man visa med det? Att man är jätteduktig som släpar sig till arbetsplatsen, eller är man rädd för karensdagen? Hur ska det bli om/när karensdagen blir två och ännu fler om vi blir längre sjukskrivna? Ja, inte är det fråga om att vi går och jobbar för att vi orkar, trots feber, eller ryggskott, eller påssjuka, eller vad det nu kan vara. Vi jobbar, även om det kanske innebär att vi får följdsjukdomar som kan bli kroniska och/eller t o m dödliga. Precis som förr. Fast de som inte råkar bli sjuka just då, slipper ju betala skatt för dem som ändå går och jobbar och då blir man en lycklig människa, eller vad?

#15 Jag som trodde jag var optimist och dessutom tror att en människa som får goda möjligheter utnyttjar dessa väl…!?

Att säga att vi inget vet om mannen i artikeln är väl att slå in en öppen dörr? (Det konstaterade jag i #2…vi är nu på #16.) Jag är självfallet inte glad över vad som drabbat honom - jag såg artikeln som en symbol för att vi börjar ställa krav på människor, att inte lämna bidrag utan reflektion. Det tyckte jag var positivt.

Tvingas ut i arbetslivet? Min syn är att välfärd skapas ENDAST på ett sätt - genom människors insatser. Pengar har inget eget värde - de är bara en symbol för att underlätta då vi byter varor och tjänster med varandra.

Ett flertal tillfällen de senaste åren har vi sett siffror på hur sjukskrivningar ökar och sysselsättningen minskar. Hur kan detta betyda att vi tvingar folk att arbeta? Min tolkning av detta är att vi hindrar folk från att arbeta!

Jag tror att det är ett grundläggande behov hos normala människor att bidra. Det är sunt och naturligt att vilja arbeta, och att få uppskattning för det. Jag har svårt att tro att vi faktiskt skulle ha en av världens sjukaste befolkningar. Däremot tror jag på att vi under lång tid skapat en situation där stora grupper har svårt att finna arbete meningsfyllt.

Jag är helt övertygad om att det finns arbete åt alla. Så länge det finns något otillfredsställt behov i landet så finns det ett arbete. Att det sedan - med dagens system - är svårt att skapa ett traditionellt lönearbete av dessa behov är en annan sak. Men det finns behov av allas insatser.

Det är ju självklart upp till var och en att bedöma konskekvenser, och ta konsekvenser av sitt handlande - och att ta hänsyn till andra. Men jag kan inte tycka att jag inte är kapabel att arbeta för att det gör lite ont någonstans eller för att jag har lite snuva.

Känns lite olustigt att Hurra för en människa som i ett blev av med sin försörjning även om det nu var ett bidrag. Vi vet ju inte varför han uppträtt som han gjort. Kan ju finnas många orsaker…

Undrar lite vad som händer honom nu? Får inget socialbidrag? Blir desperat? Begår något inbrott, stjäl en gammal dams handväska? Super till och misshandlar någon? Eller ger han upp? Kanske tar sitt liv?

Skulle du fortfarande HURRA då Anders?

//CarlS

#17 Om vi nu utgår - som jag gjorde - från att det handlar om en människa som inte är villig att försöka anpassa sig för att göra någon nytta, så skulle jag hurra. Jag tycker det är viktigt att det finns gränser, och att dessa markeras.

Jag tycker att vi ska ta ta hand om människor som har det svårt, men att ta hand om människor innebär också att våga ställa krav.

Att tro att vi blir av med kriminalitet genom att ohämmat ösa pengar över potentiella brottslingar verkar naivt.

Självmordsbenägenhet är svårt, men befarar man sådant hoppas och tror jag att det finns rutiner för att hantera det.

#18

Jo, men det är just det. Du Utgick från att det handlar om en människa som inte är villig att att försöka anpassa sig för att göra någon nytta fast du inte har en aning om det!

Det kan man väl säga är att tycka innan man tänkt efter?

#19 Ja, jag vet inte hur många gånger jag skall behöva säga det. Jag började som sagt i #2 med att förklara att jag naturligtvis inte vet några detaljer om det specifika fallet utan tog upp ämnet som en "symbol"…

Är det fler som vill se mig skriva det här eller kan ni bemöda er om att läsa tidigare kommentarer i strängen?

(NU skojade/ironiserade jag lite..)

Kul att se att du har lite humor…:)

Ett gott skratt förlänger livet säger de…fast det hjälper nog inte killen som du hurrar så glatt för….

Gonatt…

#16. Ha ha, nu skrattade jag faktiskt när jag läste dina sista rader. Det var ju inte det jag skrev precis, men du drog ner det till liiiiite ont och liiiiite snuva. Jag stannar inte heller hemma med lite ont och lite snuva. Då skulle jag aldrig komma till något arbete. Jag har nämligen värk i både rygg, knän, handleder och i högra hälen. Det är inte heller fråga om liiiiite ont utan värk. Ligger i släkten på spinnsidan. Vet med säkerhet att min mormorsmor var kraftig reumatiker, hon satt i rullstol med förvridna händer. Min mormor var reumatiker och hamnade också i rullstol med förvridna händer och min mamma är reumatiker, har ännu inte hamnat i rullstol men har mycket ont, har svullna leder och stela sådana. Hon har även svårt att gå. Nu är det min tur, fast det positiva är att det gått längre upp i åldrarna hela tiden.

Spinnsidan hos mig är ena sega rackare som aldrig klagat/klagar. De har levt och lever sina liv och gör det de kan och är alltid positiva. Så är jag lärd så jag klagar inte heller utan gör det jag kan. Nu har jag inte sån värk ännu, men det känns. När jag suttit en stund så är jag stel och särskilt rygg och häl värker. Det blir bättre bara jag kommer i gång s a s. På morgonen är det värst. Det jobb jag utför är tungt och sliter hårt på rygg, knän och axlar. Men det går ändå. Är faktiskt på jobbet så gott som varje dag hela året om. Har heller aldrig varit sjukskriven p g a detta. Hoppas också att jag slipper.

Jag pratade, vilket ju syns om man läser det jag skrev, om feber, ryggskott eller påssjuka eller vad det nu kan vara. Exempel bara. Härom tiden blev jag och ett par till smittade av en arbetskompis som var rejält förkyld. Hon satt och snorade och nös och var alldeles dimmig i ögonen. Hon orkade knappt med sig själv men skulle ändå tvunget vara på jobbet. Vad är det för mening med det? Ponera då att vi faktiskt jobbar med många gamla sköra människor som oftast blir mycket mer sjuka än vad vi blir av en förkylning. Där ska man alltså stå och snora över denna gamla, nä vet du vad.

Jag känner inte som att jag slår in öppna dörrar, mer som att man bankar på en rejält låst sådan. Desstuom tror jag också att det är normalt och sunt att vilja arbeta, vad det nu än är man vill göra. De flesta av oss som orkar, är friska och inte har några andra problem gör så också. Tror inte heller att vi har världens sjukaste befolkning så sett. Det bara syns i statistiken då vi ju har rätt att vara hemma när vi är sjuka i det här landet, vilket är långt i från gängse mönster i de flesta andra länder.

Vad menas med att man finner arbete menningsfullt? I mitt huvud är det när man utför ett arbete man är intresserad av och som man upplever ger något. Jag tror inte att folk i t ex fattiga länder (som Sverige också var för inte så länge seda) upplever det som menningsfullt när de tvingas arbeta med tunga, slitsamma arbeten under många timmar för dålig lön. Har svårt att föreställa mig att de går trallande hem med sin ynka lön för hårt slit som förstör deras kroppar. T ex de jag såg när jag bodde utomlands, sopåkarna. Vilket skitgöra de hade att tömma dessa slasktunnor som man ställde utanför grinden. Fulla med fluglarver och annat äckel. Blä. De fick traska bakom sopbilen, som för övrigt var antingen svensk eller italiensk, hela dagen och lyfta dessa tunga tunnor och tömma dem i sopbilen medan den fortfarande körde, allt detta till urusel lön och inget värde. Inte kunde de stanna hemma för sliten rygg utan fick jobba ändå. Inget att sträva efter anser jag.

Jag tror fortfarande inte att det är själva jobbet som gör att vi blir sjuka (utbrända). Jag tror att det är så mycket mer, som t ex den dåliga stress vi ändå har. Hela tiden. Den stressen tror jag inte fanns förr på samma sätt. Folk slet och slet hårt, men själva stressen fanns inte som idag. Det är också något man kan se, speciellt i de fattigare länderna. De har ett fruktansvärt hårt liv och kämpar om överlevnad varje dag, men samtidigt gör de allt detta i en mycket lugnare takt än vad vi gör. De t o m går långsamt medan vi pinnar på som om vi hade eld i baken.

Gonatt CarlS.

#23 Tja, om du klagar på mina lite, kan jag väl lika gärna klaga på att du gjorde min förkylning och ryggont (var det en annan sträng?) till påssjkua och ryggskott…   ;-)

Jo, det finns naturligtvis olika typer av jobb. Jag vet inte om det måste vara ett dåligt jobb att tömma soptunnor. Jag är väldigt glad över att det görs hemma hos mig - när jag ser dem hejar jag alltid och säger tack. Jag försöker rulla fram kärlen för att underlätta - men glömmer jag det så fixar de det ändå. De bidrar till min välfärd och det är jag väldigt tacksam för. Jag hoppas att de tycker att de får lön för mödan, och att de känner att de gör ett viktigt arbete.

#25. Det var jag som skrev i #15 i denna sträng om just feber, ryggskott och påsjuka och du svarade på det jag skrivit i #16 och skrev då lite ont och lite snuva. Eftersom du ju svarade på mitt inlägg så antog ju jag att det var det du svarade på. Eftersom du frågar om det var i en annan sträng jag skrev om dessa exempel på sjukdomar så antar jag att du inte riktigt läst igenom mitt inlägg då det faktiskt är här i denna sträng. Fast jag kan inte klandra dig då jag, som sagt, alltid skriver alldeles för mycket .

Jag tror att sopåkarna här i Sverige (nu för tiden) har en ganska bra lön och deras arbete har underlättats betydligt sedan jag var barn. Men de jag tog som exempel hade inget trivsamt och välbetalt jobb som sopåkare och det hade de inte förr i tiden här heller.

   Håller med Anders E , det fins folk som ren svenska är lata, o de skall förbanne mej inte ha allmoser. Men är det sjukdommar inblandat så skall de ha hjälp, det har varit för lätt o få bidrag förr.  Det är många tror jag som kanske vill arbeta men orkar inte på grund utav att de inte orkar gå upp på morron, de har inte lakt sig i tid kvällen innan, då är det lätt att sjukanmäla sig. Min son hadde eget boende, o var mycke sjuk tyckte jag, så jag föruslog ett läkarbesök, nä så sjuk var han inte. Jag ringde varge morron i ett år o väckte honom, varje gång han sa att han var sjuk, svarade jag honom med att vi ringer til läkare o kollar läget. Problemet var att han hadde kamrater som var arbetsskygga, som satt uppe om nätterna o sov på dagarna. Men en elors till min son,han lägger sig i tid för att vakna o komma i tid till arbetet.

#27 Starkt föräldraskap!

Jag går till mitt arbete oavsett om jag lägger mig i tid eller inte. Gör inte ni det?

#29 Jo.

Helt rätt. Missköter man sig så för man stå för följderna, i det hår fallet blev han ju av med bidraget.

#32

Det är lätt för dig att säga som bara är 14 år och inte har någon försörjningsbörda Stravaganza!

jag tycker självklart att om man missköter sig så ska bidragen bort, men nu vet vi som tidigare nämnts inte varför han gjorde som han gjorde.

vad för utbildningar var det? helt ointressanta för honom kanske?

varför arbetsträning? är han sjuk? Då ska han ju vara sjukskriven istället….

att vara långtidsarbetslös tar hårt på psyket och själen.

Jag myser inte i soffan av detta, utan jag vill veta mer fakta innan jag dömer någon.

#32 För det första så snackar du med dig själv, för det är du som är #32.

Och, för det andra, hur kan du veta att jag inte har en försörjningsbörda? Du vet ingenting om mig, så du beöver inte låtsas som om du vet någonting heller.

Det verkar som om du blev upprörd, av en 14-årings ord.

#34

Jag blev inte mer upprörd än du blev nu…:)

#35 Men du har fortfarande inte svarat på min fråga. .__.

#0, Det där kunde lika gärna vara jag. Jag har gått mängder av sysselsättningar men inte sköt mig på ett enda. Men som tur är har jag en förstående handläggare på socialen som ändå ger mig pengar. Jag har problem med att komma ut i arbetslivet och är i stort behov av en anpassad sysselsättning eller rehablitering. I dag läggs alla sådana ned efter att nya regeringen bildades. 2 utav mina rehabliteringar jag har gått, är idag nedlagda och den jag nyligen slutae är på av-veckling och ska läggas ned i Augusti. Vad finns det då kvar för möjligheter åt mig att få hjälp med att komma ut i arbetslivet igen?

Det är synd att inte många får en sådan bra handläggare som jag har som verkligen hjälper mig genom att skicka ut mig på rehabliteringar och anpassade sysselsättningar efter mina behov.

Det är ju inte alltid folket ser försörjnings-stöd som gratis pengar. Av dom som miss-sköter sin sysselsättning är nog oftast de människor som behöver hjälp.

Vänliga hälsningar
- Jim Johansson

#36

OK, har du försörjningsbörda? I så fall är det kanske ett fall för barnombudsmannen…:)

#38 Nej, men du skulle inte ha sagt att jag inte hade det, för det kan inte du veta. Jag brukar faktiskt hjälpa mamma och pappa med pengar och sånt. :P

Och det där var inte roligt. + att jag inte vet vad du snackar om för barnombudsmannen. ^^,

Barnombudsmannan ska se till så att inga barn far illa i vårt samhälle:

Se Barnombudsmannen

Det är skillnad på att hjälpa sina föräldrar med pengar vilket jag tycker du är jätteduktig som gör mot att ha en försörningsbörda..

#40 Jaha, men jag far inte illa. :) Jag hjälper mina föräldrar eftersom jag vet att dem behöver hjälp, specieltl då jag har två systrar som inte hjälper mamma och pappa ett dugg, så då hjälper jag dem.

Ja, visst är jag duktig? *Skrattar* :D

Är det någon som läst vad #37 beskriver i sitt inlägg? Bra mycket intressantare än det käbbel som kommer efter. Vilken öppen kille som beskriver sin situation och så ärligt. Härligt att se och jag hoppas du Jim,  hittar det som du trivs med i livet. Skönt också att du har en bra handläggare, vilket är så viktigt när det trasslar. Lycka till.

Jag håller med #42 i att #37 sin situation på ett väldigt bra och enkelt sätt.

All lycka till dig, Jim!

Anders

Sorry for asking…

Did I understand right that your post is about an unemployed man who had contribuitions and made some 'bad behaviours' at the jobs were found to him, losing them and losing the contribuition too???

#42

Tycker inte du ska kalla andras inlägg för "Käbbel"

I så fall kan du nog ansluta dig till samma "gäng"! :)

//CarlS

#45. Ja visst, det är helt ok. Jag ansluter mig till gänget för käbbel. Om jag inte får vara med där så kan jag alltid starta en tävling om vem som kan skriva längre inlägg än mig .

Tyckte det såg tråkigt ut då denna unga grabb berättade, ganska personligt, om delar ur sitt liv och ingen kommenterar det. I stället fortsätter att "käbbla".

#44 Yes, something like that.

Of course, I know almost nothing of the exact case, but my "Hurra" was beacuse I saw the note in the paper as a symbol of things changing. I think it is a good idea to demand things of people that are being given help.

Anders

And I feel sooooooooo happy when I hear swedish people understanding the idea of rights with obligations to everybody not to allow Sweden to become like Brasil where most of the people is always demanding rights without wanting to fulfill their obligations.

#49

And i feel so sad to hear someone from Brasil with so many poor people be happy over this…

//CarlS

49

One of the reasons there are so many poor people in Brazil is exactly because there are too many who don't like to work and get every kind of excuses not to work.

The difference is that they don't have so many society contributions by the brazilian State because the polititians steal the taxes, but that is their golden dream: no work, money and parties.

Of course I get happy that Sweden will not allow this kind of lazy, unresponsible people to do the same here. I don't want Sweden to be like Brazil in 50 years. Brazil was not this mess only 30 years ago.

I don´t believe that! Show me some figures…

51

What exactly don't you believe? Do you know portuguese? I can give some sites where you can research yet you don't need my help if you know portuguese.

#52

No, you are not wrong, i also have work very hard my hole life in the forrest. But i can´t believe that there are work to all the poor people in Brasil. I think that many will work but there is no job, just like Sweden.

//CarlS

Det finns inte tillräckligt med jobb till alla?