Hm, det är lurt någonstans. Så här står det på Försäkringskassans information angående rehabilitering. Det stämmer illa med den behandling du fått utstå från din handläggare. Det borde du ta upp med honom, för trots allt så har du rättigheter, även om de försöker köra över dig. Så här står det om arbetsträning på försäkringskassans egen informationssida. Så visst kan du klaga, i alla högsta grad. Kräv annars att få en annan handläggare. En del passar inte på sin tjänst och har ingen empati överhuvud taget och du är inte tvungen att ha just den handläggaren.

Det är inte lätt att bråka när man mår sämre än sämst, men ibland må man göra det ändå, för sin egen skull. Vill du inte ha förtidspension så ska du heller inte ha det. Fast då säger väl de att om du inte tar den så blir du utan ersättning helt och hållet. Sånt som de kan göra för att skrämmas. Se till att blanda in läkare, arbetsförmedling, din eventuella arbetsplats, ja, allt vad du kan komma på. Läs all information FK har angående den hjälp just du behöver och kasta det i ansiktet på dem (bildligt talat). Det är inte lika lätt att "jävlas" med den som säger i från som att göra det med en som mår så dåligt att den inte orkar.

Usch, nu är jag så arg så jag vet inte vad. Här står du och vill ut och jobba och då vill FK att du ska bli förtidspensionär. Rimmar illa med det som den nya regeringen står och säger och så många tror på. Här är också ett bra exempel på hur det kan gå till, bra att veta för dem som tror att det är så lätt och bara man vill jobba så får man.

Hoppas verkligen det ordnar sig för dig. Kom ihåg, var tuff (även om det är svårt). Det är ditt liv det gäller inte din handläggares, även om han verkar tro så.

#0 Läs #1 noga. Det var klokt och användbart.

Skulle jag göra något mer så är det väl att skriva ett brev till någon lokal politiker. Har man tur kan de välja att agera och de har ofta bra kontakter, och lite "muskler" bakom sina ord.

Tack, Blombuketten. Vill skicka en cyberbukett till dig för länkarna. Fniss, då får det väl bli den f.d. lokalpolitikern Filippa Reinfeldt.

För en gångs skull gav jag i princip upp. Samtidigt vägrar jag ge upp. Så kampen går vidare, när jag unnat mig en god middag och sovit ut. Tack Blombuketten och AndersE. /Vanessa

FNiss, idag har jag stört dem på FK. Fick reda på att jag kan komma på deras beslutsmöte angående mig. Gick in där, givetvis efter att ha sagt åt dem att jag skulle komma. Mötte tio ansikten som satt runt ett stort konferensbord. Vilket förvånade mig att det var så många, men men. Första kommentaren som en av dem kläckte ur sig var "du ser ju frisk ut". Väntade de att se mig i en kista?

Funderade på hur många gånger, snarare hur få gånger de träffar dem vars liv de ska bestämma över. Aldrig med största sannolikhet.

De ställde en massa frågor och jag svarade på dem glatt. Fast jag var lite chockad, för jag visste inte att det skulle vara så många där. Frågor de hade var varför jag var där… Svarade att jag är redo för arbetsrehabilitering, men på papperna anser de att jag ska vänta 2 år innan det. Varför vänta när jag mår bra nu, haft 10 veckors rehabilitering, och vill arbeta nu. Samt att jag kommer att vara ännu mindre attraktiv på arbetsmarknaden om två år än idag.

En var väldigt uppmuntrande (not) och sa att min sjukdom gör att jag blir sämre hela tiden. Ja, sa jag. Därför tränar jag styrka och kondition för att upprätthålla så mycket som möjligt. Men sämre, ja de kommer jag bli. När de beräknar det, nej.  

Det var en massa frågor, som jag lyckades besvara, men har ingen aning om hur det gick. Får reda på det senare i veckan.

Tycker nog att Fk borde börja med en ny princip - att träffa alla som de ska föra över till sjukersättning och förtidspension innan de bestämmer någpt. Då kan de göra ett bättre  jobb. Fast vet inte om de vill det. /Vanessa

#4 Det var bra att du fick den här chansen att tala i egen sak väl?

#4. Bra gjort Vanessa. Det är alltid bättre att vara på plats och prata för sig, än att låta andra bestämma över ens huvud. Inte lätt att sitta där och bli utfrågad av så många, men du gjorde det .

#4 Jag tror jag kan förstå känslan. Jag åkte en gång till vad jag trodde var en tämligen informell "anställningsintervju", men när jag kom fram mötte jag arbetsplatsens fyra högsta chefer som "grillade" mig i flera timmar…  Puh!

#5 Åh, det var bara så skönt, att oavsett vad deras beslut blir så kommer jag att fortsätta vara jag, och sikta framåt och uppåt. Med eller utan deras hjälp.

Jag vet ju allt om mig själv så det kan de inte ta ifrån mig. Ett ämne som ligger nära mitt hjärta så att säga. Därför borde FK träffa alla som de "behandlar" så kanske de får en ny bild. Bara att kläcka ur sig att jag ser frisk ut, kändes som en konstig och outbildad sak.  /Vanessa

# 8 FK ja.. Det jobbar säkert många kunniga personer där men jag har inte träffat på nån..

#7 Oj, det verkar inte vara roligt att vara vuxen (trots allt).

#10 Jag älskar att vara vuxen faktiskt, Min mamma berättade en sak när jag hade åldersångest inför min 40 års dag. Hon sa att den bästa tiden är efter 40 år. Då har man gjort sina nitar, skaffat sig en familj, utbildning, jobb och sådant. Sedan att det går upp och ner det tillhör livet. När hon sa det så kändes det så sant. Insåg att om jag kunde bli tonåring igen så skulle jag aldrig vilja det. Hormoner, olyckliga kärlekar, tvivel inför framtiden och så vidare. Tack och lov att man blir äldre :-). /Vanessa

Jo, det verkar vara sant..

Men ibland vill jag vara vuxen, ibland inte. Det verkar som ett oerhört stort ansvar, men man lär väl sig med tiden, antar jag.

Men jag längtar tills min 18-årsdag, då man slipper skolan och kanske skaffa sig en egen familj, eller nåt. Men det är 4 hela år dit! Så lååång tid!

Vanessa, har du något arbete att gå till? Vad du kan göra är att begära att få arbetspröva om du hittar någon arbetsgivare som är villig att låta dig göra det. Att få sjukpension, det blir en sänkning av din inkomst lite och det får man när försäkringskassan tycker att man varit sjukskriven tillräckligt länge och ditt läge är permanent. Jag har tyvärr stött på många där det just sammanfaller med att man efter att man blivit "vän" med sjukdomen vill pröva sina vingar igen.

Tänk dig lite för, för om du inte tar pensionen, då är risken att du blir av med sjukpenningen helt och räknas som helt frisk. Har du då A-kassa eller möjlighet att jobba och försörja dig? Försök att få en tid med en handläggare och prata igenom din önskan om att arbetspröva, pension är inte permanent då man när som helst kan bryta den och börja jobba, men bäst för dig är att arbetspröva dig tillbaka till arbetslivet.

Att fylla 40 det är jobbigare innan än efter och jag som prövat vet att jag mår bättre nu än när jag var 30, då var min reumatism riktigt jobbig i dag är det inga problem för mig att arbeta. Jag känner mig och det skulle säker vid en undersökning av mina värden, visa sig att jag idag är yngre än för tio år sedan, livet är relativt.