Politik iFokus

Politik

Etikettövrigt
Läst 866 ggr
AndersE
0

Flykting - vad gäller?

Det har varit en del intressant debatt om flyktingar här på Politik. Jag blev osäker på vad som egentligen gäller. Följande är en förkortad version av informationen på immigrationsverkets hemsida;

Vem är flykting?

Enligt FN:s flyktingkonvention måste Sverige ge de personer asyl som är flyktingar enligt konventionen. Konventionsflykting är den som har skäl att vara rädd för förföljelse i sitt hemland på grund av:

  • sin ras
  • sin nationalitet
  • att han eller hon tillhör en viss samhällsgrupp
  • sin religiösa eller politiska uppfattning
  • sitt kön eller sin sexuella läggning

**Skyddsbehövande
**Även personer som inte uppfyller kraven i FN:s flyktingkonvention kan få asyl här - de kallas skyddsbehövande? Dessa har lämnat sitt hemland och:

  • har starka skäl att vara rädd för till exempel dödsstraff eller tortyr
  • behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller en miljökatastrof i sitt hemland

**Synnerligen ömmande
**Personer med synnerligen ömmande omständigheter kan också få stanna i Sverige. Det gäller till exempel den som lider av någon livshotande sjukdom som han eller hon inte kan få behandling för i hemlandet.

Att få asyl i Sverige innebär i regel permanent uppehållstillstånd.

Enligt Dublinförordningen ska man söka asyl i det första trygga land som man kommer till. Därför kan en asylsökande som kommer till Sverige skickas tillbaka till ett annat EU-land om han eller hon varit där först.

AndersE
0
#1

Så nu undrar jag lite mer konkret:

ÅsaF t.ex som vill stänga landets gränser - ska vi brýta mot FN:s flyktingkommission? Ska vi i så fall lämna hela samarbetet i FN eller bara denna del?

Om vi ska fortsätta följa konventionen - ska vi sluta ta in de andra kategorierna? De här svepande "stoppa invandringen-argumenten" känns inte genomtänkta.

Däremot vore det intressant att se vilka konkreta förslag som finns på om och hur vi ska förändra vår flyktingpolitik.

nallem
0
#2

Om det är rätt som du skriver hur kan det då komma sig så många åker hem till sina hemländer på semester när de är så förföljda? Vid en handuppräckning i en skola där de flesta var invandrarbarn skulle över hälften åka tillbaka.

AndersE
0
#3

Alla invandrare är väl inte flyktingar?

Min svåger är gift med en kvinna från Australien. Hon är inte flykting.

LarsJ
0
#4

#2: Efter ha varit borta i några år är det inte så stor risk att åka tillbaka några veckor. Den politiska situationen kan också ha förändrats, har man dessutom svenskt pass finns det ytterliggare en trygghet. Det finns ändå rätt många som inte vågar åka tillbaka till sitt hemland på många år.

Vissa har inget val men visst finns det opportunister och folk som lämnar sinna länder för att det finns en större chans att få en bättre framtid. Jag kanske skulle göra samma sak och jag var i samma situation och inte trodde att det fanns någon framtid för min familj där jag var. Det är ofta en stor risk de tar, många satsar allt de har.

Magnuz
0
#5

"Personer med synnerligen ömmande omständigheter kan också få stanna i Sverige. Det gäller till exempel den som lider av någon livshotande sjukdom som han eller hon inte kan få behandling för i hemlandet."

Detta är intressant. Det innebär alltså att Sverige åtar sig att vårda och ev. ge uppehållstillstånd och försörjning åt miljontals sjuka människor från tredje världen som inte kan få vård för sin sjukdom i hemlandet. Jag hoppas och tror att denna möjlighet inte nyttjas så ofta, men den är i grunden felaktig anser jag.

När det gäller anhöriginvandring borde man helt sonika släppa den fri, men samtidigt överföra allt ekonomiskt ansvar på de anhöriga i Sverige. Om Achmed från Irak vill ta hit sin gamla mor så visst, låt honom göra det, men inte på bekostnad av svenska skattebetalare. Uppehåll, ev. vård mm skall helt bekostas av Achmed och familjen själva genom privata vårdinrättningar eller egenvård i hemmet.

Om Jonny vill ta hit en fru från Thailand så står det honom fritt. De skall dock inte få en krona av staten för sitt uppehälle utan det är upp till Jonny att försörja sin fru, bekosta svenskaundervisning mm. När frugan sedan lärt sig svenska, fått ett arbete och betalat skatt i t.ex. 10 års tid så kan hon ansöka om svenskt medborgarskap och beviljas detta så får hon samma rättigheter till t.ex. a-kassa och pension som alla andra svenskar, men först efter att hon betalat in och bidragit en tid.

AndersE
0
#6

#5 Det var tufft!

Exempel: Jag jobbar för ett stort svenskt företag. Jag får en placering under fem år i London, träffar under den tiden en flicka som jobbar i samma koncern. Vi förälskar oss och gifter oss i London. Vi få sedan båda möjlighet att flytta till Sverige med jobb i samma koncern.

I Magnuz värld måste vi tacka nej, eftersom min fru inte erhåller några som helst medborgerliga rättigheter förrän efter tio år. Vi stannar i London och låter skatteinbetalningarna komma dem till godo i stället. Efter några år flyttar även mina föräldrar till London…

Eftersom deras barnbarn inte var välkomna i Sverige flyttade de till dem istället.

Magnuz
0
#7

Nja, i "min värld" går det utmärkt för er att flytta till Sverige eftersom du och även frugan har jobb och förmodligen klarar av att försörja er själva.

Likadant om du hade träffat en tjej och du sedan själv fått jobb i Sverige igen och velat ta med dig frun (som då alltså inte direkt har ett jobb att gå till) så hade det också gått utmärkt. Dock hade du själv, och kanske andra familjemedlemmar/släktingar fått stå för hennes försörjning tills dess att hon arbetat och betalat skatt en tid.

Jag ser välfärdssystemet som en slags försäkring där man först betalar in för att sedan få ut, om man behöver. Visst, som barn och ungdom tar man först ut utan att ha betalat in så det finns mycket detaljer som måste redas ut. Du/ni kan komma med hur många exempel som helst på situationer för att "sätta dit" mig och min värld, men jag tror du förstår själva grundtanken med mitt resonemang.

AndersE
0
#8

#7 Tror du jag bosätter mig här med min fru i ett land som inte ger henne någon trygghet eller hjälp vid sjukdom etc?

För mig är alla medborgare lika mycket värda.

Naturligtvis förstår jag din tanke, men jag tror inte du har tänkt igenom konsekvenserna av dina förslag.

Magnuz
0
#9

Som jag skrev så finns det såklart detaljer jag inte funderat så mycket på. Ok, ni flyttar hit och hon är frisk vid flytten men drabbas senare av en sjukdom. Har man arbete och betalar skatt så självklart skall hon då ha rätt till vård på samma villkor som andra. Hon har ju faktiskt hunnit med att betala skatt en tid. Det jag vill komma åt är möjligheten att ta hit anhöriga utan att de har arbete och sedan ska de direkt och kanske för resten av livet ha tillgång till olika sorters bidrag, vård, svenskaundervisning, äldreförsörjningsstöd, en plats på långvården osv på skattebetalarnas (min) bekostnad.

Jag tror säkert du förstår vad jag menar och du behöver inte komma med fler exempel för att skjuta mina tankar i sank, det är såklart inte nåt helt genomarbetat förslag färdigt att lägga fram i riksdagen utan snarare ett sätt att tänka. Sverige kan inte vara hela världens socialkontor dit det går bra att komma och kvittera ut pengar utan att först bidra med något.

Likaså flyktingar, som verkligen är flyktingar, borde man inte bara låta sitta i sina förorter dagarna i ända. De skall såklart tvingas utföra ett arbete för att få sina pengar. I tråden om socialbidrag finns bra exempel på sådant. Detta skulle garanterat minska Sveriges attraktionskraft hos asylmissbrukarna. Fallet med den ögonskadade Nadine är ett exempel på detta. Deras snyfthistorier har ju visats i all svensk media och det är så synd om dem för att de inte får uppehållstillstånd i Sverige. Det man inte nämner är att familjen HAR uppehållstillstånd, i USA, men där får man inte lika mycket gratis av staten så det var tydligen inte intressant. Man väljer istället att åka hem till Bosnien igen och fortsätta uppvakta svenska, lättlurade, journalister.

Inlägget är låst för nya kommentarer